Refreshments gav Södertäljeborna riktig rock ’n’ roll

The Refreshments, med trummisen Mats Forsberg dold bakom gitarristen Jonas Göransson.

Södertälje centrumförening har nu under fyra torsdagskvällar haft konserter på Marenplan. Ikväll var det final och de som fått äran att förgylla denna sista kväll var The Refreshments. Publiken som ikväll möjligen hade lite högre medelålder än under de tidigare kvällarna (jämfört med åtminstone Sanna Nielsen som stod på scenen för fyra veckor sedan) tycktes till en början lite blyga och höll sig rätt långt bak. Ganska snart rörde sig emellertid en efter en närmare scenen. Många hade svårt att stå stilla och några tog tillfället i akt att dansa till musiken.

På slaget 20 äntrade gruppen scenen och startade med I should be lovin this följt av A band’s gotta do what a band’s gotta do för att därefter blanda och ge av rock ’n’ roll under omkring en timme. Det var både äldre och lite nyare låtar som framfördes. Snabba såväl som lite långsammare. Två låtar, Reconsider me och JB boogie, kommer från Johans egna skiva. I den sistnämnda fick Johan dessutom hela scenen för sig själv medan han själv sittande vid flygeln gav prov på sin skicklighet, rent instrumentalt. Till Veronica som har riktigt skönt dansant sound hade det blivit lite tjockare framför scenen och det var troligtvis få som stod still. På scenen var samspelet god mellan de, stämningen ganska avslappnad och ibland fick humorn och lekfullheten komma fram också. Välkomna inslag var även ståbasens gästinhopp.

Mot slutet drogs så några av gruppens stora hitar av i rask takt. 55 Ford följdes omgående av Miss you miss Belinda och därefter My Mustang Ford. Man skulle kunna säga att motorn nu gick på högvarv. Som extranummer kom, föga förvånande, Melodifestivalslåten Hallelujah som Jocke presenterade som en låt om att ha funnit kärleken. Till publikens glädje. Jag märkte också att även de yngre barnen som kanske inte hört deras övriga låtar särskilt mycket kände igen just denna i alla fall. Kul notering är att Jonas i sitt spagat råkade dra ur sladden ur elgitarren och fick därför fokusera på att fiska efter sladden och få den på plats igen framför att gå ner så långt som han gjort i våras när de framträdde med den i Linköpings delfinal.

Det som gör deras musik bra i mina öron är just deras sound, samspelet mellan det klinkande pianot och gitarren samt de andra instrumenten. Sedan har ju Jocke Arnell och de andra bra röster också som känns perfekt lämpad för just deras musikstil. Inte minst ikväll gavs det bevis på detta då de levererade en härlig timme med rock ’n’ roll för Södertäljeborna samt eventuell ditrest publik.

Publicerat av

Diana Wikström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *