Inkomstklyftor bland landets kommuner

Idag hade Sveriges Radio en nyhet om det är få låginkosttagare bland S-, M- och FP-kandidaterna till landsting och kommunerna i Västernorrland.

 

Eftersom jag är motståndare till identitetspolitik struntar jag faktiskt i sådant. Däremot blev jag nyfiken på hur inkomstklyftorna ser ut bland landets kommuner.

Jag samkörde helt enkelt siffror från SCB om Gini-koefficienten bland landets kommuner med politiskt styre.

 

Vad är då Gini-koefficienten för något?

Det är ett mått på spridningen av inkomsterna i ett samhälle. Skulle alla tjäna exakt lika mycket skulle Gini-koefficienten vara 0. Men om det vore tvärtom, att en enda person skulle ha alla inkomsterna så blir Gini-koefficienten 1. Så alla får en siffra mellan 0 – 1.

Desto närmare man ligger siffran 0 desto mindre är inkomstklyften i kommunen.

 

Hur ser det ut?

I riket har vi en Gini-koefficient på 0,361. Det är lågt internationellt och i debatten brukar det användas som mått för att hävda att vi har ett jämlikt samhälle. Men skillnaderna på kommunnivå är stora. Alltifrån Norsjö på 0,272 där inkomstfördelningen är mer jämn än tillexempel Danderyd med 0,508 där några har mycket större inkomster än andra.

 

Av de 10 kommuner med lägst inkomstklyftor har 7 stycken vänsterstyre, 2 allians och 1 s.k. blandat styre. Av de 50 kommuner med lägst inkomstklyftor har 32 vänsterstyre, 5 blandat och 13 allians.

 

Av de 10 kommuner med högst inkomstklyftor är 8 alliansstyrda och 2 vänsterstyrda. Av de 50 med högst inkomstklyftor är 35 alliansstyrda, 4 har ett blandat styre och 11 är vänsterstyrda.

 

I Västernorrland ligger samtliga kommuner utom Sundsvall på den halvan med ett lågt Gini-koefficient. Siffror kommuner i länet,

 

Ånge 0,3

Timrå 0,302

Sollefteå 0,303

Kramfors 0,307

Övik 0,31

Härnösand 0,313

Sundsvall 0,328

 

Genomsnittlig gini-koefficient per politisktstyre

 

Allians: 0,334

Blandat: 0,327

Vänsterstyre 0,314

 

Efter där partierna har ordförandeposten i Kommunstyrelsen,

 

Vänsterpartiet 0,309

Socialdemokraterna, 0,316

Centern, 0,316

KD, 0,317

Fp, 0,336

Moderaterna, 0,345

 

Efter länen,

JÄMTLANDS LÄN

0,31

NORRBOTTENS LÄN

0,311

JÖNKÖPINGS LÄN

0,318

VÄSTERNORRLANDS LÄN

0,318

KALMAR LÄN

0,321

DALARNAS LÄN

0,321

GOTLANDS LÄN

0,324

GÄVLEBORGS LÄN

0,324

VÄSTERBOTTENS LÄN

0,324

BLEKINGE LÄN

0,328

KRONOBERGS LÄN

0,332

ÖREBRO LÄN

0,332

SÖDERMANLANDS LÄN

0,337

VÄRMLANDS LÄN

0,337

HALLANDS LÄN

0,338

VÄSTMANLANDS LÄN

0,344

VÄSTRA GÖTALANDS LÄN

0,353

ÖSTERGÖTLANDS LÄN

0,355

UPPSALA LÄN

0,368

SKÅNE LÄN

0,382

STOCKHOLM LÄN

0,396

 

Konsumentupplysning: Det finns en debatt som också menar att det är bra med ökade och högre inkomstklyftor. Samt en diskussion Gini-koefficienten verkligen är en bra metod att jämföra jämlikhet. Dessa orkar jag inte redogöra för i detta inlägg. Det jag kan säga att om man nu ska jämföra inkomstklyftor så hittar jag ingen annan bättre modell/metod.

Vad kostar det?

Igår åkte ett gäng från Sollefteå, Kramfors, Strömsund och Akademi Norr till Skottland och den skottska staden Inverness.

 

Idag gjorde SR Västernorrland ett reportage om studieresan. Tyvärr kom reportaget att handla om (som så många gånger förr) om den minst intressanta aspekten; vad kostar det?

 

Oppositionsrådet i Kramfors som blev intervjuad kämpade med frågan.

Men svaret är egentligen superenkelt, 0 kr

För kommunerna kostar resan ingenting.

 

Resan är en del av ett EU-projekt som Akademi Norr bedriver för att göra vår region till en mer attraktiv plats men också för att hjälpa våra företag att exportera och lyckas på den internationella marknaden. Resans upplägg och program har också godkänts av Tillväxtverket.

 

Med på resan finns också ett antal företagare inom besöksnäringen, däribland Box Whiskey i Kramfors som tittar på hur Skottland lyckats med att inte bara exportera sina produkter men också med att göra destillerierna till populära besöksmål.

Genomgång av ”Bäst att bo” rankingen

Jag tillhör dom som anser att det är viktigt med kommunala jämförelser. Genom att jämföra verksamheter mellan kommuner kan vi lära av varandra och förbättras.

Men den senaste tiden har det blivit en sanslös inflation av olika former av kommunrankingar. Logiken är; vill du ha medial uppmärksamhet – gör en kommunranking. Du är nästintill garanterad uppmärksamhet oavsett kvalité på mätningen.

 

Igår den 15/5 kom den senaste stora kommunrankingen. Tidningen Fokus släppte sin årliga ranking över vart det är ”Bäst att bo”. Genast började en massa kommuner jubla och andra deppa.

Journalister skickades ut för att göra hyllningsreportage över kommuner som kommit högt och kommuner som hamnade längst ner skulle ställas mot väggen och hånas. Som när Morgonpasset i Public Service kanalen P3 ägnade sin sändning åt att håna Bräcke. Eller när Sveriges Televisions utsände åker ut till chockerade Bräckebor och frågar om Bräcke verkligen är det sämsta stället att bo på i landet.

 

Oftast är det också någon stackars kommunalföreträdare som måste stå där och försvara den dåliga placeringen. Den här gången föll lotten på Urban Pålsson i Bräcke som tvingades dra något om en skidtunnel som vägen upp. Tyvärr, men skidtunneln kommer inte att hjälpa i den här mätningen.

 

Eller Peter Carlstedt i Kramfors som uppriktigt ställde sig frågan till vad det är Fokus egentligen mäter. Just Carlstedt sätter fingret på en viktig sak. Ingen, varken journalister eller den stackars kommunala företrädare som ska stå till svars har en aning om vad det är Fokus egentligen mäter och rankar.

 

Till synes verkar det vara väldigt enkelt. Det är en mätning som rankar kommunerna utifrån vart det är bäst att bo i fem olika kategorier,

1) Att vara ung
2) Att vara äldre
3) Att ha familj
4) Att arbeta
5) Och något tidningen kallar för ”Fundementala variabler”.

Det verkar väl inte så svårt. Men låt oss bryta ner det.

 

Att vara ung:

Här rankas kommunerna i 7 olika kategorier.
1) Nettomigration av unga
2) Andel unga
3) Högskolelärare
4) Flerbostadshus
5) Nöjesställen
6) Nöjessysselsatta
7) Ungdomsarbetslöshet

 

Redan här blir det väldigt tydligt att undersökningen har en extrem storstadsvinkling, andel högskolelärare?

Notera att det inte är tillgång till högre utbildning utan tillgång till andel högskolelärare som mäts. Vilken kommun är vinnare i den kategorin. Kan det vara en av universitetsstäderna? Uppsala? Umeå? Lund?

Nej.

Vinnaren är Knivsta.

Så vart högskolelärare väljer att bosätta sig är tydligen en avgörande faktor för ungdomar.

 

Tillgången till flerbostadshus. Återigen notera att det inte är tillgången till bostäder man har mätt. Utan till själva fastigheten.

 

Här ligger Solna först. Problemet, genomsnittliga kötiden för en hyresrätt i Solna är 12 år. Så även om ungdomarna inte får en lägenhet kan dom trösta sig med att fastigheterna i alla fall finns där.

 

Här mäts också andel ”nöjesställen”, här ingår bland annat fritidsanläggningar. Här hamnar t.ex. Sollefteå på 40e plats bland landets kommuner. Först kommer turistorten Åre. Men man nöjer sig inte där, utan tydligen är det också viktigt att det finns många ”nöjeslivssysselsatta”.

 

Så en kommun som har ett stort föreningsliv och där fritidsanläggningar sköts på ideell basis av föreningslivet missgynnas. Det är med andra ord bättre för ungdomarna att det finns fler ”nöjeslivssysselsatta”.

 

Att vara äldre:

Här rankas kommunerna efter:

1) Arbetsställen kultur
2) Sysselsatta kultur
3) Andel kulturarbetare
4) Förändring huspriser
5) Brukarbedömning av hemtjänsten
6) Kostnad äldreomsorg
7) Kostnad hemtjänst
8) Tillgänglighet läkare
9) Antal läkare per capita
10) Sysselsatta i sociala insatser för äldre

 

Bara här kan en vän av ordning ställa sig frågan om spannet av kategorier. Alltifrån andel som är kultursysselsatta till antal läkare per capita? Återigen missgynnas kommuner med stort föreningsliv och ideellt engagemang.

 

Bäst i den här kategorin är Stockholm. Enda problemet är att när det kommer till hemtjänst är Stockholm inte bättre än 267e kommun i landet. Så här är det toppen att bo tills du behöver hjälp.

 

Den kommun som anses ha den bästa hemtjänsten (Lessebo) kommer först in på 169e plats. Men å andra sidan har dom en liten andel kulturarbetare.

 

Förresten vad menar Fokus med kulturarbetare. Jo, andel anställda på bibliotek, museer, kulturminnesinstitutioner, botaniska trädgårdar, djurparker och naturreservat. Återigen, man mäter inte alls tillgången till kultur utan till folk som jobbar inom djurparker och naturreservat.

 

Så t.ex i Lessebo får du toppenservice i hemtjänsten men tillgången till djurskötare med expertis att hantera lemurer är tyvärr begränsad.

 

När det kommer till att vart det är bäst att bo för äldre hamnar Sollefteå på plats 114. Resultatet dras ner mycket på grunda av att fastighetspriserna inte har utvecklats så bra i förhållande till Stockholms regionen.

Men också för att tillgången till läkare anses vara låg. Tydligen hjälper det inte att vi har ett akutsjukhus här i kommunen. Men å andra sidan så hamnar Sollefteå på 36e plats när antalet läkare per capita rankas.

 

Det är något som inte stämmer. Här är också ett annat problem med Fokus ranking som jag kommer att återkomma till. Transparansen. Det är väldigt svårt att se vilka andra undersökningar och mätningar redaktionen använt för att sätta ihop sin lista.

 

Bäst att ha familj:

Här rankas kommunerna i följande faktorer,
1) Inkomst
2) Jobbtillväxt
3) Tjänstemångfald
4) Mobbning
5) Befolkningsökning
6) Arbetslöshet
7) Slutbetyg åk 9

 

Även här blir det konstigt. Blir mitt familjeliv bättre av att det finns en stor ”mångfald på tjänstemarknaden”. Tyvärr valde jag att satsa på livskvalité och tid med familjen. Attans.

 

Med andra ord menar Fokus att det är t.ex bättre för din familj att du har någon att anlita för barnpassning än att du själv har möjlighet och tid att göra det.

 

Jag kan också ställa mig frågan om vad frågan om inkomst och jobbtillväxt har att göra med familjelivet att göra. Är inte tillgång och kvalité i förskola och skola vettigare mått? Mängden tid som spenderas att pendla mellan jobb, förskola/skola och hem? Tillgången till föreningsliv, trygghet, tider på ishallar, ridskolor, fotbollsplaner och tillgång till aktiviteter för barn?

 

Men här är det tydligt. Ju, mer du tjänar desto bättre mår din familj. Det är ju någonting som ni alla småbarnsföräldrar kan ha i åtanke. Skit i att ta ut föräldrapenning och spendera tid med barnen. Gå ut och tjäna pengar så blir det tydligen bra.

 

Tittar man i kategorin mobbning är Munkfors den bästa kommunen att bo i. Men å andra sidan är inkomsterna låga så Munkfors får nöja sig med en 214e placering i den här kategorin. Sollefteå är tydligen den 44e bästa kommunen att bo i när det kommer till mobbning. Men dras ner pga faktorer som inkomst till plats 223.

Bäst att arbeta:

Här är det ett jitter av kategorier,

1) Tillgänglighet sysselsatt
2) Förändring tillgänglighet sysselsatt
3) Netto nya företag
4) Diversitet i yrken
5) Diversitet i näringsgrenar
6) Andel förvärvsarbetande
7) Andel förvärvsarbetande utomeuropéer
8) Andel högutbildade
9) Kreativa klassen
10) Kommunalskatt
11) Förändring kommunalskatt
12) Arbetsställen med tillgång till bredband

 

Återigen ett hopkok av en rad olika faktorer. Återigen viktas rankingen till att gynna storstäder.

 

Låt mig ge ett exempel,

Om du jobbar i en kommun där de flesta jobb finns i verksamheter som utgör ryggraden av svenskekonomi (typ industri och skog). Jobb som är en förutsättning för export, tillväxt och tjänstesektor. Det är inte bra. Lägg ner.

 

Skaffa följande; titel som t.ex managementkonsult och en Iphone 5s. Häng på en plats där det finns bredband och tillverka häftiga presentationer i powerpoint. Då är det ”bäst att arbeta”.

 

Sen kan jag väl också störa mig på kategorin ”förvärvsarbetande utomeuropéer”. Varför då? Det visar väl att integrationen fungerar.

Okej, låt se vilka kommuner som kommer högst upp.

 

Det är kommuner som under mätperioden inte haft eller haft ett en väldigt begränsad flyktingmottagande.

 

Här kommer T.ex Laxå på 1a plats. Problemet. Laxå skrev inte avtal med Migrationsverket om flyktingmottagande förrän 2013. Ekerö stoltserar med en fin 3e plats, men med en befolkning på 26 000 mäktade man inte med att ta emot mer än 18 förra året och bara 4 hittills i år.

 

Sämst på att få in utomeuropéer in på arbetsmarknaden är Storfors. Men Storfors är ändå ingen dålig kommun för det. Det är en kommun med ca 4000 invånare som ändå tar emot 50 flyktingar per år. Lilla Storfors har ett så pass stort hjärta att man ett större flyktingmottagande än 10 av Stockholms 26 kommuner.
Lilla Sollefteå med ca 19600 invånare har tagit emot fler flyktingar i år än 19 av Stockholms kommuner.

 

Fundamentala variabler

Det här är min favorit kategori. För här kommer dom viktiga frågorna,

1) Medeltemperatur
2) Befolkningstillväxt
3) Konsumenttjänster arbetstillfällen
4) Konsumenttjänster sysselsättning
5) Tillgång till flyg
6) Huspriser
7) Öppenhet tolerans
8) Ohälsotal
9) Tillgång till bredband

 

Återigen faktorer som gynnar större städer i södra Sverige.

Malmö har högst medeltemperatur och dom får också första platsen i den här kategorin. I Sollefteå hade vi ett par rätt kalla veckor i vintras och det gör att vi ramlar ner till 260e plats. Men värst är det för Pajala och Jokkmokk borna, där var det riktigt kallt och dom kommer sist.

 

När det kommer till tillgång till flyg så räknas inte heller just tillgång till flyg. Utan hur många passagerare som flygen har. Så det räcker inte att ha en mindre flygplats som är en sluss till större. Här rankas Sollefteå först på 235e plats. Trots att flygplatsen ligger 30 minuter härifrån.

 

Sen till faktorn ”öppenhet och tolerans”.  En viktig fråga kan man tycka. Problemet?
Fokus lutar sig mot en snart 10 år gammal kommunranking.

Ni läste rätt. En ranking som gjordes för snart ett decennium sen är avgörande här.

Mätningen är från året då James Blunt ägde listorna med ”Youre beautiful” och Philip Seymour Hoffman fick Oscar för rollen i Capote.

 

Bäst på ”öppenhet och tolerans” för ETT DECENIUM sen var Borås. Kommunen där SD valet 2010 fick 7 procent av rösterna i riksdag och kommunalvalet.

 

Minst toleranta för ETT DECENIUM sen var Övertorneå. Som har ett generöst avtal med Migrationsverket om flyktingmottagande och där SD fick 0,94 procent av rösterna i kommunvalet och klarade inte 4 % spärren i riksdagsvalet.

 

It goes on and on…

Så här kan man fortsätta. Nästan på punkt efter punkt. Men det som stör mig mest är att Fokus ranking är svår att granska. Det är svårt att lätt få överblick om vart man har hittat alla sina siffror. Finns det fler faktorer som bygger på 10-år gammal mätning (en mätning som dessutom snuddar på att vara oseriös). Det är på det hela taget svårt att veta vart man har tagit sina siffror ifrån.

 

Och som jag skrivit tidigare. Detta är en storstadsmätning. Att man sen försökt dela upp kommunerna i olika kategorier för att skapa trovärdighet fungerar inte. Den bästa kommunen i kategorin ”glesbygdskommun” är Kiruna som hamnar först på plats 66. På 3e plats över bästa glesbygdskommun kommer Lycksele, men då först på plats 125 i rankingen.

 

Avslutningsvis

Jag har inget emot Fokus. Det är en tidning som har en del intressanta artiklar om man är intresserad av svenskpolitik. Men det är också en tidning som har en prenumerationskrets som utgör 0,8 procent av befolkningen.

Men som varje år vid den här tiden får extremt mycket medialutrymme runt om i landet. Inte på grund av hårt journalistiskt arbete utan på grund av en kommunranking.
Så jag förstår Fokus motiv. Däremot önskar jag någon form av granskning av alla andra som glatt sprider denna ranking vidare utan att ha koll på vad den egentligen mäter.

Insinuations-bonanza på Mittnytt

Idag kör Mittnytt ett inslag om ett fall där Sollefteå kommun har förlorat ett mål i förvaltningsrätten gällande ett LSS-beslut. I sig är fallet säkerligen intressant att rapportera om, kommunen fattade ett beslut som visade sig vara felaktigt (mer om beslutet längre ner).

 

Men Mittnytt nöjer sig inte med det utan försöker hävda att kommunen satt i system att säga nej till LSS-ansökningar. Tanken är, menar Mittnytt, att eftersom överklagandeprocessen tar så långtid så ska kommunen komma undan att betala ersättningar och dylikt.

 

Det är ju en rätt allvarlig anklagelse. Så vad baserar SVT detta på då?

INGET!

Absolut ingenting!

 

Det enda vi får se och höra är en statsvetare som säger sig ha ”fog” för anklagelsen. Det är ingen forskningsrapport hon presenterar. Hon har inte heller granskat LSS-ärenden i Sollefteå. Hon nämner inte ens Sollefteå. Utan hon har en känsla att KOMMUNER försöker komma undan.

 

Jag säger inte att hon har fel i sin oro eller teori. Jag vet inte. Det kanske är så att det finns kommuner som har satt det i system. Men att Mittnytt försöker göra kopplingen att Sollefteå gör det genom att intervjua en forskare som pratar generellt är direkt missledande.

Låt oss då titta på sakfrågan.

 

Fel i 1 % av ärenden

Jag blev nyfiken och frågade givetvis vår Individ- och familjeomsorg om det låg något i anklagelsen. Svaret blev ett rungande och nästan upprört nej.

 

Men jag gav mig inte och gjorde lite så att säga journalistiskt arbete. Jag ställde några frågor.

Hur många LSS-ansökningar har kommunen behandlat de senaste 3 åren?
Svaret, ungefär 250 stycken.

 

Jag ställde en följdfråga.

 

Hur många gånger har kommunen blivit fällda i förvaltningsdomstolen de senast 3-åren för att man tolkat LSS-lagen fel?

Eftersom det var sent på eftermiddagen så hade ingen en exakt siffra. Men man trodde att det var i två fall. Men vi tar i och säger 3 fall. Det är alltså 3 gånger på 3 år som Sollefteå kommun har fattat fel beslut i LSS-ärenden. 3 fall av 250. Det är en felmarginal på 1,2 procent.

 

Det är givetvis inte bra när det blir fel. Men när det sker i 1 procent av alla fall då är det knappast systematiskt.

 

Tittar man också på kostnader för LSS så ser man att Sollefteå ligger högt över riksgenomsnittet.

Kostnad kr/inv för LSS

 

 

Fallet i fråga.

När det kommer till fallet i fråga så misslyckas Mittnytt med att berätta något väldigt, väldigt avgörande. Nämligen att det beslut som Sollefteå kommun fattade var helt korrekt enligt den praxis som fanns bland landets kommuner.

Problemet var att praxis ändrades efter att ärendet avgjordes.

 

Tidslinjen;

Maj 2013: Ansökan lämnas in till Individ- och familjeomsorgen för att få kostnader täckt för att delta i ett läger under sommaren 2013.

 

Juni 2013: Individ- och familjeomsorgen i Sollefteå gör en utredning enligt den praxis som finns bland landets alla kommuner. Eftersom tanken är att man ska behandlas lika oavsett vart man bor i Sverige finns det utarbetade praxis om hur man ska bedöma olika ansökningar och fall. Just denna praxis (att avslå liknande ansökningar) har sin grund i ett annat mål som avgjordes av Högsta Förvaltningsdomstolen 2006, som konstaterade att utrymmet för just denna form av insats är begränsat.

 

Den 17 juni 2013 fattar Individ- och familjeomsorgen sitt beslut om avslag enligt den praxis som finns.

 

Men sen händer något.

 

November 2013 avgör Högsta förvaltningsdomstolen ett mål där Borås kommun är inblandat. Borås har följt samma praxis som alla andra kommuner i landet och avslagit en ansökan om ersättning för ett sommarkollo.

 

Nu beslutar Högsta förvaltningsdomstolen att Borås kommun har gjort fel. Man anför för första gången skäl till varför den fastslagna praxisen från 2006 inte borde gälla för just ungdomar.

 

Med andra ord, praxis ändras.

 

I just detta fall är problemet att praxis ändras för alla kommuner i landet ett halvår efter att Sollefteå kommun har fattat sitt beslut. När förvaltningsdomstolen i april 2014 fäller Sollefteå kommun så hänvisar man till Borås-fallet som skäl.

 

Detta är också uppenbart för Mittnytt. Dom har tillgång till domen och får också höra bakgrunden från förvaltningschefen. Men det ignoreras nästan helt i rapporteringen. I själva sändningen ignoreras denna väldigt avgörande del och på nätet tas det upp som notis längst ner i artikeln.

Befolkningens utbildning 2013

Nyligen släppte SCB siffror över befolkningens utbildning och där det konstaterade att utbildningsnivån i Sverige ökar. Hur står det då till i länet och i Sollefteå?

 

Jo, även här ökar utbildningsnivån bland befolkningen i gruppen 16-74 år.

 

År 2001 hade hela 16,8 % av alla Sollefteå bor i åldrarna 16-74 år endast förgymnasial utbildning som var kortare än 9 år. År 2013 var det bara 7,5 %.

 

Samtidigt ökade andelen som hade gymnasieutbildning, minst 3 år från 14,7% 2001 till 22,3 % 2013.

 

Även andelen som hade eftergymnasial utbildning (3 år eller mer) ökade från 9,2 % år 2001 till 12,5 % år 2013.

 

Däremot går utvecklingen något snabbar i länet och i riket i övrigt. Det kan i sin tur att ha och göra med att Sollefteå inte är någon högskola eller universitetsort.

 

Kommun

Andel med eftergymnasial utbildning  2001

Andel med eftergymnasial utbildning 2013

Skillnad

Sollefteå

18,2

23,3

+ 5,1 %

Västernorrland

21,8

27,7

+ 5,9

Riket

25,7

33,3

+7,6%

 

Tittar man på gruppen 25-34 så ser man följande,

  • Andelen som har eftergymnasial utbildning är 27,6 procent. Högre än befolkningen i övrigt i kommunen.  Däremot så är utvecklingen något böljande. Även om utvecklingen har varit positiv sedan 2001 (+5,2 %) så är den inte spikrak.

 

  • Tex var så var andelen högre år 2011 än den är idag. Man ser också att utvecklingen gick snabbt mellan 2001 – 2006. Allt fler skaffade sig en eftergymnasial utbildning. Sedan dess har utvecklingen stannat av och de senaste åren legat still och till och med backat något. Det kan bero på att allt fler unga väljer att plugga allt senare.

 

Graf 1. Andel 25-34 med eftergymnasial utbildning, mindre än 3 år.

 

För gruppen 35-44 så ser det ut som följer,

 

  • Andelen som har eftergymnasial utbildning är högre än befolkningen i övrigt. Hela 31,4 procent av Sollefteåborna 35-44 har en eftergymnasial utbildning. Det har också varit en ökning sedan 2001 (+7,4 %).

 

  • Här är det också gruppen som har en eftergymnasial utbildning på minst 3 år som ökat mest. Från 10,2 procent 2001 till 18,4 procent 2013. Medan gruppen som bara har 2 år eftergymnasial utbildning till och med har minskat något sedan 2001.

 

Graf 2. Andel med eftergymnasial utbildning 35-44 år

 

Chocklindring för landstinget?

I dagens Allehanda kan man läsa att politikerna i Landstinget är förvånade över att vi har höga kostnader för sjukhusvård jämfört med övriga landsting. Per Wahlberg som ser väldigt förvånad ut (lite elak bildval kan man tycka) säger att Landstinget ska söka svar.

Tänkte hjälpa till lite för att skingra det mesta av förvirringen och chocken.

 

Här landstingen rankade efter befolkningens storlek i respektive län, 2013, minst först,

Gotland

1

Jämtland

2

Blekinge

3

Kronoberg

4

Kalmar

5

Västernorrland

6

Norrbotten

7

Västmanland

8

Västerbotten

9

Värmland

10

Dalarna

11

Sörmland

12

Gävleborg

13

Örebro

14

Halland

15

Jönköping

16

Uppsala

17

Östergötland

18

Skåne

19

Västra Götaland

20

Stockholm

21

 

 

Här är landstingen med andelen 70+ år, högst andel först,

Kalmar

1

Blekinge

2

Västernorrland

3

Värmland

4

Gotland

5

Dalarna

6

Gävleborg

7

Norrbotten

8

Jämtland

9

Sörmland

10

Västmanland

11

Kronoberg

12

Halland

13

Jönköping

14

Örebro

15

Västerbotten

16

Östergötland

17

Skåne

18

Västra götaland

19

Uppsala

20

Stockholm

21

 

 

Landstingen rankade efter befolkningstäthet, glest befolkat först,

Jämtlands län

1

Norrbottens län

2

Västerbottens län

3

Dalarnas län

4

Västernorrlands län

5

Gävleborgs län

6

Värmlands län

7

Gotlands län

8

Kalmar län

9

Kronobergs län

10

Jönköpings län

11

Örebro län

12

Östergötlands län

13

Uppsala län

14

Södermanlands län

15

Västmanlands län

16

Blekinge län

17

Hallands län

18

Västra Götalands län

19

Skåne län

20

Stockholms län

21

 

Här är kostnaderna per invånare enligt Sveriges Läkarförbund för alla landsting,

Gotland

1

Kronoberg

2

Blekinge

3

Västernorrland

4

Gävleborg

5

Sörmland

6

Västerbotten

7

Jämtland

8

Västmanland

9

Norrbotten

10

Dalarna

11

Kalmar

12

Jönköping

13

Skåne

14

Örebro

15

Värmland

16

Stockholm

17

Uppsala

18

Halland

19

Östergötland

20

Västra Götaland

21

 

Notera Västernorrlands position i samtliga delar. Hoppas att den största chocken nu har lagt sig.

 

Lärarlöner i Sollefteå

I dagens Allehanda säger Lärarnas Riksförbund att lärarlönerna i Sollefteå tillhör ett av de sämsta i Sverige. Det stämmer inte.

Den här frågan kan delas upp i två delar, löneutveckling och faktiska löner.

Löneutveckling

I sin mätning mäter Lärarnas Riksförbund (LR) löneutvecklingen bland sina egna medlemmar och försöker sedan applicera resultatet på hela lärarkåren. Det blir fel. T.ex så hävdar LR att löneökningen för lärarna i Sollefteå 2013 var bara 2 procent. Det är fel. Rätt siffra är närmare 3 procent.  2 procent gäller enbart LRs egna medlemmar. Men även den siffran är fel eftersom löneökningen 2013 för LRs medlemmar var något högre (siffrorna för 2012 har jag inte just nu eftersom jag är hemma med sonen idag).

Sen är löneutveckling inte helt rättvisande att mäta om man som LR bara tar enskilda år. Det kan föreligga andra anledningar till varför en grupp får mindre löneökningar under två år medan andra får högre. I Sollefteå t.ex. görs det nu särskilda satsningar mot gruppen förskolelärare eftersom de har halkat efter (förskolelärare är som jag har förstått det oftast medlemmar i det andra lärarfacket).

Faktiska löner

Den andra delen är faktiska löner. Här är en jämförelse mellan lönerna för lärare i olika kategorier i Sollefteå jämfört med riksgenomsnittet för kommuner, enligt SCB.

Siffrorna är för 2012 år eftersom det är det senaste året som SCB har offentlig statistik för.

Kategori

Sollefteå

Riksgenomsnitt

Lärare gymnasium, allmänna ämnen

30 101

28 500

Lärare yrkesämnen

28 643

28 500

Grundskolelärare

27 011

26 500

Förskolelärare

24 693

24 600

P.S.

Det här är en helt annan fråga än om lärarna ska ha högre lön. Det kan man definitivt tycka. Däremot är det fel att peka ut Sollefteå som kommun där genomsnittslönen sticker ut på ett negativt sätt.

Min sambo studerar till lärare så jag hoppas verkligen att lärarlönerna höjs. Men rätt ska vara rätt.  

Vad kan man göra på 14 000 minuter?

Häromdagen postade jag en bild på Facebook om antalet sidor nationella prov i matematik som lärare i Sollefteå behövde rätta varje år. Totalt närmare 3000 sidor.

Den stora högen är antalet sidor nationella prov och den lilla högen är ett axplock av alla rutiner, riktlinjer och lagar som en vanlig F-9 skola måste förhålla sig till.

 

Idag har Lärarnas Nyheter ett reportage på samma tema.

 

De senaste åren har antalet nationella prov ökat och för att kompensera för ökade kostnader har regeringen höjt statsbidragen.

 

När statsbidragen utformades räknade man med att varje nationellt prov skulle ta 30 minuter att rätta. Nu visar det sig att det inte stämmer. Att rätta ett prov i svenska i årskurs 3 tar 70 minuter. Mer än dubbelt så lång tid.

 

Överför man det till Sollefteå så är det alltså 14 000 minuter av våra svenska lärares prov som går till att rätta nationella prov.

 

Vad kan man då göra på 14 000 minuter?

– Ta en promenad från Sollefteå till Flensburg i Tyskland och ändå ha 5 timmar över till att shoppa billig öl.

– Ta bilen från Sollefteå till Kapstaden och ändå ha ett dygn att döda.

– Fira Earth Hour 233 gånger.

– Klippa min gräsmatta 116,5 gånger!

– Se ”Nyckeln till frihet” topplistad på IMDB ca, 100 gånger.

Eller som lärare ägna sig åt det man är utbildad till; undervisning…

Death by vindkraft?

Den senaste veckan har Mittnytt kört en granskning av Vindkraften. Jag har faktiskt inte följt den alls förutom på Twitter där jag har sett att bland annat Svensk Vindindustri har haft synpunkter på fakta underlaget (se här och här).

 

Men idag så jag något som fångade mitt intresse. Mittnytt hävdar i ett inslag att ”varje vindkraftverk är en säkerhetsrisk” och hänvisar till siffror från en sajt som tillhör vindkraftsmotståndare i Skottland. Organisationen, CWIF, har sammanställt antalet dödsfall som dom anser är kopplade till vindkraften.

 

Totalt bedömer organisationen att det sedan år 2000 har skett 83 olyckstillfällen där ungefär 120 personer har dött.

 

Mittnytt hävdar i sitt inslag att 65 personer har dött på grund av vindkraften. Hur man har kommit fram till siffran 65 kan jag inte utröna. En ren gissning är att redaktionen gått igenom listan på dödsfall som organisationen har publicerat och godtyckligt (baserat på väldigt lite information) valt ut dödsfall som redaktionen själva menar härrör till vindkraftverken.

Det finns goda skäl för att ta informationen från CWIFs med en stor nypa salt. För när läser man igenom det material som organisationen sammanställt så blir det nästan lite komiskt.

 

Ca, 70 av dödsfallen av är arbetsplatsolyckor (stor del i Kina). Här ingår,

  •     Personer som dött i fabriksområden där delar till vindkraftverk tillverkats.
  •     Helikopterolycka till följd av starka vindar.
  •     Personer som dött under transport av vindkraftsdelar
  •     Drunkningsolyckor till följd av båt som vältrat på grunda av storm
  •     Personer som dött av koldioxidförgiftning i samband med underhållsarbete

 

Under perioden 2000-2013 har det alltså dött ca, 70 personer i arbetsplatsolyckor som är kopplade till vindkraften. I snitt 5 personer per år i HELA VÄRLDEN!

 

Det kan man jämföra med att det 2013 dog 7 personer i arbetsplatsolyckor inom byggbranschen bara i Sverige. Sen 2002 har det dött 125 personer i byggolyckor i Sverige. Enligt Mittnytts så borde varje byggnadsställning i Sverige utgöra en direkt säkerhetsrisk.

 

Räknar man bort arbetsplatsolyckorna så räknar organisationen, CWIF med att det har dött ca 45 personer som man kopplar till vindkraften.  Då räknas bland annat (antal personer inom parantes)

 

1)      Bilolyckor (22)

a.       Däribland olycka där buss kör in i bil som transporterar delar till vindkraftverk (17)

2)      Fallolycka (4)

a.  Personer som försökt klättra upp för ett vindkraftsverk och fallit

3)      Fallskärmshoppare som hamnade snett (1)

4)      Flygolyckor (10)

5)      Självmord (2)

6)      Snöplog kör in i staket till ett vindkraftsområde (1)

7)      Övervåld av polis (1) person blir skjuten av polis i Mexiko i samband med demonstration mot vindkraft

8)      Olycksfall (5)

a. T.ex obehörig som tagit sig in i vindturbin

b. Person som kör utför ett stup när han är i ett område och tittar på vindkraftsverk

 

Antalet fall där personer faktiskt dött på grund av vindkraft är som jag hittar egentligen lika med noll. Det kanske man kan jämföra med kolkraften som 2011 beräknades ha dödat närmare 250 000 personer i enbart Kina. Eller med de 7500 personer som årligen dör av partiklar som släpps från kolkraftverk i USA.

 

Sen kan man fråga sig varför Mittnytt väljer att ta siffror från en liten organisation i Skottland som enda källa? För det finns ju många andra mer trovärdiga källor (t.ex WHO) som redovisar antalet dödsfall per energislag.

 

Vore man en konspirationsteoretiker så skulle man kunna tänka sig att det beror på att alla andra seriösa aktörer visar att vindkraften är ofarlig om man jämför med andra kraftkällor.

 

Dödsfall per producerad TWH

Kol – genomsnitt för världen – 161
Kol – kina 278
Kol – USA 15
Olja 36
Naturgas 4
Biobränsle 12
Torvmassa 12
Solenergi 0,44
Vindkraft 0,15
Vattenkraft 1,4
Kärnkraft 0,04

Det finns säkert många aspekter av vindkraften som ska belysas och kritiskt granskas. Men just den här vinkeln om vindkraftverk som dödsfällor känns aningen tveksam.