Bäst som man sitter här i foajén och jobbar litegrann så kommer Oliva Eliasson ner med bakelser till oss som lagt beslag på en av sofforna. Och det är inte vilken bakelse som helst utan en Oliviabakelse. Väldigt god är den också med sin mousse, någon slags maräng tror jag det var också där på kanten och så ett fint sött lock med bild på Olivia. Mumsigt värre. Tack för den överraskningen Olivia!
Det har blivit några timmar på artisthotellet redan varav en stor del av första tiden ägnades åt att bygga upp en liten trevlig hörna i ett passande rum inför den inbokade intervjun.
Det första jag såg i stort sett vid ankomsten hit var egentligen en skylt för dagen, som inte innehåller ett ”y” men likväl är felstavat. Eller vad sägs om denna stavning? TItta en gång till om ni inte ser det första gången…
Ibland är SJ väldigt vettiga och service minded. Vårt tåg skulle lämna Stockholms central vid 20 över nio. Klockan 09.25 stod vi fortfarande på perrongen men på spåret precis framför oss fanns inte skymten av ett tåg! Såvitt nu inte SJ börjat med osynliga tåg det vill säga… Det visade sig att på grund av en hel del problem under gårdagskvällen så fick vi ett tågset med avgångsort Göteborg och detta tåget var dessutom sent. Tågpersonalen beslutade att åka direkt utan att städa ur tåget först vilket gjorde att vi kom iväg 20 minuter sent istället för drygt 40 minuter som det tydligen hade blivit annars.
Så…! Nu är jag, Programledaren David Lindgren bara några stolar bort, något av veckans artistsällskap samt några till på väg mot Kristianstad. På dagens schema står en intervju med Margaret som kommer ut senare under veckan. Noteras kan också att Margaret ska duellera i denna veckans andra chansen mot Gävlebördiga Moncho, som dock lämnade staden med sin familj som sjuåring.
Hotellet i Ö-vik är inte precis anpassat för att ha efterfester med sina korridorer överallt och den egentligen totala avsaknaden av festsalar. Därför var man så smarta och förlade festen till – Bellas bar och restaurang! Där kan man ju undra lite hur de tänkt där, framför allt med hur saker och ting placerats. Eller ja… Lokalen var ju stor nog men om man tycker det är jobbigt att ha koll på två våningsplan i Malmö, tänk då att här hade vi teoretiskt sett fyra(!) plan. På markplan hade man dansgolvet. På tredje våningens stod buffén uppdukad och en hel del ståbord utställda samt en bar. På de små räckinramade ”etagen” där emellan stod flertalet av artistborden uppdukade. Några artistsällskap hade sina bord närmare dansgolvet på markplanet. Det fanns en smal spiraltrappa som band samman allt där du inte kunde gå fler i bredd än två. Det innebar många möten under kvällens gång.
Artisterna dök upp en efter en i den minst sagt kyliga entrén.
Mitt i vimlet hittades även Keyyo och Cecilia Frodes man från byrån – Boris René liten bit över midnatt.
schlager blandades med annan musikstil och omkring 02 kom flera av artisternas bidrag på en rad vilket gjorde att bland annat boris René och mariette visade upp sig. Mariette dansade även på sin stol tidigare under kvällen och hölls då stadigt i bakom ryggen av en i sitt gäng. De hade nämligen bordet närmast räcket på första etage så lite obalans bakåt och det hade blivit ett fall på kanake 2 meter för henne.
Vid 03 tystnade musiken tvärt utan att Felix låt spelats, som är en lugn ballad. Gänget hans på dansgolvet skrek efter att DJ:n skulle spela den men icke – istället plockade killen upp sin mobil för att föreviga när de i avsaknad av en avdslutande ballad själva sjöng låten. Måste säga att det lät inte fullt lika bra som på scenen om man säger så…
Mariettes finalplats betyder att hon nu har tagit hat trick i att ta sig direkt till finalen från sin deltävling. Hon var så lycklig att tårarna inte gick att hålla tillbaka under presskonferensen i green room och blev omkramad av sin skivbolagskontakt.
Rolandz å sin sida stod mest glada med buketten vilandes på bordet framför sig och svarade glatt på alla möjliga väntande och i vissa fall totalt oväntade frågor som ställdes.
Först in till efterfesten av finalisterna var Rolandz. De öppnade inte bara en utan två champagneflaskor i bara farten.
Mariette var riktigt taggad på att fira sin finalplats och när hon fick se att det inte bara stod fotografer runt bordet utan även i trappan ropade hon lyriskt uppåt för att se om vi var redo.
Därefter tog hon champagneflaskan i händerna och siktade.
Det måste ju smakas på drycken också.
Jörgen kramar om Mariette.
Så utbringas en skål innan skumpan.
Det blev alltså Mariette och Rolandz som tog sig direkt till finalen. Dansbandskulturen är stor i Sverige och detta borde ju vara ett bevis på det.
Till andra chansen Felix Sandman och Olivia Eliasson.
Det som går vidare till andra omgången är…
Elias Abbas, Olivia Eliasson, Felix Sandman, Mariette och Rolandz.
Emmi blir sexa och Felicia slutar på en oförtjänt sistaplats.
Mariette reser sig upp, spänner ögonen i linsen och dansar loss så mycket hon kan och får där uppe. Det torde vara svårt att visa mer trygghet och säkerhet än hon, oavsett om hon kände det eller ej. Bra energi där och det ser riktigt snyggt ut i bild.
Felix har liten ögonkontakt med kamerorna och sitter och hoppas med ena benet. Vet inte om det är koreograferat så eller om det tyder på nervositet där. tycker också att numret är lite för mörkt/blått bildmässigt. Att man fick se honom en hel del från sidan… det skulle kunna få honom på fall trots att hans hjärta levde på ganska bra.
