Robert Gustafsson om Rolandz: Vi är dansbandens Electric banana band

Robert Gustafsson

Robert Gustafsson, mannen bakom frontfiguren Roland i dansbandet Rolandz summerade allsången med nervositet och väldigt kallt väder som bland annat gjorde att deras instrument stämde ur. En lite motig dag som slutade i dur. Robert är osäker på om detta är hans andra eller tredje deltagande tillsammans med bandet.

Är det ett välkommet återbesök här?
– Ja framför allt nu när man är ute på turnéer och liksom känner att man är på rull som det heter. Då är det alltid bra att dimpa ner här o känna på den här Skansenkänslan som är unik. Så det har varit jättekul.

Varför är Skansenkänslan så unik?
– Det är för att publiken är involverade och engagerade på ett sätt som att de inte bara kräver att de vill ha och vill ha. De vill delta själva och liksom bjuda till själva. Men det känner vi även på spelningar när vi kommer ut till folkparkerna. Det är väldigt mycket att man vill sjunga med i texterna och man vill vara delaktiga.

Var har man Rolandz som dansband egentligen? Det känns lite som ett skämt samtidigt har ni sålt en hel del skivor och bland annat fått en guldskiva.
– Ja, det är helt enkelt som en kärleksförklaring, en blinkning. Musiken tar vi jätteseriöst. Ingen av oss var eller är egentligen dansmusikkonsumenter utan vi försöker hitta vad som är bra dansbandsmusik för oss. Sen gör vi de låtarna vi tycker är bra dansband, på riktigt alltså, vi tycker det svänger bra och är bra låtar. Sen kan texterna vara lite småroliga och framför allt mellansnacket. Där är det underhållning. Så vi är mycket mera showband kanske än vad vanligt dansband är i normala fall. Man kan kanske säga att vi är dansbandens Electric banana band.

Joakim Nordborg kom på idén, vad var din tanke från början kring det hela med Rolandz?
– Jag var ju väldigt motsträvig, hade ingen relation till dansbandsmusik över huvud taget. Jag var uppvuxen med raggarock. Jerry Williams o Hurriganes o sånt där. Men sen blev jag övertalad av min agent att göra detta och när vi väl gjorde den här dansbandsgalan i Östersund var det ju så in i bomben roligt att se folk dansa, och att det räckte med att sjunga. Sångartister har ju låtar som de köra de tills de dör, folk är lika pigga o glada varje gång. Komikern måste skriva nytt material varenda gång man uppträder, ett skämt har man redan förbrukat för det har alla hört men en låt kan leva vidare. Så det var mitt sätt att upptäcka vad kul det var, det räcker med att sjunga också. Då fastnade jag så jag började jag dyka in i den här världen. Vad är dansbandsmusik för något och vad kommer det ifrån? Jag gjorde verkligen en ordentlig research.

Saknar du ej att dyka upp själv och överraska på något sätt?
– Jag tycker programmet har förändrats med åren och jag kände att den där kuppen eller överraskningen, den hade gått ut. Alla visste att man skulle dyka upp så överraskningen var redan gjord, redan urvattnad om man säger så. Sen startade jag sommarteater i Kalmar och Rolandz åkte på turné så då försvann ju sommaren också. Nu hade vi i år tur med att vi var i Stockholm vid den här tidpunkten så då passade det ju, avslutar Robert.

Publicerat av

Diana Wikström

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *