Gina med fejkartister i green room

Gina står i green room och konstaterar att hon står där med alla fejkartister. Artisterna har nämligen flytt green room för att förbereda sig för kvällen.Publiken skrattar, skämtet går hem. Gina vänder sig till en man vid ett bord:

– Vem är du?

– Jag heter Ulrik, svarar mannen.

– Ah! Ulrik i dina bättre dar, replikerar Gina och börjar fråga ut honom vad som händer framåt, rehab kanske?

Vid ett bord sitter till exempel Dannys och Lisa Miskovskys skivbolagstjej och skrattar tillsammans med en kille som representerar artisten vid bordet framför.

Publiken lyder Top Cats

Top Cats är verkligen på g nu. De vill få med hela publiken så Jon låter gitarren hänga på sidan och klappar med andra handen på benet. Deövriga i bandet eggar publiken med riktigt handkklapp ellerge tecken till publiken att hänga på. En stor del av publiken här inne lyder.

Thorsten Flincks mick inte helt uppdragen?

En glad David Lindgren dansade in till egenvalda discolåt, fyrade av Shout it out och lämnade den till förmån för Thorsten Flinck och hans Revolutionsorkester. Thorsten lät lite svagare de första sekunderna, sedan blev ljudnivån starkare, precis som om någon glömt att dra upp regeln helt på hans mikrofon. Efteråt hördes det någon busvissling i publiken. Applåderna däremot är ganska bra eller okej för alla. Dagens publik försöker uppenbarligen ge varje artist sitt stöd.

2012 års sista genrep har börjat

Lite teknikstrul med datorn som i år har lite av sitt eget liv, men nu verkar det fungera. Jag sitter här i arenan och kollar på årets sista genrep. Sarah Dawn Finer, Gina Dirawi och Helena Bergström har precis sparkat igång det och Helena förespråkar att vi ska ringa på det dyrare numret. Därefter klev Eric Saade ut på scenen till stort jubel och sjöng ett medley av låtar.

Molly hoppas hennes låt blir andrum bland all upptempo

Molly Sandén har enda balladen i hela startfältet. En sak hon inte tänker så jättemycket på men hon hoppas samtidigt att Why am I crying blir ett skönt andrum bland allt upptempo. Samtidigt hoppas hon att tittarna inte ska tycka att det blir tråkigt och gå och poppa popcorn.

Varför Molly valdes av tittarna i Leksand det hoppas hon beror på att de blev berörda av låten och helt enkelt tycker att den är bra. Det hoppas hon säkerligen att de ska tycka även här i finalen. Under de här två veckorna som hon fick en paus från festivalen, i väntan på The Grand Finale, har Molly försökt landa i verkligheten utanför schlagerbubblan. Dessutom har hon jobbat på sitt kommande album. Albumet släpps i april så de håller på för fullt med det. Aleena Gibson som är en av medskrivarna till årets Molly-bidrag, har hon mycket samarbete med även här.
– Albumet kommer i april så vi håller på för fullt.

Vad får inte ske i finalen. Molly funderar ett tag.
– vad får inte ske i finalen…? Oj, att jag blir så rörd att ögonblicket och slutar sjunga, svarar Molly.
Jag avslutade med att önska henne lycka till.

David Lindgren har fått tips av Tomas Ledin

David Lindgren hälsar och berättar att man blir alltid lite trött efter en sån här kväll med genrep. Att det är urladdning att köra inför så mycket publik men det kändes skitroligt. Under dessa Melodifestivalfria veckor för hans del har han jobbat med Tomas Ledins show i Göteborg och varit hemma med sonen, förutom olika möten och bland annat besök i tv-program. Tomas Ledin, tidigare deltagare, har för övrigt gett honom lite respons och bra tips inför finalen.
– Han har tipsat om att ta tre andetag innan jag ska köra, det är ett bra tips.

Om hans resa i Melodifestivalen 2012 har han bara bra att säga och tycker att det har varit ”skitroligt”. På kuppen har han fått mycket erfarenhet i form av mycket mediaträning och träning med kameror. Startfältet gillar han också.
– Det är ett grymt finalfält med mycket bra musik. Jag är ju först ut så jag har nöjet att få sitta och titta på alla andra och det är ju mycket bra låtar med alltså.

Sina chanser ser han som hyfsade. Genrepet kändes bra och låten är stark.
– Men nog märker man på publiken vilka som är förhandsfavoriter, absolut. Tillägger han som avslutning.

Lisa Miskovsky: Det är fantastiskt roligt

Lisa Miskovsky har haft någon vecka sedan sin semi att ladda om. På bilderna när kameran ligger på henne och hon ropas upp som första finalist i sin semifinal från Malmö ser hon helt chockad ut, som om hon inte riktigt trodde på det fast hennes namn sades. Hon har hunnit samla ihop sig men den stora glädjen, den har inte släppt. Lisa berättar vad detta betyder för henne, som ändå har varit med i musikbranschen ett tag.
– Man får göra det här tillsammans med andra och nya ansikten igen, och i ett fullsatt Globen. Det är fantastiskt roligt det är ju en av de största arenorna i Sverige. Det är inte så ofta man får göra det.

Umeåtjejen är inte nervös inför något, påpekar att alla runtom som ljud- och ljustekniker till exempel är så proffsiga i produktionen och då är det bara kul för det betyder att hon kan koncentrera sig på att göra det hon älskar, sjunga och spela.

Hon har svårt att se hela festivalen som en tävling. Med tävlingar blir det som med idrott, att hon ser startbanor och dyligt, och tycker egentligen inte man kan tävla på det viset inom musik. Därför kan hon inte svara på tankarna kring finalfältet men lägger fram teorin att tävlingen är till för att folk ska kunna var delaktig. De ska kunna rösta fram sin favoritlåt och sitt favoritframförande. Det kanske är en sund tanke kring vad Melodifestivalen egentligen är.

Top Cats känner sig hemma i Globen nu

Vid mötet med Top cats i green room inledde jag intervjun med att tacka för duschen i lördags. Då pratar vi ingen Saadedusch eller kalldusch. Det handlar om den flaskölskaskad som lämnade flaskorna när killarna firade med alkoholhaltig dryck på efterfesten i Nyköping. Detta framkallade väldigt snabbt skratt från de fem glada killarna.
– Var du i vägen där då? Vi jobbar ju inte så annars, vi dricker ju oftast upp det vi får men nu var det visst nån som tyckte att det var en bra idé.

Top cats har nu varit med i hela tre veckor. Det är  halva turnén. Efter så många veckor skulle en artist kunna börja sig om inte hemmastadd så i alla fall hemma. Det  är just så Top cats tycker att det är, med samma korridorer som ett exempel.
– Man blir bortskämd när man känner sig hemma i Globen liksom, fyller de i (och skrattar gott), men det känns bra.
Killarna behöver en liten stund för att komma på om något varit särskilt svårt och i så fall  vad och säger sedan att det som varit mest ovant är dels biten med pressen men även att fler är inblandade i deras framförande, inte bara de.
– Det är ju inte bara repa på det vi gör utan det ska med kameramän som ska få plats också.
Mest ovant var det förstås i deras semifinal i Göteborg när allt var nytt och första gången men nu tycker gruppen att det känns riktigt bra. De har lärt sig både kameror och att prata med alla närvarande media. deltagandet i Melodifestivalen betyder väldigt mycket för deras karriär som fått en skjuts framåt.
– För det första så publiciteten har ju vart bättre än man kunnat drömma om. Sen att ha fått hänga med andra musiker har vart kul och se vilken väg de har gått för att komma hit.

Även kvaliteten har varit en helt annan även om de förstås älskar det de gjort före festivalen och att slippa bära lika mycket på saker har de också tagit fram som positivt. Inför finalen är de lugna ändå.
– Trampar vi igenom basen nu så, folk har ju ändå sett att vi klarar av det nu, blir de avslutande orden.

Saade gör som Carola – satsar högt

Eric Saade kommer att dansa in på scenen tillsammans med dansare i samband med att sångfågeln levereras. Ett helt vanligt nummer av Saade, utan konstigheter. Tills han lyfter från golvet, hissas upp i vajrar för att ”springa” några steg i luften. Däremot kommer han inte flyga över publiken utan håller sig på samma ställe under den korta flygturen. Läckert och en krydda som gör ett vanligt dansnummer mer ovanligt.