Alice Svensson: jag kallar fortfarande Gävle för hemma

Alice_zps2vixixlo
Alice Svensson, ursprungligen från Hedesunda där hon växte upp, tävlar i den här deltävlingen med sin delvis egenskrivna ”Running with lions”. Gävle har betytt mycket henne såväl privat som karriärsmässigt och när det kommer till Helges visar det sig att fritidsgården faktiskt har en ganska stark röd tråd på ett sätt till det bidrag hon tävlar med i Melodifestivalen.

Alice som numera bor i Stockholm sen flera år kan idag se tillbaka på sin uppväxt och vara tacksam för var och hur hon växte upp samt kan uppskatta platsen på ett helt annat sätt. Att Gävle sedan är en musikalisk stad gjorde inte saken sämre även för karriärsvalet.
– Jag kallar det ju fortfarande för hemma fast jag har bott både utomlands och nu i Stockholm i 10 år men alltså Gävle det är fortfarande hemma.

Det var här hon lärde sig spela fiol i kulturskolan, fick en väldigt viktig musikalisk grund med sig från Helges samt gick på vasaskolans Jazzlinje i gymnasiet.
– Det finns så mycket bra ställen att utöva musik på i Gävle vilket jag tror är ganska ovanligt. Ja, staden ligger absolut till grund för jättemycket, säger Alice.

Om Johan Jämtberg har hon bara gott att säga.
– Johan är en fantastisk eldsjäl. Det är ju mycket tack vare han som jag står där jag är idag. Han har trott på mig från dag ett och jag har så mycket erfarenhet tack vare honom. Han betyder supermycket.

Bidraget Running with lions handlar mycket om att man ska hjälpas åt, vara starka tillsammans och om känslan att vara övervinnerlig. Den handlar också om att om vi står upp ihop så klarar vi allt.
– Den mentaliteten är ju verkligen något som Helges står för på alla sätt och vis, säger Alice som nämner självförtroende och trygghet som något hon tagit med sig därifrån till Melodifestivalen.

Även om hon har ett enkelt nummer scenografiskt så ser Alice helt andra svårigheter att bemästra under de tre minuter som Running with lions pågår.
– Ja alltså… min låt är nog en av de svåraste i hela tävlingen skulle jag säga. Både sångmässigt och även nummermässigt för jag är ju helt ensam på scenen. Jag har ingenting annat att luta mig emot. Blir det fel då är det bara jag liksom. Så det är superläskigt men kul på samma gång.

Ensam på scenen
Att vara ensam på scenen var ett aktivt val då det är det bästa för bidraget och för att få fram budskapet som finns i denna. Hon påminner om att det är en väldigt svår låt, kanske det svåraste som Alice har sjungit live. I själva numret används också ett speciellt redskap. Det är en hiss som tar sångerskan två meter upp i slutet. Trots höjden finns det ingen rädsla för att hissas rakt upp bara sådär. Istället avfyrar hon ett leende och svarar med en god portion humor.
– Jo jag är ju så kort så om jag ska kunna ta in hela arenan och bjuda in publiken så tänkte jag att jag kanske, ja… måste hissas upp lite så att jag ser alla. Det är jättehärligt verkligen. Jag får ju världens överblick över hela arenan så det är fantastiskt, en mäktig känsla.

Stoltaste ögonblicket
Alice måste fundera ett ögonblick på vad hennes stoltaste ögonblick är men har ända relativt snabbt ett svar på det.
– Oj! Mitt stoltaste ögonblick det var nog min andraplats i idol hittills. Sen finns det en massa saker som jag är jättestolt över på en mer vardagsbasis men… prestationsmässigt för mig som artist så var det ju det. När det liksom landade för mig att ”gud jag har kommit tvåa liksom i idol”.

Det sista hon gör innan hon går upp på lördag kväll är att ladda, samla energi samt att förbereda sig psykiskt. Allt för att kunna fokusera på publiken när sångerskan väl kliver ut och kunna ge de all energi.
– Det är ju de man är där för så man vill ju gärna sprida den energin liksom. Det kommer jag göra, absolut! Säger Alice.

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *