Vänsterpartiets budget 2021: Därför satsar vi 156 miljoner på att förstärka välfärden

Året 2020 kommer gå till historien som ett av de tuffaste åren på mycket länge. I samband med coronapandemin har viktiga samhällsfunktioner satts på prov, inte minst inom välfärden. Vänsterpartiet har länge kämpat för en stärkt välfärd och det är nu tydligt att årtionden av nedskärningar och privatiseringar har ett pris – instabilitet, sårbarhet och bristande kvalitet.

Under de senaste decennierna så har vi haft regeringar, både socialdemokratiska och borgerliga, som har prioriterat skattesänkningar före vår viktiga välfärd. Effekterna av dessa prioriteringar är nu mer tydliga än någonsin, precis som signalerna från fackförbunden – undersköterskorna i äldreomsorgen, barnskötarna och pedagogerna på förskolorna och boendestödjarna på gruppboenden kämpar i ständig uppförsbacke. Alla sliter hårt för att få verksamheten att fungera, alla vet att det saknas resurser. Trots detta gör personalen inom välfärden ett fantastiskt jobb med det lilla de har, ett arbete som pågår 24 timmar om dygnet, året om. Att tacka denna personal är minst sagt befogat, att förbättra deras situation är absolut nödvändigt!

Vi i Vänsterpartiet är därför stolta över att vi under 2020 lyckats driva igenom två viktiga reformer för att höja denna personal. Dels såg vi till att höja lönen för tusentals medarbetare inom välfärden i Örebro, dessutom ordnade vi även ett skobidrag eftersom vi vet att denna personal tillbringar större delen av sitt arbetspass på fötterna, och då krävs det bra skor om kroppen ska hålla ett helt arbetsliv.

Vi i Vänsterpartiet ser dock att välfärden behöver mer. Vi har alltid varit noggranna med att aldrig spara på äldre, unga eller sjuka. På så vis skiljer sig våra budgetförslag från styrande partiers budgetar – vi säger alltid nej till nedskärningar inom välfärden, något som vi även gör 2021. Vi ser behovet av att komma upp i en basnivå, ett utgångsläge där personalen hinner med sina arbetsuppgifter och även hinner med att finnas där för alla de människor som de ska hjälpa, stötta och ta hand om. Vi valde därför att göra en väldigt annorlunda satsning i år. Vi bestämde oss för att det enda sättet att få upp basnivån i verksamheterna till ett fungerande utgångsläge är att helt enkelt göra stora förstärkningar av välfärden.

I Vänsterpartiets budgetalternativ ”Ett Örebro För Alla” lägger vi därför 156 miljoner på ramförstärkningar till välfärden. Pengarna ska gå till att anställa fler arbetskamrater till förskoleläraren, undersköterskan och boendestödjaren. Pengarna ska användas till att utveckla verksamheterna i den riktning som behövs för att komma upp till en rimlig grundnivå, en nivå som har varit alldeles för låg alldeles för länge. Våra 156 miljoner är viktiga pengar som kan användas till det förebyggande arbetet, som kan se till att fånga upp de elever som är på glid och har få framtidsutsikter. Det är pengar som kan nyttjas för att stärka modersmålsundervisningen istället för att systematiskt försämra den.

Så istället för den styrande minoritetens lappande och lagande så väljer vi i Vänsterpartiet att satsa på en välfärd som håller både i kris och i vardagen.

Ännu mer privatiseringar

När vi i Vänsterpartiet äntligen fick höra minoritetsstyret (S, C, KD) gå ut och kritisera det privat system de infört kallat LOV (Lagen Om Valfrihetssystem), ett system som har tillåtits härska fritt under flera år utan några större begränsningar, så blev vi först glada. Detta system är en stor del i det dränage av resurser som pågått under flera års tid. När LOV infördes utlovades en mångfald av utbud och en effektiv organisation och varje gång som vi i Vänsterpartiet frågade hur styret visste att de privata aktörerna gjorde det som de skulle så fick vi hela tiden svaret att vi var tvungna att visa tillit. Tillit är fint att ha till en vän eller kanske kollega men när det handlar om att vi ska veta var våra skattepengar går så känns det plötsligt inte lika fint.

Kontrollapparaten var nästintill noll och när vi lyfte frågan så fick vi ofta till svar att kontrollen av den kommunala verksamheten minsann inte heller fungerade. Men i min värld så behöver väl inte det ena stå i kontrast med det andra..? Det är viktigt att kunna se över all den verksamhet som våra skattemedel går till men när det kommer till de privata företagen så kan inte vem som helst granska den. Det är nämligen så att all offentlig verksamhet faller under offentlighetsprincipen, det betyder krasst att om du som kommunal invånare skulle vilja få ut verksamhetsdokument gällande ett vård- och omsorgsboende här i Örebro så har du rätt till det enligt lag. De privata företagen befinner sig under ”lagen om handelsbolag och enkla bolag” vilket skyddar dem från offentlig insyn. Jag har inget emot den lagen som sådan men när det handlar om en verksamhet som drivs med våra skattepengar då blir jag inte lika glad.

LOU istället för LOV

Men, tänker ni, då måste jag ju vara enormt glad av att höra att minoritetsstyret (S, C, KD) har beslutat att sluta med LOV inom omvårdnadsdelen av hemvården. Jo, det hade jag varit om det inte vore för det att de istället tänker införa LOU (Lagen om Offentlig Upphandling), vilket bara är en annan variant av privatiseringar och dessutom så har de tänkt utöka den till 50% vilket är mer än vad som finns idag… Här tar de alltså en form av privatiseringar som inte fungerar och byter ut den med ett annat system av privatiseringar som fortfarande har samma stora brister i grunden det vill säga bristande insyn och i realiteten ingen meddelarfrihet.

Vad är det då som är viktigt med meddelarfrihet undrar kanske ni. Jo, ni har säkert hört talas om ”whistleblowers” en viktig funktion inom en verksamhet som går ut på att personalen ska kunna gå ut och berätta om eventuella missförhållanden som råder på dennes arbetsplats. Inom den offentliga verksamheten så skyddas detta genom lag, vilket betyder att en chef inom det offentliga som eftersöker en personal som gått ut med information kan bli dömd i domstol för detta. Här säger styret (S, C, KD) att de lägger in meddelarfriheten i kontraktet, vilket låter jättefint, men i verkligheten så finns det inget sätt för styret (S, C, KD) att efterleva det och det blir därför bara fina ord på ett papper.

Innehållet ska styra

I Vänsterpartiet strävar vi efter ett rikt innehåll i verksamheten, där många olika sorters vård och verksamhet ska få finnas. Vi vill ha den verkliga valfriheten där det är innehållet du väljer och att det hela tiden finns full insyn i verksamheten. De privata systemen driver kostnaderna uppåt och införandet av ett rehabiliterande arbetssätt, som kommunen håller på att införa, är inte ekonomiskt lönsamt för de privata företagen. Det blir ju därför konstigt att å ena sidan säga att vi ska jobba för att vi ska arbeta för friskare äldre och samtidigt ha ett system som ger en bättre avkastning för det privata om den äldre är sjukare. Det är viktigt att vi vet att varje skattekrona går dit den ska och det ska vara lätt för oss att se var pengarna går. Vi kommer därför att fortsätta arbeta för en bra vård och omsorg för alla.

Vi i Vänsterpartiet är det tydliga alternativet till fler privatiseringar!

Tid för att leva!

Idag fick vi veta att det finns ett skatteöverskott på 87 miljoner vilket ju är en glädjande nyhet. (V)i vet ju hur vi tycker att vi ska använda delar av dessa pengar (se http://www.na.se/orebro-lan/orebro/v-vill-anvanda-extramiljoner-till-sankt-arbetstid). Vårat första och största förslag handlar ju självklart om att satsa pengar på 6-timmars arbetsdag och då talar vi om att satsa på en av de yrkesgrupper som har haft det som tuffast den senaste tiden. Jag talar självklart om personalen inom äldreomsorgen, även om det inte finns några hinder för att även införa 6-timmars arbetsdag inom fler yrkesgrupper.

Vårat första och största förslag handlar ju självklart om att satsa pengar på 6-timmars arbetsdag…

Det är 60 år sedan vi började införa 8-timmars arbetsdag och drygt 100 år sedan som vi arbetade bort emot 12-timmars arbetsdag. Vi ser hur vi jobbar på ackord, hur timmarna ska räcka till mer och mer men i slutändan så har vi bara 24 timmar på ett dygn. Vid varje sänkning av arbetstiden som facken historiskt fick igenom så kom argumenten fram som att effektiviteten skulle minska, att folk skulle bli lata mm. Sanningen är ju en annan. På de försök som gjorts runt om i Sverige kan vi se att personalen mår mycket bättre när de får en verklig chans till återhämtning. Att ha tid för fritidsintressen, få spendera tid med familjen och att få chansen att träna gör att människor mår bättre på både kort och lång sikt. Nu talar jag inte bara de människor som jobbar med våra äldre utan även de som befinner sig på den mottagande sidan av vården. Våra äldre mår bättre av en lugnare och friskare personal.

Att ha tid för fritidsintressen, få spendera tid med familjen och att få chansen att träna gör att människor mår bättre på både kort och lång sikt.

Ur ett jämställdhetsperspektiv är ju denna fråga så viktig med. Många kvinnor som idag jobbar inom äldreomsorgen har gått ner i arbetstid för att få tiden att räcka till. Vi vet att kvinnor utför mer obetalt arbete i hemmet och resultatet av det blir ju även att de får betala genom lägre sjukpenninggrundande inkomst, A-kassa och längre fram i livet en lägre pension. För att inte tala om att tidspressen men även det fysiskt tunga arbete de utför leder till att de faktiskt inte orkar med ett helt arbetsliv. Så kan vi bara inte ha det!

…de får betala genom lägre sjukpenninggrundande inkomst, A-kassa och längre fram i livet en lägre pension.

Så att då genomföra 6-timmars arbetsdag med bibehållen lön kommer att ge oss möjligheten att fördela arbetet åt fler och på ett rättvisare och mer jämställt sätt. För det är när människor mår bra som samhället utvecklas positivt och det kan vi lära då vi ser resultatet av de tidigare arbetstidsförkortningarna.

För nog måste väl livet gå ut på mer än att bara överleva?

Det är nu dags att börja leva också!

 

 

 

Livets snabba vändningar

img_0547

Förra veckan var jag med om att begrava en kär kollega och vän som jag har haft förmånen att få lära känna. Detta var en person som inte hann fylla 56 år och som jag aldrig för mitt liv skulle kunna föreställa mig skulle få aggressiv cancer och dö ett år senare. När jag tänker på hens situation så tänker jag även på vårt sjukvårdssystem i Sverige. Här har vi möjligheten att bli sjuka och att få vård oavsett vilken samhällsklass vi kommer ifrån eller om vi är födda i detta land.

Många klagar på sjukvården, den verkar vara ett tacksamt offer när man ska klaga på något men stanna då upp och tänk efter. I Sverige så kan man sjukskriva sig och få en inkomst trots att man är sjuk. Här har man möjligheten att gå in på vilket sjukhus som helst om man blöder och behöver vård. Det finns många andra länder där man först frågar efter försäkringsbevis. Det finns sjukhus som avvisar personer i nöd för att de inte kan betala för vården. I västvärlden talar man om att mammor kan göra vilka val de vill göra inför sin förlossning men det finns länder där man inte har valet, där man inte ens kan föda på sjukhus och där kvinnor dör på grund av det.

Men betyder det att vår sjukvård är gratis att utföra? Självklart inte! I Sverige betalar vi skatt och den bekostar vår sjukvård. Det betyder att den där operationen som du behöver inte kostar dig 50 000 kr utan 300 kr. Det betyder att oavsett om du har pengar eller ej så avvisas du inte i dörren till akuten när du blöder och behöver hjälp.

När min vän fick cancer så fick hen all hjälp som fanns att tillgå, utan att hen blev tvungen att betala alla tusentals kronor själv. Hen fick vara sjukskriven, vilken gav hen chansen att slåss mot sin sjukdom. När till sist livet var på väg att rinna ut så fick hen chansen att dö hemma genom sjukvårdshjälp i hemmet. Hen fick smärtlindring. Hen hade sin familj runt sig. Hen fick dö i trygghet och värme.

Jag är så oerhört tacksam för att jag bor i Sverige och får förmånen att betala skatt så att min vän fick allt detta. Jag hoppas att jag får möjligheten att betala skatt i många fler år så att vår välfärd blomstrar. Jag är lycklig för att jag bor i ett land där vi sätter människor och medmänskligheten i första rum.

Vila i frid min vän!