Du är hoppet!

Jag har precis fått uppleva en desperat människas sista försök att ta kontrollen i en situation som helt glidit ur händerna på den samma. Jag var den som kapade snaran och i mitt huvud dök frågan upp om det är så här vi verkligen ska ha det, att utvisa människor till en framtid så oviss att alternativet som känns bäst är att avsluta livet. Kan det verkligen vara så att vi i Sverige inte har möjligheten till att välja något annat, att välja humanitet…?

För några veckor sedan så stannade jag och försökte prata lite med den kvinna som har suttit utanför min lokala matbutik de senaste två åren. Jag hade inte talat med henne så många gånger förut men denna gången så syntes det att något inte var som vanligt. Hon talar inte så mycket vare sig svenska eller engelska men hon lyckades få mig att förstå att hennes man var svårt sjuk och att hon satt på sjukhuset hos honom på nätterna. Jag levde i tron att om jag bara hjälpte henne att komma i kontakt med rätt myndigheter så skulle hon kunna få någon slags hjälp, iallafall lite pengar till mat. Hon tillhör de människor som egentligen har rätt till sjukvård eftersom hon är medborgare i ett EU-land. Problemet är att hennes eget land inte erkänner henne som medborgare, allt eftersom hon tillhör folkgruppen romer. Allt som min insats renderade i var att hon hänvisades till sitt konsulat, samma konsulat som redan sagt att de inte tänker hjälpa henne, att hon inte är deras bekymmer. Samtidigt får mannen genomgå kostsam dialys som alla de pengar som hon tigger ihop varje dag går till. Jag hänvisades till att kontakta välgörenhet…

Jag ser hur president Trump för en retorik som mer hör hemma i sandlådan och som samtidigt är så farlig när det kommer från en president av en av de mäktigaste nationerna i världen. Ett sätt att tala som så tydligt gör skillnad mellan människor och människor. Det känns som om rasismen och främlingsfientligheten får frodas fritt. Som om alla försök att spräcka hål på alla de osanningar som florerar bara avfärdas som dåliga försök att stoppa sanningsägare…

Jag vet att vi alla medborgare i landet Sverige, att vi alla medborgare av denna jord i grund och botten vill varandra väl. Jag vet att de flesta skulle stanna och hjälpa en äldre över vägen eller blåsa på ett skrapsår som ett barn fått efter en vurpa på cykeln. Jag vet att humanismen flödar i detta avlånga land och manar er alla att ställa er upp! Jag vill att vi alla talar med varandra om detta. Att vi säger ifrån på arbetsplatsen när någon kollega häver ur sig det där dåliga skämtet, att vi stannar upp och ser våra medmänniskor… Jag önskar att vi alla skapar det samhälle som vi vill ha, ett samhälle som flödar av jämlikhet, förståelse och humanism. Så vad säger ni? Alla som är med mig, räck upp en hand!