Fel, fel och fel igen med Turkiet

11-led-erdogan

Bad guy. Turkiets president Erdogan.

Foto: TT

Det är mycket nu om Turkiets regering och dess sympatisörer. Och bara negativt. Det mest allvarliga är hur president Erdogan på olika sätt sätter åt opposition och vill stärka greppet om makten.

Hoten stannar inte vid turkiska gränsen. I Sverige har det väckt berättigad uppmärksamhet och indignation att vice ordföranden i Turkiska riksförbundet Barbaros Leylani offentligt talade om armeniska hundar. Nu har han avgått.  Märkligt nog finns enligt Johannes Forssberg i Expressen  politiker på ganska hög nivå i Miljöpartiet och Grön Ungdom som har uttalat förståelse för Erdogan och hans AKP-parti. Ordföranden i Turkiska riksförbundet är aktiv socialdemokrat

Turkiets regering kräver att en tysk satiriker ställs inför rätta för att förolämpat utländskt statsöverhuvud (det vill säga president Erdogan). Pinsamt för Angela Merkel, som har satsat mycket på avtalet om att sända tillbaka asylsökande till Turkiet.

Avtalet EU-Turkiet bygger på att det är säkert att sända asylsökande tillbaka till Turkiet. Men vad händer om förtrycket hårdnar så att de flesta som lämnar Turkiet har rätt till asyl? Det är inte länge sedan många, inklusive jag själv, hoppades på EU-medlemskap för Turkiet inom en ganska nära framtid. Vi hade fel, de makthavande visar att de saknar demokratisk mognad.

Det viktigaste för en stabil demokrati är att makthavarna accepterar förluster och respekterar sina motståndare. Det gör inte Erdogan, liksom till exempel Putin. Då blir det svårt att värna ett fritt samhälle, oavsett vad författningen säger

Så varje valförlorare som accepterar sitt nederlag är en demokratins hjälte.

Fel med rösttvång

10-led-obama

Vill ha rösttvång. President Obama talade positivt om att Australien har obligatorisk röstning.

Foto: TT

Nu är det lugnare ett tag med primärval och nomineringsmöten i USA, fram till primärvalet i Stora New York om drygt en vecka. Bernie Sanders vann dock ännu en delstat i helgen, den här gången Wyoming. Frågan är hur det går i New York

Visserligen en liten delstat som ofta röstar på Republikanerna, men Sanders har nu vunnit sju delstater i rad. Trots en vinst med 56-44 procent fick Sanders och Hillary Clinton sju konventdelegater var och därutöver får Clinton antagligen några ”superdelegater” Så förloraren få mest delegater.

Mycket av stödet för Sanders handlar om misstro mot Hillary Clinton och mot ledningen i Demokraterna, som anses konsekvent gynna Clinton i nomineringsprocessen. Även många väljare misstror Clinton, ”politik är inte naturligt för mig”, Demokraterna kan tacka sin lyckliga stjärna att Republikanerna  sannolikt nominerar Donald Trump eller Ted Cruz, kandidater som också väcker starka negativa känslor hos många väljare.

Alla dessa primärval väcker också frågan om valdeltagande. President Obama har berömt Australien, som har obligatoriskt röstande.

USA har lägre valdeltagande än de flesta andra demokratier. Det kan vara krångligt att rösta, och ganska många förlorar sin rösträtt efter att de har dömts till straff. Reglerna varierar från delstat till delstat, och det finns delstater som Minnesota med betydligt högre valdeltagande än genomsnittet.

Det finns många sätt att göra det lättare att rösta, som ha valdag på en helgdag, underlätta förhandsröstning och att ha många och lättillgängliga vallokaler. Det borde inte krävas att väljaren registrerar sig, utan som i Sverige automatiskt ge alla röstberättigade röstkort och rösträtt.

Det vore däremot att gå för långt att tvinga alla att rösta. Det går att som i Sverige ändå nå högt valdeltagande och den som vill ska ha rätt att avstå. De länder som har obligatoriskt rsötande, som Australien eller Belgien, är inte heller några föredömen jämfört med andra demokratier.

Varning från Nederländerna till EU

07-led-nederländerna

Ingen kö. Få röstade, men nej-sidan vann folkomröstningen i Nederländerna om EU:s samarbetsavtal med Ukraina.

Foto: TT

Folkomröstningen  i Nederländerna om EU:s samarbetsavtal med Ukraina slutade med en klar seger för nej-sidan. Bara 32 procent röstade, men det var något över gränsen på 30 procent för att folkomröstningen skulle vara giltig.

Ja-sidan varnade för att Rysslands president Putin ville ha ett nej, nej-sidan menade att omröstningen egentligen allmänt handlade om att visa missnöje med EU:s utveckling. Ukrainas president Petro Porosjenko framhåller att Ukrainas västorientering fortsätter och att folkomröstningen bara var rådgivande.

Vad händer nu? Utgången kan sägas visa faran med folkomröstningar, där valdeltagandet kan bli lågt och väljarna kan ta ställning till något annat, som vad de tycker om sittande regering, än vad som står på valsedeln. Politikerna i Nederländerna har dock så sent som 2015 infört rätten till en rådgivande folkomröstning om minst 300 000 väljare begär det. Så det skulle vara utmanande att strunta i resultatet, även om det formellt är möjligt.

Samtidigt är pressen stark att hitta en lösning som räddar avtalet. Ukraina behöver stöd och alla andra EU-länder står bakom avtalet.  Det kommer säkert att vara olika kreativa lösningar för att runda detta så småningom, siar EU-parlamentsledamoten Marita Ulvskog (S) enligt TT. Det verkar i klartext betyda att folkomröstningsresultatet  i praktiken underkänns och Nederländerna kanske får någon egen skrivning regeringen kan hänvisa till.

Det vore illa om avtalet föll, så vi får hoppas på en ”kreativ” lösning. Samtidigt går varningen från Nederländerna inte att bortse ifrån. EU planerar nya steg för bland annat en samlad asylpolitik.

I sak finns goda skäl att tvinga motsträviga länder att byta flyktingpolitik (vi utgår alltid ifrån att det inte blir de som i stället tvingar oss att ändra politik), men då skulle ännu en fråga som är viktig för många väljare bli svårare att påverka. Det riskerar att undergräva stödet för demokratin och för EU. Så det gäller att se upp.

Val, val och åter val i USA

Har åter kommenterat primärvalen i USA på VLT:s webbtv. Nu blir det lugnt ett par veckor, men det är onekligen en lång tid med många primärval i de olika delstaterna för att utse de två stora partiernas presidentkandidater.  Vi får se om förlusten i Wisconsin var början till slutet för Donald Trump som toppolitiker.

Det är lätt att glömma hur mycket val det är i USA. Det röstas på federal, delstats- och lokal nivå. En länk på tidningen Milwaukee Wisconsin Journal Sentinel  visar alla valresultat. Det var många fler val än bara primärvalet, många visserligen lokala, men totalt en lång lista.

Det är inget ovanligt, amerikaner kan rösta ofta om mycket. Medan Sverige i stort sett bara har val vart fjärde år, utöver EU-valen vart femte år. i USA är det nog väl många val, det kan vara en förklaring till det jämfört med Sverige låga valdeltagandet. Men nog kunde det samtidigt vara val lite oftare i Sverige. Fyra år är en för lång tid.

Kan Panamadokumenten leda till Brexit?

Islands statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson avgår till följd av Panamadokumenten. Eller inte? Det kan leda till nyval och att Piratpartiet blir största parti. Det är den hittills största politiska effekten av att rika och mäktiga har placerat pengar i skatteparadis.

Det är dock trots allt inte så allvarligt. Island är ett litet land med 3-400000 invånare, med det lilla landets för- och nackdelar. Nära till beslutsfattarna och lätt att driva fram förändringar, men en liten elit och problem att klara att styra ett land. Det har varit kriser förut, och Island lär efter ett tag komma på fötter.

Då kan det vara värre med uppgifterna om att Storbritanniens premiärminister David Camerons döde  far finns bland namnen. Cameron kan förlora anseende just när det drar ihop sig till folkomröstning om Storbritanniens medlemskap i EU. Cameron vill stanna kvar, men utgången är långt ifrån säker. Tänk om Cameron förlorar anseende och blir mindre övertygande som förespråkare för fortsatt EU-medlemskap. Det kan avgöra en oviss omröstning.

Att Ukrainas president Petro Porosjenko finns med på listan kan också få stora konsekvenser för landets förmåga att reformera och hävda sig mot Ryssland. Så det finns mer än Island att oroa sig för.

Snaran dras åt för skattesmitare och skatteplanerare

Avslöjandena om hur en advokatbyrå i Panama hjälpt kända personer i många länder att skatteplanera är en stor nyhet i land efter land. Ett tecken så gott som något på den globaliserade ekonomin. Här ett axplock från Danmark,   Finland, Storbritannien , Frankrike. Islands statsminister finns på listan, det lilla land tycks ofta ha alltför riskbenägna ledare, minns bankkrisen. Nu krävs nyval. Premiärminster David Camerons nu döda far Ian finns på listan av namn. Notera dock att Telegraph skriver att Expressen är en norsk tidning.

Frågan är om glaset är halvfullt eller halvtomt. Det kan sägas visa hur svårt det är att komma åt skattefusk och skatteplanerande och att det är vanligt det är bland rika och mäktiga.

Å andra sidan kom uppgifterna fram, och det finns säkert också många välbeställda personer som inte har försökt undvika skatt. Jämfört med tidigare har det internationella samarbetet förbättrats, fler länder delar uppgifter med varandra. Skatteverket och Finansinspektionen agerar. Flera svenskar fick dålig publicitet när deras namn fanns med på listor över personer som när uppgifterna skulle bli offentliga hade fört hem pengar för att slippa åtal.

Så det ser ändå ut som om fler och fler skatteparadis tvingas ge upp. Det kan återställa en del av ländernas förmåga att ta ut högre skatter utan att riskera att pengar flyttas ut. Kan det leda till att frågan om arvs och förmögenhetsskatt återkommer i Sverige?

 

 

Kriminella blir ofta terrorister

01-led-kriminella

Kriminell koppling. Terrormisstänkta har ofta en bakgrund som ”vanliga” kriminella. Bilden är från fotbollsarenan i samband med terrorattackerna i Paris.

Foto: TT

 

Polisen ser en stark koppling mellan personer som reser utomlands för att ansluta sig till terrorgrupper och grov brottslighet. Enligt polisen ska sambanden ha blivit tydliga genom mer samarbete med Säpo.

Det är egentligen inte så förvånande. Vid andra terrorbrott utomlands har förövare tidigare noterats som ”vanliga” brottslingar.

Kanske finns en lockelse hos mer riskbenägna att bli terrorister eller grova brottslingar. Mord, gänguppgörelse och värnande av ”heder” är visserligen inga självmordsattacker, men handlingar där livet kan sättas på spel för att uppnå eller värna något annat och där det tydligt saknas empati för offren.

Det är i varje fall viktigt att hålla i minnet i kampanjer mot radikalisering och hatfyllda budskap. Polisinsatser mot ”vanlig” brottslighet” och en fungerande kriminalvård kan vara bland de viktigaste insatserna för att hindra rekrytering av terrorister.

Dags att styra Arboga utan S

Dramatiken i Arboga fortsätter. Kommunalrådet Agneta Bode  (S) förlorade medlemsomröstningen i det egna partiet. Men de övriga partierna i koalitionen (V+C+lokala Omsorgspartiet) fortsätter att ha förtroende för Bode. Vänsterpartiet säger att majoriteten är upplöst.

Den här soppan handlar dels om det har fuskats med arvoden, dels om hur Arboga ska styras.

Arvodesfrågan visar, som VLT/BBl-AT:s chefredaktör framhållit, hur viktigt det med en utomstående bevakning av kommunpolitiken. Här tycks några politiker ha menat att då de tvingas sluta arbeta helt och ta tjänstledigt för att hinna med sina uppdrag ska de har rätt att, utöver nämndarvodet, ta ut ersättning för den förlorade arbetsinkomst de skulle ha haft om de hade kunnat fortsätta att arbeta. Den ”Arbogamodellen” blir uppenbart fel, och om det utbildas en acceptans för att göra så behövs att någon utomstående håller koll och kan slå larm.

Sedan kommer det nog alltid att vara ett problem för fritidspolitiker att kombinera uppdraget med att fortsätta på det vanliga jobbet. Här kan olika lösningar behöva prövas, men ”Arbogamodellen” är inte en framkomlig väg.

Politikernas akuta fråga är hur Arboga ska styras. Konflikten inom S tyder på att Socialdemokraterna har svårt att vänja sig vid att inte längre vara det helt dominerande partiet. Så har det varit också i andra kommuner där Socialdemokraterna länge har styrt på mer eller mindre egen hand. De som är vana att vara maktfullkomliga kan ha svårt att acceptera att besluten på medlemsmöten inte längre alltid blir beslut i fullmäktige.

På andra håll, bland annat i norra Västmanland, har de andra partierna för en tid bildat en ”regnbågsallians” och styrt utan Socialdemokraterna. Det var bland annat så Stig Henriksson (V) först blev kommunalråd i Fagersta.

Med tanke på allt strul och hårda ord inom Socialdemokraterna låter det som partiet gott kunde behöva en tid i opposition för att lugna ned sig och bli mer ödmjukt.

Det verkar även andra partier tycka. V+C+Omsorgsp+M+ L+KD+MP+har lämnat följande pressmeddelande:

Det läge som uppkommit är oacceptabelt. Det socialdemokratiska partiet är djupt splittrat. Vi bedömer att det inte har förmåga att axla det ansvar som nu krävs. Med anledning av detta har våra tre partier tagit kontakt med oppositionen (samarbetspartierna) för att sondera om ett majoritetssamarbete kan uppstå mellan oss och dem. Med hjälp av samarbetspartierna (m, l, kd, och mp) vinns åter en stabil majoritet i Arboga 21 mot 16.

Efter försiktiga sonderingar kan vi nu meddela alla att en ny majoritet, med kraft att axla det ansvar som krävs, nu har uppstått i Arboga. Ännu en tid måste många saker falla på plats. Vi tror att detta kommer att ske och att det sker snart.

Frågan är dock ännu om det går. S har 16 av fullmäktiges 41 mandat och Sverigedemokraterna har fyra.

Det betyder att de andra partierna med sina 21 mandat tillsammans har en knapp majoritet mot S 16 och SD 4. Så det skulle säkert bli lättare sagt än gjort att styra utan Socialdemokraterna. Men det är bra att de andra partierna försöker, om inte annat för att visa Socialdemokraterna att de behöver ändra attityd. Och kanske kan de förtroendevalda inom S som stöder Bode agera konstruktivt med den nya majoriteten.

 

Alliansen i nygammal skepnad

30-led-allians

Slitstarkt gäng. Alliansen ska gå till val gemensamt 2018.

Foto: TT

De fyra allianspartierna ska gå till val gemensamt och presentera ett gemensamt valmanifest inför valet 2018. Det meddelade partisekreterarna på DN.debatt. Utspelet bygger på vad en gemensam analysgrupp kommit fram till. PÅ kort sikt händer dock inget nytt. Partierna lägger framseparata budgetförslag i vår, vilket betyder att regeringens förslag går igenom. Regeringen skulle då i sin tur inte behöva göra upp med Vänsterpartiet, men gör det ändå. Det kräver kompromisser och kommer att ge en mer vänsterbetonad budget. S och MP väljer att ge V inflytande över den ekonomiska politiken.

Det är i grunden bra att det finns ett realistiskt regeringsalternativ, som före valet talar om vad det vill göra. Det gäller dock samtidigt att laga efter läglighet. Den långa tid allianspartierna har samarbetat och det nya politiska landskapet gör att flera frågor ändå kan ställas om fortsatt samarbete i de gamla formerna.

Som Ekot påpekar framgår det av analysgruppens rapport att de borgerliga väljarna inte längre ser Socialdemokraterna som huvudfienden. En klar majoritet av väljarna föredrar att de borgerliga styr med stöd av S än med stöd av SD. Det finns en större misstro mot Miljöpartiet och Vänsterpartiet än mot Socialdemokraterna.

Tidigare strävade alliansen efter att göra upp med MP hellre än med Socialdemokraterna. Nu verkar misstron större mot MP än mot S. En tydlig skillnad, som kan få konsekvenser efter valet 2018.

Som argument för en samlad allians framhävs att det är enda sättet att hindra Socialdemokraterna från att ge inflytande åt Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Nja, det skulle knappast S hålla med om. De ville gärna samarbeta med några borgerliga partier i stället för med V. Det är den samlade alliansen som hänvisar S till att samarbete vänsterut.

Analysgruppen framhåller att fyra partier kan bli ”fem” genom allianssamarbetet. Det kan locka allmänborgerliga väljare att engagera sig politiskt.

I längden blir det dock svårt att motivera fyra partier om de ska gå till val gemensamt gång på gång. KD fortsätter att balansera på riksdagens spärrgräns, och L och C är två ganska små liberala partier i samma grupp i EU och med i Liberala Internationalen.

Ska Alliansen fortsatt ställa upp som ett gemensamt alternativ borde några partier kunna slås samman. Annars lär i längden bli svårt att i val efter val uppträda som en sammansvetsad allians.

Frågan är vad som händer om alliansen blir större än de rödgröna 2018, men SD förblir ganska stort. I dag väger det jämnt. Men blir S och SD tillsammans större än alliansen blir det svårt att bilda regering, då blir SD vågmästare också om budgeten.

Så det finns en hel del framtida frågetecken. Det gäller även vad som händer  de närmaste åren. Kan de rödgröna fortsatt få stöd om mer statliga regler när det gäller jämställdhet, som kvoterad föräldraförsäkring. Kommer C att stödja en kärnkraftsavveckling i Energikommissionen, eller går det att få en enad borgerlig front. Ska alliansen vara trovärdig 2018 och minska frestelsen att bjuda in SD behöver enskilda partier nog avstå från att stödja regeringen i större frågor vid sidan av budgeten.

Låga hyreshöjningar hotar inflationsmålet?

Det blir rekordlåga   hyreshöjningar. Det brukar vara en god nyhet, och är det också för berörda hyresgäster.

I dagens upp- och nedvända ekonomiska värld innebär dock låga höjningar att kostnader och därmed inflation hålls nere. Och den alltför låga inflationen är Riksbankens stora problem, vilket leder till negativ reporänta trots att Sverige har hög tillväxt.

Så ska vi vara glada över låga hyreshöjningar, vilket sunda förnuftet säger, eller ledsna, för att Riksbankens mål om högre inflation blir svårare att uppnå. Håller trots allt på det sunda förnuftet…