Gnälliga Stockholmare och myter om skatteutjämningen

Det kommunala utjämningssystemet är i hetluften igen efter att regeringen föreslagit att den bonus miljard Stockholms kommunerna fick av den förra regeringen ska avskaffas och fördelas enligt de principer som systemet bygger på.

 

Det kommunala utjämningssystemets syfte är att försöka utjämna skillnader mellan kommuner med skilda förutsättningar. Glesbygdskommuner i Norrlands inland ska kunna erbjuda snarlika tjänster och service som kommuner i tätbefolkade tillväxtområden.

 

År 2008 tillsatte den förra regeringen en parlamentariskt grupp för att se över systemet. I utredningen fanns också representanter från Stockholms kommunerna. Gruppen lämnade ett enigt förslag till förändringar.

 

Med andra ord fanns det i riksdagen ett brett stöd över blockgränser för att göra om systemet. Men förändringarna dröjde ända till 2012. Anledningen var att ett gäng kommuner i Stockholms län protesterade och inte gillade systemet. För att få med dessa kommuner så belönade regeringen kommunerna genom att skänka dessa kommuner en miljard extra varje år. Inte dåligt betalt.

 

Nu vill S-regeringen avskaffa den miljarden och fördela den enligt utjämningssystemets principer.

 

Det gillas inte av politikerna i Stockholms stadshus.

 

Oppositionsborgarrådet i Stockholm som citeras av Tidningen Ångermanland med att säga ”Regeringen visar sitt Stockholmsfientliga ansikte”. Jag är långt ifrån Socialdemokrat och tillhör inte heller den här regeringens supportrar. Men jag undrar verkligen om man kan säga att regeringen är ”Stockholms fientlig” för att den avskaffar en bonus miljard.

 

En miljard kronor som ett fåtal kommuner fick av ingen annan anledning än att man ville hålla Allianspolitiker i dessa kommuner nöjda. Om det är att vara ”fientlig” så undrar jag vilka ord kommunalråden i Norrlands inland skulle använda.

Det är verkligen skilda världar. Här i inlandet slåss man för att behålla grundläggande service och behålla ett minimum av statlig närvaro medan i Stockholm går man i taket när en bonus miljard försvinner.

 

Men låt oss ta död på några myter om utjämningssystemet.

 

Myt 1 – Det är kommunerna i Norrland som får mest pengar.

När man pratar om utjämningssystemet så framträder bilden av ett gäng lata norrlänningar som är de stora mottagarna av pengar i systemet. Men i reda pengar är storstadsregionerna de stora vinnarna.

 

Malmö kommun drar in 4,4 miljarder kronor på systemet eller 7 procent av systemets resurser. Göteborg får 2,2 miljarder, Helsingborg 1 miljard, Botkyrka 1,2 miljarder, Norrköping 1,2 mdr  osv.osv.

 

Tittar man på regionerna så är Skåne den stora vinnarna. Skåne får hela 11,8 miljarder kronor. Det är nästan 20 procent av samtliga resurser till en region som har 13 procent av landets befolkning.

 

Kommunerna i Västra Götaland får 10,4 miljarder och Stockholm får 3 miljarder. Faktum är att de tre största länen (Stockholm, Skåne och Västra Götaland) får över 40 procent av pengarna från systemet. De fyra nordligaste länen får bara 12 procent av medlen.

 

Myt 2 – Systemet är tillväxthämmande

Det här är en populär myt som lyfts fram av kommunerna i Stockholm. Det hävdas att systemet gör att tillväxten i Sverige och Stockholm dämpas och därmed är hela Sverige förlorare.

 

Det märkliga argumentet är att politikerna i Stockholms kommuner inte gör sitt yttersta för att utveckla kommunen. Anledningen ska vara att man är rädd för att kommunen ska förlora pengar på att växa. Därför försöker man hålla nere tillväxten genom att inte bygga bostäder osv.

Problemet är att det inte går att backa upp det påståendet med några bevis.

 

Tvärtom. Den parlamentariska grupp som fick i uppgift att förändra utjämningssystemet fick också i uppdrag att utreda om systemet hade en negativ påverkan på tillväxten. Deras svar, nej.

Jag skrev om detta för ungefär ett år sen.

 

Myt 3 – Alla Stockholms kommuner betalar till systemet

Se svar på myt 1.

 

Men faktum är att av samtliga 26 kommuner i Stockholms län är det med nuvarande system enbart 7 kommuner som betalar till systemet.

 

Det är inte vilka kommuner som helst. Utan Lidingö, Nacka, Solna, Stockholm och Täby. Förutom dessa så är det också Vellinge, Lomma och Tjörn.

 

Det som dessa kommuner har gemensamt är att de har en ”gynnsam struktur”. Kommunerna ligger i ett tillväxtområde och har ett skatteunderlag och skattekraft som är långt högre än riksgenomsnittet.

Tabell. Skattekraft, kronor per invånare/år för de kommuner som betalar in till systemet

 

Totalt betalar dessa 10 kommuner in 3,2 miljarder till systemet. Mest betalar Stockholms kommun som betalar lite mindre än 1,6 miljarder till systemet. Det kan ställas mot att Stockholms kommun 2013 hade skatteintäkter på närmare 36 miljarder kronor.

 

 

Myt 4 – regeringens föreslagna förändringar hotar Stockholm

 

De föreslagna förändringarna innebär att det blir några fler kommuner som får betala till systemet. Med dagens system är det 7 kommuner som får betala till systemet, med de föreslagna förändringarna är det två till kommuner som får bidra. Det är Ekerö och Vaxholm.

Stockholms läns kommuner går från att få sammanlagt 3 miljarder till att BARA få 2,2 miljarder kronor.  Visst man kan tycka att ett bortfall på 780 miljoner kronor är mycket pengar. Men det är inte direkt fattiga kommuner som nu drabbas.

 

Ta t.ex Danderyd är en av förlorarna. Man får betala 27,1 miljoner mer med det nya systemet. Men det ska ställas mot att kommunen har ca 32 000 invånare och dessa betalar in hiskeliga 1 900 000 000 kronor i skatt till kommunen. Trots att kommunen har ett av landets lägsta kommunalskatter.

 

Sollefteå kommun har ca 19 700 invånare och hade 2013 skatteintäkter på 776 miljoner kronor. Om Sollefteå skulle ha samma intäktsnivå som Danderyd så skulle kommunen ha haft närmare 400 000 000 miljoner kronor mer.

 

Stockholms kommun är en annan förlorare på förändringen. Stockholm får betala ca 550 miljoner mer och totalt blir det runt 2 miljarder som Stockholms kommun får lägga in i systemet.

 

Stockholms kommun har ca 910 000 invånare och hade 2013 skatteintäkter på                  35 800 000 000 kronor. Mellan 2012 och 2013 ökade skatteintäkterna med nästan 1,7 miljarder. Sen 2011 har kommunen ökat sina skatteintäkter med 2,1 miljarder kronor.

 

Myt 5 – Men stockholmarna behöver ju pengar för att bygga förskolor till den ökade befolkningen

 

Det är sant att man behöver resurser för att bygga ut förskolor och verksamheter när befolkningen ökar. Men är det så att Stockholms kommuner har för lite pengar? Att de 800 miljoner kronor som länets kommuner får mindre det som kommer att fälla avgörandet. Behöver kommunerna nu sparka lärare, undersköterskor och stänga ner skolor?

 

Nej. I samtliga Stockholms kommuner som nu får betala lite mer till systemet har intäkterna från skatter och andra ersättningssystem ökat mer än befolkningen.

 

Låt oss ta mina favoriter i Danderyd. Där har befolkningen ökat med ca 9 % under åren 2000-2013. Samtidigt har intäkterna ökat med nästan 43 procent. Så rimligtvis borde det finnas några kronor i ladorna för att starta en förskola eller två.

Centraliseringen av statsförvaltningen

Med jämna mellanrum uppstår debatten om man ska ”flytta ut” statliga jobb från storstäderna till glesbygden. Argumentet är att genom att att utlokalisera myndigheter så kan man skapa arbetstillfällen i glesbygd.

 

Det är en konstig debatt. Det är lite som att säga att vi som bor i glesbygden inte klarar oss utan ”allmosor” från ”Stockholm”. Dessutom brukar den debatten ofta leda till att man tycker att det ska skapas fler statliga jobb än det som faktiskt behövs.

 

Det som däremot är ett problem är den extrema centraliseringen av statlig verksamhet till större städer. Inte bara för att det försvinner arbetstillfällen utan också för att konsekvensen blir att myndighets Sverige får en ”storstadsfixering” som inte är hälsosam. Rikspolischefens senaste utspel är ett exempel på på det.

 

År 2013 fanns det 240 629 arbetstillfällen i statlig förvaltning. 203 409 av dess fanns i de större städerna och förorter till storstäderna. Alltså 84,5 procent av samtliga jobb i statlig förvaltning finns i de större städerna.

 

Mellan 2004 – 2013 växte den statliga förvaltningen med ytterligare 24 860 arbetstillfällen. Men tillväxten har varit väldigt skev.

 

I de tre stora städerna Malmö, Göteborg och Stockholm har det skapats 11 679 arbetstillfällen i statlig förvaltning.

 

I förortskommuner till storstäder (t.ex Solna, Vellinge och Sundbyberg) har antalet arbetstillfällen ökat med 3 708.

 

I större städer (t.ex Jönköping och Uppsala) har antalet arbetstillfällen ökat med 14 456.

 

Totalt har det alltså skapats nästan 30 000 (29 843) NYA jobb i statlig förvaltning i de större städerna och regionen.

 

Förlorarna är resten av landet men främst glesbygden.

 

I glesbygdskommuner (t.ex Sollefteå) och kommuner i glesbefolkad region (t.ex Härnösand) har antalet arbetstillfällen i statlig förvaltning minskat med hela 1 314 arbetstillfällen.

 

I Sollefteå har antalet jobb blivit 84 färre. En siffra som nu kan växa om Lantmäteriet också lägger ner och flyttar verksamheten till Umeå eller Sundsvall.

 

Klicka för att göra bilden större.

Ett laglöst land!

Tänk dig följande scenario.

 

Centrala Stockholm drabbas av en brottsvåg. Trakasserier, hot och våld mitt på Drottningsgatan. Företagare känner sig utsatta. Lokala polisen klagar på resursbrist. Det går så långt att kommunen skaffar in väktare som ska patrullera gatorna. Men det räcker inte. Läget är så illa att facket slår larm och stoppar ensamarbete. Det är för osäkert så att ensamma väktare inte räcker.

 

I det läget ringer Sveriges Television upp rikspolischefen och frågar vad kan polisen göra?

 

Vad tror ni att rikspolischefen skulle svara?

 

Min gissning är att hen skulle säga dra till med polisen nu skulle öka insatserna. Det skulle skapas en särskild polisstyrka för att komma tillrätta med problemet.

Jag gissar också att politiker från höger till vänster skulle vara ute och barrikadera varenda nyhetssändning i flera veckors tid med krav och förslag till lösningar.

 

Nu byter vi ut centrala Stockholm mot centrala Kramfors.

 

Vad tror ni att rikspolischefen säger då?

Samma sak? Knappast!

Utan,

 

”Svensk polis kan aldrig vara överallt, individer, företagare och kommuner måste alla vara med och tänka på hur vi skapar säkerhet. Det handlar om hur personer skaffar lås på dörrar, företag skapar skalskydd och om hur kommuner bygger, säger Dan Eliasson, rikspolischef.”

 

Hade rikspolischefen sagt detta och det gällt centrala Stockholm så hade han nog inte varit kvar på jobbet särskilt många dagar.