Oh my god, I’m in love…

Jag tror jag är kär! Fick frågan om det är i låten eller i honom och det är förmodligen i båda. Det går liksom inte att bli annat än glad av The Moniker. Daniel som dessutom sjunger om 1962 i låten tar oss tillbaka dit med allt vad det heter i form av till exempel två trumpettjejer i chockgröna korta dressar med vit dragkedja mitt på samt knähöga plastiga vita stövlar. Medan han själv bär gul vid tröja med tillhörande smalt band hängandes över axlarna. Något han inte gjorde igår var att ta vägen över madrassen för att sedan ramla bakåt.

Daniels utstrålning ger en bild av en galet kär kille som inte bryr sig om något annat i världen. Andra genomkörningen åkte till och med hans scarf genom luften och landade på golvet. Kan vara så att det var något de skulle testa och se om det är något att behålla, annars var det bara Daniels egna infall.

Publicerat av

Diana Wikström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *