Svenskt Näringsliv slarvar om resurser till välfärden

I dagens DN-debatt skriver Svenskt Näringslivs chefsekonom och Skattechef att ”resurserna till vård, skola och omsorg fortsätter att växa”. Det samtidigt som skattekvoten går ner.

 

Det är en märklig artikel eftersom Svenskt Näringsliv begår samma misstag som de anklagar andra för, slarvar med sanningen.

 

Antagandet att resurserna till välfärden (vård, skola och omsorg) ökar baseras på att den offentliga sektorns skatteintäkter har ökat, justerat för 2012 års priser. Från knappt 1 400 mdr kronor år 2000 till 1 550 mdr kronor år 2012. Det är ju mycket.

 

Men det som glöms bort är,

1) att befolkningen ökar.

2) att välfärdsambitionen ökar.

 

Jag tittade på siffror från ESV och gjorde det enkelt för mig genom att titta på utvecklingen från 2006-2012 (siffrorna för 2000-2006 fanns på en annan sida och jag orkade inte bläddra).

 

Tittar man på den offentliga sektorns totala inkomster har Svenskt Näringsliv rätt, resurserna ökar. Men samtidigt minskar skatteresurser per invånare.

Med andra ord den offentliga sektorn har mindre resurser per person 2012 än den hade 2006. Helt enkelt mindre resurser person till skola, vård, omsorg, polis, domstol, försvar, infrastruktur, osv.osv.

Så här ser det ut,

 

 

Detsamma gäller det generella statsbidrag som staten ger till kommunerna för att kunna hantera välfärden. Även här justerat för 2012 års priser.

Vill man roa sig kan man tänka sig att den genomsnittliga statsbidraget/inv för perioden 2000-2012 var 9 511 kr. Vi är under den nivån idag.

 

Anledning nummer två till varför Svenskt Näringsliv slarvar. 

Välfärdsambitionen är inte konstant utan förändras. Varje regering och minister har egna ambitioner och mål.

När allt mer ska göras ökar också kostnaderna. Det eftersom staten sällan slopar eller river upp en välfärdsreform för att satsa på en annan. Istället läggs uppgifter och kostnader på varandra.

Handikappomsorgen som artikelförfattarna nämner är ett bra exempel. Det är inte så att handikappomsorg badar i pengar, tvärtom. Däremot har välfärdsområdet växt och när fler omfattas av en reform så stiger också kostnaderna. På ett sätt kan man säga att välfärden ”förbättras” eftersom fler grupper får tillgång till den.

Men samtidigt uppstår frågan om finansiering. Pengarna växer ju inte på träd. Såvida inte staten skjuter till mer resurser måste kommuner och landsting (som står för merparten av välfärdstjänsterna) urholka gamla välfärdsreformer för att ha råd med nya.

Det senaste exemplet är regeringens löfte om sommarskola. En reform som inte är finansierad till mer att man avsatt en mindre pott ”stimulanspengar”. Så då uppstår frågan, vart ska pengarna tas ifrån?

Min gissning är att det är där frustrationen ligger hos människor som känner att välfärden ”urholkas”.

Det kan också vara bra att ta med generella kostnadsökningar. Inflation är en sak och kostnadsökningar en annan.

Att t.ex en läkare får en årlig reallöneökning är en kostnadsökning som påverkar landstingets budget. Men det betyder inte att satsningen på välfärden blivit större (visserligen kan man hävda att läkaren kanske känner sig mer motiverad och gör ett bättre och effektivare jobb).

Lägg därtill att staten är urusel på att indexuppräkna kostnader för sina gamla reformer. Skulle man göra det så skulle det berömda ”reformutrymmet” minska drastiskt och staten ha mindre pengar till nya reformer.

Att kostnadsökningarna nu stiger snabbare än skatteintäkterna är anledningen till att skatten i år höjs hos 106 kommuner. Det är också därför vi nu har den högsta genomsnittliga kommunalskatten någonsin.

Avslutningsvis,

Oavsett vilken ideologisk hemvist man nu än har (själv gillar jag låga skatter) så kommer vi att behöva ha en ordentlig diskussion om vilken nivå vi ska ha på välfärden och hur den ska finansieras. Det görs (tyvärr) inte av sig självt.

 

Uppdatering,

Jag har inte tagit reda på hur stor kostnadsökningarna varit under perioden. Så jag vet med andra ord hur stor effekten är. Som någon också nämnde har jag inte tagit hänsyn till kostnader och effektiviseringsvinster p.g.a teknikutveckling osv.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *