Thomas Di Leva gillar stämningen och vill ha utmaningar

Det händer lite då och då att mer lokala eller artister från början hemmahörande i Gävletrakter dyker upp i Melodifestivalen. 2012 är året som Thomas Di leva är med för första gången. Trots cirka 30 år i musikbranchen har han aldrig tidigare stått på denna scen, men i år fick Christer Björkman (äntligen) igenom sin önskan.

Hur Länge har du fått förfrågan om deltagande egentligen?
–  Jag vet inte men jag tror det är nånting såhär 5-7 år, ungefär sedan de började med det här formatet.

Men inte tackat ja förrän nu, varför?
– Det har inte känts i hjärtat att jag ska vara med bara och då tycker inte jag att man ska vara med.

Den förinspelade kören på tejpen består av fyra körmedlemmar inklusive honom då. Bland de andra tre återfinns som tidigare nämnt Britta Bergström på alt. Var hon ett självklart val att ha med?
– Jag brukar ofta ha henne med på alla mina skivor och hon var ju också med i bandet när vi gjorde Så mycket bättre. Jag har ju också trummisen därifrån som är med, han är inte från Gävle men det blir, Britta är ju väldigt fantastisk och vi jobbar bra ihop liksom så då blir det naturligt att man ringer henne och säger nu har jag en ny låt, kom med och sjung.

Är det skönt att ha henne med?
– Ja det är det och man är från samma stad och sådär. Det betyder ju mycket och man känner igen varandras språk och dialekt och vissa egenheter som kanske bara Gävlebor har, eller hur? Frågar Thomas tillbaka och skrattar lite.

Hur är stämningen här, tycker du?
– Det känns som en väldigt bra stämning faktiskt. Det känns ju lite galet, man kan nog bli lätt bli galen. Det är så mycket folk och alla vill så mycket hela tiden så man får försöka andas ut och hålla sig lite för sig själv också. Fast du är kanske van vid det här? För mig är det första gången.

Är du nervös?
– Jag vet inte än, jag känner mig lite nervös inför första repet idag men sen när man börjar repetera får man se hur det känns och sådär. Om det känns bra kommer man nog inte vara nervös men om det är saker som inte känns bra är det klart att man kommer vara nervös. Om det är problem med ljudet eller om man känner att de här trappstegen är jobbiga och gå uppför och nedför. Det är mycket såna här tekniska saker. Ofta kan jag känna mig mer nervös när folk börjar fota mig och fråga massa saker än om jag står och sjunger på en scen. Medan jag sjunger mina låtar så vet jag ju varför jag är där och vad jag gör, men sen när man ska svara på frågor och alla ska fota en hela tiden så kan man känna mer såhär som, ja då kan man bli lite nervös för att alla är på en.

Hur kommer det sig?
– Jag har svårt att vänja mig vid den uppmärksamheten. Jag är artist så på scenen är jag hemma, det är som ett hem liksom men sen när alla frågar ”vad menar du med det” och ”vad är dina chanser”, det kan ju vara svårt ibland och veta vad man ska svara på allting och man kanske inte ens har en åsikt om det de frågar efter. Ibland när de fotar en så känner man att jag vill inte bli fotad nu, man är ju människa också, alla kan känna så. Jag tror jag är blygare än vad folk förstår.

Din festivallåt känns inte lika spacead som några av dina andra låtar, är det medvetet?
– Ja eller också är den lika spacead men det är ni som har blivit med spaceade, svarar Thomas och skrattar. Det kan ju vara så att musiken, jag har ju ändå gjort musik i 30 år och liksom nånstans någon gång kanske tiden är mera i fas med vad jag gör. När man gör låtar eller artisteri så ibland kanske man ligger före sin tid men ibland så kanske man ligger man mer i tiden. Jag tror den här låten kanske är mer i tiden bara. Att själva texten och speciellt verserna, jag tror alla kan känna igen sig i bilderna som jag målar upp i verserna. Det är inte så lätt för alla.

Med så lång karriär, vad är det tokigaste du har gjort?
– Det tokigaste jag gjort är väl när jag skulle ha presskonferens för mitt album Naked number one och jag red på en åsna från riksdagshuset till kulturhuset och det var stort pressuppbåd som följde med.

Är det något du inte har gjort än som du skulle vilja göra?
– Det finns så otroligt mycket jag skulle vilja göra. Jag vill göra en akustisk skiva, jag vill göra en dansskiva, jag vill göra en bra heavy metalskiva.

Heavy metalskiva, hur kommer det sig?
– Ja, jag känner det skulle bli en bra utmaning. Jag vill göra saker som en utmaning, som är inte såhär ”ja men det där har jag gjort förr” utan någonting som är en utmaning.

Några avslutande ord till Gävleborna?
– Det ska bli jättekul och få uppträda för er på lördag och jag hoppas ni är med mig.

Thomas Di Leva

Publicerat av

Diana Wikström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *