Kommunfest i rätt anda fortsatte ända till nattens småtimmar

Jag undrade redan igår onsdag hur Linköping skulle sluta med tanke på hur roligt det var redan då. Ikväll var det kommunfest och Linköping visade återigen på att de kan hålla fester som folk trivs på och får mersmak av. Runt 20 på torsdagskvällen började alla gäster att trilla in på Konsert- och kongress. Det minglades runt i den stora foajén med ett intilliggande öppet rum där en man hade satt upp i stort sett hela sin vinylsamling från LP-singlar av Melodifestivalbidrag genom åren – i kronologisk ordning. Maffig vägg som gav flashbacks och var tvunget att förevigas.

.Jag vet nu inte exakt när alla artister anlände men Refreshments var en av de tidigare tillsammans med Sanna Nielsen, Panetoz och låtskrivare som Fredrik Kempe och Joy och Linnea Deb. Även Susie Päivärinta sprangs bokstavligen på och hälsade glatt när vi möttes. Hon och systern jobbar med samma team som ligger bakom Pink pistols låt

Sanna Nielsen

JEM

Susie Päivärinta

Runt 20.30 välkomnade värdarna in i en Melodifestivalpyntad sal med discokulor i taket och en vägg upplyst av Melodifestivalens färger. Melodifestviallåtar från äldre tider spelades på låg volym. När vi alla satt oss till bords gick Linköpings borgmästare upp för att hålla ett kort tal. Därefter kom maten in serverad av ett oräkneligt antal kypare. Förrätten var okej även om undertecknad önskat en benfri abborre. Varmrätten med sås, älgkött och något med vegetabilier i sig var också väldigt god om man bortser från det sega köttet. Kvaliteten var högst varierad på det. Även Refreshments hade fått segt kött. En stor miss av arrangörerna. Panetoz satt bordet bredvid oss och fick knappt någon matro för var det inte den ena så var det den andra som ville de något. Martin Stenmarck minglade runt rätt bra och Sean Banan var där som gäst. Han åker Norrut imorgon fredag och erkände att han saknade deltagandet i tävlingen, att vara en del av det hela.

Festsalen…

Närmare 22-snåret valde Panetoz att avvika men innan den sista av de gjorde det hälsade han på var och en av oss vid vårt bord, verkligen jordnära och en fin gest av de att ta sig den tiden att hälsa på väg ut. Liten stund därefter valde vi, en liten trio, att lämna festen som ännu levde men så sakteliga började dö ut. Innan dess togs en sväng förbi Refreshments bord för en kortare pratstund. Det blev inte bara det utan en photosession med hela Gävlegruppen samlad, det vill säga Britta Bergström tillsammans med samtliga fyra killar i bandet. De fem ställde snällt upp sig i en glad grupp för att föreviga denna stund.

Det var många som emellertid inte hade fått nog av festande och ju senare det blev började folk droppa in på artisthotellet, där ibland just Refreshments medlemmar, Sean Banan, lite skivbolagsfolk, låtskrivarna Fredrik Kempe och Joy Deb samt svt-personal. Jag själv fick trevligt sällskap av många ur festivalens sköna kamerateam av bland annat steadycams, krankillar och handhållna kameror. Den där tidiga hemgången vid 00.15 som från början var tänkt flög nu sin kos och ersattes av nästan två timmars längre festande. Vid 02 började det dock bli läge att dra sig hemåt och då hade folksamlingen faktiskt börjat tunnas ut även där. Några få artister vägrade envist släppa kvällen och hängde kvar i vilt samspråk med andra.

 

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *