Molly Sandén och Alcazar bra recept på en riktigt lyckad allsång

Med en sådan gästuppställning som det sjätte programmet bjöd på kunde man nästan lukta sig till ett bra program. Nu visade det sig inte bli bara bra utan ett sprudlande program, mycket tack vare den glittrande proffsiga trion Alcazar och den härliga glädjespridaren Molly Sandén.

Så snart vår programledare Petra Marklund, vars spontana sida faktiskt lyste igenom på sina håll idag, presenterat samtliga artister så intog Alcazar scenen. Tess Merkel, Lina Hedlund och Andreas Lundstedt kom ut i färgglada kläder och rev av ”Young guns (Go for it)” till alltid livfull koreografi. Man kände snabbt en glädje spridas.

Diskogolvet packades tillfälligt undan då Gunilla Backman sedan ställde sig ute på tungan och sjöng Barbara Streisand på svenska. Streisands lugna ”People” fick en svensk text som Gunilla levererade med säker stämma i ett stillsamt men vackert nummer. Gunilla fick också vara med och leda kvällens första allsång ”Vår bästa tid är nu”, tagen ur musikalen La Cage aux Folles som hon passande nog ska göra i Uppsala i höst.

Genom hela programmet var faktiskt själva ordningen som gästerna uppträdde väl genomtänkt. Från disko till lugnt till pop i liten skala med Viktor Olsson till lugnt igen innan det blev disko och sedan dansant pop med Molly sandén som avslutning. Detta i kombination med riktigt välkända och flera upptempoallsånger gav en hög men relativt jämn nivå.

Jag nämnde att Viktor sjöng en småskalig poplåt. Själva popen var inte småskalig men däremot innebrden i själva texten eftersom den handlade om att bo i en lägenhet på ynka 27 kvadrat. Ett liv som många i framför allt Stockholm trångbodda innerstad säkert kan känna igen sig i. Själva låten kan närmast beskrivas som en upprepande slagdänga där man kunde sjunga med i texten redan halvvägs in i den.

Efter ett lugnare men ändå härligt svängigt parti där Svante Thuresson och Pernilla Andersson slagit sig ihop för att sjunga ett Monica Zetterlund-medley. När så Petra drog igång vals-allsången ”En gång jag seglar i hamn” och verkligen HELA publikhavet framför scenen krokade arm såg det lite ut som vågor på ett hav. Det var verkligen sång och glädje och gemenskap. Glädjen fortsatte när fyra väninnor från Norrland fick mikrofonen av Petra för att dra igång ”Michelangelo”, en låt som nog många i vårt avlånga land kan i stort sett utantill.

Molly Sandén gick ut som veckans sista gäst och fick upp publiken på fötter i den fartfyllda ”Like no one’s watching” efter att ha fått feeling och skrikit ut ”Skansen, ställ er upp!” Molly som tyckte att det var en helt magisk känsla lyfte fram tjejerna genom att kort prata om sitt crew bestående av endast tjejer för att sedan köra allsång på samma tema i ”Jag vill vara din, margareta”. Molly kändes totalt avslappnad rakt igenom. Hon strålade av glädje och kastade till och med in korta kommentarer i allsången. Ett ungt fullblodsproffs. Visserligen visade Petra ögonblick av spontansnack med gästerna, framför allt med Pernilla och Svante, men kanske att hon kunde ta hjälp av Molly för att bli än mer avslappnad i sitt ledande?

Efterföljande timmen med Alcazar blev för övrigt en riktig festkväll med stort drag, glitter, dansmoves och tre artister på ett topphumör. Synd bara att den timmen gick på tok för fort…

Veckans allsång lyfte inte riktigt i det retfulla vädret

Ida LaFontaine med konfettiskjutglada dansare

Någon där uppe måste ha haft väldigt roligt igår, ty vädret verkade misstänksamt retfullt. Någon timme före genrepet ville inte vädret vara med publiken längre och det fortsatte så under kvällen med några avbrott. Först vid 21 – 21.30 snåret slutade det regna, vilket förstås var passande nog då alla kameror stängdes av och det var dags att masa sig hemåt.

Det kan också ha varit vädret som gjorde att det inte var lika många som hade hittat till Solliden denna kväll även om avsaknaden av ett stort dragplåster bland Petras gäster säkerligen bidrog. Visst fick vi både dansband, mer poppiga låtar blandat med lite humor á la Sussie Eriksson och någon slags körsång från Kjell Lönnå med sin kör men temperaturen på publiken tycktes inte vara den hetaste.

För att presentera Sundsvalls kammarkör fick de inleda gästkavalkaden med en vacker och framför allt storkörs-doftande ”så skimrande var aldrig havet”. Det kändes lite som att vara tillbaka vid majkasen och välkomna våren.

Därefter blev det betydligt mer moderna toner då proffsiga Ida LaFontaine kom in tillsammans med fyra kvinnliga dansare för att framföra sin ”Shut up and kiss me”. Hon gav oss det i särklass festligaste numret då såväl en knippe ballonger som konfettistavar var en del av hennes scenografi. Ida har bland annat trots sina unga 18 år arbetat med Måns Zelmerlöw samt som 14-åring brytit ett skivkontrakt för att det inte kändes rätt. Det lär krävas styrka för att klara av något sådant. Allsång är något som Ida också klarar av att leda och hon hade valt ”é dé det här du kallar kärlek”, som togs emot väl av en ganska så sångtörstande publik.

Olle Jönsson med sitt band Lasse Stefanz parkerade backade upp sin turnébuss bredvid scenen under dagen för att göra sig hemmastadda på Skansen. Mikael Wiehe gjorde Olle sällskap i en duett med titeln ”Leva tills jag dör”. Tråkigt framträdande scenmässigt då de två egentligen bara stod rakt upp och ned och sjöng. Själva låten var desto bättre och kan beskrivas som en modern dansbandslåt. Om än med lätt negativ klang textmässigt trots det faktum att texten går ut på att han har mycket kvar att leva för och därför inte tänker låta liemannen komma än. Vilket han tyvärr gjorde för Robert Broberg natten till tisdagen. Robert Broberg blev 75 år. Förra veckans allsång ”Båtlåt” hade kanske passat bättre den här veckan.

Mikael Wiehe & Olle Jönsson (Lasse Stefanz)

För att Petra Marklund inte skulle Marknadsföra sig som artisten September i nästa allsång fick en viss Caroline af Ugglas plockas upp ute u publiken och ensam leda såväl publiken som ”miljonkören” framför tv-apparaterna igenom en fulllängdsversion av ”Händerna mot himlen”. Också denna allsång mottogs väl och händer sträcktes mycket riktigt mot himlen. Någon bar däremot var det ont om så att lägga pannan mot baren var betydligt svårare.

Humorinslagen den här veckan var betydligt bättre och undrar om de inte tilltalade en bredare publik också. Komikern Sussie Eriksson äntrade nämligen scenen och gav oss en svensk version av Greaseklassikern ”Helplessly devoted to you”. I den här versionen fick den titeln ”Ohjälpligt förälskad i dig” och synkroniseringen mellan orkester/sångerska var kanske inte den allra bästa. Rätt kul plojakt där Sussie fick agera frustrerad och mot slutet stampade i golvet samtidigt som hon skrek order till orkestern. Efter weballsången, Gyllene tiders stora hit ”Sommartider” kom nästa lilla humorakt då Kjell Lönnås kammarkör fick sjunga/rappa/ljudeffekta fram något som skulle föreställa en timmerhuggslåt från Norrland följt av att ”Den gamla vaktparaden” som en hyllning till alla blåsorkestrar. Väldigt underhållande med upphov till skratt här och var.

Alltsammans avslutades med allsången Kalle på spången som Olle Jönsson fick hjälpa Petra med. Urik Munther hade valt ”Luffarvisan” som allsång vilket passade honom väldigt bra. Dinah Nah stängde butiken med sitt Mellonummer. Helt okej nummer men publikens respons tycktes mer ljum än het och direkt efter att programmet slutat var det väldigt många som valde bort webbens extranummer, flera för att söka sig ett varmare och torrare ställe. Det känns som att det fattades något extra för att krydda programmet och gjort det hetare, till exempel iaf en större artist. Någon sådan fattades tyvärr här vilket gjorde att programmet inte riktigt lyfte helhetsmässigt.

Lönnås främsta allsångshäfte är psalmboken

Kjell Lönnå

Nu på tisdag bör det kunna bli allsång så det räcker och kanske till och med blir över för då heter en av gästerna Kjell Lönnå. Kjell har varit körledare i 60 år nu och har sitt säte i Sundsvall där han leder 50-årsjubilerande Sundsvalls kammarkör. På presskonferensen i juni kallade han sig för lite av en nestor i dessa sammanhang. Han har dessutom lett egna allsångsprogram och via dessa samt konserter själv jobbat med många av denna säsongens artister. Flera av de har återkommit som Tommy Körberg men även Carola.

Kjell ser sig om medan vi pratar.
– Jag ser de inte alla här men det är jätteroligt, det är lite homecoming det här.
Jodå, den rutinerade körledaren har faktiskt besökt Allsången på Skansen förut men då som en överraskning modell gubben i lådan genom att plockas upp ur publiken. Skillnaden anno 2015 är att hans 45 man stora kör kommer för att sjunga. Kören har 50 års-jubileum i år och Kjell Lönnå har varit körledare ända sedan starten 1965. Man kan fråga sig hur alla ska få plats där på scenen tillsammans med orkestern.
– Jadu… Det är det vi ska kolla nu så när alla intervjuer är klara här, svarade han själv och gav ifrån sig ett lättsamt skratt.

Lönnå har ett särskilt allsångsminne från en av sina egenledda program en gång i tiden. Ett minne som han berättar om alldeles ypperligt med sina egna ord.
– Jag gjorde ju allsångsprogram i 20 års tid och jag kom ihåg att jag stod på scenen en gång och sa ”ja men vi skulle haft en riktig sångare. Vi skulle haft Janne Malmsjö eller Birgit Nilsson eller nåt sånt där. Ja förresten, vi tar Birgit Nilsson”.  Så kommer hon in och då tror ingen att det är riktiga Birgit Nilsson utan en look alike. Men så är det hon och så börjar hon dirigera i allsången. Det var en riktig kick. Hon hade aldrig varit med i den sortens program för att hon var lite, ska vi kalla det ouppkomlig, med sin genre i ett mera lättsamt program.

En allsång som han håller som en av de vackraste är psalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt” och lyfter fram just psalmboken.
– Jag brukar säga att det som folk glömmer bort, det är att det främsta allsångshäftet är egentligen psalmboken för där finns det massor med vackra allsånger.

Vem av sommarens alla musikaliska gäster vore inte bäst till att beskriva fenomenet allsång som just Kjell Lönnå. Han beskriver utan minsta tvekan vad tjusningen med detta är.
– Ja men allsång är ju kan man säga en social harmoni. Det är ju inte i första hand sångrösternas kvalitet utan det är den sociala gemenskapen som gör att man binder samman i harmoni på något sätt. Det är väldigt roligt. Det är oftast en berusning när massor av människor sjunger samma sak.
– Jag hoppas att det ska komma massor med folk och att de ska få en riktig härlig körupplevelse, avslutar Lönnå.

Några av Sundsvalls kammarkörs höjdpunkter:

Sjungit för påven Johannes Paulus II i påvens privata sal i Vatikanen.

– Medverkat i den stora kören under Sånger för Livet i Globen, alla 10 åren.

– Sjungit för drottning Silvia på hennes 50-årsdag.

– Diverse tv-framträdanden genom åren. Bland annat under programmet Allsångskonsert i SVT.

Stabilt i andra halvlek med något för alla

Petra Marklund, hedrar här Bosse Larsson

Nu när vi kommit in i halvlek av allsången så plockades godispåsen fram ordentligt. Det fanns något för i stort sett alla. Darin var kvällens prins och fick sjunga hela fyra låtar med webbsången ”Nobody knows” inräknad. Veckans barnsånger stod Titti Sjöblom och Ehrling Isaksson för medan Brolle och Nanne presenterade rockgenren i form av ett rätt fartfyllt Elvismedley. Petra Marklund i röd klänning och matchande vattenmelonsörhängen tycktes lysa lite extra denna kväll om man ser tillbaka på hur säsongen har inletts. Kan det ha varit solen som under hela dagen fram till mitt under genrepet hade strålat över Skansen och Solliden eller kände hon sig bara väldigt väldigt hemma och trygg?

Så snart den sedvanliga signaturen ”Stockholm i mitt hjärta” sjungits med artistpresentationen inkluderad hedrades den i helgen bortgångne forne allsångsledaren Bosse Larsson med den extrainlagda allsången ”Sjung med” som var hans signatur på sin tid.

Därefter ropade Petra in Darin som började med att blicka bakåt fast med en fortfarande färsk låt. ”Ta mig tillbaka” tycktes gå hem hos publiken. Allsången ”Sommaren är kort” är väldigt svår att misslyckas med. De välbekanta tonerna forsattet när Petra gick vidare med att via veckans vinnares hjälp dra igång Herreys gamla ”Diggi-loo diggi-ley”, som gav Sverige vår andra seger i ESC 1984.

Brolle & Nanne

Från pop till rock blev det då Nanne och Brolle som åker runt på folkparker i vårt avlånga land stannade till vid huvudstadens finaste utomhuscen och bjöd på ett fartfyllt Elvismedley. Nannes höga smala klackar stoppade henne inte från att varesig springa runt på scenen eller att för den delen hoppa.

Trots att Titti och Ehrling direkt därefter drog ner farten rejält gjorde det ingenting. Låten ”Det tänker jag ofta på” med en text om att alla barn i världen ser på samma himmel är en söt historia med fin text. Skriven av Titti som även berättade hur hennes verk har fått egna vingar. Vilket osökt ledde till allsången ”Gå upp och pröva dina vingar” som dessutom är skriven åt Tittis mamma för filmen Örnungar. Publiken hakade gladeligen på.

Jakob Karlberg är ingen örnunge men en relativt purfärsk artist som för bara några månader sedan upptäcktes av sitt skivbolag efter att ha lagt upp några klipp på internet. Hans ”Fan va bra” är en riktigt härlig låt med bra tempo och den satte sig som klister. trots kortast artistkarriär i detta gäng fick han en stor del av  publiken med sig som klappade i takt.

Humordelen, om än lätt trist och gammalmodig, stod Peter ”Hjalmar” Flack (som tydligen väntade på sin fru) samt Jejja Sundström för. Den senare hjälpte även Petra att leda allsång i ”Styrman Karlssons äventyr”.

Zara Larsson

Efter att den friska fläkten Zara Larsson intagit scenen och med energi bjudit på sin häftiga ”Lush life” fick Darin sätta punkt för kvällen till tonerna av ”Juliet”, även den på svenska, om än inte lika populär som ”Ta mig tillbaka” om man ska gå på responsen som följde. Bra allsångsval och få dalar ger ett stabilt avsnitt med en bra nivå. Dock kan det ju alltid bli bättre så förhoppningsvis kan nästa veckas gästskara vässa till det ännu ett snäpp.

 

 

Gamla stan mötte Nashville

Jill o DougEn röd tråd denna säsong verkar vara att en av veckans artister har med sig ett eget band. Då Bo kaspers orkester var en av gästerna så hade, ganska logiskt, de fått den platsen bredvid den ordinarie orkestern. Petra skötte sig bra som hon brukat hittills under denna säsong men lyckades dessvärre mindre bra med ett i manus skrivet skämt som hon hade satt under genrepet. Kvällen i sin helhet blev väl godkänd. Det var visserligen ingen artist som kunde mäta skriket de/denne fick med det som Måns Zelmerlöw gav upphov till förra veckan. Samtliga levererade ändå bra nummer och fick flera gånger med sig publiken på både stå- och sittplats.

Bo Kaspers var först ut med vad som väl ändå måste vara en klockren start. Titeln på den sommardoftande låten är nämligen just ”sommaren”. En låt som känns både lättlyssnad och glad. Som allsång drog de igång Trio med bumbas ”Man ska Leva för varandra”.

Övergången från Petras prat med publiken till Danny som nästa artist ut kändes även den något klockrenare under genrepet även om jag tycker att den satt väldigt bra när det väl gällde. Danny hade tagit hjälp av Malcolm B som rappade fram en del av hans ”Det brinner i bröstet”. Effektfull med Danny och de fyra dansarna klädda i vitt medan Malcolm B spatserade ut på tungan i helsvart. Dock något trista färgval. Dannys allsång var Robert Broberg ”Båtlåt”.

Zvampen, veckans allsång som man kunde tävla med om en plats på vip:en med, var det helt okej men det kändes som att något saknades. Kanske Electric banana band behövts för att få det där riktiga draget i just denna allsång?

milda makterGlädjen spreds när gruppen Milda makter intog scenen och fyrade av ett Thore Skogman-potpurri med ett urval av Skogmans mest kända låtar. Det var sång, breda leenden och en härlig koreografi. Alltsammans kryddat med humor. Att sedan samtliga kom in på scenen i kostymer med en blå sida och en gul sida gjorde inte saken sämre. Dock var deras allsång lite för sömnig och sockersöt. De hade nämligen valt ett Alice Tegnér-medley som allsång. Medleyt bestod av flera gamla barnvisor som ”Mors lilla olle”, ”Lasse liten” och ”Dansa min docka”. Det är skönt med lugnare delar som bryter av men här blev det zzzz-varning.

Sist hade en kyckling effektivt satt stopp för Jill Johnsons medverkan i Allsång på Skansen tillsammans md Doug Seegers. Nu tycks Jill tack och lov ha låtit bli kycklingen för tillsammans gav de ett smakprov från sin duettskiva. Den engelskspråkige Doug Seegers slapp traggla sig fram i en allsång på svenska och överlät det till Jill ensam. Tillsammans med Petra drog Jill ut i publien och ledde hela Solliden i Ted Gärdestads fina ”Oh, Vilken härlig dag”.

magnus CSedan backades man bakåt i tiden några månader. Såväl Magnus Carlsson som Isa sjöng nämligen sina Melodifestivalbidrag. Med Magnus allsång ”Då står pojkarna på rad” blev det ändå lite VM-känsla mitt i alltihopa. Det var ändå som Petra nämnde inledningsvis så att förra veckans allsång knappt hade hunnit avslutas innan Sverige tog hem ett VM-guld i fotboll. Om detta var planerat eller ej vet jag ej men om det nu var en ren tillfällighet så blev det väldigt lyckat!

Jag tror faktiskt att alla artister utom Jill Johnson gav publiken på plats och på webben ett extranummer efteråt. Bland annat bjöd Doug på den som förändrat hans liv så radikalt och responsen han fick tillbaka var inte dålig. Nästa vecka kommer bland andra Darin till allsången,  förhoppningsvis tar han och de andra artisterna med sig solen då också så att den kan lysa över ett fullsatt Solliden på Skansen.

Doug tillbaka på Sollidenscenen – tillsammans med Jill Johnson

Imorgon får allsången finbesök. Då återkommer amerikanske Doug Seegers till Sollidenscenen. Sångaren som förra året fick en stor fullträff med sin ”Down to the river” som förde lycka med sig och verkligen öppnade upp för honom, med stor framgång som följd. Den här gången står han tillsammans med Jill Johnson. De två släppte duettalbumet ”In tandem” i slutet av mars och det är den skivan som ligger till grund för deras gemensamma turné på fem platser runtom i Sverige i slutet av sommaren. Bland annat på Skansen den 28 aug. Men först blir det alltså ett återbesök på allsången.

Doug har sett fram emot att komma tillbaka till Sverige och berättar att det var överväldigande till en början att plötsligt möta en större publik. Så pass överväldigande att han var tvungen att låta det sjunka in just för att det var så nytt och spännande.

Övriga artister i morgondagens allsång är Magnus Carlsson, Danny Saucedo och Isa och Bo Kaspers orkester.

Måns Zelmerlöw vann publiken när Petra med gäster återigen intog Sollidenscenen

Måns Zelmerlöw

Norli och KKV, en rappande Siw Malmkvist och Tomas Ledin i all ära men den som vann publiken och gjorde det rejält var Måns Zelmerlöw. Så fort Måns namn hördes blev jublet högre och antalet mer eller mindre kreativa skyltar ökade markant när han intog scenen. Det var just Måns ”Mums-Mums” Zelmerlöw och Tomas Ledin av veckans artistskara som bör ha känt sig mest hemma på scenen då Tomas varit med flera gånger och avverkat samtliga allsångsledare samtidigt som Måns ledde programmet i tre år. Kvällens friska och härligt barnsliga inslag var hyllandet av Pippi Långstrump som Pernilla Wahlgren och Siw Malmkvist stod för.

Petra inleder som förra veckan med att presentera artisterna medelst sång, vilket ändå är ett lite kul sätt att göra det på. Dessutom när Petra sjunger ”Mums-Mums” Istället för hans riktiga namn. Den första att inta scenen var Tomas Ledin som tillsammans med sitt egna 4-mannaband levererade låten ”Livs levande”. Lite snack med Petra om sin långa karriär så gav sig Tomas och programledaren tillsammans sig an allsången Så länge skutan kan gå.

Fanns det ens någon möjlighet att den drygt 1 månad unga ESC-vinnaren Måns skulle framföra något annat än just ”Heroes” ur sin repertoar? Tror inte det. Det låtvalet lär ha varit hugget i sten eller dyligt och av alla artister kändes det som om just han var den som gav publiken det där lilla extra i sitt uppträdande. Det var tydligt att han kände sig som hemma. Sångaren som ska ut i Europa i höst valde dessutom att under kvällen klättra på stolarna ute i publiken inte bara en utan två gånger. Dock var hans allsång den vackra men något uttjatade En kväll i juni av Lasse Berghagen. Det betyder dock inte att låten är fin och somrig.

Sabina Ddumba, sångerskan som började sjunga i kör som 14-åring och släppte sin första singel ”Scarred For Life” förra året äntrade scenen i en vit dress och med två egna körtjejer för att sjunga sin ”Effortless” .

Gott försök att stoppa in balanskonstnären Richardo i programmet men han kändes ändå rätt malplacerad och blev snarare till ett slags fartgupp i själva programmet. Då var det ett betydligt roligare och lättsammare inslag när sex små Pippi-versioner skuttade in på scenen för att göra Pernilla Wahlgren och Siw Malmkvist sällskap i ett medley för att uppmärksamma att Astrid Lindgrens Pippi fyller 70 år i år. Rätt sångerskor för detta tillfälle också då båda har axlat rollen som pippi i musikaler och har en koppling till figuren.

Norli & KKV

Bra drag var det också när duon Norli & KKV äntrade scenen och rev av sin ”Ingen annan rör mig som du”. Veckans mest klockrena är dock inledningen av GES ”En jävel på kärlek” där Petra och Måns munhuggs kort om vad de är en jävel på. Detta avslutas med att Måns frågar Petra om hon har vunnit Eurovision. Det jublas i publiken och Petra har absolut inget som kan slå det så det så låt duetten starta.

Bland de övriga allsångerna fanns ”Sjörövarfabbe”, ”Jag ju vill va’ som du” och ”Trettifyran” men frågan är om inte även Tomas Ledins avslutande ”Inatt är jag din” kan räknas dit också. Överlag ett bra program där det kändes som att den som hamnade i fokus var just Måns även om Tomas Ledin visade att han minsann också kan få med sig en publik.

Petra Marklund leder allsång