Ensamhet måste brytas – och det gör vi tillsammans

Det kan hända vem som helst. En förlust – av jobb eller anhörig. En tragedi för tung att skaka av sig. Att tappa fotfästet i samhället och hamna i hemlöshet eller missbruk men kanske framförallt ensamhet är ingen av oss helt skyddade mot.

Verdandi är en organisation som alltid legat mig varmt om hjärtat. Deras engagemang mot samhälleliga orättvisor och värme för människor som lever i utkanten av samhället är något jag önskar att det fanns mer av. Det är också en av anledningarna till att jag valt att engagera mig politiskt.

I förra veckan besökte jag Verdandi – på Öster, i Varberga och i Föreningarnas hus där Kapell, Sy & Fixarverkstan håller till.

I Verdandis lokal på Sturegatan på Öster sitter ett glatt gäng och äter sin traditionsenliga frukost tillsammans. Här är alla välkomna, precis som de är. Och ingen är mer eller mindre värd än någon annan. Carina Dahl, ombudsman, berättar om utflykter Verdandi anordnat. Utflykter som för många blivit deras första utanför sitt bostadsområde. Att bryta isoleringen och ensamheten lyfts som det kanske viktigaste syftet med Verdandis verksamhet.

I Varberga berättar Carina om hur Verdandi spelar en stor roll för integrationen. Här samlas människor med olika bakgrund men med samma känsla av utanförskap. Här får de möjlighet att känna gemenskap, lära sig språk, aktivera sig och skaffa sig nya kunskaper. Miljön är hemtrevlig och på utegården börjas utemöbler för vårens och sommarens sammankomster att ställas fram. Här finns ett arbetslag som funnit en berättigad plats och en mening, som får möjlighet att bidra på en nivå som funkar. Flera vittnar om vidden av Verdandis betydelse – att de nog inte funnits längre om det inte vore för Verdandi och de människor som engagerar sig för dem.

I Föreningarnas Hus träffar jag nyligen utsedda Miljönärerna Zeinab Allauo och Susanne Sjöberg. Utmärkelsen Miljönär fick det sociala företaget Kapell, Sy & Fixarverkstan, där de jobbar, för sitt arbete att vara aktiva inom den cirkulära ekonomin genom att återvända material. För Susanne och Zeinab är det dock den sociala kontakten och den personliga utvecklingen som är den mest värdefulla utdelningen av arbetet de gör.

När jag lämnar Carina, volontärer och alla andra fantastiska människor jag mött under dagen är det med en känsla av glädje och värme att det finns ideella krafter som ser till de människor som många andra blundar för. Utan den här verksamheten skulle kanske flera av dem inte längre finnas bland oss. Jag låter det bli en motor, en drivkraft, att i mitt politiska uppdrag fortsätta att kämpa. Mot sociala orättvisor. För jämlikhet.