Starkt startfält i Linköping överlag

Efter en tågresa i första klass av allting, anlände tåget till Linköping runt 16. Några timmar senare var det dags att lyssna på veckans åtta låtar. Ett startfält med framför allt två starkare låtar hos Eric Saade och Shirley Clamp medan Sara Varga har veckans kanske sämsta låt, en väldigt lugn tråkig historia. Dags för sammanfattningen av Linköpings alla bidrag.

1. Lucky you – Linda Sundblad

Lucky you är en halvsnabb låt som börjar med gitarr. Linda låter avslappnad i sin sång. Det låter dock lite som ett försök till kopiering av Robyn. Inför sista refrängen ligger ett tyst parti som går över i ett dunkande hjärta och Linda som ooar. Därefter kommer Refrängen två gånger och avslutas tvärt. Första gången lät låten dötrist men andra gången hade den växt i alla fall ett halvt steg. Än har den en bit kvar.

2. Tid att andas – Simon Forsberg

Tid att andas är en ballad med en vacker text som inleds extremt lugnt till pianokomp och en Simon som sjunger sövande. En cymbal är ”startskottet” för ett ökande tempo och en Simon som sjunger starkare, och det är här jag börjar tycka mer om låten. Faktum är att Tid att andas gradvis blir starkare och starkare. En mellanvers följs av sista refrängen och låten avslutas lugnt. Jag kan även meddela de körintresserade människorna att Britta Bergström körar här.

3. Enemy – Sara Lumholdt

Enemy är en snabb pop typ radiopop. Det tar inte många toner innan Sara Lumholdts mogna stämma tar ton. Stråkarna bakom Sara ger ett plus. Under dessa tre minuter hinner Sara upprepa ordet ”Enemy” 24 gånger. Sex gånger i varje refräng. En timme efter att låtarna spetas upp kan jag inte komma ihåg exakt hur melodin går.

4. The king – The playtones

Rosa pantern är på ingång men vi får aldrig se honom. Istället lär vi få se ett rockande Playtones på scenen. Detta är nämligen ett mellanting av dansband och rock från förr, typ 70-talet. Snyggt gitarrkomp ingår. Mot slutet kommer det en paus som ger illusion av att låten är slut för att sedan ta fart igen.

5 I thought it was forever – Shirley’s angels

Låten startar starkt och fortsätter i samma anda hela vägen. Detta är en tuffare Shirley Clamp med änglar som backar upp henne i en väldigt skön snabb poplåt. När Shirley är med krävs det ju en tonartshöjning och denna låt är inget undantag. Veckans schlagerlåt…

6 No one else could – Sebastian

Detta är en snabb poprock. Sebastians röst är åt det mörka hållet. Gitarr och trummor slår igenom.  Med pauser mellan meningarna är låten lite läcker. Visslingar både inleder och avslutar låten. Sebastian själv som drar på bra drar ner på tempot inför den sista refrängen.

7 Spring för livet – Sara Varga

En blandning av Lisa Nilsson och Caroline af Ugglas kan denna beskrivas som. Den framhävande texten gör att man automatiskt lyssnar lite extra noga på innehållet, i alla fall för de som kan tänkas gilla denna. Låtens stora minus är att vers och refräng liksom smälter in i varandra. En tråkig historia.

8 Popular – Eric Saade

Popular inleds med något som kan liknas vid Riverdance. Det är väldigt energiskt och låten passar ypperligt på ett discogolv. Över huvudtaget är låten energisk från första till sista tonen. Mellan vers och refräng sjunger Eric några små fraser som i stort består av ”Pop oh oh oh…”. Låten slutar med att Eric tar sin förmodligen längsta ton i hela sitt liv och jag är mäkta imponerad att han lyckades hålla den ända ut!

Publicerat av

Diana Wikström

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *