Försvara arbetsrätten

Denna vecka gästspelar Stefan Nilsson på politikerbloggen. Stefan är aktiv i transport och politisk sekreterare åt Vänsterpartiet i Region Örebro län.

 

Har man ett jobb är man med i facket, punkt slut. Så det var i på slutet av 80-talet när jag blev fackmedlem. Jag kommer ursprungligen från en bruksort i länet och med den bakgrunden så är det så det ska vara. Jag funderade egentligen inte så mycket mer på det fackliga medlemskapet utan har varit betalande medlem i alla år jag har haft ett jobb. Våren 2014 var det dags för nytt avtal i färdtjänsten där jag jobbar till vardags och ägaren till företaget där jag är anställd började visa tendenser till fulspel. Det gjorde mig upprörd och jag organiserade mig i Transport, gick med i klubbstyrelsen och började ställa frågor om ägarens tillvägagångssätt var rätt och riktigt.

När jag inte var nöjd med svaren från våra fackliga företrädare så jag åkte ner på möte på vår sektion och började ställa frågor, något som mest bemöttes med frågan om vad vi själva gjorde för att påverka situationen. Och det är ju sant – utan engagemang på golvet så kan vi ha massor av folk på en avdelning, men det kommer inte att göra den avgörande skillnaden för varken arbetare eller de som värnar om arbetsrätten. Det är nog en av de största hemläxorna hela den fackliga rörelsen har att göra i dagsläget.

Idag är facken under hot och de lagar och avtal vi kämpat för är på väg att försämras i ett tempo som nu eskalerar allt fortare. När de ifrågasätts av olika politiska intressen så är historien jätteviktigt att ha med sig, för det sprids också lögner om fackföreningsrörelsen. Lögner som sprider sig även i våra egna led och man väljer att gå andra vägar som är direkt förödande för alla arbetare.

Med en stark arbetarrörelse med stort inflytande så segrade vi på något sätt ihjäl oss på 70-talet, och där någonstans glömde vi även bort historien. Idag hörs ofta argumentet om de äldre som arbetat och kämpat hela livet och inte får nåt för det. Pensionerna skulle för det första inte finnas om det inte vore för den starka arbetarrörelse vi haft sedan efterkrigstiden. De lagar som nu ligger under yxan är också en del av det de äldre kämpat för. Röstar man då för politik som slaktar dessa lagar så är det att håna de äldre lika mycket som det är att inte kämpa för ett vettigt pensionssystem. Det är nu upp till var och en av oss att välja väg.

De rättigheter vi har tar vi ofta för givet och intresset att engagera sig har minskat. Många inser nog inte hur fort både trygghet och rättigheter kan försvinna om vi inte slår vakt och sätter stopp. Här fyller just arbetarrörelsens historia en stor roll. För om inte vi kämpar för det vi uppnått så måste vi ställa oss frågan om vem som kommer att göra det åt oss. Dessutom är det så att om vi inte kämpar för det vi vill ha så riskerar vi att få något som vi inte önskar.

Konflikten arbete mot kapital är precis lika aktuell idag som den varit genom hela arbetarrörelsens historia, från slutet på 1800-talet till dags dato. Därför väljer jag att vara aktiv fackligt och politiskt.

Stefan Nilsson, färdtjänstchafför, aktiv i transport och politisk sekreterare åt Vänsterpartiet i Region Örebro län.

Publicerat av

Martha Wicklund

Martha Wicklund

Jag är Vänsterpartiets kommunalråd. Jag sitter i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, programnämnd social välfärd samt några utskott och arbetsgrupper. Jag har arbetat inom Kriminalvården, är gift och har tre barn. Min fritid tillbringas gärna i skog och mark eller med olika sorters brädspel.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *