Malmös startfält – sammanfattning av bidragen

Helylledansband, gångbart disco och klyschig Linda Bengtzing som sjunger om diskmaskin och hyckleri. Det är några av startfältets bidrag här i Malmö. Varsågod, här kommer den totala sammanfattningen av veckans bidrag.

1. The hunter – Melody club

Melody club har en låt jag trodde skulle vara mer fartfylld än den faktiskt är- Det är popigt tempo, trummor som uppbackning och en halvsnabb historia som inleds med ett ”Aaa…aaa…aaa…aaa, i hear the sound…” Precis innan de två sista refrängerna är ett lugnare parti insprängt vilket i och för sig är snyggt. Första gången kändes den halvklar men andra varvet kom en känsla av ”den här är ju ganska bra ändå, om man jämför andra i startfältet” då det trots allt finns lite tryck i låten.

2. Better or worse – Julia Alvgard

Även Better or worse går åt det popiga hållet men lite lugnare än föregående, med elektroniska inslag. Julia känns som ett tamt försök att låtsas vara en stor poptjej men hon tar sig lite mot slutet, omkring tonartshöjningen. Känns inte som någon vinnare efter denna uppspelning.

3. En blick och nånting händer – Lasse Stefanz

Lasse Stefanz har fastnat i en tidsmaskin som befinner sig ett antal år bak i tiden. Detta är äkta dansband. Så äkta och gammaldags att inte ens refrängen får liv. Killarna tuggar på i ungefär samma tempo från första till sista ton. Körandet bakom ledsångaren består av små ord instuckna här och var. Avslutet består av ett utdraget ”diiiiiig”. Ett perfekt tillfälle att springa iväg för att hämta mer dricka och snacks om det redan hunnit ta slut.

4. Alive – Linda Pritchard

Alive börjar med enkelt med piano som en av flera instrument. Det är en lugn låt som vaknar till redan i första refrängen. Inledningen är lite av ett sömnpiller men låten blir starkare. Det är fräckt mot slutet när Linda tar ner tempot väldigt under några ord, nästan så man tror att låten tonar ut, för att sedan snabbt öka i såväl styrka och takt. Personligen föredrar jag hennes tidigare låt mer, men hon har en snygg sista ton.

5. Run – Anders Fernette

Run skulle kunna passa på ett dansgolv. Starten är ganska lugn med såväl gitarr som Anders stämma men överlag är den ganska snabb. Under låten ”leker” Anders genom att gå upp och ned i tonerna och är stark i refrängen. Höjning mot slutet. Låten påminner om något välbekant men det irriterande är att jag inte kan plocka ut det välbekanta.

6. E de fel på mig – Linda Bengtzing

Här har ni en låt som dryper av roliga ordval och klyschor, lite åt ”Värsta schlagern”-hållet. Det är en ganska snabb lättsam poplåt. Bengtzing avslutar med en ton a lá Pernilla Wahlgren i Piccadilly Cirkus. Själva texten handlar om att hon har en man men att någonstans i min fantasi finns en annan i mitt liv. Apropå texten… Lindas första fras lyder Har hittat mannen med rätt kemi, och vad sägs om  vad sägs om ordvalen en familjefar,hyckleri, matbutik, som kan plocka ur diskmaskin eller kan det där med bygg och snickeri. Martin i äntligen hemma gör comeback på MF-scenen? Kul låt!

7. Leaving home – Nicke Borg

Leaving home känns lite släpande, som en hes Andreas Johnson som slagit ner på takten. Refrängen är skön dock och mot slutet blir den lite rockigare, bland annat med ett gitarrsolo, innan Nicke avslutar med ”Leaving home” som sista ord under det att låten dör ut.

8. Dance alone – Love generation

Snabb låt som har en stark refräng. Det är lite dunka-disco över låten. Trummor ligger hela tiden gansak tydligt i bakgrunden. Läckert gjort att låta Love generation låta burkigt precis innan sista refrängen sparkar igång. Tvärt slut.

Jag börjar ana vart det bär, men vågar inte slå klubban i bordet än. Dels för att en låt kan växa enormt på scenen och dels för att SVT som önskat någon bra uppspelningsutrustning fick en liten bergsprängare, kanske inte av årets modell heller… Vi hörde i alla fall låtarna och det är ändå det viktigaste även om det ju är kul att få höra de i bra kvalitet också. Imorgon är det repetitionsdags på scenen för artisterna och då kan saker och ting svänga. Då får vi höra de live och det brukar göra en hel del.

Publicerat av

Diana Wikström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *