Flera kända ansikten och några blivande kända profiler besökte allsången

Gårdagens allsångsfinal besöktes av flera stora namn och några ännu inte så kända namn. Anders Lundin, den populära före detta allsångsledaren och programledaren i bland annat Allt för Sverige, kom förstås till finalen för att åtnjuta bland annat sin fru Kerstin Ryheds körstämma. Bara han visade sig när han trillade in halvtimmen innan sändning vaknade delar av publiken till och Anders fick börja med en runda i publiken för att hälsa på fansen. Andra kända gäster som kom var dessa.

Fredrik Kempe med Christoffer Järkeborn hade hittat vägen till Skansen. Fredrik har skrivit musiken till musikalen Livet är en schlager som Helen Sjöholm o Peter Jöback framförde en sång ur under programmet.
Arne Weise med allsångshäftet i högsta hugg kom med sonen Andreas Weise som faktiskt har gästat allsången själv tidigare.
Nathalie Rosenberg & Chris Sörman är två av deltagarna ur SVT:s nya storsatsning ”Atleterna”  som har premiär den 23 augusti, ett tävlingsprogram i ett helt nytt   spännande format.

Petra avslutade sin första allsångssommar på ett lysande sätt

Glad Petra Marklund har vuxit rejält i sin roll sedan premiären för åtta veckor sedan

När Petra med gäster igår stämde upp i allsång och andra musikaliska uppträdanden från Sollidenscenen för sista gången denna sommar var det med visst vemod, från vår sida och med lite sorg i bröstet hos Marklund. Denna finakväll var fullspäckad av välkända allsånger och såväl musikalsmakprov från duon Helen Sjöholm & Peter Jöback som lite tyngre musik signerat Jenny Wilson. John Martin först ut fick körde då mer popiga toner med syntinslag och fick dessutom köra hela två låtar under ordinarie timmen. Med andra gäster såsom Icona pop och Lise & Gertrud blev sommarens sista allsångskväll väldigt bra även om den inte slår förra veckans show.

Petra, den första kvinnliga programledaren för Allsång på Skansen, som visat att hon kan ta över stafettpinnen av Måns Z och klara av det riktigt bra, körde återigen utan manuskort i sitt prat. Något som gör henne mer levande än när hon läser ”innantill”. Numera kan hon dessutom gå runt och prata ledigt med publiken under dagen, bara en sån liten men viktig del när man ska bli något av en folkkär programledare. John Martin som i och med detta framträdande visar upp sig i svensk tv för första gången inledde med sin Anywhere for you för att sedan hjälpa Petra i Ted Gärdestads Fånga en ängel.

Duon Lise & Gertrud drog upp en flygel på scenen men lät cellon vila och sjöng nu om Birkastan. Alltsammans uppbackad av Stockholm concert orchestra. Även de valde en allsång av Ted Gärdestad, Satellit. Jenny Wilson både sjöng och spelade flöjt i sin Pyramids (Rose out of our pain) som kändes något enformigt. Petra och orkestern stämde sedan upp till den gamla men ack så underbara allsången Gå upp och pröva dina vingar. Som för övrigt är Anders Lundins samt undertecknads favoritallsång.

John Martin

John Martin dök upp igen för att sjunga Don’t you worry child medan Helen Sjöholm och Peter Jöback tassade upp och närmade sig varandra för att så mötas mitt på scenen till den nyskrivna Som skapta för varann från musikalen Livet är en schlager. Hjärnorna bakom denna heter Fredrik Kempe och Jonas Gardell. Fredrik satt för övrigt med i publiken kvällen till ära. Duon kunde inte få nog av schlager utan drog sedan igång allsången Bang en boomerang från 1975.

Duon Icona pop studsade därefter runt till en av deras nyaste låtar, Let’s get lost och fick respons i form a vett publikhav med viftande armar. Även deras hit I love it avverkades till bra drag. Petra knöt så ihop säcken genom att tacka för sommaren och allt hon fått dela genom att själv sjunga den så passande Tack för alla sånger, iklädd en svart klänning med vit överdel full med paljetter. Från hennes lilla uppbyggda podie gick slingor med lysande glödlampor. Det blev stående ovationer. Med den tackade hon publiken och alla andra för den här sommaren.

Jag hoppas faktiskt att Petra väljer att leda allsången ännu ett år. Då kommer det bli intressant att se hur mycket mer hon kan växa in sin roll som programledare. Hur långt kan hon egentligen gå? Var ligger hennes allsångsledartak? Den Petra vi såg i finalprogrammet har verkligen blivit rejält varm i programledarkläderna men jag tror att hon har ännu mer att ge och det är den utvecklingen jag skulle vilja fortsätta följa. Tyckte också det lät på Petra under sändningen som att hon gärna fortsätter nästa år.

John de sohn och Lasse Berghagen tävlade om att äga scenen

Lasse Berghagen

Det var bra drag när det stämdes upp i allsång och bjöds på gästartister för näst sista gången i sommar. Orup lät publiken ta över en del av sitt jobb i såväl sitt eget medley som i hans egen allsångslåt Regn hos mig. DJ:n John de Sohn med vänner fick hela Sollidenplan att stå upp dansa och tog hjälp av några vänner i sitt uppenbarligen populära medley. Linnea Henriksson tog hjälp av en bedårande söt barnkör medan Takida bjöd på lightrock. Lasse Berghagen å sin sida fick stående ovationer, framför allt när han senare avslutade den efterföljande webbdelen med bonusframträdanden.

Petra Marklund som för första gången körde utan manus inledde med att tala om hur hon kände över att vecka efter vecka få stå på scenen inför denna publiken och det hördes att hon verkligen gillar det. Bra val och Petra bör troligen hålla sig ifrån manuskorten även framöver då de blir mer äkta intervjuer. Därefter gav hon tecken till orkestern att dra igång Sjösala vals som första allsång. Timbuktu rappade i snabb takt fram en text om fotografering, foto och Annie Leibovitz. Leibovitz är en världsberömd fotograf, som dock inte fått chansen att liksom Timbuktu ta en selfie med Petra Marklund från scenen mitt under direktsändning. Orup uppklädd i kavaj, slips och hatt studsade så ut och fyrade av ett medley bestående av flera av sina största hits. Mitt i låten Magaluf överlät han sången till publiken som fick stämma upp a capella. Petra Marklund nöjde sig inte med att programleda utan dök upp i hela två duetter varav Orups Stanna hos mig var den ena. Med sin egen Regn hos mig i allsångshäftet blev det just denna och Orup ledde den medelst gitarr från scentungan.

Linnea Henriksson

Linnea Henriksson tog hjälp av en barnkör från Sjöstadsskolan i sin Halmstad. Ett nummer som var både tufft och publikfriande sött samtidigt. Takida tog tuffheten några steg längre när rockgruppen med Robert Pettersson i spetsen intog scenen och sjöng den ändå ganska lugna To have and to hold on. Lasse Berghagen som egentligen föga förvånande spatserade ut för att sjunga en av sina ”signaturmelodier” En kväll i juni fick sådana ovationer när han visade sig att han knappt kunde få en syl i vädret till en början, än mindre sjunga. När han så kom igång var det med stort hjärta och engagemang.

– Är ni med?? Frågade han och fick högt jubel som respons.

Petra som sjöng just Teddybjörnen Fredriksson i en annan kanal och ett annat program passade på att kasta allsångskorten med sångtexten innan de begav sig ut i publiken, med orden om att hon kan den. Ett skönt spontant drag och initiativ från programledaren som i ett nafs gjorde allsången än mer avslappnad.

Jakke & John de Sohn tillsammans med Petra Marklund

Dj:n John de Sohn framförde såväl Under the sun som Dance our tears away samt senaste singeln Wild roses tillsammans med vänner. Den senare rev Jakke Erixson av till både kolsyrerök och rosbladskonfetti. Det kändes som att ingen stod still till detta nummer och till och med på sittplats stods det upp och dansades. Känslan av ett open air-disco/festival infann sig vilket nog inte kunde avslutat den ordinarie allsångstimmen på ett bättre sätt.

Även om John de Sohn tävlade med Berghagen om att äga scenen denna kväll så var det extremt tydligt vem som regerade på den efterföljande webbdelen med extranummer. Det hade varit regelbrott av SVT att inte låta Lasse vara med i ett extranummer och när han dessutom fick avsluta allt så fanns det inget mer självklart val än just Sträck ut din din hand som han alltid avslutade programmen med på sin tid. Här och var reste sig folk upp från stolarna och sjöng med samt höll varandras händer. Lasse avbröt dessutom sången för en stund, om det var för att han tappade texten eller helt enkelt blev för känslomässigt berörd ska vara osagt men de som inte stod upp tidigare ombads mot slutet att stå upp även de och vem lyssnar inte när den mannen säger något. Ett riktigt vackert och värdigt avslut på alltsammans. SVT kommer få fiska fram något riktigt riktigt bra nästa vecka för att toppa det här.

Kär återkomst av Lasse Berghagen i morgondagens allsång

Lasse Berghagen

Imorgon blir det ett kärt återseende i allsången. Förutom artister som Takida, Orup och Linnea Henriksson kommer även Lasse Berghagen. Han firar 50 år som artist och kommer att hyllas på Sollidenscenen imorgon men exakt vad han ska göra hålls hemligt.
-Det ska bli jättekul. 10 år var jag där. Det känns jätteroligt, säger Lasse om att återvända till allsångsscenen.

Men någon längtan tillbaka finns egentligen inte, åtminstone inte som programledare.
– Det var 10 fantastiska år och sen har jag jobbat med
mina konserter och shower. Det var 10 fantastiska år och sen har jag jobbat med mina konserter och shower. 10 år det var lagom.
Hur han ska krydda allsången imorgon har han ett väldigt enkelt recept på. Det är att bara vara sig själv och se om han duger.
Både han och Petra var med i första säsongen av Så mycket bättre och när han ska beskriva henne som person gör han det med väldigt goda ord.
– Det är mycket därför jag är med nu. Jag tycker väldigt mycket om henne. Jag tycker att hon är en fantastisk sångerska och stark personlighet. Varm, omtänksam.
Den gängliga sångaren har endast som förväntning på morgondagen att de ska göra ett bra program naturligtvis och nämner Timbuktu som en av de andra gästerna. Sedan hoppas han kunna bjuda på sig själv och därigenom göra folk glada. Och med endast fem regniga dagar under sina 10 år som programledare för allsången så borde solen lysa över honom och sollidenscenen även imorgon.

 

The Refreshments: Vi blev presenterade som ett samiskt rockband

Jonas Göransson, Joakim Arnell, Johan Blohm och Mats Forsberg i The Refreshments.

Igår lyste solen i Södertälje hela dagen vilket Joakim Arnell, Jonas Göransson, Johan Blohm och Mats Forsberg i The Refreshments drog nytta av genom att passa på att sitta och njuta lite backstage i skuggan intill kanalen, medan de spanade på gamla bilar och pratade om allt möjligt innan gårdagskvällens spelning. Trummisen Mats valde emellertid att ta sig en skön promenad i omgivningarna för han slank in backstage något senare än de andra och hade då tydligen tagit sig en närmare titt på vattnet och kanalens färdväg. För detta sammansvetsade gäng med en skön jargong sinsemellan har sommaren varit väldigt trevlig med en hel del spelningar som Johan kallar kanonspelningar, när solen har strålat med allt och alla.
– Och vi med den, tillade Jocke.

Mellan alla spelningar har de varit ledig vilket innebär att de varit ute och spelat ungefär hälften av tiden. Det har med andra ord varit en hel del spelningar för de men det börjar nu klinga av litegrann under augusti och i september ska de vila öronen, som Jocke beskriver det. De kan minnas framför allt två gig som utmärkt sig hittills under sommaren. Dels en uppe i Pajala där de bodde mitt i festivalen i ett litet hotell mitt i festivalområdet.
– Jag vet att Mats utanför sitt hotellrum, när han öppnade sitt fönster då var det rakt ut i baren, i ett öltält. Det var ett jävla liv.

Jonas nämner sedan Jokkmokk som en lite speciell spelning. De spelade då under Sápmi awards som brukar kallas för samernas egen nobelfest.
– Det var en väldigt stor utmärkelseceremoni för samerna. De tävlade i smide och samematlagning och renskötsel. Det var en stor tillställning som vi fick medverka på och spela. Det var speciellt.
– Vi blev presenterade som ett samiskt rockband, säger Johan och skickar bollen till Jocke.
– Min mormors mormor hon har samiskt påbrå, det finns samiskt blod i släkten på hennes sida. Då sa de såhär, har man minsta lilla släktband med samerna så är man same, därför är jag same.

Deras medverkan i Melodifestivalen tidigare i våras har i och för sig när de ser tillbaka gett de en speciell upplevelse att få göra det och en väldigt rolig sådan men att det rullat på som vanligt i stort sett efteråt. Det har inte trillat in 100 extra spelningar eller dyligt för killarna. Däremot kom det reaktion på låten Hallelujah när de spelade den.
– Det har inte förändrat vår vardag det minsta. Det var roligt och låten kom in på svensktoppen och har spelats jättemycket på spotify. Annars är allt sig likt. Först levde vi våra liv sedan hände Melodifestivalen och sen fortsatte vårat liv precis som före eller ja, efter att vi gjort den. Det är lite blandade teorier om hur bra Melodifestivalen var för ett band som oss säger Jocke som inte vet om det blir någon nysatsning i just det forumet.

På frågan vad de gör efter en spelning svarar killarna att direkt att de går tillbaka till logen och kanske samlas lite och pratar om hur det gått samt tar läsk eller en klunk rödvin.
– Och pustar ut lite, oftast väldigt glada och upprymda efter en lyckad konsert, säger Jonas och beskriver en lyckad spelning som när allt stämt ihop, det känns bra och de har fått respons tillbaka från publiken. Något som låter som en ganska normal spelning egentligen. Det är ju det de flesta artister strävar efter.

När gig inte står inbokat i schemat tar Johan det helst lugnt hemmavid och på till exempel altanen och försöker slappna av. Vid en semester däremot är det det lite mer långväga USA som lockar för honom medan Jonas hellre far till USA och Jocke håller sig hemma eller i Stockholms skärgård.

Vi kommer så in på bocken, den där stora kända som står på Slottstorget varenda jul. Om den klarar sig alltså och inte brinner upp innan dess. Killarna får den fräcka frågan hur de skulle ha tänkas gjort själva och Jonas påpekar att det handlar om just ordet om. Den person som stod uppe på taket med brinnande pilar som för några år sedan kommer på tal. Jocke nämner så ett kul sammanträffande med deras musik och en liknande händelse för några år sedan, närmare bestämt 2003.
– Det var en gång, första gången vi gjorde en låt om den bocken, vi har gjort en. Då brann faktiskt julbocken upp samma dag som vi spelade i Gävle. Vi var misstänkta då för att ha eldat upp den bara för få fart på karriären kastar han ur sig och fortsätter.
– Nej, då var det en oförståndig amerikan som trodde att det var helt okej.
– Han trodde att det var tradition, en okej tradition, fyller Johan i.

Deras turné fortsätter nu och redan idag spelar de i Kilafors för att sedan snabbt rulla vidare mot Boden. Därefter väntar bland annat Göteborg och Eksjö på finbesök från det rockande gänget. Har ni inte fått nog av vatten och båtar under sommaren kan ni kliva på Viking Lines Cinderella den 9 oktober för då är just The Refreshments på båten och spelar.

Refreshments gav Södertäljeborna riktig rock ‘n’ roll

The Refreshments, med trummisen Mats Forsberg dold bakom gitarristen Jonas Göransson.

Södertälje centrumförening har nu under fyra torsdagskvällar haft konserter på Marenplan. Ikväll var det final och de som fått äran att förgylla denna sista kväll var The Refreshments. Publiken som ikväll möjligen hade lite högre medelålder än under de tidigare kvällarna (jämfört med åtminstone Sanna Nielsen som stod på scenen för fyra veckor sedan) tycktes till en början lite blyga och höll sig rätt långt bak. Ganska snart rörde sig emellertid en efter en närmare scenen. Många hade svårt att stå stilla och några tog tillfället i akt att dansa till musiken.

På slaget 20 äntrade gruppen scenen och startade med I should be lovin this följt av A band’s gotta do what a band’s gotta do för att därefter blanda och ge av rock ‘n’ roll under omkring en timme. Det var både äldre och lite nyare låtar som framfördes. Snabba såväl som lite långsammare. Två låtar, Reconsider me och JB boogie, kommer från Johans egna skiva. I den sistnämnda fick Johan dessutom hela scenen för sig själv medan han själv sittande vid flygeln gav prov på sin skicklighet, rent instrumentalt. Till Veronica som har riktigt skönt dansant sound hade det blivit lite tjockare framför scenen och det var troligtvis få som stod still. På scenen var samspelet god mellan de, stämningen ganska avslappnad och ibland fick humorn och lekfullheten komma fram också. Välkomna inslag var även ståbasens gästinhopp.

Mot slutet drogs så några av gruppens stora hitar av i rask takt. 55 Ford följdes omgående av Miss you miss Belinda och därefter My Mustang Ford. Man skulle kunna säga att motorn nu gick på högvarv. Som extranummer kom, föga förvånande, Melodifestivalslåten Hallelujah som Jocke presenterade som en låt om att ha funnit kärleken. Till publikens glädje. Jag märkte också att även de yngre barnen som kanske inte hört deras övriga låtar särskilt mycket kände igen just denna i alla fall. Kul notering är att Jonas i sitt spagat råkade dra ur sladden ur elgitarren och fick därför fokusera på att fiska efter sladden och få den på plats igen framför att gå ner så långt som han gjort i våras när de framträdde med den i Linköpings delfinal.

Det som gör deras musik bra i mina öron är just deras sound, samspelet mellan det klinkande pianot och gitarren samt de andra instrumenten. Sedan har ju Jocke Arnell och de andra bra röster också som känns perfekt lämpad för just deras musikstil. Inte minst ikväll gavs det bevis på detta då de levererade en härlig timme med rock ‘n’ roll för Södertäljeborna samt eventuell ditrest publik.