Dystert att ha fått rätt med tidig varning om Trump och Putin

Bättre julefrid genom att tänka bort Donald Trump några dagar? Foto:

Foto: Andrew Harnik

I skuggan av terrordådet i Berlin träffades elektorskollegiet och valde Donald Trump till president. För väljarna valde inte president, utan elektorer i alla delstater och Washington DC. Sedan röstade elektorerna i varje delstat för sig om vem de ville ha som president.

Det blev en hel del medial uppmärksamhet om påtryckningar på enskilda elektorer i delstater som Trump hade vunnit att de ändå skulle rösta på en annan kandidat. Artiklar som stödde idén att elektorerna skulle rösta efter eget huvud fick spridning bland Trumpmotståndare.

Det var dock snarast ett exempel på ännu en åsiktsbubbla. För det var hela tiden mycket osannolikt att tillräckligt många elektorer skulle överge Donald Trump. Så blev det också.

Så visst blir Donald Trump president. Nästa möjlighet att stoppa honom om politiken spårar ur totalt vore riksrätt och avsättning.

Ingen omöjlighet, om tillräckligt många Republikaner vore beredda att avsätta en president från det egna partiet. Men ändå osannolikt i dagsläget.

Själv vet jag inte om jag ska skryta eller gråta över att ha fått rätt, när jag önskar att jag hade haft fel. Statsvetare och vi ledarskribenter kan påminna om bankrådgivare eller idrottsexperter. Bra på att förklara vad som har hänt och läget just nu, men ha svårare på att förutse framtiden.

Fast ibland blir det rätt. För exakt ett år sedan skrev jag på VLT:s ledarsida och varnade för Donald Trumps gullande med Vladimir Putin.

Trump låg redan bra till i opinionsmätningarna, men experterna trodde att stödet skulle minska när väljarna började rösta på allvar. Jag framhöll att reglerna i primärvalen ggjorde det svårt att stoppa den kandidat som får flest röster.

Experterna var säkra på att Trump skulle förlora mot Demokraternas kandidat, troligen Hillary Clinton. Men marginalen var inte massiv då heller i opinionsmätningarna. Så jag framhöll att Donald Trump ändå kunna bli president.

Redan för ett år sedan fanns ett mönster. Trump var konsekvent på en punkt. Han försvarade Ryssland och president Vladimir Putin.

Historien hade exempel på hur hårdföra ledare affärsmässigt hade enats på mindre länders bekostnad. Trumps syn på Putin borde särskilt få varningsklockor att ringa i Baltikum. Artikeln finns länkad till den digitala versionen av den här ledaren.

Den väckte få reaktioner. En pensionerad lärare nämnde artikeln med oroliga ögon på tågstationen. Jag fick Huh! som en kommentar på Facebook av en tidigare ledarskribent på Hufvudstadsbladet i Helsingfors, vilket stärkte min tro att finländare är mer lyhörda för säkerhetspolitiska faror och hot.

Mycket stämde tyvärr. Trump vann. Gott om oklarheter i den framtida politiken, men den konsekvent vänliga och överslätande inställningen till Ryssland och Putin har bestått.

Svenska politiker verkar fortfarande inte ha tagit till sig att det kan vara en helt ny och mycket farligare spelplan med Trump som president.

Fast nåja, det är ändå snart jul. Och ingen vet riktigt vad Trump vill. Så något konkret hot att oroa sig för finns ännu inte.

Låt oss därför några dagar tänka på annat än vad Donald Trump kan ställa till med. Men efter julen är det dags för ansvarsfulla politiker att börja agera.

Inlägget finns också som ledare

Publicerat av

Richard Appelbom

14 reaktioner på ”Dystert att ha fått rätt med tidig varning om Trump och Putin”

  1. Mycket insiktsfull ledare. Om elektorerna valdes proportionellt eller åtminstone i enmansvalkretsar i varje delstat skulle kanske resultatet blivit annorlunda och mera i samklang med röstantalen för vardera kandidat.
    Och efter Brexit, då började jag precis som Du ana att Trump skulle kunna vinna.
    Men nu håller jag med att man ska ta en mental julpaus, önskar Dig en Välsignad Jul!

  2. Richard,
    Du har visserligen rätt i att de flesta förstå-sig-påare inte kunde föreställa sig att Donald Trump skulle kunna bli president. .
    De flesta av mina Amerikanska vänner såg med skam o avsky på Trump medan några såg Trump som räddaren.

    Det är lätt för oss med akademiska meriter att såga Trumps politik. Speciellt från en svensk horisont där vi är så präktiga. Att vi har våra egna elefanter som fattar bastubeslut både på det lokala och nationella planet talar vi tyst om.
    Den som rest mycket i USA borde också sett den jätteklyfta som finns mellan de som har o de som inte har. Trump levererar, måhända enkla, men svar på dessa frågor och den oro som finns. Det finns många Swehollow kvar i USA.

    Kanske Donald Trump är precis vad USA behöver. Någon som säger ifrån och, förhoppningsvis, skär bort onödiga lagar och aktiviteter som driver kostnader utan att det ger ett motsvarande mervärde.
    Kanske våra egna politiker skulle fundera på hur de själva beter sig och ta den oro som finns på allvar innan SD är största partiet.

    Önskar dig o alla andra en God Jul!
    ☃️🎄

  3. Ett till orosmoment: Det finns en stor risk att Trump och Putin i nyhetsskuggan gör upp om exploateringen av en stor del av Arktis med störa miljörisker som följd. Mardrömmen är att Trump utser f d Alaskaguvernören Sara Palin som nyckelperson för Arktis…

  4. Det är allvar nu. Sverige står inför konkreta hot. Det är ingen plötsligt uppkommen situation. Det är ett självklart resultat av decennier av misskötsel av landet.

    Men vad är det egentligen som händer? Hur kan det ha blivit såhär? Vad är egentligen problemet?

    Problemet är att vår välfärd monteras ner. Vård och omsorg, skola, polis, försvar och så vidare kan inte längre göra sitt jobb. Problemet är också att vi sedan över 20 år har en helt misslyckad integration där parallellsamhällen med arbetslöshet, utanförskap, patriarkalisk makt och en alltmer omfattande brotts- och våldsspiral vuxit fram.

    På vissa ställen i landet är det redan kaos och anarki sedan länge. Anarkin hotar att breda ut sig när polisen inte längre kan skydda landet. Hur ska dessa problem kunna lösas? Och var ska alla nyanlända bo, vad ska de arbeta med och vem ska betala?

    Trots att vi redan har bland världens högsta skatter och världens högsta privata skuldsättning behövs ytterligare skattehöjningar. Varför? Vad ska pengarna användas till?

    Det finns många frågor men inga svar. Politiker, myndigheter och medier är tysta i alla sakfrågor.

    Jag vill därför uppmana alla som läser detta till en stunds eftertanke. Hur ser det egentligen ut i Sverige? Hur ska vår framtid te sig? Vem säkerställer att våra skattepengar används på ett förnuftigt sätt?

    Man kan lite tillspetsat säga att Sverige lånar pengar för att köpa försämrad välfärd, arbetslöshet, social oro och ännu högre skatter. Är det så vi vill ha det?

      1. Nja, det beror nog på hur man ser på saken:
        http://www.sydsvenskan.se/2017-01-10/konjunkturen-lyfter-budgetoverskottet

        Citat: ”Den starka konjunkturen i kombination med de relativt höga svenska skattesatserna förklarar det mesta. Därtill kommer räntan på skattekontot.”

        Lägg nu till följande:

        ”Det saknas 50 miljarder i regeringens budget – Riksrevisionen varnar för effekterna”
        http://www.dagensjuridik.se/2016/11/regeringen-har-raknat-fel-pa-50-miljarder-valfarden-riksrevisionen-varnar-effekterna

        ”SKL varnar för kommunal skattechock”
        http://www.svt.se/nyheter/inrikes/skl-varnar-for-stora-skattehojningar

        ”Migrationsverket: Kostnader skenar”
        http://www.expressen.se/dinapengar/migrationsverket-kostnader-skenar/

        ”Vill lånefinansiera flyktingkrisen”
        http://www.di.se/artiklar/2015/10/19/vill-lanefinansiera-flyktingkrisen/

        ”Regeringen överger krona för krona-principen”
        http://www.svd.se/regeringen-overger-krona-for-krona-principen-1o1z

        Statsskulden har också ökat snabbt sedan 2012:
        https://www.riksgalden.se/sv/omriksgalden/statsskulden/Sveriges-statsskuld-oversikt/Historik-i-diagram/

        Vidare:
        ”Boverket: Stort underskott på bostäder för nyanlända”
        http://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/bostadsplanering/bostadsmarknaden/bostadsmarknaden-for-olika-grupper/nyanlanda/

        En artikel i DN 2016-06-12 visar att i en tredjedel av landets kommuner är arbetslösheten bland utrikes födda nu över 30 procent:
        http://www.dn.se/nyheter/har-ar-kartan-som-visar-det-delade-sverige/

        Citat: ”Så här ser det alltså ut innan alla de flyktingar som kom under fjolårets stora våg har börjat kliva ut på arbetsmarknaden. De nästan 150 000 personer som väntar i Migrationsverkets mottagningssystem på besked om uppehållstillstånd syns ännu inte i statistiken. Det betyder att regeringen och kommunerna har en ännu större utmaning framför sig för att få fler utrikes födda i jobb.”

        Jag ger dig en synnerligen kort lista i all hast. Såhär kan man hålla på hur länge som helst.

        Det finns en hel del ”utmaningar” framöver kan vän av ordning tycka. Jag anser att de som har försatt Sverige i denna situation behöver ställas inför rätta.

  5. ”Jag anser att de som har försatt Sverige i denna situation behöver ställas inför rätta.” – Det där är en farlig väg. Demokratins domstol och jury för politiker är allmänna och fria val för alla myndiga medborgare. Straffrättsligt ansvar inträder fört när man medvetet begår brottsliga handlingar i sitt ämbete och > 99 % av politiska beslut är mera eller mindre bra, men hör inte till brottets domäner. Redan nu kan det bli ett gatlopp att vara förtroendevald och försöka göra sitt bästa för det allmänna.

    1. Den verkligt farliga vägen är när samhällets normer undergrävs och löses upp. Det är våra gemensamma normer som håller samman samhället. Etiska, moraliska, ekonomiska, juridiska, professionella och så vidare normer utgör grunden för det regelverk som hela samhället vilar på.

      Våra lagar är till för att skydda medborgarna. Men lagar och bestämmelser åsidosätts av myndigheter och politiker. Detta blir allt tydligare och speciellt tydligt är det inom vård och omsorg, polis och andra rättsvårdande myndigheter.

      Resultatet blir att människor utsätts för fara och hot och att rättssäkerheten sätts ur spel. Det är ett direkt hot mot vår demokrati.

      Det här kan uttryckas i termer av legitimitet:
      https://sv.wikipedia.org/wiki/Legitimitet

      Legitimitet kan sägas beteckna det rättfärdigade, tillåtna eller berättigade av något i en kultur eller ett samhälle med de normer som finns där.

      När politiker, myndigheter och medier brister i legitimitet är det mycket allvarligt och utgör ett hot mot samhället. Det kan inte accepteras.

      Saklighetskravet i grundlagen (1 kap. 9 § regeringsformen) ställer krav på saklighet och opartiskhet hos myndigheter och, åtminstone, regeringspolitiker. Detta har gravt åsidosatts i något som närmast liknar desinformation när det gäller invandringen. Folk har blivit förda bakom ljuset.

      Vidare behandlas många svenska medborgare på ett sätt som förmodligen bryter mot såväl grundlagen som de mänskliga rättigheterna.

      Förutom grundlagsbrott bör tjänstefel enligt brottsbalken kunna vara tillämpligt i många fall där företrädare för olika myndigheter åsidosätter det som gäller för uppgiften.

      Det finns en intressant rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, som tar upp detta med personligt ansvar:
      ”Maktutövning under lagarna? En ESO-rapport om trotsiga kommuner”
      http://eso.expertgrupp.se/wp-content/uploads/2013/10/ESO-2015_2.pdf

      Rapporten visar problem med kommunalt lag- och domstolstrots som aldrig kan vara acceptabelt i en rättsstat. Rapporten presenterar flera konkreta åtgärder för att komma till rätta med problematiken, bland annat att det ska (åter)införas ett tydligt och personligt tjänstefelsansvar för de förtroendevalda.

  6. Richard, jag skulle vilja ställa en fråga till dig efter din ledare idag:
    ”Det gäller att se igenom propagandan”
    http://www.vlt.se/opinion/ledare/det-galler-att-se-igenom-propagandan

    Det måste väl nu rimligen anses bevisat bortom allt tvivel att det länge funnits en, medvetet eller omedvetet, agendadriven journalistik när det gäller mångkultur och invandring i Sverige. Vanliga medborgare som har ifrågasatt politiken har skrämts till tystnad genom att kallas rasister, fascister, nazister och så vidare. Se även min kommentar med länkar här:
    http://blogg.mittmedia.se/nordstrom/2016/12/31/ett-nytt-ar-med-tidningsutgivning-varje-dag/#comment-3826

    Ann-Charlotte Marteus på Expressen erkände åsiktskorridoren redan för två år sedan:
    ”Det är jag som är åsiktskorridoren”
    http://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/det-ar-jag-som-ar-asiktskorridoren/

    Citat: ”Uppdraget för mig som korridorarbetare var tvåfalt. För det första att varna för SD och skälla ut alla de bonnläppar som funderade på att rösta på partiet. För det andra att slå ner stenhårt på debattörer som använde uttryck som på något sätt kunde normalisera SD:s problembeskrivning; attackera varenda jävel som använde ord eller fakta som på något sätt kunde tolkas som rasism eller glidningar mot rasism. Eller eventuella förstadier till glidningar mot rasism.”

    De svenska medborgare som har sett genom den svenska propagandan har tystats av det svenska etablissemanget och svenska medier. Det är fakta. Hur ska vi då kunna lita på den svenska demokratin och uppgifter i medier?

    1. Jag har i flera ledare skrivit att det är bättre när det som nu och tidigare finns mer tydligt olika åsikter om invandring och flyktingspolitik bland de etablerade partierna.
      Jag har också skrivit om att Sverige ofta går väldigt långt på olika politikområden. Det gäller inte bara invandring, och tror jag är et resultat av en utpräglad samförståndskultur där (nästan) alla drar åt samma håll. Det gör att Sverige ofta blir landet extremt snarare än landet lagom.
      Det gällde invandring och flyktingpolitik under några år sedan S och M gått ifrån en tidigare mer restriktiv linje. Medier är en del av denna här politiska kulturen.
      Men jag tycker att du också har ett ansvar för vad du skriver. Dina länkar, som stöder din uppfattning, är till artiklar i det du kallar traditionella medier som inte skulle vara att lita på. Det är viktigt att vara kritisk till uppgifter i medier och på andra håll, men något annat att hävda att det överhuvudtaget inte går att lita på traditionella medier.
      Vi arbetar med faktakontroll och ska bara publicera nyheter som stämmer. Det fungerar inte alltid, och inom opinionsbildning har det på flera områden blivit så att (nästan) alla har dragit åt samma håll. Men precis som när väst och kommuniststaterna jämfördes är det en avgörande skillnad mellan medier och statsförvaltning som hade till uppgift att föra ut en åsikt och länder där förvaltningen var opartisk och medierna var fria att granska makten och föra fram egna åsikter. Därför tycker jag att Sverige är en demokrati värd att försvara och det också gäller att undvika överdrifter och generaliseringar i kritiken av det som fungerar dåligt.

      1. Du missförstår mig om du tolkar det jag framför som ”uppfattningar” eller att det överhuvudtaget inte går att lita på traditionella medier. Det jag tar upp är inte ”uppfattningar”, det är fakta. Och medierna har en mycket viktig roll i samhället vilket jag uttrycker i mitt inlägg här:
        http://blogg.mittmedia.se/nordstrom/2016/12/31/ett-nytt-ar-med-tidningsutgivning-varje-dag/#comment-3826

        Länken till “The 5 Principles of Ethical Journalism” förtjänar att upprepas:
        http://ethicaljournalismnetwork.org/who-we-are/5-principles-of-journalism

        Problemet är att medierna, speciellt när det gäller invandringen, inte följer dessa principer. Det finns ett fåtal journalister som har vågat att bryta mönstret till viss del men för det mesta ger medierna en bild som inte stämmer med verkligheten.

        Det handlar inte om faktagranskning av detaljer – det handlar om att komplexa frågor förenklas och reduceras till nästan ingenting. Kvar blir bara en slags metadiskussion kring formerna för själva frågan istället för sakinnehåll. Typiskt är att avfärda fakta som ”uppfattningar” som inte behöver diskuteras.

        Rent allmänt saknas den kritiska granskningen i viktiga samhällsfrågor. Medierna tar inte sitt ansvar som ”tredje statsmakten”:
        https://sv.wikipedia.org/wiki/Tredje_statsmakten

        ”Tredje statsmakten är sedan mitten av 1800-talet en informell benämning på massmedia i Sverige. Den första makten är regeringen och den andra riksdagen. Ibland antas riksdagen vara den första. Den tredje statsmaktens uppgift anses vara att granska de två andra.”

        Ett aktuellt och konkret exempel är att Hultsfreds kommun stoppar hjälp till flyktingar i protest. Det är en oerhörd händelse som borde skapa stora rubriker i hela landet. Men istället är det nästan helt tyst.
        http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6607953

        Många kommuner har stora problem och fler kommer säkert att följa i Hultsfreds spår. Här borde seriösa medier verkligen kräva alla kort på bordet av ansvariga politiker och myndigheter. Folk behöver få veta hur det verkligen ser ut i landet.

        Ett annat aktuellt exempel i mängden är att socialtjänsten i Västerås anmält sig själva till IVO:
        http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=6607012

        Det finns massor av problem inom vård och omsorg i Västerås som det aldrig rapporteras om. Vilka är problemen och vad beror de på? Både frågor och svar uteblir i medierna. Såhär kan man fortsätta på punkt efter punkt i offentlig verksamhet. Ansvariga politiker och chefer kommer mycket lätt undan år efter år.

        Våra lagar är till för att skydda medborgarna. Men lagar och bestämmelser åsidosätts av myndigheter och politiker. Detta blir allt tydligare och speciellt tydligt är det inom vård och omsorg, polis och andra rättsvårdande myndigheter.

        Resultatet blir att människor utsätts för fara och hot och att rättssäkerheten sätts ur spel. Det är ett direkt hot mot vår demokrati. Här har medierna en mycket viktig, men eftersatt, uppgift i att granska etablissemanget.

        1. Jag har hållit med om att medier, liksom andra delar av opinionsbildare och beslutsfattare, ofta har en tendens att låta en åsikt bli för dominerande. Det gäller invandring och flyktingfrågor, men också andra frågor.
          Men jag håller inte med när du ser dina åsikter som fakta, och du skrivit ”Det finns en hel del ”utmaningar” framöver kan vän av ordning tycka. Jag anser att de som har försatt Sverige i denna situation behöver ställas inför rätta”.
          Vilka vill du ställa inför rätta och vad ska straffen bli. Ansvariga utgivare, ledarskribenter, journalister? Jag har publicerat dig, men om du bestämde, vill du då sätta mig i fängelse?
          Vilka politiker har i så fall ansvaret för den förda invandringspolitiken. Det är inte bara partiledare, utan de ha fått stöd av partikongresser med många ombud ? Hur många och vilka politiker vill du ställa inför rätta?
          Ideella organisationer som Rädda barnen, Röda korset och Svenska kyrkan har haft stor påverkan på beslutsfattare och medier genom sin argumentation för en generös flyktingpolitik. De har därför i så fall likt medier ett ansvar för att ha ”försatt Sverige i den här situationen”. Vill du ställa Sveriges biskopar inför rätta?

          1. Den franska filosofen Simone Weil har uttryckt att om man inte känner till det förflutna, förstår man inte nutiden och är inte lämpad att forma framtiden. Det är ett uttryck som passar mycket bra i den tidsanda som råder.

            När etablissemanget åsidosätter de normer som håller samman vårt civiliserade samhälle är det stor fara. Speciellt allvarligt är det självklart när författningsreglerade verksamheter tillåts att åsidosätta lagar och bestämmelser. Då har förfallet gått långt.

            Men kanske börjar nu äntligen fasaden att spricka. En artikel igår (18/1) av Lotta Gröning:
            ”Sluta släpa skribenterna till skampålen”
            http://www.svt.se/opinion/sluta-slapa-skribenterna-till-skampalen-1

            Citat: ”Demokratins och yttrandefrihetens ställning har urholkats succesivt under lång tid. Att vi idag har en åsiktskorridor som är mycket smal och trång i Sverige hänger samman med den svenska statens kvalitet och politikernas kompetens.
            […]
            När politikerna tappade greppet över välfärdsstaten och när klyftorna ökade och folkhemmet fick sina styvbarn blev missnöjet och kritiken allt svårare att hantera.
            […]
            De för politiken ansvariga folkvalda förblir tysta. De har pekat med hela handen, tappat kontakten med sina väljare och inte varit medborgarnas representanter. Staten har kapitulerat, klyftorna har ökat och osäkerheten breder ut sig.”

            Men vad kan då ha fått etablissemanget och medierna att bryta mot samhällets normer? Vad kan ha fått så många att åsidosätta lagar och bestämmelser och utsätta andra medborgare för fara och hot? Varför har grundlagens krav på saklighet och opartiskhet åsidosatts? Och så vidare.

            Professor Bo Rothstein har en intressant skrift här:
            ”Grundlagen i det mångkulturella samhället”
            http://www.rothstein.dinstudio.se/files/Grundlagen_i_det_mngkulturella_samhllet_2.pdf

            I avslutningsorden på sidan 13 skriver Bo Rothstein:
            ”Hur viktig är de offentliga ämbetsinnehavarnas etik och vad kan stadganden i en grundlag faktiskt åstadkomma för att säkerställa att de i sina mellanhavanden med medborgarna respekterar dessa demokratins grundnormer. En som tagit upp detta är Yehuda Bauer, en av de främsta förintelseforskarna i världen. I sin bok ”Förintelsen i perspektiv” diskuterar han en mängd olika förklaringar till att denna fasansfulla utrotning av människor kunde förekomma i en av de mest kulturellt utvecklade nationer världen dittills hade skådats. Efter en lång genomgång och stundtals bitande kritik av alla de många olika förklaringar som getts, kommer Bauer slutligen med sin egen. Den kommer från ett tal han höll inför den Tyska Förbundsdagen 1998 och lyder:

            Den avgörande faktorn var att det intellektuella skiktet – akademikerna, lärarna, studenterna, byråkraterna, läkarna, juristerna, prästerna, ingenjörerna – gick in i nazistpartiet därför att det lovade dem framtidsutsikter och status. Tack vara att dessa intellektuella i snabbt tilltagande grad identifierade sig med regimen blev det möjligt att lättvindigt presentera folkmordet som ett oundvikligt steg på vägen mot att uppnå en utopisk framtid. När Herr Doktor, Herr Professor, Herr Direktor … kom att samarbeta om ett folkmord … blev det lätt att övertyga massorna om det nödvändiga i att mörda och värva dem till att utföra det. En betydelsefull roll spelades av akademikerna. Jag återvänder till frågan (s. 286).”

            Då var nazismen politiskt korrekt. Nu är låt-gå-anda, ansvarslöshet, faktaresistens, identitetspolitik, mångkultur och intolerans mot oliktänkande politiskt korrekt. Då kunde ingen veta vad nazismen skulle leda till. Det blir framtiden som får döma vår samtid.

            Etablissemangets ansvarslösa, egoistiska och cyniska agerande drabbar alla de människor som måste kunna lita på dem. Det drabbar såväl infödda som invandrare. De svagaste och mest utsatta drabbas först och värst.

            Det orwellska nyspråket är tydligt. Omöjlighet är utmaning. Fakta är åsikt. Okunnighet är styrka.

            Jag tycker att det är självklart att de som bryter mot lagar och bestämmelser inom författningsreglerad verksamhet måste ställas till svars. Våra lagar är till för att skydda medborgarna. Att godtyckligt åsidosätta regelverket kan inte vara acceptabelt i en rättsstat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *