Att regera eller inte regera, det är frågan (MP)

25-led-MP

Till förfogande. Språkrör vill fortsätta leda Miljöpartiet.

Foto: TT

Inte en dag utan nya bud i Miljöpartiets kris. Språkrören kallade med kort varsel till presskonferens och ställde sina platser till förfogande inför kongressen om några veckor.

Låter dramatiskt, men hur är det egentligen? Det blir inte lätt att få fram andra kandidater på ett par veckor, och språkrören väljs om varje kongress. Så de kan bli avsatta utan att själva behöva ställa platserna till förfogande.

Så här beskrev Gustav Fridolin enligt TT varför språkrören begärde nytt förtroende av kongressen:

”Därför att det här kräver en nystart, man ska vara trygg i våra värderingar och vi behöver skärpa politiken, miljöfrågan måste upp på agendan. Och vi ska fortsätta vara ett starkt regeringsparti och åter bli en tillgång för regeringen.”
Det betyder att det mesta ska vara som förut,  med samma språkrör och fortsatt regeringsmedverkan. Vem kan så där i största allmänhet vara emot att politiken skärps, miljöpolitiken kommer upp på agendan och att miljöpartisterna är trygga i sina värderingar?
Miljöpartiet har den senaste veckan haft stora problem att kombinera sin strävan att vara ett ledande feministiskt parti och ett inkluderande parti för kulturell mångfald. Den kulturella mångfalden är långtifrån alltid jämställd, och det har drabbat MP när företrädare som Yasri Khan vägrade ta vägrade att ta kvinnor i hand.
Flera av de ifrågasatta företrädarna, som avgångne bostadsministern Mehmet Kaplan har också haft för svensk opinion alltför nära förbindelser med den alltmer maktfullkomlige president Erdogan i Turkiet. Det är en risk för svenska partier som värvar företrädare från minoriteter att lojalitet mot gamla hemländer kan krocka med demokratiska värderingar och den allmänna opinionen i Sverige.
Här behöver Miljöpartiet bättre klara ut hur det ser på krocken mellan jämställdhet och kulturell mångfald. Det kan bli lättare sagt än gjort, men regeringsfrågan kan bli väl så besvärlig.
Miljöpartiet bildades som ett protestparti, där aktivisterna var misstänksamma mot makten och med en världsbild av att det mesta var fel och krävde radikala förändringar.
De ledande i MP, både dagens och de förra språkrören har ändå sedan länge strävat efter att De Gröna skulle vara med i regeringen. Protestpartiet skulle bli statsbärande och ansvarsfullt.
På regional och lokal nivå har det redan hänt. Miljöpartiet har varit med och styrt Västerås och Landstinget Västmanland sedan 2006, inget annat parti har varit med hela den tiden.
Det är dock något annat och svårare att vara med i en nationell regering. Mindre partier har ofta problem i koalitioner med större partier. Det gäller särskilt partier som, likt Miljöpartiet, går in i en regering med långtgående krav på förändringar och saknar regeringsvana.
Här är det andra partiet i regeringen dessutom de regeringsvana Socialdemokraterna och regeringen saknar egen majoritet.
Miljöpartiet kan peka på en del framgångar, men också enligt Ekot på stora motgångar som att partiledningen har accepterat att Vattenfall får sälja den smutsiga brunkolen, att krigsmakten får ett antal miljarder extra till stridsflygplan och ubåtar, att Sverige närmar sig NATO, att bevara Bromma flygplats, att bygga förbifart Stockholm.
Allra svårast är nog omsvängningen av asyl- och flyktingpolitiken.
Klarar Miljöpartiet klarar ytterligare några år i regeringen? Partiledningen är fast besluten att att fortsätta, men vad säger medlemmarna?
Eller väljarna. De kan söka sig till andra partier.
Socialdemokraterna lär inte kasta ut MP, men kan genom att agerandet i förhandlingar underlätta eller försvåra en brytning
I dessa Shakespearetider kan Miljöpartiets dilemma sammanfattas med:
Att regera eller inte regera, det är frågan.

Publicerat av

4 reaktioner till “Att regera eller inte regera, det är frågan (MP)”

  1. Romson och Fridolin har tydligt visat att dom är inte mogna sin uppgift . MP som parti har tydligt visat att dom har mycket stora problem. Att ställa sina platser till förfogande och samtidigt säga att man gärna vill sitta kvar visar tydligt att man ska avgå med omedelbar verkan , istället läger man ansvaret på medlemmarna till kongressen i maj . MP Framstår som pajasar .

  2. De gröna i Tyskland har lyckats förhållandevis bra att vara med i koalitioner och visar att det går. Kriserna kommer och går och massmedia älskar att spetsa till dem. Det känns bra att det finns kommentatorer som kan hålla huvudet kallt, som här i frågan om hur man hälsar på varandra:
    http://stillsam.blogspot.se/2016/04/att-halsa-det-ar-fragan.html
    Det som smärtar mig mest är MPs omsvängning i flyktingfrågan eftersom den rör vid mina innersta känslor och rädslor:
    http://www.folkkampanjforasylratt.se/2016/02/tillfalliga-uppehallstillstand-en-klump-i-magen/

  3. Det är ju rent befängt att detta lilla parti med 6% av väljarkåren kan ges så stort utrymme i media. Det borde finnas angelägnare saker att skriva om än Åsa Romson. Än värre är förstås att de får medverka i regeringen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *