Tvåpartisystemet i USA har spårat ur

 

Republican presidential candidate Donald Trump speaks during a campaign rally in Pittsburgh, Wednesday, April 13, 2016. (AP Photo/Keith Srakocic)

Nykomling. Donald Trump har aldrig tidigare varit aktiv Republikan, men nu vill han bli partiets presidentkandidat

Foto: TT

Nog för att presidentvalet i USA är spännande och dramatiskt att följa. Men alltmer framstår modellen att det ska vara två stora partier som väljer varsin kandidat som en del av problemet i stället för en del av lösningen.

Många är missnöjda i båda partierna. Bernie Sanders anhängare är missnöjda med ”superdelegater”, som utses av partiet och får rösta som d evill på konventet. De allra flesta ser då ut att rösta på Hillary Clinton. Varför inte låta väljarna i delstaterna avgöra.

Nja, svarar då Clintons anhängare. Sanders har vunnit fler nomineringsmöten. där valdeltagandet är lägre och fler politiska aktivister, som kan vara mer vänster än väljarn adeltar. Clinton har däremot vunnit fler (dock långt ifrån alla) primärval där alla väljare kan delta.

Nja, alla väljare är en sanning med modifikation

För att få delta måste en väljare vara registrerad, någon som gäller också de allmänna valen.

I en del delstater kan alla rösta i båda partiernas nomineringsval. I andra kan registrerade Demokrater rösta hos Demokraterna, registrerade Republikaner bara hos Republikanerna, och oberoende inte alls. På ytterligare några håll kan oberoende själva välja vilket partival de vill delta i, medan de som registrerat sig i ett parti får hålla sig till det partiet.

Republikanerna har det än värre. Där har Donald Trump ledningen, utan att tidigare alls ha varit aktiv eller vald till något som Republikan. Partiledningen vill för allt smör i Småland inte ha Trump, och verkar vara beredd att stödja Ted Cruz, som på flera punkter framstå som mer extrem än Trump.

Den mer måttfulle John Kasich  har svårt att hävda sig, trots att han i opinionsmätningar klarar sig mycket bättre mot Clinton eller Sanders. Kanske får ingen majoritet före konventet, och då kan det bli dramatiskt men också utrymme för taktik och mygel.

Frågan är om ska partierna bestämma vem som leder dem? Eller väljarna genom alla primärval. Väljarna låter onekligen mest demokratiskt.

I andra demokratier har partierna mer kontroll över vem som blir partiledare, även om de genom medlemsomröstningar kan försöka låta fler vara med.

Då finns också oftast fler partier än två, det gör partierna lite mer sammanhållna och lika. Det underlättar när en partiledare och president/premiärministerkandidat ska utses.

I USA är alla andra partier obetydliga, och ”vänsterhalvan” ska då ute en presidentkandidat och ”högerhalvan” en. För att jämföra med Sverige är det som om Jonas Sjöstedt, Åsa Romson (eller Fridolin men inte båda) och Stefan Löfven skulle ha provval i alla län för att utse det gemensamma partiets ledare.

För ”högerhalvan” skulle Anna Kinberg Batra, Jan Björklund, Annie Lööf, Ebba Busch Thor och Jimmie Åkesson tävla om vem som blir kandidat. De andra skulle då med rätta framhålla att Åkesson aldrig varit med i Alliansen, men få svaret att han är med nu, vill bli gruppens kandidat och förväntar sig de andra lojalitet. alla ska samlas på ett gemensam nomineringskonvent

Så känner många Republikaner inför Trump, men alls inte hans väljare. Därför kan det bli dramatiskt, bråkigt och kanske otäckt när Republikanerna har konvent.

Det har funnits många fördelar med den breda tvåpartimodellen i USA, men i år framträder svagheterna. Det borde finnas utrymme för fler partier, fraktionerna har, särskilt hos Republikanerna, för svårt att samsas den här gången.

 

Publicerat av

En kommentar till “Tvåpartisystemet i USA har spårat ur”

  1. Det som gjorde att systemet ändå kunde fungerar hjälpligt tidigare var att mitteninriktade republikaner och konservativa demokrater i senat och representanthuset kunde göra upp med varandra över blockgränsen. Därav finns inte mycket kvar numera.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *