Förvirrad Björn Gustavsson på flygelplats

Jessica Andersson sjöng lika vackert som vanligt och tonartshöjningen satt där den skulle. Efter henne tog Salem med sin flygel över. cirka 2/3 in i Keep on walking tog en förklädd Björn Gustavsson över pallen men gjorde i stort sett allt annat än att spela på den. Det var vatten somskulle drickas, han snurrade runt, såg allmänt förvirrad ut med mera. Veckans humorinslag i bidrag, lite mindre tydligare än i det nummer som Markoolio hade 2009.

Pernilla byter klänning igen

Pernilla Wahlgren byter klänning igen. Idag har hon dragit på sig den som hon bar de två föregående veckorna. Kan det vara så att den hon ska ha inte är helt klar (Pernilla hade ett blixtlås på önskelistan igår kväll) alternativt att de inte vill sy in henne i klänningen förrän ikväll då det verkligen gäller…

Ett medvetet val av Andreas Johnson

Det första Pernilla Wahlgren gjorde när jag kom fram var att titta på T-shirtens tryck och sådär klämkäckt notera:

– Carola, jul i betlehem… Då har du kommit fel!

För Pernilla är det tredje veckan på raken och det har inte varit så mycket annat att välja på än att fortsätta köra. Hon tror inte heller att startnumret spelar någon egentlig roll för det är den låt svenska folket gillar som de röstar på. Ingen startnummer-2 skrock här inte… Allt i själva numret sitter perfekt då de ju har kört det några veckor. Dock gjordes ett klädbyte till en annan klänning just för att få något att hända. Hur mycket konfetti som hon använt vid det här laget har hon ingen aning om men drar till med den mycket kvalificerade gissningen ”en väldig massa”. Startfältet är fantastiskt för det är en jätterolig blandning och underbara människor.

 

Andreas Johnson går ut som nummer tre och är nöjd med det, frånsett att det är en lång tid att sitta i green room och vänta på resultatet. Just den biten är det bara att hacka i sig, och då det är ett skönt gäng artister som peppar varandra har han ingenting emot det. Andreas är placerad mellan de enda två schlagerlåtarna i Melodifestivalen (Pernilla och Timoteij) och säger själv att det bra för hans del. Detta är första året som han är helt solo på Melodifestivalscenen och det är ett medvetet val då låten är en ballad. De två första gångerna var bandet med och sen kom duetten med Carola så nu kändes det rätt naturligt.

– Det är jag, det är min sång och min röst röst och jag hoppas att det räcker. Samtidigt är hans vinst redan gjord nånstans i och med att han är här och det har varit en kul resa. Resten av året består av skivinspelningar hela våren och en turné till sommaren. det blir även en stor turné i höst och en till jul. Dessutom blir det tillökning i maj. Ett väldigt hektiskt år som självklart ändå har tid till en eventuell vinst. Det enda som kan vara svårt att ändra tid på är en födsel tyckte han och fick sin skivbolagsrepresentant bredvid att skratta.

Saades dröm har gått i uppfyllelse

Precis efter delvinsten i Sandviken hade inte Eric Saade hunnit förstå riktigt vad han gjort. Nu, fyra veckor senare, har det sjunkit in.

– Det kanske var dags, var hans kommentar.

Eric går ut sist av alla men anser att det är en jätteliten bricka i spelet. Det handlar mer om att han måste leverera lika mycket i vilket fall, för om han inte gör det blir det ändå inte bra. Sedan han klev upp på scenen i Sandviken och gjorde sina tre minuter har han definitivt märkt av skillnad på ”före och efter” deltävlingen.

– Det var jätteroligt första gången man fick komma ut och träffa alla på signeringarna och för första gången förstod jag vad jag hade ställt till med lördagen den 13, i Sandviken. Det är en dröm som gått i uppfyllelse.

Apropå drömmar så skulle han väldigt gärna vilja slå i England och göra en duett med Justin Timberlake just för att han är en grym artist. Hur är det då att ta en dusch på scenen? Det är jätteroligt och på genrepet igår kväll tajmade de det exakt. Ikväll när det verkligen gäller ska han bara köra sitt, sedan sitta och se glad ut och hoppas på det bästa förstås!

 

Peter Jöback berättade att resan från Malmö och hit till finalen har varit kul men att det är lite annat nu när det tar tid att komma till finalen. 1990 var det en tävlingsdag och sedan var det över. Vänner och folk runtomkring har bland annat nämnt för honom att de gillar låten och det tycker han är jättekul. Den enda han kommer ha med sig idag till Globen är sin kille, men det räcker. Är Peter hemma brukar han se Eurovision Song Contest. I år har han bara hört Norges bidrag hittills eftersom det var ett gig inbokat i just Norge då. Han säger sig vara en lugn tävlingsmänniska och njuter bara för tillfället.

Favoriter, tjejmagneter, klädbyten, skandinaviska schlagerveteraner och så Björn Gustavsson…

Kvällens genrepspublik var till en början inte särskilt taggade till att haka på vad studiomannen Henke hade att säga. Det ändrades dock till själva direktsändningen som inleddes med att programledartrion stod och sjöng Eye of the tiger iklädda boxningsrockar med huvor. Dansarna och kören smög upp och ställde sig på rad bakom de med boxningskläder och stora röda handskar. Därefter presenterades varje artist medan de gjorde entré nedför en av trapporna längre bak i arenan.

programledare-globen

Frånsett att Christine glömde bort att hon hade ytterligare en replik så gick det mesat på räls, inte bara rälskameran alltså… 😉

När Ola som bäst uppträdde och jonglerade med mikrofonen satt jag och funderade på om han inte tappat micken någon gång. På presskonferensen efteråt svarade han att det visst hänt, dock inte i Melodifestivalen. Än… tillade han medan hans presskontakt knackade i bordet och sa ”peppar, peppar”. Något annat som Ola gjorde i nästan sista sekund var att göra om sitt nummer litegrann så att han numera kliver ut på pucken mitt i publiken en sväng. Och därmed också fick en 4-5 kameravinklar till att snabbt lära in. En publikflirt som gav honom högljutt publikgensvar.

Jessica hade bytt från svart till ljus klänning och såg helt bedårande ut och Salem Al Fakir tog hjälp av en humoristisk Björn Gustafsson vid flygeln. Jöback tog i ”för kung och fosterland” på kvällens genrep, och det både hördes i såväl sången som syntes på hans kroppsspråk att han gav allt. Vad det gäller Eric Saade så satt det en mindre tjejmaffia på högra parkett, på andra sidan om mittengången där jag satt, och skrek så högt att det lät som om någon stuckit de med ett spjut flera gånger om.

Pausnumret i form av ett Skandinaviskt medley där svenska låtar varvades med norska är som en dröm för den schlagerbitne fantasten bestod av ett antal låtar där originalartisterna sjöng själv. Om jag räknar rätt är det cirkus 14 artister som byter av varandra i en svensk-norsk sångduell. Mellan juryrösterna och publikrösterna gjorde Casablanca en annorlunda version av Malena Ernmans La voix, en något upphottad sådan med nyskriven text i det som för Malenas del är operadelen. Faktiskt en helt okej version!

Den lottade vinnaren blev till slut Tessan Löf som sjöng Lena Ph:s kärleken är evig.

Imorgon kväll gäller det – då är det 10 bidrag som ska bli ett och få åka till Oslo i maj. Och det börjar kännas att det närmar sig allt mer. Både hos artisterna men även uppe i pressrummet.

Ett genrep på intågande

Snart drar det ihop sig till det första genrepet i Sveriges mest kända runda byggnad, Globen. Jag hänger fortfarande kvar och befinner mig för tillfället i pressrummet en våning upp. Har inte tänkt svika er… 😉

Om en liten stund ska det bli en promme i foajén och om cirkus 2,5 timmar drar genrepet igång. Jag känner på mig att det kommer vara med en publik som är på hugget. Finaler brukar vara något extra och Melodifestivalfinalen brukar inte vara undantaget.

Förhoppningsvis kan jag också ge er lite trevliga rapporter från några artister senare ikväll. Ha det så bra tills dess!