Om statliga jobb och attraktionskraft…

Nyligen meddelade Ericsson att man varslade över tusen personer i Stockholm. Genast satte karusellen fart. Företrädare för statsmakten åkte skytteltrafik till riksmedier för att kommentera, presentera krispaket och kalla till samtal med ”branschföreträdare”.

 

I riksdagen ställdes interpellationer från alla partier. Majoriteten lovade åtgärder och skapade stödgrupper och oppositionen krävde mer.

 

Samtidigt i Sollefteå har statliga myndigheter (Skatteverket och Lantmäteriet) flaggat för att närmare 70 arbetsplatser kan försvinna under 2015. Översatt i Stockholms mått skulle det innebära att närmare 5200 jobb försvann. Men hittills har inga krispaket levererats från majoriteten och inte heller har oppositionen riktat några seriösa krav.

 

Det som retar mig mest är att varje gång staten slaktar jobb eller sänker glesbygdskommuner så är det på något sätt glesbygdens fel.

 

Som glesbygdsbo får man alltid i diskussioner och samtal höra att ”glesbygden måste bli attraktivare”.

 

Som att det är attraktionskraften som gör att staten lämnar stora delar av landet. Eller tänk om majoriten och oppositionen i riksdagen skulle rycka åt axlarna och säga till Stockholmarna att,

”Vi kan inte ägna oss åt ministerstyre. Men ni i Stockholm måste bli attraktivare.”

Förmodligen kommer ingen representant för statsmakten att någonsin yttra den senare meningen.

 

Mellan 2006-2013 försvann 195 statliga jobb från Sollefteå (netto). Det är som att 15 000 jobb skulle försvinna från Stockholm.

 

Under 2015 hotar staten genom sina myndigheter mellan 70-80 arbetstillfällen. Ännu mer om man räknar in statens oförmåga att hantera sina egna frågor
Det motsvarar ungefär 5200 arbetsplatser i Stockholm.

 

Det är alltså som att staten skulle på några få år avveckla 20 000 arbetsplatser i Stockholm.

 

Vad gäller attraktionskraften

Det är märkligt hur det alltid är staten som tycker att glesbygden inte attraktiv nog.

För medan staten har tagit bort nästan 40 % av alla jobb i statliga arbetsplatser i glesbygden har det privata näringslivet ökat antalet arbetsplatser med 12,4% (samma siffror gäller för Sollefteå).

Uppdrag Granskning lämnar redaktionen och åker vilse…

Nu har jag sett Uppdrag Gransknings inslag om Grums. Eller jag såg ca 45 minuter innan jag stängde av.

 

Låt mig göra två saker klart,

1) Svensk landsbygd har många och stora problem. Jag har här och i andra forum tagit upp några av dessa.

2) Jag har varit i Grums en gång i hela mitt liv och det var länge sedan. Jag kan inget om kommunen och det kan vara så att just Grums har riktigt stora problem.

 

Jag börjar ana oråd tre minuter in i programmet när journalisten inleder med,

”Nu lämnar jag mitt invanda liv i Göteborg för att se hur landsbygden mår”.

 

Det blev inte bättre när journalisten berättar om att anledningen till att man gör denna ”granskning” är ett 6 år gammalt blogginlägg samt tidningen Fokus fullständigt värdelösa kommunranking.

 

Låt oss reda ut ett par saker om värmländska Grums.

1) Grums ligger 20 minuter med bil från Karlstad, Sveriges 21a största stad.

2) SJ kör 9 stycken direkttåg från Grums till Göteborg varje dag. Från Göteborg går det 12 tåg till Grums. Restiden är 2 timmar.

3) I Grums finns inget gymnasium. Utan de flesta ungdomarna studerar och spenderar därmed det mesta av sin tid i Karlstad – dit dom kan ta bussen som går 2 gånger i timmen (restid ca 30 min).

 

Så när Sveriges Television och dess stora flaggskepp ska åka till ”landsbygden” så orkar man inte åka längre bort än två timmar från redaktionen (UG har sin redaktion i Göteborg). Dessutom så åker man till en kommun vars tätort ligger 20 minuter från en universitetsstad.

 

Under hela programmet blandar man friskt ihop begreppen bruksort, landsbygd, glesbygd och småstad. Det är som redaktionen i förväg bestämt sig att det är förjävligt i Grums. Och att om det är förjävligt i Grums så är det förjävligt i resten av det Sverige som inte är Stockholm, Malmö och Göteborg.

 

Jordbruksverket räknar att Sverige har 164 landsbygdskommuner. 56 % av alla kommuner i landet räknas som landsbygdskommuner. Grums är ETT av dessa!

 

Exakt hur vilse journalisten är blir extra tydligt när han ställer frågan,

”Hur det kommer sig att oavsett vem jag pratar med så är det någon som känner någon som har begått självmord?”

Tittarna leds till att tro att det skett en våg av självmord sveper över Grums och därmed landsbygden år efter år.

 

Inte en sekund reflekterar journalisten över att han befinner sig i ett samhälle med knappt 9000 invånare som bor i en till ytan liten kommun. Att om man ville så skulle man kunna tränga in alla kommunens elever i årskurs 1 i ett och samma klassrum. Att han inte längre befinner sig i Göteborg utan i ett samhälle där ”alla känner alla”.

 

I programmet ges bilden av att antalet självmord samt dödsfall till följd av självmord, droger och alkohol bland ungdomar skulle vara mycket högre på landsbygden.

 

Påståendet är långt ifrån oproblematiskt. Eftersom underlaget är mycket litet. Tittar man på antalet dödsfall i åldrarna 0-29 år kan man t.ex. konstatera att siffrorna varierar oerhört mycket från år till år.

 

Tex  under 2013 var det en person som dog av alkoholrelaterad dödlighet i Värmland. Sett till befolkning var det under riksgenomsnittet sett till per 100 000 invånare. Värst är det i Skåne som konsekvent haft en högre dödlighet kopplad till alkohol.

 

Det är fler personer i Sverige som dör på grund av droger. Men underlaget är fortfarande för liten och variationerna mycket stora. I hela Värmland var det 5 personer under 2013. År 2013 låg den drogrelaterade dödligheten i Värmland något över riksgenomsnittet men i nivå med t.ex. Uppsala län. Men år 2012 låg Värmland under riksgenomsnittet. Så ser siffrorna ut ända tillbaka 1997, vissa år ligger Värmland högre andra lägre. Så går det när underlaget är litet.

 

Även när det kommer till självmorden så varierar siffrorna och underlaget är litet. År 2013 ligger Värmland högre än riket medan man låg under riksgenomsnittet år 2012 osv.

 

Men oavsett hur man väljer att tolka statistiken så hade det varit klädsamt om Uppdrag Granskning bland annat tydliggjort följande,

1) Att man bygger hela inslaget på statistik för ett enda år (2013)

2) I Värmland finns det sex andra landsbygdskommuner som har lägre självmordsstatistik än såväl riksgenomsnittet som den i Göteborg.

 

I programmet så rynkar journalisten på näsan åt att inflyttningsöverskottet i Värmland uppkommit tack vare invandringen. Detta är av någon anledning ett stort problem. Men här hade redaktionen inte ens behövt lämna Göteborg.

 

Skulle man räkna bort invandringen så skulle Göteborg haft ett negativt på flyttnetto 2014 (-277) går vi tillbaka till 2006 så skulle flyttnettot vara -674 personer utan invandringen.

 

Så rimligtvis borde Uppdrag Granskning genast ge sig till kommunhuset i Göteborg och ställa kommunalrådet mot väggen. Hur kan Göteborg kan bli attraktivare?  För det kan ju bli fred i världen.

 

Jag skulle också vilja säga att det är oärligt att som Uppdrag Granskning först genomföra en 25 minuter lång intervju med kommunalrådet och sedan helt utelämna det för tittarna. Kommunalrådet är ändå trots allt den som borde ha ett helhetsgrepp och kunna ge en bild om varför det ser ut som det gör i kommunen.

Men kommunalrådet svarar bra. Bland annat säger han att arbetslösheten i Grums inte ligger över länsgenomsnittet. Att av de ungdomar som kommunen kommer i kontakt med är 90 % drogfria efter ett år. Hade kommunalrådet i intervju glömt något eller sagt något som hade kunnat uppfattas som märkligt hade hen med största säkerhet utsetts till programmets huvudperson. Här kan du höra hela intervjun med kommunalrådet. 

 

Landsbygden har stora problem men Uppdrag Granskning lyckas missa de flesta av dom. Istället ägnas programmet åt att skildra några tragiska människoöden. Människoöden som sedan utan några vidare argument gör synonymt för hela landsbygden.

 

Jag har därför två tips till SVT och Public Service,

1) Sluta spendera licenspengar på Melodifestival och dokusåpor och satsa pengarna på lokalredaktionerna istället.

2) Involvera lokalredaktionerna i dylika granskningar. Granskningar blir mycket bättre om det fins en gedigen kunskap om platsen och människorna som bor där.

Färre försörjs med sociala ersättningar och bidrag

Idag redovisade SCB för första gången statistik över hur stor andel av befolkningen i åldrarna 20-64 runt om i landet och kommunerna som är beroende av olika former av sociala ersättningar och bidrag för sin försörjning.

 

Som väntat är nivån högre i Västernorrland än riket i övrigt.

 

December 2014 var 17,3 % av befolkningen i Västernorrland beroende av någon form av ersättning för sin försörjning motsvarande 14,3 % i riket.  Positivt är att andelen minskade från januari till december. I januari var andelen 18,3 % i Västernorrland och 14,9 % i riket.

 

Asyl- och flyktingmottagandet har inte lett till högre ”bidragsberoende”.

En slutsats man kan dra är att asyl- och flyktingmottagandet inte har lett till ökat bidragsförsörjning under året. Det fanns en del röster som menade att ett högt asyl- och flyktingmottagande skulle också leda till att bidragsförsörjningen skulle öka.

Tvärtom visar siffrorna att andelen har sakta men säkert minskat under hela året. *

*siffrorna visar att andelen som försörjdes av sociala ersättningar och bidrag var som lägst under sommarmånaderna (juni-sept) säkerligen på grund av kortare semestervikariat för att sedan stabiliseras.

 

Demografiska utmaningen är här!

Samtliga kommuner i vårt län har en demografisk utmaning. Vår befolkning blir allt äldre och allt färre måste försörja allt fler. Rent teoretiskt utgör idag gruppen 20-64 år (personer i arbetsför ålder) knappt över 50 % av befolkningen i våra kommuner.

 Andel av befolkningen 20-64 år
Ånge

54,1%

Timrå

54,3%

Härnösand

53,5%

Sundsvall

56,9%

Kramfors

53,0%

Sollefteå

53,0%

Örnsköldsvik

54,4%

Länet

55,1%

Riket

57,7%

 

Men räknar man bort andelen som försörjs av sociala ersättningar och bidrag så ser fördelningen ut som följer,

Ånge

43,5%

Timrå

44,9%

Härnösand

43,9%

Sundsvall

47,4%

Kramfors

41,8%

Sollefteå

42,1%

Örnsköldsvik

46,2%

Länet

45,6%

Riket

49,5%

 

Det borde innebära att i Kramfors så är det 41,8 % av befolkningen som står för skattekraften i kommunen.

 

Andel av befolkningen som försörjs med sociala ersättningar och bidrag.

  Andel av befolkningen 20-64 år    
  Jan Dec Diff jan-dec
Ånge

20,4

19,6

-0,8

Timrå

18,9

17,4

-1,5

Härnösand

18,9

18,1

-0,8

Sundsvall

17,4

16,7

-0,7

Kramfors

22

21,2

-0,8

Sollefteå

21,6

20,6

-1

Örnsköldsvik

16,8

15,2

-1,6

Länet

18,3%

17,3%

-1%

Riket

14,9

14,3

-0,6

 

Översatt till antal personer,

  Summa helårsekvivalenter    
  Jan Dec Diff jan-dec
Ånge

1048

1006

-42

Timrå

1848

1701

-147

Härnösand

2506

2393

-113

Sundsvall

9639

9259

-380

Kramfors

2155

2074

-81

Sollefteå

2261

2162

-99

Örnsköldsvik

5054

4573

-481

Länet

24511

23168

-1343

Riket

835402

804622

-30780

 

Den enda ersättningsform som ökar i hela länet är sjukpenningen. I december var det 673 personer fler som fick sjukpenning än januari. Det följer också rikstrenden.

Sjukpenning
Jan Dec Diff jan-dec
Ånge 186 245 59
Timrå 327 357 30
Härnösand 378 438 60
Sundsvall 1768 2060 292
Kramfors 313 415 102
Sollefteå 334 364 30
Örnsköldsvik 721 821 100
Länet 4027 4700 673
Riket 142915 160009 17094

 

Andelen människor i andra ersättningsformer minskar,

  Sjuk- och aktivitetsersersättning    
  Jan Dec Diff jan-dec
Ånge

351

350

-1

Timrå

629

602

-27

Härnösand

915

911

-4

Sundsvall

3030

3045

15

Kramfors

821

810

-11

Sollefteå

725

713

-12

Örnsköldsvik

1731

1698

-33

Länet

8202

8129

-73

Riket

295291

291012

-4279

 

Arbetslöshet

  Arbetslöshet    
  Jan Dec Diff jan-dec
Ånge

159

88

-71

Timrå

192

121

-71

Härnösand

413

214

-199

Sundsvall

1239

889

-350

Kramfors

310

187

-123

Sollefteå

348

212

-136

Örnsköldsvik

773

401

-372

Länet

3434

2112

-1322

Riket

110736

74669

-36067

 

Arbetsmarknadsåtgärder

  Arbetsmarknadsåtgärder    
  Jan Dec Diff jan-dec
Ånge

291

260

-31

Timrå

524

470

-54

Härnösand

611

624

13

Sundsvall

2618

2300

-318

Kramfors

570

503

-67

Sollefteå

674

642

-32

Örnsköldsvik

1446

1253

-193

Länet

6734

6052

-682

Riket

192362

189122

-3240

 

Ekonomiskt bistånd

  Ekonomiskt bistånd    
  Jan Dec Diff jan-dec
Ånge

62

62

0

Timrå

176

152

-24

Härnösand

190

205

15

Sundsvall

984

964

-20

Kramfors

141

159

18

Sollefteå

179

231

52

Örnsköldsvik

383

400

17

Länet

2115

2173

58

Riket

94098

89810

-4288

Gnälliga stockholmare del två

Häromdagen var det dags igen att bråka om skatteutjämningssystemet. Kristdemokratiska kommunalråd från Täby, Sollentuna, Solna, Lidingö och Solna ondgjorde sig på SVD Brännpunkt att deras kommuner riskerar att förlora den bonusmiljard som Alliansregeringen skänkte landets rikaste kommuner. Min replik till kommunalråden finns att läsa här.

 

Idag släppte också SCB siffror över kommunernas preliminära resultat för 2014. Där kan man se att dessa fem kommunerna har sedan år 2010 tillsammans gjort ett överskott på över 2,3 miljarder kronor. Det preliminära resultat visar att kommunerna 2014 gör ett överskott på över 550 miljoner kronor.

 

Jag hoppas att samtliga mediechefer i Sverige läser det här. Det är dags att anordna insamlingsgalor för rika Stockholms kommuner.