Mer sammanhållet startfält i Göteborg

Efter kvällens uppspelning av låtarna kan konstateras att startfältet här inte är lika spretigt startfält som förra veckan. Vi har en ballad, några poppigare tongångar och så Timoteij och Di Leva. Det är alltså fler låtar som riskerar att slåss om samma röster beroende på hur numren kommer se ut och om någon visar sig sänkas (floppa) eller bli starkare av sitt framträdande.

Ulrik Munther, Soldiers
Ulrik Munthers Soldier är ingen överaskning i sig. Den går i hans stil med lite countrytoner, munspel och gitarr samt en vers som gå ner lite precis före refrängen. Sedan byter låten stil och blir popigare. Då höjs tempot och trummor går igång. Mittenparti med handklapp leder fram till avslutande refräng som tonas ned i slutet. Låten känns lite schizofren med skönare takt i speciellt versen.
Top Cats, Baby doll
Top cats fartfyllda Rockabilly i form av deras Baby doll låter Top cats ut i fingerspetsarna. Själva titeln ligger med ett flertal gånger i varje refräng så vad låten heter bör inte vara svårt att missa. Till exempel sjunger de ”baby doll doll doll, rock n roll roll roll…”. Detta är garanterat veckans favorit för de som gillar rockabilly och Rock n roll.
Sonja Aldén, I din himmel
I din himmel är en finstämd ballad. Sonja sjunger med känsla och i bakgrunden ligger ”hjärtslag” inlagda med jämna intervaller,vilket ger låten lite krydda. Pianot gör musiken härlig att lyssna på. Balladen innehar givetvis tonartshöjningar och i partiet precis före avslutande rerfräng ligger ett kortare instrumentalt parti. Inledningsvis påminner tonerna om någon annan låt som dock inte vil komma fram, men som jag har för mig ligger på någon av hennes tidigare skivor. Detta är en låt som bland annat Sonja ”sytt” till sig själv, men en del i hur det kommer gå ligger även i framförandet så gör hon bara ett bra framträdande kan det gå bra.
Andreas Lundstedt, Aldrig, aldrig
Aldrig, aldrig som framförs av Andreas Lundstedt är mer av snabb skön radiopop där han sjunger på svenska om kärlek. Själva texten är lite sorgsen. Det är alltså helt olikt musikstilen i Alcazar. Jag skulle vilja säga att det är mer åt Mathias Holmgrens Tänk om jag dör nu inatt-hållet. Tempot markeras av trummor och avslutet är mjukt, inte tvärt.
Timoteij, Stormande hav
De första tonerna får en genast att tänka på Riverdance. När Timoteij börjar sjunga blir det något helt annat. Stomande hav är en blandning av folkmusik och pop där musiken består av trummor, fioler och flöjter. Tempot går tillfälligt ner i början på refrängen för att sedan återkomma med ny kraft. Tonarthöjning även här, efter ett kortare instrumentalt parti mot avslutande refräng där låten ”slås av”. Känslan i låten passar med själva titeln, men det betyder inte  att låten är rörig. Tvärtom är den sammanhängande och riktigt skön. Nu var det tydligen lite ändringar på gång så det kanske inte låter exakt som på kvällens uppspelning på scenen imorgon. Å andra sidan brukar det ofta bli lite annat när man får se själva framträdandet för att det låter annorlunda i arenan och för att man får synintrycket som läggs på. Möjlighet till bra placering för Timoteij.
David Lindgren, Shout it out
Shout it out är en modern energisk pop med syntinslag. DenpPassar mycket väl på dansgolvet men mer tveksamt till Eurovision. Trots låtens titel skriker han åtminstone inte på inspelningen även om hans röst är stark, och han fixar även den där tonartshöjningen mot slutet. En okej låt som egentligen inte satte något spår hos mig. Som avslutning ”ropar” David ut de sista orden tillika titeln.
Mimi Oh, Det går för långsamt
Det går för långsamt sjunger Mimi Oh i sin radiopoplåt. Det hon syftar på är att hon väntar på någon som hon vill ha mer av och som hon vet vill ha mer av henne – så varför står vi där? Tempot på låten är också lite långsamt. Hennes sång ramas in av en kör som ”aaah-ar”, vilket passar bra till Mimi Ohs sång. Dock är låten kanske lite för anonym för en stund senare när vi satt några stycken och skrev så visade det sig att ingen av oss kunde komma ihåg hur låten gick. Detta kan bli hennes fall.
Thomas Di Leva, ge aldrig upp
Thomas Di leva är Thomas Di Leva och hans låtar känns igen. Även denna är typisk för honom, ingen större överraskning här. Dock är låten något mer nedtonad och far inte omkring i rymden så mycket. Den här låten är mer jordnära. En lugnare pop skulle man kunna beskriva låten som. Han sjunger och uppmanar om att man aldrig ska ge upp och vill bland annat låta krig bli fred. Tydligt budskap och ganska enkel text där titeln upprepas, vilket kan vara fördel för Thomas. En kör finns också som backar upp honom snyggt. I den ingår förutom honom själv Britta Bergström, Andreas Lundström och Peter Kvint.

Om vi har vinnaren här? Det återstår att se, men det känns inte just ikväll som att vi har så många kandidater till totalsegraren just här.

Göteborgs startfält, från höstens presskonferens

Publicerat av

Diana Wikström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *