Släpp ut Löfven ur Vänsterburen

Intakt. De fyra borgerliga partisekreterarna presenterade hur Alliansen ska agera om budgeten de närmaste åren.

Foto: TT

De fyra borgerliga partierna ska behålla alliansen, men lägga enskilda budgetförslag. Utom i vår om vårändringspropositionen. Det var beskedet på DN.debatt från de fyra partisekreterarna.

Det var klokt, och sannolikt nödvändigt. Alliansen hade inte klarat att gång på gång vara tvungen att lägga ned sina röster för att hindra det egna förslaget från att vinna. Men det hade hänt varje gång om Sverigedemokraterna fortsätter att rösta på alternativet till regeringens förslag. Det hade varit närmast hopplöst att förklara.

Nu kommer problemet att uppstå, återigen förutsatt att SD säger sig stödja alliansens förslag, i omröstningarna om vårändringsbudgeten. Men sedan blir det som förra mandatperioden.

Regeringen lägger ett budgetförslag, oppositionspartierna var sitt alternativ. Då blir det aldrig en votering där SD:s röster kan avgöra. Alla borgerliga kan rösta på sina egna förslag, och sedan lägga ned sina röster.

Med en sådan ordning behöver S-MP- regeringen inte Vänsterpartiets stöd. Det borde för borgerliga väljare vara bättre att regeringen kan lägga förslag utan att behöva förhandla med Vänsterpartiet.

Här är dock inlägget på DN.debatt olycksbådande. Allianspartierna skriver att ”Stefan Löfven kan regera som statsminister för att han har ett budgetsamarbete med Vänsterpartiet som innebär största partikonstellation.

Det kan möjligen vara taktiskt att tvinga Socialdemokraterna att samarbeta med Vänsterpartiet. Men sakligt är det fel. Från en liberal utgångspunkt blir politiken sämre. Och det verkar bakvänt att tvinga fram en sämre politik.

Så allianspartierna borde fortsätta att lägga egna budgetalternativ även om regeringen lägger förslag utan budgetsamarbete med Vänsterpartiet. Det viktigaste är ändå politikens innehåll.

Kändisar undviker partipolitiken

Vandringssägen. Det krävs knappast långvarigt kaffeserverande på partimöten för att få politiska uppdrag.
Foto: TT

Inför det danska folketingsvalet har flera partier försökt värva kända namn till sina listor. Men de flesta säger nej.
Värvningen av nya kända namn sägs öka. Förklaringen låter bekant från Sverige. Partilojaliteten och klassröstningen minskar, då betyder personligheter mer när väljarna bestämmer sig.

En av de tillfrågade, tidigare fackordföranden Bettina Post tycker synd om de partiaktiva som trots träget arbete blir omsprungna av kända kandidater.

Annars är den dominerande åsikten, i varje fall i den svenska debatten, att det krävs lång och trogen marktjänst, typ brygga kaffe på möten, för att komma i fråga för uppdrag. Partierna uppfattas som ovilliga att släppa in nya namn.

Det tycker jag är våldsamt överdrivet. Tror att talet om kaffebryggarkrav är en vandringssägen. Har aldrig träffat någon sådan person i verkligheten.

Tvärtom verkar partierna angelägna om att piffa upp sina listor med nya och utanför partipolitiken populära och/eller kunniga personer. Sedan är det en annan sak att partierna när nya personer väl har kommit med och blivit valda kan vara dåliga på att ta vara på kompetensen.

Här finns större fog för kritiken om slutna och gammalmodiga arbetsformer. Det kan vara svårt att komma in i grupper där de andra känner varandra väl sedan lång tid tillbaka.

Men det gäller å andra sidan fler grupper och organisationer än politiska partier. Partipiskan kan, särskilt om majoriteten är knapp eller som nu i riksdagen icke-existerande, bli besvärande.

Problemet är ändå snarare, som i Danmark, att det är så få som vill ställa upp. Det är lättare att vara politiskt oberoende och därmed slippa att placeras partipolitiskt.

Tidigare fanns det fler professorer och andra ledande akademiker, redaktörer, fackliga företrädare med flera i riksdagen. Nu är det vanligare att politiker fostras i den politiska/PR-sfären, blir förtroendevalda och därefter återgår till att bli betalda påverkare.

Det är illavarslande för kompetens och förankring, men ansvaret ligger också hos dem som avstår från att verka politiskt.

Labour verkar riktigt illa ute i Skottland

Nu är det gott om nyheter om brittiska parlamentsvalet, som äger rum 7 maj. Så det bara drygt fyra veckor kvar.

Analyserna handlar, som i DN om att de stora partierna tappar mark till mindre partierna. Men för den som jämför opinionsmätningarna med valresultatet 2010 blir det förbryllande. Labour ligger över valresultatet på 29 procent från 2010 och De Konservativa obetydligt under valresultatet på 36 procent från 2010.

Den dramatiska förändringen i stället är Liberalernas kollaps från 23 procent 2010 till 8 procent i opinionsmätningarna. Det stod partiet dyrt att gå från en oppositionsparti som kunde fånga upp proteströster till att bli ett regeringsparti.

Väljarna rör sig naturligtvis åt olika håll, men den stora nettoförändringen är minus för Liberalerna och plus för EU-fientliga Ukip, De Gröna och skotska nationalisterna i SNP.

SNP spås bli valets stora vinnare och vinna huvudelen av de 59 mandaten i Skottland. Har trott att det är överdrivet, och att Labour, som i dag har klart flest mandat i Skottland, skulle komma igen i spurten.

Men i DN-artikeln finns ett inslag från Labours kampanj i Carlisle. Där är en Labouraktivist från Glasgow, som säger att hon är där för att genom en vinst i Carlisle uppväga förluster i Skottland.

Om en skotsk valabetare inte tycker det är lönt att försvara mandat i det gamla fästet Glasgow utan åker till England för att knacka dörr måste Labour vara riktigt illa ute i Skottland. Den ögonblicksbilden talar för att SNP kan få storslam i brittiska valet, vilket vore dåligt för landets fortsatta enighet.

Svag regering får utreda hellre än besluta

Moderaterna är upprörda över att regeringen ska utreda någon form av kommunalt veto mot nya friskoleetableringar. Men inte mot att föräldrar driver byskolor, för det gillar Miljöpartiet. Utan det fick bli den vanliga slagpåsen, vinstdrivande skolor.

Det är en sak att kritisera förslagen i sak, en annan att kritisera formerna. Vi har en regering utan egen majoritet. Den har därför svårt att lägga fram många nya förslag i riksdagen.

Men den har rätt att på egen hand tillsätta utredningar. Och då gör den det.

Regeringspartierna och Vänsterpartiet är eniga om att försvåra etableringen nya friskolor. Då är det allt annat än märkligt att de utreder frågan när de inte kan få igenom förslaget rakt av i riksdagen.

Sedan är det en annan sak att utredningen kan visa sig vara slöseri med skattemedel. För det finns ingen majoritet i dag i riksdagen för att begränsa friskoleetableringar och mycket tyder på att så är fallet även när utredningen är genomförd.