Det är roligare i opposition

Miljöpartiet har det kämpigt, med låga opinionssiffror. Det gäller inte för systerpartiet i Finland, som med 13,6 procent är rekordpopulära.

Skillnaden? Svårt att bortse ifrån att MP sitter i regering och sliter med kompromisser, medan De Gröna i Finland är i opposition mot en mitten-höger regering med Centern, Samlingspartiet (motsvarar M) och Sannfinländarna, vilken har fört åtstramningspolitik. (Liten tröst för MP, det vore nog värre om Sverige inte hade högkonjunktur)

Socialistisk folkeparti i Danmark och Socialistisk venstre i Norge (båda en blandning av MP och V) förlorade när de satt i regering.
Sannfinländarnas opinionsstöd har halverats sedan de kom in i regeringen.

Utan några jämförelser om politikens innehåll har de här partierna givit intryck av att stå för stora förändringar i opposition.  Den som lovar runt riskerar att hålla tunt i regering. Och då kan fallet bli stort.

Faller ”Fryxaffären”?

22-fryx

Reträtt på gång? Sände Anders Teljebäck (S) ut signaler om en reträtt om försäljning av Fryx byggnad?

 

Det mest intressanta hittills under Västerås budgetdebatt är inte hur den kommer att sluta. Styrkvartetten (S+MP+C+KD) har majoritet och får igenom alla sina förslag.

Utan att kommunstyrelsens ordförande Anders Teljebäck (S) lät som förslaget om att sälja Fryx  byggnad mot att en entreprenör bygger en ny kommunal skola kan falla.

Tidigare har Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern bemött invändningar och försvarat upplägget. Drivande har varit fastighetsnämndens ordförande Magnus Edström. (MP). Kristdemokraterna har däremot, liksom alla oppositionspartier, uttalat sig mot ”affären” och frågan är bordlagd i fastighetsnämnden.

Nu framhöll Teljebäck vid flera tillfällen att Fryx  verksamhet inte var hotad, att M och L tagit ställning för att kommunen själv bör bygga nya skolor, men att andra partier inte har tagit ställning.

Han pekade på egna erfarenheter av att det inte är oproblematiskt att bygga åt privat entreprenör och att Fryx kunde få svårt att betala en höjd hyra.

Osvuret är bäst när det handlar om inlägg i debatter, men nog går det att tolka som att en reträtt är på gång och att KD har stått fast vid sitt motstånd.

Det vore klokt i sak att backa.

Dessutom nog smart politiskt. Styrkvartetten har förlorat mycket på behandlingen av Sinfoniettan, vilket åter var uppe  under budgetdebatten. Att då få en konflikt om anrika Fryx framtid genom att byggnaden säljs till en privat entreprenör vore knappast en opinionsmässig höjdare.

Budgetdebatter är kommunpolitikers julafton eller stora stund. Då får de tillfälle att tala om vad de egna nämnderna vill satsa på. Visserligen talar de ledande politikerna mest också då, men inläggen sprids bland flera då nämnder eller områden behandlas för sig.

Nackdelen är debatterna, som den nu pågående i Västerås, tar sådan tid. Det lär leda till färre åhörare. Även de mest politiskt intresserade har svårt att följa med hela dagen.

Bra att skatten blir oförändrad. I pengar handlar det om små skillnader mellan Styrkvartetten och största oppositionspartiet Moderaterna. Mycket av vad kommunerna gör är också styrt i lagar eller råder det bred enighet om.

Vänsterpartiet höjer skatten och får då råd med mer än alla andra . Liberalerna satsar mer på skola och äldrevård och sparar mer. En del tydligt som färre bussturer och ett bad mindre, annat som anställningsstopp mindre tydligt.

Sverigedemokraterna skiljer ut sig. De fick kritik och en del fnissande för att förespråka ”svensksinnlighet”.

Mer allvarligt är att partiet konsekvent vill spara stöd till flyktingar eller invandrare. I praktiken motarbetas försök till integration och tillträde till arbetsmarknaden. I inlägg efter inlägg angrips ”mångkultur”.

Det påstås ibland att efter skärpningarna av flyktingpolitiken har andra partier övertagit det mesta av SD:s politik. Budgetdebatten visar att det inte stämmer alls. Sverigedemokraterna spelar i en helt egen och negativ division när det gäller synen på minoriteter och flyktingar.

 

 

Fortsättning följer om bostäder

 

Alliansen lämnar samtalen om ny bostadspolitik. Regeringen presenterar egna. förslag.  Alliansen lägger också förslag och tycker regeringen är för försiktig.

Kanske borde Alliansen ha givit nya bostadsministern Peter Eriksson (MP) mer tid. Det hade varit bäst med en bred överenskommelse som var tydlig och kunde ligga fast en tid. Då skulle andra aktörer veta vad som gäller.

En försiktig och skakig uppgörelse har däremot fler nackdelar  än fördelar. Regeringen och alliansen drar åt samma håll, men regeringen är mer försiktig och vill utreda fler frågor, som strandskydd och bullerskydd ytterligare.

Det återstår därför att se hur långt regeringen är villig att gå. Men färdriktningen är klar: Färre hinder för bostadsbyggande.

Där finns även försiktiga öppningar för att vara flexiblare med hyrorna för  nya lägenheter. Taket för uppskov av reavinst tas bort.

Alliansen kommer inte att stoppa regeringens förslag, utan lägger egna mer långtgående.

Mer lär behövas för att klara kraven på att bygga fler bostäder. Men riktningen är ändå gemensam för regering och opposition. Så kanske finns det utrymme för att komma överens om mer senare.

Tecknen pekar på seger för ”Stanna kvar”

En seger för Lämna EU i Storbritannien (Brexit) skulle inte leda till kollaps i Sverige, säger statsminister Stefan Löfven (S). Bra om regeringen har koll på läget, men vem har egentligen trott på kollaps.?

Det är en nackdel med folkomröstningar. Båda sidor överdriver gärna i slutspurten. Med inställningen Nu eller aldrig, fast det redan finns spekulationer om en ny folkomröstning om Brexit vinner. (det brukar sluta så när EU förlorar i folkomröstningar).

Det finns goda skäl för brittiska väljare att ta det säkra före det osäkra och stanna kvar i EU. Men något kaos eller kollaps lär det inte bli om Brexit vinner. Det borde vara möjligt att hitta fungerande relationer för ”Rest-EU och Storbritannien.

Nu pekar dock tecknen på att det går som det brukar. Sidan som förespråkar det bestående går fram de sista dagarna före folkomröstningar. Det bör räcka för en seger för Stanna kvar.

Stanna kvar har återtagit en knapp ledning både i telefonbaserade och webbaserade opinionsmätningar. Samtidigt går det företag och organisationer, bland annat Premier league, ut med varningar om vad som händer om Lämna vinner.

Det blir en spännande valnatt på torsdag, men det mesta pekar ändå på att Storbritannien stannar kvar i EU. Det finns en inbyggd fördel för det bestående i folkomröstningar och det kan avgöra när det i övrigt är jämnt.

Går ungdomsväljarna åt höger?

Sista Sifomätningen före sommaren gav en klar övervikt för Alliansen, som får 42,7 procent. Moderaterna är största parti. Även om SD har backat från partiets allra högsta siffror innebär 16 procent i stöd  att det förblir långt till egen majoritet för något av de politiska blocken.

Mycket lite har egentligen hänt. Opinionen är snarast stabil. Oppositionen brukar gå fram mellan valen, så  Alliansens övertag är inte förvånande. Regeringen S-MP har det besvärligt, men starkt stöd jämfört med valet för V och SD gör att minskar alliansens övertag och hindrar en egen majoritet.

Noterbart är dock att Alliansen hade en klar majoritet bland de yngsta väljarna, åldersgruppen 18-23 år. I SCB:s nyligen publicerade mätning, med ett större underlag var det jämnt mellan blocken bland de yngsta väljarna.

Det kan tyda på ett stämningsskifte som kan påverka debatt och politik. Länge har de rödgröna dominerat bland de yngre väljarna, men nu går ser det ut att gå klart bättre för alliansen, eller snarare för Moderaterna. Spännande att se om  trenden fortsätter.

Finland följer Theodore Roosevelt bättre än Sverige?

17-th-rososevelt

Finskt föredöme? President Theodore Roosevelt.

Foto: TT

Läsvärd och lång intervju med Finlands president Sauli Niinistö i DN. Finland eftersträvar en dialog med Ryssland, men har behållit mer av det militära försvaret, bland annat värnplikten. Niinistö var dock noga med att säga att det inte innebär förståelse för rysk aggression.

Sverige har däremot kraftigt rustat ned försvaret och har mycket dåliga relationer med Ryssland.

Finland tycks mer försöka leva efter president Theodore Rossevelts berömda uttalande ”Talk softly, but carry a big stick. Ungefär ”Tala mjukt, men ha en respektingivande militär”

Sverige tycks göra tvärt om: ”Talk loudly, but carry a stick of candy”. Tala högt, men allt du har är en ”godispinne” till försvar.

Så nog är det hög tid att Sverige stärker det  militära försvaret.

Fler borde gå tillbaka till riksdagen

16-led-stubb

Åter till riksdagen Alexander Stubb i Finland.

Foto: TT

Alexander Stubb blev bortröstad som partiledare för Samlingspartiet, Moderaternas finska systerparti. Han var finansminister och hade tidigare varit statsminister. Nu har Stubb tackat nej till nya ministerposter och ska fortsätta i riksdagen.      Han fick beröm för sitt beslut i en ledare i Hufvudstadsbladet.

Nu är det förstås långtifrån säkert att Stubb stannar länge som riksdagsledamot. Men kunde ändå inte låta bli att notera skillnaden jämfört med Sverige.

Här flyr ministrar och före detta partiledare riksdagen om de har fått avgå. Stannar de kvar är det uppenbart att de siktar på att göra något annat snarare än att tala om att de ska bli aktiva riksdagsledamöter.

Tidigare stannade politiker kvar längre i riksdagen. Tage Erlander avgick 1969 och valdes om för ännu en period i riksdagen 1970. Gösta Bohman avgick som M-ledare 1981, men var kvar i riksdagen ända till 1991.

Det finns naturligtvis också en poäng i att göra något annat i livet efter en politisk karriär. Men det borde vara mer naturligt att återgå till att vara ”backbencher” och fortsätta som riksdagsledamot efter en tid i regeringen. Det är ett viktigt förtroendeuppdrag att vara folkvald riksdagsledamot.

Kanske kan Åsa Romson (MP) bli ett föredöme och vända trenden. Hon verkar inriktad på att spela en aktiv roll i riksdagen efter att ha fått sparken som språkrör och då tvingats lämna regeringen. Några tidigare språkrör har också fortsatt att vara partipolitiskt aktiva.

Här kan dock MP:s regler om tidsgränser för uppdrag spela in.  De får lämna för att de måste, inte för att de förlorar förtroendet. Då kan det vara lättare att fortsätta på andra poster.

 

Blir Trump vald kan vi behöva lära oss om riksrätt

Nu pågår spekulationer om vem Hillary Clinton respektive Donald Trump ska utse till vicepresidentkandidater.

Särskilt intressant om Trump. För skulle Trump, vilket vi får hoppas inte händer, vinna kan det bli ny dramatik om spådomarna om kaos och maktmissbruk slår in.

Kongressen kan genom riksrätt (impeachment) avsätta presidenten. För det krävs en majoritet i representanthuset och två tredjedelar i senaten. Enligt USA:s maktdelningsförfattning kan presidenten bara avsättas för grova brott som förräderi, men även misdemeanors” (förseelser) nämns i upprepningen av vad som kan orsaka riksrätt och avsättning.

Det gör det möjligt att avsätta presidenter utan att de kan bindas vid grova brott. Trump saknar starkt stöd i kongressen. Även Republikaner som stöder Trump uttrycker ofta reservationer.

Även om det är svårt att tro nu kan därför riksrätt vara ett sätt att avsätta Trump om hans regerande enligt en klar majoritet i kongressen spårar ur. I så fall blir vicepresidenten ny president. Så Trumps val av parhäst kan visa sig mycket betydelsefullt..

Går det verkligen att vara med i fotbolls-VM i Ryssland?

14-led-huliganer

Bråkigt. Fransk polis till angrepp vid supporterbråk under fotbolls-EM.

Foto: TT

Det framstår tydligt att de ryska huliganerna hittills  har varit drivande i våldsamheterna under fotbolls-EM. Än mer oroande är att våldsamheterna har fått stöd av politiker  och andra. Även sportminister Mutko var först överseende mot huliganerna, för att sedan ändra sig. Nu har Uefa varnat Ryssland och regeringen tar officiellt avstånd från bråkmakarna.

Den våldsamma huligankulturen i Ryssland och myndigheternas oförmåga att från början vara tillräckligt tydliga i sitt avståndstagande väcker frågor inför fotbolls-VM i Ryssland 2018.

Det är rimligt att även andra länder än fungerande demokratier för arrangera VM och OS. Hela världen är tyvärr inte demokratisk och internationella idrottstävlingar måste kunna äga rum i många olika länder.

Därför är det i allmänhet rätt att avvisa bojkottkrav, som när Vitryssland, eller för den delen Ryssland, arrangerade hockey-VM. Men ett minimikrav är att publiken avstår från våld och bråk, samt att myndigheterna är glasklara i sina fördömanden av huliganer när de är våldsamma eller ger uttryck för rasism med mera.

Här krävs uppryckning från Ryssland, annars bör frågan om det är rimligt att deltaga i nästa fotbolls-VM väckas på allvar. (Sedan kanske Sverige inte klarar att kvalificera sig, men det är en annan historia.)

Anonyma hot i traditionella brev är svåra att spåra

13-led-post

Ett brev på posten. Dödshotet mot Lars Kallsäby kom inte digitalt, utan via brevlådan.

Foto: VLT:s arkiv

 

Kommunalrådet Lars Kallsäby (C) har utsatts för dödshot på grund av det eventuella asylboendet i Barkarö. Det är bara att hoppas att hotet inte är på fullt allvar, men det är rätt att polisanmäla.

Både för att allmänt markera att grova hot inte får accepteras och för att om möjligt försöka spåra vem som står bakom. Det är djupt oroande att hoten och tonfallet har blivit hårdare genom inlägg i sociala medier mot politiker och tjänstemän.

Som Magnus Edström (MP) framhåller kan det bli svårare att rekrytera förtroendevalda i framtiden om de kan förvänta hot och hat mot dem själva och familjen. Det kan i förlängningen hota demokratin.

Samtidigt är vi ironiskt nog på ett sätt tillbaka på ruta ett. Det är det digitala genombrottet som har bidragit till att tonen har blivit råare.

Det är inte säkert att de oförskämda och hotfulla har blivit fler, men de kan nå fler och lättare agera gemensamt. Det ökar genomslagskraften.

Men dödshotet kom i ett klassiskt pappersbrev på posten. De digitala fotspåren försvinner inte och det går att spåra varifrån hoten har sänts.

Då är det mindre riskabelt för den hotfulle att skicka ett anonymt brev och lägga det på brevlådan. Vilket den som hotade Lars Kallsäby också gjorde