Bättre för rödgrönt i SCB

SCB:s partisympatiundersökning har bättre rykte än de kommersiella opinionsmätningarna. Huvudskälet är det större urvalet runt 9000 personer. SCB gör också flera försök att nå de utvalda, vilket bör höja svarsfrekvensen.

Den är 54 procent, sannolikt bättre än andra. Men det är ändå tankeväckande att nästan varannan låter bli att svara. Opinionsmätningar är mer osäkra än det kan låta när de presenteras.

De rödgröna klarar sig bättre i SCB-mätningen. Främst Socialdemokraterna, som ligger nära 30 procent. Miljöpartiet och KD ligger däremot illa till, MP något över och KD klart under fyraprocentsspärren.

Det stora urvalet gör att strömmar mellan partierna kan mätas. Noterbart är då att Centern kan ha fått betala för sin uttalat invandrarvänliga linje. Partiet har förlorat väljare till både SD och M.

Det är inte första gången de rödgröna får bättre resultat i SCB än i andra mätningar. Våren 2010 var det som nu, fördel rödgrönt i SCB och fördel alliansen i andra mätningar.

Då hade de andra instituten rätt. Det var alliansen som vann valet under i september. Så det är långtifrån säkert att SCB, trots de till synes mer ambitiösa mätmetoderna har ”rätt”

Som man bäddar får man ligga, David Cameron

30-led-cameron

Illa ute.  Premiärminister David Cameron i kampanj med Londons Labourborgmästare Sadiq Khan för att stanna i EU.

Foto: TT

Nu är det mindre än en månad kvar till folkomröstningen Storbritannien ska stanna kvar i EU. För Sverige är det angeläget att britterna röstar för att bli kvar.

För premiärminister David Cameron kan det sluta illa oavsett utgång. Blir det majoritet för att lämna kan Cameron knappast sitta kvar.

Den officiella linjen är visserligen att regeringen fortsätter och då får försöka förhandla fram bästa möjliga avtal med EU. Cameron andra ”stannakvaranhängare” i regeringen har dock hävdat att Storbritannien skulle få ett dåligt avtal och hotas ekonomisk  tillbakagång om det blir majoritet för utträde.

Det vore då märkligt om samma personer efteråt ska försöka förhandla fram ett avtal de själva sagt kommer att bli dåligt. Så det rimliga är att Cameron får avgå om Brexit vinner.

Som den länkade artikeln visar kan Cameron också få problem om stanna kvar vinner. Det Konservativa partiet är djupt splittrat och en del motståndare är bittra på hur Cameron driver valrörelse.

Regeringens majoritet är 16 röster, vilken snabbt krymper i hop om tillräckligt många bittra EU-motståndare bestämmer sig för att göra livet surt för Cameron.

Det vore rätt åt Cameron. Löftet om folkomröstningen var ett sätt att hålla ihop partiet inför valrörelsen förra året och undvika att väljare gick över till EU-kritiska Ukip. Många misstänker att Cameron räknade med att den EU-vänliga Liberala koalitionspartnern skulle stoppa förslaget.

Så fick Cameron oväntat egen majoritet genom att De Konservativa krossade Liberalerna och fick då genomföra folkomröstningen. Rimligt i sig att att hålla vallöften, men visar faran av att sätta taktik först.

Därför finns goda skäl att vad gäller David Cameron påminna om ordspråket ”Som man bäddar får man ligga”

Tänk om nya skånska toppolitiker vore danskar

 

27-led-mats-persson27-led-ny-regering

Danskar? Nya minstrarna Anne Linde (S), längst till vänster och Karolina Skog (MP), tvåa från höger, kommer från Skåne. Det gör också nya språkröret biståndsminister Isabella Lövin (MP). Så även Liberalernas nya ekonomiskt politiska talesperson Mats Persson.

Foto: Riksdagen och TT

Fredrik Lindström spekulerar i SVT om vad som hade hänt om Skåne, Blekinge och Halland hade förblivit danskt. Spännande tanke, det var många kända svenskar som då hade varit danskar. Särskilt skåningar har haft stort inflytande i Sverige.

Det märktes också i nya politiska utnämningar. Två av tre nya ministrar,  Anne Linde (S) och Karolina Skog (MP) kommer från Skåne. Isabella Lövin, nyblivet språkrör och bistånds- och klimatminister kommer likt Anne Linde från Helsingborg i Skåne. Mats Persson är Liberalernas nya ekonomiske talesperson efter Erik Ullenhag. Han kommer också från Skåne.

Så vad hade hänt om de istället hade varit danska politiker? Det kan krångla till sig redan i partivalet. Trots stora likheter mellan Sverige och Danmark finns skillnader i partisystemet.

Anne Linde borde ha det lättast. Kan hon klara den kärvare tonen om flyktingar och invandrare (kanske lättare efter att hon varit med om att lägga om den svenska politiken) finns De danska Socialdemokraterna som ett etablerat systerparti.

Mats Persson har det svårare. I Danmark finns tre liberala partier i Folketinget. Stora Venstre  är stort och  är för tillfället ensamt i en ”liten” enpartiregering. Venstre har i Sverige fått kritik för ett på gränsen till högerpopulistiskt budskap om invandrare och flyktingar.

Radikale Venstre är socialliberalt, litet, mer flyktingvänligt och brukar samarbeta med Socialdemokraterna.

Liberal Alliance är mindre. marknadsliberalt, vill ha mycket frihet och låga skatter.

Karolina Skog och Isabella Lövin har det än besvärligare. De gröna har aldrig kommit in i folketinget. Närmast till hands ligger nog något av Alternativet, en utbrytning ur Radikale Venstre med humanistiskt-grönt budskap, Radikale venstre som är mer grönt än Liberalerna i Sverige eller Socialistisk folkeparti, mindre marxistiskt präglat än Vänsterpartiet i Sverige.

Så vilket parti vore bäst för dem och andra politiskt aktiva skåningar om de vore danskar? Kan vara svårt att välja. Nog bäst att Skåne blev svenskt.

Själv skulle jag välja Radikale Venstre, med Liberal Alliance som tvåa.

 

 

Fånigt grävande i nya ministrars bakgrund

Prime Minister Justin Trudeau and his newly sworn-in cabinet ministers arrive on Parliament Hill in Ottawa on Wednesday, Nov. 4, 2015. The 43-year-old son of late Prime Minister Pierre Trudeau, became the second youngest prime minister in Canadian history. (Justin Tang/The Canadian Press via AP) MANDATORY CREDIT
Flummare? Kanadas premiärminister Justin Trudeau rökte cannabis efter att han hade valts in i parlamentet.

Foto: AP/TT

Nämen ojdå. Ministrarna Eriksson (MP) och Skog (MP) har för länge sedan prövat cannabis. Och de har uppgivit fel valutakurs när de skulle räkna om sin inkomst från EU från euro till kronor.

Dessutom cyklar Karolina Skog utan hjälm. Vilket är lagligt och enligt min åsikt bör förbli lagligt.

Visst, har de begått allvarliga brott bör det lyftas fram eller om de hycklar, typ om Skog hade drivit kravet på lag om cykelhjälm.

Men den här granskningen av småsaker i politikers liv är löjlig och kan skrämma bort politiskt intresserade från att ta viktiga uppdrag. För få är felfria, i synnerhet om granskningen går långt tillbaka.

I andra länder gäller andra måttstockar. Kanadas nye premiärminister Justin Trudeau erkände att han hade rökt cannabis efter att ha blivit invald i parlamentet! Ändå vann hans Liberala parti stort i parlamentsvalet.

Fast det handlar nog mer om att allmänna opinionen har en annan syn. Den Liberala regeringen tänker legalisera cannabis.

Ingen energikick för regeringen

25-regeringen

Nystart? Statsminister Stefan Löfven (S) har ombildat regeringen.

Foto: TT

Det blev inte så mycket av Stefan Löfvens byte av ministrar. Det hade spekulerats om stora ommöbleringar och jämförts med Göran Perssons alla rockader och oväntade val av ministrar.

Nu blev det bara tre nya ministrar och några flyttade ansvarsområden. Framtidsminister Kristina Persson (S) avgår (framtiden är redan avklarad?) Ann Linde (S), i dag statssekreterare hos Anders Ygeman, blir EU- och handelsminister.

Miljöpartiet hade förlorat Åsa Romson och Mehmet Kaplan i den inre turbulensen. De ersätts av tidigare språkröret och EU-parlamentarikern  Peter Eriksson  och av Karolina Skog, fram till nu kommunalråd i Malmö. Nya språkröret Isabella Lövin stannar kvar som biståndsminister, men får också ansvar för klimatfrågor

Ibrahim Baylan blir samordningsminister, en post regeringen kan behöva. Lite märkligt dock att han behåller ansvaret för energin., En samordnare borde inte ha några egna ansvarsområden.

Så det bidde inte mycket mer än en tumme av regeringsombildningen. Fast det är egentligen inte förvånande.  Till skillnad från Göran Persson leder Löfven en koalitionsregering. Det betyder att båda partierna måste vara överens när ansvarsområden förs från en minister från det ena partiet till en minister från det andra.

Det är i praktiken svårt att minska antalet MP-ministrar. Och blir det inte färre MP-ministrar kan det vara svårt att bara skära ned på antalet ministrar från S.

Därför var Stefan Löfvens utrymme begränsat.

Han hade dock kunnat byta ut fler S-ministrar och flyttat ansvarsområden mer mellan dem. Men avstod även från detta.

Så det är svårt att se hur ombildningen skulle kunna innebära någon nystart eller energikick för regeringen.

Däremot blir bilden av det pragmatiska Miljöpartiet än tydligare. Peter Eriksson har länge, ända sedan han manövrerade ut S i Kalix, varit inriktad på att styra och ställa. Karolina Skog beskrivs om ganska liberalt sinnad. Hon ska till och med vara emot identitetspolitik och könskvotering(!)

Sverige måste vara förberett om Trump vinner

24-led-trump

Kan vinna. Nu leder Donald Trump knappt över Hillary Clinton i opinionsmätningarna.

Foto: TT

Hjälp, nu har Donald Trump tagit ledningen i en sammanvägning av opinionsmätningarna. Visserligen mycket knappt och visserligen är mätningarna inte alltid tillförlitliga, men ändå. Trump är i kapp Hillary Clinton, som alltmer framstår som Trumps önskemotståndare.

Tveklöst är Clinton kvalificerad för att bli president och jag skulle ha röstat på henne. Men många ogillar Clinton, som har tillhört den i år så kritiserade  ”eliten” och etablissemanget i årtionden.

Demokraternas ledning krattade manegen för Clinton, och tyckte nog att det var ”lagom” med en utmanare som Bernie Sanders ute på vänsterkanten. Sanders hänger dock med än, och har hela tiden klarat sig bättre i opinionsmätningar mot Trump. (De redovisas inte längre på sajten RealClearPolitics).

Nu måste Sverige börja förbereda sig på vad som händer om Trump vinner och Nato försvagas. Det kunde leda till att vårt säkerhetspolitiska läge försämras drastiskt. Visst talar ändå det mesta för att Trump förlorar, men nu måste det finnas en beredskap för att han vinner.

Regeringen behöver  fundera över hur den skulle agera, och de borgerliga partierna på om de kan behöva modifiera kraven på Nato-inträde. I varje fall brådskar det med att stärka försvaret.

Gillar du identitetspolitik: flytta till Bosnien

Länkar till en krönika i DN av Maria Schottenius om hur illa det är ställt i Bosnien. Fred är visserligen bättre än krig, men Daytonavtalets strikta etniska uppdelning har lett till korruption och politiker som klänger sig fast vid gamla fiendebilder. Det leder i sin tur att begåvade och hederliga människor emigrerar.

I svensk inrikespolitik finns krav på identitetspolitik och ”rasifiering”. I en

Här finns intressanta observationer om hur det är i Bosnien. Schottenius skriver om ett samtal med Aida Serdar:

”Jag tror på vägar. Alla har sina vägar och kan välja sina vägar. Det är ett öppnare sätt att se på människor än att tala om deras rötter.”

Hon säger också att man väldigt lätt ”blir den identitet som är förtryckt”, vilket påverkar relationerna på ett destruktivt sätt. Tidigare fungerade Bosnien som ett mångkulturellt mönster med dess integrerade blandning av religioner och kulturer.

…….

Aida Serdar, liksom alla jag pratar med om Bosnien, menar att Daytonavtalet, som delade upp landet enligt etniska principer, har inneburit katastrof för just Bosnien som hade så många kulturella och religiösa grupperingar. ”Fyra hundra ministrar? Vilken stat i världen kan betala för en sådan byråkrati?”

Medan landet dräneras på utbildade människor borras de som är kvar ner i sin etniska identitet och korruptionen växer.”

Just det är huvudinvändningen på grupptänkande och identitetspolitik. Den riskerar att leda till djupnande konflikter i stället för ökat förståelse och tolerans:

Så gillar du identitetspolitik, varför inte flytta till Bosnien.

 

Hurra för att Sverige kan ha minoritetsregeringar

 

22-led-kinberg

Mandatmatematik. Med vem vill M att Sverige ska fungera?

Dagens Nyheter har en nyhet om att moderater funderar på framtida samarbete med Miljöpartiet. Motiven skulle vara att Miljöpartiets nya mer pragmatiska ledning och kongressens uppslutning bakom regeringsdeltagande gör MP lättare att samarbete med.

Det handlar också om mandatmatematik. Det är med dagens opinionssiffror osannolikt att Alliansen får egen majoritet i nästa val. Moderaterna tror inte det går att ha ett organiserat samarbete med Sverigedemokraterna.

Då skulle stöd av Miljöpartiet kunna ge majoritet åt en alliansregering. 2006-2010 styrdes Västerås av Västeråsalliansen, som då bestod av de borgerliga partierna och Miljöpartiet

DN-artikeln kan dock ha varit att koka soppa på en spik. Partiledaren Anna Kinberg Batra var skeptisk och frågan är hur representativa de positiva tillfrågade var. Men visst kan det bli problem för en eventuell framtida alliansregering utan egen majoritet.

Det finns dock fler partier att samarbeta med. I flera frågor står Moderaterna närmare Socialdemokraterna än Miljöpartiet. Ibland är det, också sker i dag, möjligt att få igenom alliansförslag med stöd av SD.

Det vore därför oklokt att ge Miljöpartiet en särställning som samarbetspartner. Miljöpartiet skulle knappast heller vinna några väljare från vänster genom att samarbeta organiserat med eller utanför regering med de borgerliga.

Möjligen kunde MP med en mer pragmatisk mittenlinje däremot vinna över en del väljare som i dag stöder allianspartierna. Så resultatet kan bli en nettoförlust av väljare för alliansen och en nettoförlust för Alliansen+MP. Ingen höjdare för Alliansen.

Samarbetsdebatten visar också att det är bra att den svenska författningen ger utrymme för minoritetsregeringar, som kan söka stöd åt olika håll och få igenom sin budget så länge det finns finns någon majoritet för en annan samlad.

Den tyska författningen närmast kräver majoritetsregeringar. Det har i flera fall, som nu, har gjort att de två stora partierna Kristdemokraterna och Socialdemokraterna har regerat tillsammans. Österrike har en liknande tradition.

I båda länderna tappar de här partierna stöd. Det blir ett mer låst politiskt läge och utrymmet ökar för protestpartier till höger och vänster.

S och M bör vara beredda att samarbeta mer i sakfrågor, men helst bör en ”stor” koalition på riksplanet undvikas.

 

Kanada vill också ha Storbritannien i EU

20-led-trudeau-och-EU

EU-vän. Kanadas premiärminister Justin Trudeau (L), här med EU-parlamentets talman.

Foto: TT

Först lyfte anhängare av brittiskt EU-utträde fram Norges EES-avtal som ett alternativ till fortsatt medlemskap. De fick svar på tal av Norges Europaminister Elisabeth Aspaker (H).

Hon tyckte det vore sämre för Storbritannien och menade ett ”norskt” avtal skulle leda till att Storbritannien var tvungen att acceptera mängder av nya EU-regler utan att vara med och fatta besluten. (Det går att fråga sig varför Norge i så fall fortsätter med ett så dåligt avtal i stället för att bli EU-medlem, men det är en annan historia).

Därefter har Kanadas handelsavtal lyfts fram som en möjlighet. Det gick inte bättre det.

Kanadas premiärminister Justin Trudeau  (L) var tydlig med att Storbritannien borde stanna i EU. Kanadas avtal med EU tog många år att förhandla fram och är ännu inte helt i hamn.

Utöver högerpopulister i olika länder är det således svårt att finna utländska leder som stöder Brexit. Opinionsmätningar och spelbolags odds tyder också på att ”stanna kvar” vinner.

Min liberale bekant Sandy Walkington, som jag valarbetade för med föga framgång förra våren, är aktiv i kampanjen på ”stanna kvar” sidan. Sandy är dock pessimistisk, och fruktar ett nederlag. Hoppas han har fel, men observationen från ”fältet” är värd att notera.

Har EU-anhängarna ”planterat” Boris Johnson?

17-led-johnson

Fel verklighet? EU-motståndaren Boris Johnson har pratat i nattmössan.

Foto:TT

Londons förre borgmästare Boris Johnson är ledande i Brexit, kampanjen för att   Storbritannien ska lämna EU.

Han har tidigare varit i blåsväder för att anklaga president Obama för att ha en negativ inställning till det brittiska imperiet på grund av att fadern var från Kenya. Attacken kom när Obama under sitt statsbesök i Storbritannien uppmanade britterna att stanna i EU.

Det hela blev extra märkligt då Obama under besöket i Storbritannien verkade trivas väl vid besök hos drottning Elizabeth och hos prins William. Om Obama ogillade det brittiska imperiet borde han snarare hålla kungafamiljen kort. Så det framstår som ett rejält självmål av Johnson.

Nu har han dragit in Hitler i EU-debatten genom att framhålla att Hitler ville ”ena” Europa. Åter hård och berättigad kritik från flera håll.

Ett normalt år skulle sådana påståenden göra en seriös politiker omöjlig. Den konspiratoriske kunde nästan misstänka att Boris Johnson var ”planterad” av EU-anhängarna för att genom märkliga uttalanden se till att EU-motståndarna förlorar folkomröstningen.

Nu är det tyvärr inget ”normalt” politiskt år. Donald Trump ser ut att efter en ström av förkastliga uttalanden bli en av två ledande presidentkandidater i världens mäktigaste land.

Så kanske slår Boris Johnsons uttalanden inte så negativt. Fast de borde göra det.