Vänsterpartiets budget 2021: Därför satsar vi 156 miljoner på att förstärka välfärden

Året 2020 kommer gå till historien som ett av de tuffaste åren på mycket länge. I samband med coronapandemin har viktiga samhällsfunktioner satts på prov, inte minst inom välfärden. Vänsterpartiet har länge kämpat för en stärkt välfärd och det är nu tydligt att årtionden av nedskärningar och privatiseringar har ett pris – instabilitet, sårbarhet och bristande kvalitet.

Under de senaste decennierna så har vi haft regeringar, både socialdemokratiska och borgerliga, som har prioriterat skattesänkningar före vår viktiga välfärd. Effekterna av dessa prioriteringar är nu mer tydliga än någonsin, precis som signalerna från fackförbunden – undersköterskorna i äldreomsorgen, barnskötarna och pedagogerna på förskolorna och boendestödjarna på gruppboenden kämpar i ständig uppförsbacke. Alla sliter hårt för att få verksamheten att fungera, alla vet att det saknas resurser. Trots detta gör personalen inom välfärden ett fantastiskt jobb med det lilla de har, ett arbete som pågår 24 timmar om dygnet, året om. Att tacka denna personal är minst sagt befogat, att förbättra deras situation är absolut nödvändigt!

Vi i Vänsterpartiet är därför stolta över att vi under 2020 lyckats driva igenom två viktiga reformer för att höja denna personal. Dels såg vi till att höja lönen för tusentals medarbetare inom välfärden i Örebro, dessutom ordnade vi även ett skobidrag eftersom vi vet att denna personal tillbringar större delen av sitt arbetspass på fötterna, och då krävs det bra skor om kroppen ska hålla ett helt arbetsliv.

Vi i Vänsterpartiet ser dock att välfärden behöver mer. Vi har alltid varit noggranna med att aldrig spara på äldre, unga eller sjuka. På så vis skiljer sig våra budgetförslag från styrande partiers budgetar – vi säger alltid nej till nedskärningar inom välfärden, något som vi även gör 2021. Vi ser behovet av att komma upp i en basnivå, ett utgångsläge där personalen hinner med sina arbetsuppgifter och även hinner med att finnas där för alla de människor som de ska hjälpa, stötta och ta hand om. Vi valde därför att göra en väldigt annorlunda satsning i år. Vi bestämde oss för att det enda sättet att få upp basnivån i verksamheterna till ett fungerande utgångsläge är att helt enkelt göra stora förstärkningar av välfärden.

I Vänsterpartiets budgetalternativ ”Ett Örebro För Alla” lägger vi därför 156 miljoner på ramförstärkningar till välfärden. Pengarna ska gå till att anställa fler arbetskamrater till förskoleläraren, undersköterskan och boendestödjaren. Pengarna ska användas till att utveckla verksamheterna i den riktning som behövs för att komma upp till en rimlig grundnivå, en nivå som har varit alldeles för låg alldeles för länge. Våra 156 miljoner är viktiga pengar som kan användas till det förebyggande arbetet, som kan se till att fånga upp de elever som är på glid och har få framtidsutsikter. Det är pengar som kan nyttjas för att stärka modersmålsundervisningen istället för att systematiskt försämra den.

Så istället för den styrande minoritetens lappande och lagande så väljer vi i Vänsterpartiet att satsa på en välfärd som håller både i kris och i vardagen.

Försvara arbetsrätten

Denna vecka gästspelar Stefan Nilsson på politikerbloggen. Stefan är aktiv i transport och politisk sekreterare åt Vänsterpartiet i Region Örebro län.

 

Har man ett jobb är man med i facket, punkt slut. Så det var i på slutet av 80-talet när jag blev fackmedlem. Jag kommer ursprungligen från en bruksort i länet och med den bakgrunden så är det så det ska vara. Jag funderade egentligen inte så mycket mer på det fackliga medlemskapet utan har varit betalande medlem i alla år jag har haft ett jobb. Våren 2014 var det dags för nytt avtal i färdtjänsten där jag jobbar till vardags och ägaren till företaget där jag är anställd började visa tendenser till fulspel. Det gjorde mig upprörd och jag organiserade mig i Transport, gick med i klubbstyrelsen och började ställa frågor om ägarens tillvägagångssätt var rätt och riktigt.

När jag inte var nöjd med svaren från våra fackliga företrädare så jag åkte ner på möte på vår sektion och började ställa frågor, något som mest bemöttes med frågan om vad vi själva gjorde för att påverka situationen. Och det är ju sant – utan engagemang på golvet så kan vi ha massor av folk på en avdelning, men det kommer inte att göra den avgörande skillnaden för varken arbetare eller de som värnar om arbetsrätten. Det är nog en av de största hemläxorna hela den fackliga rörelsen har att göra i dagsläget.

Idag är facken under hot och de lagar och avtal vi kämpat för är på väg att försämras i ett tempo som nu eskalerar allt fortare. När de ifrågasätts av olika politiska intressen så är historien jätteviktigt att ha med sig, för det sprids också lögner om fackföreningsrörelsen. Lögner som sprider sig även i våra egna led och man väljer att gå andra vägar som är direkt förödande för alla arbetare.

Med en stark arbetarrörelse med stort inflytande så segrade vi på något sätt ihjäl oss på 70-talet, och där någonstans glömde vi även bort historien. Idag hörs ofta argumentet om de äldre som arbetat och kämpat hela livet och inte får nåt för det. Pensionerna skulle för det första inte finnas om det inte vore för den starka arbetarrörelse vi haft sedan efterkrigstiden. De lagar som nu ligger under yxan är också en del av det de äldre kämpat för. Röstar man då för politik som slaktar dessa lagar så är det att håna de äldre lika mycket som det är att inte kämpa för ett vettigt pensionssystem. Det är nu upp till var och en av oss att välja väg.

De rättigheter vi har tar vi ofta för givet och intresset att engagera sig har minskat. Många inser nog inte hur fort både trygghet och rättigheter kan försvinna om vi inte slår vakt och sätter stopp. Här fyller just arbetarrörelsens historia en stor roll. För om inte vi kämpar för det vi uppnått så måste vi ställa oss frågan om vem som kommer att göra det åt oss. Dessutom är det så att om vi inte kämpar för det vi vill ha så riskerar vi att få något som vi inte önskar.

Konflikten arbete mot kapital är precis lika aktuell idag som den varit genom hela arbetarrörelsens historia, från slutet på 1800-talet till dags dato. Därför väljer jag att vara aktiv fackligt och politiskt.

Stefan Nilsson, färdtjänstchafför, aktiv i transport och politisk sekreterare åt Vänsterpartiet i Region Örebro län.