Två timmar musikalisk blandning och humor

I måndags var det så dags för Johnny Logan att göra ett stopp i Gästrikland på sin turné med Roosarna. Hamrånge kyrka är belägen på en liten höjd men grusplanen runtom verkar vara ett populärt tillhåll för spindlar, vilket blir det enda minusbetyget för själva kyrkan.

Längden på konserten var närmare två timmar och den innehöll såväl schlager som irländskt och pop. Mellan låtarna delade han varmt och med glimten i ögat med sig av berättelser kring låtarna, karriären samt några på det mer personliga planet.

Konserten började med att den lokala kören värmde upp publiken. När det så blev dags för honom att göra entré gjorde han det genom att göra en lite annorlunda version av Love hurts, med start i mittgången. Publiken var genast med på noterna. I mitt tycke är detta en av de bättre versionerna då han lyckades ge låten liv och en personlig prägel. Tillsammans med den lokala kören som även fick hänga med på efterföljande Hold me now, det segrande bidraget från Eurovision Song Contest 1987. Därefter lämnade kören koret. Logan vände sig om och frågade då kören om det var något han sagt.

Så fort det blev dags för lite irländska toner togs gitarren fram. Det var någon enstaka som inte föll mig i smaken helt, men det är smart att växla fram och tillbaka mellan eurovision/pop och irländska toner. Man skulle kunna tro att konserten blir osammanhängande vilket det långt ifrån är. Det är han själv som genom sitt sätt att vara lyckas hålla ihop allt från start till slut samt har god kontakt med publiken. Bland annat fick de som satt lite längre bak några gånger närmare besök av honom då han traskade ut i mittengången.

Som den regerande Eurovisionvinnare Logan är blev det självklart en hel del prat kring ESC och de tre segrande bidragen. Till exempel nämnde han att han på frågan hur det känns att vinna Eurovision Song contest inte kan svara då han aldrig förlorat den. Rätt snart kom det fram att det inte var helt rätt ändå eftersom Linda Martins Terminal 3 ”bara” blev tvåa 1984 endast slagen av bröderna Herreys Diggi-loo diggi-ley.

Till mina favoriter denna kväll hörde (förutom Eurovisionlåtarna) den härliga Shine on från nya skivan, We all need love och You raise me up. Riktigt skön var också den lugna The town I loved so well och den irländska visan Paddy on the railway där han också fick med sig publiken. Mot slutet av konserten reste sig publiken upp. Med en danceversion av Hold me now som en av de sista låtarna ut denna kväll är detta verkligen inte särskilt svårt att förstå. Mer än halvvägs in i konserten åkte för övrigt hans kavaj av.

Efter konserten när jag fick tillfälle att tala lite med honom berättade jag att det varit en fantastisk kväll. Han tackade och tog upp Allsång på Skansen. Allsången i all ära men det går inte att jämföra ett framträdande på tre minuter med en två timmar lång konsert. Om hans misstag under kvällen var att bli bländad av ljuset var mitt misstag att efteråt upptäcka den 1,5 timmar långa väntan på bussen men kom ju ändå helskinnad hem till slut. Om än lite sent.

So Sean, thanks again for a wonderful evening.

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *