Stenmarck rivstartade allsångstimmen

_DSC5653_zps7xrmjz4k
Det blev en riktig rivstart i veckans program då Sanna Nielsen knappt hann presentera Martin Stenmarck vid namn innan han började ta ton till sin egen ”Sjumilakliv” och fick publiken med sig. Okej, det stod visserligen i körschemat att han skulle göra så men energin var rejält maxad. Stenmarck sprang i gången, upp på scenen, bjöd upp till allsång i refrängen och passade på att testa Eric Gadds trumset av bara farten.

Hans andra låt var betydligt lugnare och en nyskriven hyllning till den svenska sommaren. Texten i den är så målande att den kan få  vilka egna sommarkänslor som helst att fly iväg till någon av ens egna små sommarpärlor.

Den 22 år unga Léon stod för den nyare popmusiken då hon framförde sin ”Tired of talking” som sångerskan slog igenom med förra året. Som allsång valde hon en annan stor hit kan man säga men en gammal en, nämligen den som troligen många sjungit på skolavslutningarna – ”Sommarsången”. Eric Gadd har varit med i gemet något längre och satte istället  ihop några av sina största låtar till ett härligt medley som bland annat fick upp hela publiken på fötter. Detta efter att ha bistått Sanna under allsången ”Änglamark”

Förutom att kvintetten Systerpolskan radade upp sig med nyckelharpa och fiol med mera och gav oss en lugn fin visa med titeln ”Älvdalens brudmarsch”, med en text som trots att Älvdalen ligger i Dalarna bitvis kändes som den likaväl skulle kunnat komma från Jämtlandhållet, bistod de flera av gästartisterna.

Under Stenmarcks allsång Calle schewens vals fick deras instrument sjunga. Det visade sig också att de hade valt samma allsång som den sjungande komikern Ola Aurell så varför inte slå två flugor i en smäll?

Ola ja… han var väl den som stod för visorna denna vecka om än med totalt annorlunda texter i de än man möjligen är van vid. Under den ordinarie timmen berättade han i visan hur det kunde gå när den danska fogden kom och bad om vatten utan att folket förstod ett ord av vad han sa. Texten gav upphov till en del sköna skratt och denna visa ligger faktiskt i ungefär samma klass och stil som Henrik Dorsins ”En gaffel kort” som han gjorde på samma scen för några år sedan.

programmässigt lyckades de blanda såväl allsånger som framträdanden på ett sådant sätt att allt bara flöt på utan några berg eller dalar och det är nog inte så lätt när man ska fylla en helt timme. Två program kvar återstår denna sommar och nivån har varit hög rakt igenom så det finns nog flera godisbitar kvar att se fram emot.

Publicerat av

Diana Wikström

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *