Lasse Holm stolt och rörd efter SVT:s överraskning

Lasse Holm

Lasse Holm som var inbjuden gäst igår och som fyller 70 år om ett halvår var lyrisk över kvällen samt den överraskning som SVT planerat för honom. Härligt och fantastiskt var två ord som användes för att beskriva hur nöjd han var.
– Det är så otroligt hedrande och jag blev väldigt rörd och stolt över mina artister och mina gamla låtar som fungerar rätt bra fortfarande. Det var mycket stor värme, verkligen kul.

Att Lasse hyllades med ett antal allsånger skrivna av honom var verkligen en överraskning. Från början bads han komma till Skansen för att Kikki skulle komma dit och sjunga. Hans tanke då var att tacka ja av ren artighet.
– Jag jobbade ju ihop med Kikki i 13 år, väldigt tight. Arvingarna jobbade jag ihop med tre år. Det är klart man kommer då. Sen så blev jag väldigt överraskad när Måns kommer fram bakom ryggen och sätter en krans på skallen. Vad händer?

Just nu jobbar han som innehållsproducent för Diggiloo och har varit på många föreställningar. Samtidigt har han för första gången på 1o år ett socialt liv, vilket är underbart.
– Jag kan helt plötsligt träffa gamla vänner och lira lite golf till exempel. Men så åker jag med Diggiloo då och då. Det är så jäkla bra i år, riktigt grymt.

På fredag kommer diggilooturnén till ett slutsålt Dalhalla i Rättvik. Dalhalla är en välkänd utomhusscen dels för akustiken och dels för sitt vackra läge. Vattnet som går runt scenen har en del artister känt på. Till exempel dök Carola i vattnet där efter en penna för ett antal år sedan och när Malena Ernman besökte Dalhalla senast valde hon att känna närmare på vattnet inför sin publiks ögon. Lasse tror dock inte att någon i Diggilooensemblen kommer att bada.
– Vi har ju en catwalk ut från scen till parketten så ingen behöver bada. Innan föreställningen är det nog däremot några som badar bakom backstage, i den där lilla dammen. Det är många som är galna o hoppar i där.  Det gjorde de förra sommaren, Markoolio hoppade i till exempel. Det var jättekul, avslöjar Lasse och skrattar.

Eurovisionsvinnaren besökte allsången

Årets fjärde program av allsång på Skansen visade sig åter vädergudarna från sin bästa sida och en på flera sätt uppvärmd publik fick vara med om en fullspäckad kväll där Danny var en av de största dragplåstren.

Med Malungs dansbandsvecka i tankarna drog Måns igång med Inget stoppar oss nu innan Johnossi äntrade scenen. Deras Gone forever är mer åt rock och därmed det tuffaste inslaget i detta program.

Kikki Danielsson smet upp bakom Måns i den specialskriven duetten Vår kärlek. Hon fick komma tillbaka lite senare och framföra allsången Bra vibrationer. Arvingarna däremot körde bara en enda sång vilken var deras vinnade Melodifestivalbidrag från 1993, Eloise.

Den gemensamma nämnaren för såväl Inget stoppar oss nu som Arvingarnas och Kikkis allsång stavas Lasse Holm. Låtskrivarlegenden och artisten som fyller 70 år senare i år firades genom detta tema samt överräckandet av en blomsterkrans från just Kikki

Rickard Wolff i blå kavaj med paljetter steg ut och sjöng om Paris bland annat i sin Röda luftballong. Vid flygeln satt ingen mindre än Danny som så snart Wolffs allsång Det börjar verka kärlek banne mig körts blev inkallad på scenen igen. Den här gångern hade Danny fyra dansare med sig varav två av de dansat även för Eric Saade. Samtliga klädda i vitt dansade runt både på scen och ute i publiken till hans glada käcka Todo el mundo för att sedan utan dansarna överg till en hyllning till den gröna granna sköna sanna sommaren i hans egen allsångslåt.

Dagens långväga finbesök var den danska Eurovisionsvinnaren Emmelie de Forest som barfota och med vinden i sin långa tunna kjol intog scenen till flöjttonerna av just Teardrops. Medan nya stjärnskottet Miriam Bryant med mer bestämda steg bjöd på sin Push play. Alltsammans avrundades med Johnossi än en gång men denna gång hette låten What’s the point.

Helen Sjöholm: Det var magiskt

Helen Sjöholm, en av Håkan Hellströms gäster, har faktiskt deltagit fler gånger än Hellström. I och med gårdagens deltagande har Helen nu varit med minst nio gånger sedan 1999. Hennes första kommentar efteråt:
– Det var en magisk kväll!

Helen som är väldigt nöjd med kvällen och med att ha fått förfrågan av Håkan Hellström att sjunga med honom har annars varit barnledig i cirka 1,5 år med sina tvillingar som kom i början på förra året. Under denna tid har hon tagit det ganska lugnt, åtminstone vad gäller jobb.
– Jag har gjort ett fåtal konserter men det har ändå varit ganska fullt upp eftersom det var två stycken som kom.

Helen längtar efter att börja jobba igen. och kommer inte behöva vänta länge innan det blir turnérande. Den 18 juli startar BAO sin mindre turné med en spelning i Göteborg och som passande nog avslutas den 27 juli på just Skansen men då heter scenen Galejan. Efter det väntas turnérande med ett helt annat gäng.
– Sen ska jag ut i turnébussen med Jojje Wadenius och Martin Östergren med flera. Vi är ett helt gäng som ska ut på konserter runtom i Sverige så det blir lite turnerande under hösten.

Helen tycker att både allsången och platsen (Skansen) är speciell. Hon har dessutom i och med sina många olika deltaganden genom åren lite av vad man skulle kunna säga veteranstatus i programmet.
– Jag har varit här ganska många gånger med BAO, jag har varit här själv och med andra musikergäng. Jag har ju sett det från olika håll både med Lasse och Måns men det är något väldigt speciellt med den här publiken. Det finns en inbyggd magi på något sätt. Men det här var extra, det här var jättetrevligt, tillägger hon angående kvällen med Hellström.

Behöver Sverige allsång?
– Absolut! Jag tror det finns ett generationsöverskridande som är fantastiskt skönt. Alla som är med och sitter där ute har hur skönt som helst. Jag gillar det.

Håkan Hellström tog över allsången för en kväll

Håkan Hellström

Publiksiffran var närmare 26 000 när Måns Zelmerlöw och Sveriges äldsta allsång fick storbesök. Väldigt många hade letat sig dit för Håkan Hellström. För att uppmärksamma att fotbolls-EM strax börjar sparkade Måns igång kvällen tillsammans med Skansens ukuleleorkester i allsången Rulla in en boll och låt den rulla.

Fotbollsfantasten Håkan Hellström var först upp på scenen och rev av den nya Det kommer aldrig va över för mig från årets album med samma namn för att sedan köra en betydligt lugnare allsång i Ungmön från käringön från 1947. Han skulle även komma att få avsluta den ordinarie allsångstimmen.

Anton Ewald gjorde däremot allsångsdebut. Han körde sin hit och MF-låt Begging, även här med bra drag. Han hade valt en låt från förra årets Allsångsscenen är din-artist, nämligen Sandvikensonen Tomas Ledins Inatt är jag din. Denna debut gav Anton sådan mersmak att han senare på kvällen berättade att han gärna kommer tillbaka nästa år och då är det minsann hans tur att få en helkväll.

Grynet Molvig som på 60-talet togs över gränsen av Hasse och Tage hjälpte Måns att framföra just ett Hasse och Tage-potpurri medan Louise Hoffsten i blå mönstrad klänning tassade ut och framförde sin Only the dead fish follow the stream samt hjälpte till med sin röst i allsången Regnet det bara öser ned. Hur hon tänkt där förutom i jazz-kopplingen kom inte riktigt fram då regnet lyste med sin frånvaro under en dag med riktig sommarvärme och knappt något moln på himlen, även om de nu omöjligt kan välja allsång innan de spanat in väderprognosen.

Louise Hoffsten

Medina ”hafflade” loss i några av sina svängiga låtar och släppte dessutom upp ballonger i skyn. Kvällens överraskning var Joshua Radin från USA som inte visste vad Allsång på Skansen var men som verkligen fick lära sig ordentligt denna kväll. Han blev personligen inbjuden av Måns Zelmerlöw under sitt Sverigebesök och alltså några minuter i allsångsspotlightsen medan han sjöng för publiken om I’d rather be with you.

När den ordinarie allsångstimmen var över tog den alltid redo Håkan Hellström över hela Solidenscenen tillsammans med gäster som Helen Sjöholm, Tomas von Brömssen. Anna Järvinen och Rockridge Brothers fick inleda hans timme med den lugna Vid protestfabrikens stängsel innan Håkan själv klev ut och ökade farten. fansen väntat länge var genast med. De hoppade, sjöng med, grät, körde armarna i luften och var med i varenda steg han tog. Kvällen fortsatte på detta vis. Även vid sittplatserna ställde sig publiken upp då och då, framför allt i hans mer kända låtar. Lagom till den avslutande Ramlar åkte hans jacka av och publiken förvandlades till en flertusenhövdad kör som Gabriel Forss, sittande i publiken, kanske hade varit enormt stolt över. Hade det funnits ett tak över hela området hade det garanterat lyft. Håkan Hellström som pustade ut en stund efteråt var riktigt glad kunde inte ha önskar sig en bättre kväll över huvud taget.

Debuten gav Yohio mersmak

Yohio med lika musikaliska vänner

Yohio som slog igenom i våras i Melodifestivalen gjorde allsångsdebut. En låt på tre minuter vid namn Heartbreak hotel samt en allsång i form av Drömmen om Elin räckte för honom för att få mersmak. Den unga sångaren från Sundsvall tycker att det var väldigt roligt och lite annorlunda mot vad han gjort tidigare.

– Vad ska man säga? Just den här allsångsgrejen är ganska unik, när alla sjunger med. Det tycker jag var jättekul.

På följdfrågan om han vill göra det igen kommer snabbt ett svar:
– Ja självklart! Om jag får chansen.

På webbens eftersändning körde Yohio en japansk låt, vilket han också utsåg till det roligaste under kvällen.
– Nu fick jag visa en lite annan sida av mig som inte setts så mycket, förklarar han.

Lisa Nilsson om allsången: Samhörigheten här känns kul

Lisa Nilsson

Lisa Nilsson var väldigt nöjd efter kvällen och passade efteråt på att ta vara med sin dotter som fanns med, men hade ändå lite tid till en pratstund.
– Det här var väldigt roligt och härligt men också intensiv. Det var roligt att ha en låt som passade så bra.

Lisa kände att Var är du min vän var som gjord för en allsångskväll. Hon upplevde publiken som jättefina som vanligt och menar att det alltid är så på allsången.
– Samhörigheten här känns kul. Folk verkar trivas. Alla vet vad som gäller och alla släpper efter, det är väldigt roligt.

2012 spelade hon i musikalen Next to normal på Stadsteatern, något som kom emellan hennes skivskapande och tillsammans med barn gjorde att skivan tog lite längre tid att färdigställa. Nu är det skönt att vara tillbaka på den musikscen hon är van vid.
– Det känns skönt att vara tillbaka. Jag började spela in en skiva redan innan musikalen och barn kom. Så jag är lite extra glad få vara i min musik nu eftersom jag hållit på så himla länge med skivan.

Själva skivan som vi igår fick ett smakprov på är en skiva på svenska där hon har skrivit det mesta själv samt ett par av låtar i samarbete med andra. Till exempel har Andreas Mattson skrivit just Var är du min vän. Hon berättar vidare om skivan.
– Det är popmusik som både har rötterrna i min barndom på 70-talet och som också känns igen från soulen o lite jazz och sådär.

Liksom sången hon framförde under programmet handlar skivan ganska mycket om relationer på olika sätt, om konflikter och längtan efter bli vänner igen till exempel. Just svenskan är det språk hon föredrar att sjunga på även om både engelskan och portugisiskan kan vara svängigt och roligt att sjunga på. Svenska är hennes hjärtespråk.
– Jag har så mycket mer inre språk kring det svenska språket, när jag sjunger på engelska är det mer begränsat i känslorna så att säga.

Per Andersson fick publiken på fall under allsångens andra program

Måns Zelmerlöw i publiken

Andra allsångsprogrammet sändes från ett småblåsigt och lite kyligt Skansen. Det hindrade inte att Måns Zelmerlöw med gäster kunde värma publiken med såväl sköna toner som humor.

Alltsammans inleddes med Måns favoritallsång, Hasse Anderssons Änglahund. Därefter avlöste artisterna varandra i snabb takt. Oskar Linnros körde sin Hur dom än. Lisa Nilsson började lugnt med att framföra sin lugna vackra Var är du min vän för att sedan istället ge sig på Björn Skifs betydligt snabbare Michelangelo som allsång och fick med publiken väldigt bra.

Operasångerskan Kjerstin Dellert, den äldsta av veckans artister, hade fått äran att framföra Sveriges njationalsång #2 öppna landskap. Det lät dock väldigt otakt och tonerna hennes hoppade. Hennes version hade i så fall funkat bättre om hon framfört den solo. Nu blev det istället en förvirrad allsång där det var svårt att sjunga med.

Per Andersson hade också hittat dit men tog med sig en del av scenografin ut i publiken under Brevet från kolonien och drog ned körens notställ av bara farten. Kerstin Ryhed Lundin som stod närmast sceningången var förberedd på att bli i det närmaste påsprungen av en björk och tycker att det var en rolig grej. Påhittet var faktiskt Pers eget och den idén fick han igenom. De som fick mikrofonen framför sig under ovan nämnda låt fick alltså samtidigt en hel björk över sig. Stor munterhet och en del skrattattacker spreds bland alla framför scenen.

Ännu en överraskning var Peter Jezewski från The Boppers som rullade in på en blank röd motorcykel och slog Måns lilla vespa med flera hästkrafter. Han levererade den gamla hiten jeannie’s coming back för att sedan stämma upp i sång tillsammans med publiken i Thore Skogmans Pop opp i topp.

Amanda Jenssen

Yohio sjöng bland annat sin melodifestivlallåt Heartbreak hotel medan Amanda Jenssen framförde sin smårockiga Ghost. Linnros som fått inleda gästkavalkaden fick även avsluta med sin egen Från och med du som finns med i allsångshäftet i år.

En kväll med bra fart genom större delen av timmen, där bland annat Andreas Lundstedt satt i publiken, och som värmde trots de kyliga vindarna.