Nya lågvattenmärken från Donald Trump

10-led-usa

Hårda tag. Andra TV-debatten mellan Hillary Clinton och Donald Trump.

Foto: TT

 

Har just tittat på både den svenska partiledardebatten och debatten mellan presidentkandidaterna Donald Trump och Hillary Clinton.

Visst var det en del hårda ord i den svenska debatten, SD:s Jimmie Åkesson fick sina fiskar varma, deltagarna föll varandra i talet. Åtta deltagare är egentligen i mesta laget för en upplysande debatt, men det är inget att göra något åt. Vi har ju åtta partier i riksdagen.

Men jämfört med USA-debatten var det ändå städat och respektfullt. I USA menar båda kandidaterna att motståndaren är direkt olämplig som president. Hillary Clinton tar upp alla Donald Trumps attacker på och nedvärderande tal om olika grupper, brist på respekt för motståndare, och oförmåga att ta kritik.

Trump å sin sida hotade med att om han blev president skulle Hillary Clinton sättas i fängelse och hennes man, förre presidenten Bill Clinton, anklagades för sexuella övergrepp. Flera kommentatorer påpekade att USA brukar vara stolt över att vinnaren i val inte ger sig på förloraren, utan att sådant händer i diktaturer.

Trump tog också avstånd från sin vicepresidentkandidat Mike Pence, som vill föra en hård politik i Syrien mot Ryssland och Assadregimen. Trump uttalade sig åter milt om Ryssland och president Putin,

Hillary Clinton menade att Ryssland försöker påverka presidentvalet för att hindra henne att bli vald, Trump menade att det saknas bevis för Rysslands inblandning.

Trump erkände också att han inte hade betalat federala inkomstskatter under flera år.

Ändå menade experter i TV-paneler att Trump hade klarat sig bättre än första TV-debatten genom att driva sakfrågor som sjukförsäkring, skatter och invandring.

En normal kandidat hade fått kasta in handduken efter att skrutit om övergrepp på kvinnor, hotat sin motståndare med fängelse, undvikit att betala skatt under flera år, undvikit kritik av Rysslands alltmer despotiske ledare, gått emot sin egen vicepresidentkandidat, gång på gång fått visat sig ha fel i sak och gått till personliga angrepp på kritiker, också sådana som inte är politiker.

Men Donald Trump vägrar ge upp. Opinionsmätningarna tyder ändå på att loppet skulle vara kört för honom. Låt oss hoppas att de har rätt

Publicerat av

4 reaktioner till “Nya lågvattenmärken från Donald Trump”

  1. Winston Churchill lär ha sagt att ” democracy is the worst form of government except all those other forms that have been tried from time to time”. Vem vet, kanske vi börjar se slutet på en historisk period…

    1. Frågan är om det vi har nu är demokrati eller om det är skendemokrati. Fram till 2012 levde jag lycklig i min skyddade värld där jag trodde på demokratin i Sverige. Men efter att först som anhörig ha upplevt hur vård och omsorg fungerar och sedan insett alla de brister i samhället som flyktingkrisen avslöjat är jag tveksam till om det kan kallas demokrati.

      Vi har en offentlig sektor som styrs av individer som fritt tillåts att sätta sig över lagar och bestämmelser. Det är individer som skapar en personlig gräddfil och samtidigt åsidosätter sina självklara plikter mot de medborgare som försörjer dem. Politiskt korrekta medier deltar och bygger den blid som etablissemanget vill visa. Ett orwellskt nyspråk sprider sig och lägger ut dimridåer. Är detta förenligt med demokrati?

      Vilhelm Moberg använde begreppet ”demokratur”:
      ”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.”

      Jag tycker att definitionen av demokratur passar bra på nutida tillstånd. Det banar väg för populister av olika slag, Donald Trump är bara ett exempel bland många.

      I den bästa av världar går vi mot en förändring där kritiskt granskande medier belyser den korruption och det lagtrots som finns inom etablissemanget. Vidare behövs ett tydligt sanktionssystem för offentliga makthavare som bryter mot det regelverk som finns. Detta skulle kunna vara de första stegen mot en fungerande demokrati.

  2. Ja, vart är vi på väg? Amerikanarna tappar mer och mer tron på demokratin i dess nuvarande form:

    https://www.washingtonpost.com/opinions/americans-are-losing-faith-in-democracy–and-in-each-other/2016/10/14/b35234ea-90c6-11e6-9c52-0b10449e33c4_story.html?hpid=hp_no-name_opinion-card-f%3Ahomepage%2Fstory&utm_term=.4420a9ca0f1e

    Jag ser ganska dystert på framtiden – mera motsättningar, ökat våld, gated communities, maktfullkomlighet, personliga vinningar, etniska motsättningar mm.

    Vis av egen erfarenhet vet också jag att om man är sjuk eller på annat sätt råkat i klammeri med systemet så behöver man verkligen vara stark för att bryta igenom murar för att kunna hävda och få sin rätt tillgodosedd.

    Ordförande Mao sade att ”makt korrumperar” och svarade med revolution efter revolution. Förhoppningsvis inget att ta efter.

    Så frågan kvarstår – vart är vi på väg och hur reder vi ut det på ett rimligt sätt?

    1. Ja, frågan om vart vi är på väg och hur det ska redas ut borde vara den viktigaste frågan i alla kategorier nu. Denna fråga påverkar hela vårt samhälle och vårt framtida liv. Vi står inför vägval där det finns många obehagliga alternativ. Men tyvärr präglas etablissemanget av en närmast sjuklig ovilja eller oförmåga att möta verkligheten.

      Ett gammalt talesätt är att ett samhälles grad av civilisation avgörs av hur de svagaste och mest utsatta behandlas. I Sverige kan vi se hur samhällsfunktionerna gradvis krackelerar. Klyftorna ökar, vård och omsorg bryter mot lagen, mänskliga rättigheter åsidosätts, skolresultaten sjunker, rättsväsendet förmår inte upprätthålla lag och ordning och så vidare. Det är en skrämmande utveckling där de som är svagast och mest utsatta drabbas värst.

      Verkligheten behöver erkännas och debatteras på ett sakligt sätt. Jag tror att detta måste ske snabbt för att inte motsättningarna ska växa bortom kontroll. Vi måste kräva sakliga svar och realistiska och finansierade planer av de ansvariga. Etablissemangets skitprat och floskler behöver bytas mot saklighet och fakta.

      Peter Kadhammar uttrycker det bra i denna krönika tycker jag:
      ”Skitpratet utgör nu ett hot mot hela nationen”
      http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article17405055.ab

      Citat: ”[…] Men vad händer med en nation när pladdret breder ut sig som en hemsk sjukdom i de institutioner som ska garantera vår säkerhet? Hur påverkar det deras arbete? […] Eller är det arbetet som först vittrar sönder och därefter kommer orden utan mening, ett ständigt ökande babbel som ska dölja den svarta tomheten därbakom?”

      Kanske är etablissemangets brist på saklighet och verklighetsförankring det största hotet mot demokratin. Trots att kravet på saklighet och opartiskhet är inskrivet i grundlagen genom regeringsformen tar politiker och myndigheter väldigt lätt på sina självklara skyldigheter mot medborgarna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *