Helt seriöst-Kaliffa satte i högre växel direkt

1770

I sommarens femte allsång fortsatte solen att lysa över Solliden. Det var lite snabbare takt över veckans allsånger och dessutom någon tungvrickare. Oväntat var det också att dansbandet Sannex skulle bjuda på samma drag som Kaliffa då han levererade sin Helt seriöst till en stående publik redan i början av programtimmen.

Sanna Nielsen öppnade i Robert Broberg-anda med en allsång, nämligen Ingela. Av de gästande artisterna var Kaliffa först ut. Kaliffa hade bland annat med sig två dansare och låten han körde var den nu mycket välkända Helt seriöst. Helt seriöst så fick han upp hela publiken på fötter. Det var riktigt bra drag som märktes. Sångaren hade som allsång valt Lundblads fina Ta mig till havet, som körts både en och troligen 25 gånger på denna scenen. Med eller utan Peter Lundblad själv genom åren.

1802

Dansbandet Sannex sjöng under kvällen två låtar men det var deras avslutande Låtsas som att det regnar som fick den mesta responsen, då publiken stod upp och dansade med under handklapp.
Tillsammans med Sanna passade det skånska bandet på att köra två meningar ifrån Änglahund. Det var i alla fall så långt ungefär som hanns innan Sanna avbröt tvärt. Men det skulle bli ännu en Skånesignerad allsång då de valt den ganska snabba Var ska vi sova inatt.

1840

Efter detta lilla Skånestopp på kvällens musikaliska resa väntade en liten bossanova med Sanna Nielsen själv samt de uppstoppade sångerskorna Celine Dion och Barbara Streisand som styrdes av varsin sjungande dockförare. Med samtliga fem i matchande klänningar blev de fem faktiskt en fungerande men udda enhet.

Jazzsångerskan och låtskrivaren Amanda Ginsburg sjöng sin jazziga Havsmelodi, iklädd 70-talsdoftande grön klänning. Såväl hennes sång som själva låten förde tankarna till Monica Zetterlund. En skön visa att lyssna på lite sådär, helt enkelt. Amande förklarade sedan för Sanna att hon valt den lite busiga allsången Loppan.

1866

Buset fortsatte sedan med Pernilla Wahlgren som (efter en allsång) satte sig vid flygeln och framförde Längtan som hon själv skrivit texten till. Pernilla Wahlgren spelade och sjöng fint men stördes av två ”musiker” som inte kunde spela en enda ton rätt, Måns Nathanaelson och Ola Forssmed. Dessa två ställde sig även framför huvudartisten som fick gå åt sidan för att ta emot applåderna. Ett lite halvkul nummer som inte nådde ända fram på grund av att delar av alltsammans kändes lite för livlöst och inövat. Kan möjligen bero på att Pernilla hade betydligt mer av ren artist än skådespelare i sig denna kväll.

Magnus Carlsson hade också hittat dit och passade på att i en duett med programledaren hylla snart 90-åriga Lasse Lönndahl som satt i publiken. Detta genom att sjunga Visa mig hur man går hem. Herr Lönndahl som åldrats med värdighet satt och sjöng med från sin plats.

1944

I det efterföljande Thore Skogman-medleyt som började med Tiotusen röda rosor fick just Lasse Lönndahl, om inte 10 000 så i alla fall en liten bukett med röda rosor i handen och en duettstund med Sanna. Däremot är det oklart hur många som hade tungan med sig i Plättlaggen.

Sannex avslutade som sagts i texten ovan med att riva av Låtsas som det regnar och fick med sig hela publiken i bara farten, detta klart godkända program.

Disco på Skansen då Alcazar återvände

1685
Sanna Nielsen med sina gäster har nu kommit halvvägs genom sommaren. Den här veckan gästades hon av discotrion Alcazar, Uno Svenningsson, Grant och Jojje Wadenius. Dessutom dök såväl Kim Sulocki som Keyyo upp. Alcazar fick upp samtliga på fötter och förnyade av bara farten Lasse Berghagens devis ”Kunskap, glädje och så lite tango” genom att byta ut dansen till disco. Även Grant och Uno Svenningsson gavs bra respons. Jojje såg till att barnen fick sitt musikaliskt genom att dra några små visor i en riktig blandning av musikstilar.

Publiken torde redan ha varit ganska så uppvärmda från start, inte minst med tanke på vädret. Det skadade dock inte för Alcazar att den publik som kommit denna kväll var med ganska så direkt. Trion gick ut hårt med ett hitmedley. De dansade under minishowen ned från scenen till tre guldglittrande stativ i mittgången där de gjorde ett litet dansant stopp, innan det bar upp på scenen igen. Efter 20 år har de planerat att ta avsked som discogrupp och passade på att glädja allsångspubliken med ett discoskimrande besök. Det är inte förvånande alls att de passade på att förnya Berghagens gamla devis till Kunskap, glädje och så lite disco. Däremot hade man kanske inte riktigt förväntat sig att de skulle förvandla programmet till en skolavslutning genom att välja den stilla Nu grönskar det som sin allsång. Även om det är en fin klassiker i vår gamla fauna av låtskatter.

kim

Sanna fortsatte i klassikernas spår då hon tillsammans med Kim Sulocki, som poppade upp bakom en hotellreception, gjorde ett humoristiskt koreograferat Jules Sylvain-medley. Det var bland annat Jag vet ett litet hotell, Vi har så mycket att säga varandra och Tangokavaljeren där Kim förtvivlat försökte få sig en dans med Sanna.

Sångerskan Grant som förutspåtts bli stor under 2018 hade kanske inte valt de snyggaste kläderna men hennes enormt bra framförande av waterline gav henne närmast stående ovationer efteråt. Även hon hade valt en skolavslutningsmelodi som allsång, nämligen Idas sommarvisa.
Vloggaren och programledaren Keyyo som satt ute i publiken plockades upp på scen av Sanna inför nästa allsång härligt härligt men farligt farligt. En liten mellanakt som inte satte så stora spår egentligen.

uno2

Då satte Uno Svenningsson desto större spår genom att efter 35 år som artist göra allsångsdebut. Han gjorde flera låtar under kvällens ordinarie timme. Den första är Du kommer ångra det här som är en tolkning av Tomas Andersson Wijs låt i Så mycket bättre. Lite senare kom han ut igen och levererade sin egen Vågorna. Dessa gick väl hem hos publiken.

Det hanns med ytterligare en låt från SMB men den här gången handlade det om Danny Saucedos version av Snacket på stan som var kvällens mest ösiga allsång.

Jojje Wadenius stod för det lite lugnare och barninriktade inslaget då han sjöng sina visor Jag är det fulaste som finns följt av en snutt på Mitt lilla barn. Det gick inte att undgå att fundera på låttexten i framför allt den första låten. Jag undrar fortfarande hur en mage ser ut som är som en bongotrumma… Hans val av allsång visade sig vara Det gåtfulla folket, vilket var lite mer väntat och gick i samma stil som det han gett oss innan.

Det som helt klart saknades var åtminstone någon mer snabbare allsång som hade gett mer balans vad gäller de låtvalen. Kombon med ösig Alcazar, Populär Uno, lättsamma barnvisor, en talangfull Grant och humoristiskt Sylvainmedley gav däremot en lättsmält blandning av både sött och salt.

sanna

Efter att ordinarie timmen tagit slut brukar det kunna ges någon överraskning och det stod Alcazar för den här gången. De gjorde som Shirley Clamp och ville inte lämna scenen, framför allt inte när publiken bad om mer. Så orkestern tillfrågades om de kunde spela något från ABBA. Det var inga som helst problem trots att de inte övat på låten innan. Musiken drog igång och Sanna valde att spontanförstärka orkestern. Det var ett rejält drag som fick sätta punkt för denna sommarkväll.

Kollage – från bakåtsparkar till publiksurfande i roddbåt

1
Sanna Nielsen
2
Sanna Nielsen
3
Annika Granlund, Britta Bergström & Jonas Wall under allsången ”Brittas restaurang”. 
4
Annika Granlund, Britta Bergström & Jonas Wall under allsången ”Brittas restaurang”. 
5
Margaret
Margaret
Margaret med dansare. 
7
Cornelia Beskow
8
Cornelia Beskow
9
Cornelia Beskow
Avantgardet
Avantgardet
11
Markoolio & Sanna Nielsen
12
Sanna Nielsen
13
Sanna Nielsen
14
Lilla Al-Fadji
15
Lilla Al-Fadji & Sanna Nielsen. Lilla al-Fadji tyckte Sanna var för lång…

 

17
Leadsångaren Rasmus i Avantgardet
Markoolio
Markoolio
19
Markoolio
20
Markoolio
sanna
Sanna Nielsen i Markoolios roddbåt.

Markoolio krönte det tredje programmet

Markoolio

Sätter man in alla essen till program två så blir det oerhört svårt att toppa. Det såg vi tydligt denna vecka. De hade dock gjort sitt bästa för att få till ett bra program och lyckats ganska bra med tanke på dagens artistuppställning. Det blev en riktigt spretig mix i form av både opera signerad Cornelia Beskow, och mer rockigt från Avantgardet. Dessutom gästade polska Margaret Skansen och poppade till kvällen samt torde ha skrivit allsångshistoria av bara farten. Hitmedleyt stod Markoolio för som fick upp alla på fötter i bara farten och räddade en annars medioker kväll tillsammans med Margaret. Där solen också troligen gjorde sitt för att höja stämningen.

Sanna öppnade kvällen med att direkt efter signaturmelodin riva av allsången ”Brittas Restaurang”. Då fick passande nog Britta i orkestern kliva fram och bli lite av en värdinna, med Annika Granlund på sång och trumpet samt Jonas Wall på Klarinett vid sin sida.

Margaret

Först ut av de gästande artisterna var Margaret som med två dansare bakom sig sjöng sin numera välkända ”In my cabana”. En jordnära och okomplicerad artist som inte har några problem att bjuda på sig själv. Det märkts inte minst i att hon skrev in sig som, om jag inte totalt förträngt någon, vara den första icke-nordiska artisten att leda en allsång trots att hon inte kan språket. Nu hade hon valt ”Du är så yeah yeah wow wow” där refrängen är halvt internationell men verserna är helt på svenska. Sångerskan fann publiken fantastisk och gav folkskaran som hittat dit beröm.

Därefter togs ett rakt kliv in i operavärlden då Cornelia Beskow ställde sig vid mikrofonstativet intill flygeln och sjöng ”Flickan kom ifrån sin älsklings möte”. Hon hade valt allsången ”Dansen går på Svinnsta skär” som hennes morfars far Gideon Wahlberg skrivit. I hennes röstläge blev det en allsång med operastuk.

Avantgardet försökte sedan rocka till programmet då de sedan intog scenen och rev av sin ”Ut i natten”. Sångaren Rasmus var lite som Bob Hund i sättet men något galnare. De fick med sig delar av publiken som i stort kändes måttligt roade.

Efter Markoolios allsångsval ”Sjörövar-Fabbe” lät Sanna publiken ta ton än en gång i Anita Lindbloms (även hon från Gävle) gamla ”Sånt är livet”. I publiken gömde sig Lilla Al-fadji som inte fick nog av att sjunga några rader. När Sanna släppt honom och traskade vidare mellan stolarna norpade han åt sig en egen mick och tog sig upp på scenen för att ge oss en liten Allsångslektion i ett urval av allsånslåtars härkomst. Lite småkul och lite intressant samtidigt men inte en av de starkare punkterna i programmet.

Avantgardet

Därefter ökade takten igen då Avantgardet återigen kom ut. Den här gången körde de ”Fårskinnstearaway”. Rasmus fortsatte i samma galna tempo. Det var någon vattenflaska som fick sig en flygtur och sångaren såväl headbangade som skuttade runt samt ställde sig på kravallstaketet. Han var verkligen överallt…
Efteråt blev det ett andfått men snurrigt snack med Sanna, som kanske var välbehövligt för att hämta andan. Det som stod på tur var nämligen en allsång och inte vilken som helst utan Black Jacks välkända ”Inget stoppar oss nu” där publiken var med direkt.

Markoolio avslutade kvällen med ett medley som verkligen fick publiken att resa sig och rocka med ordentligt. Med sig hade han ett 15-tal dansare i olika unga åldrar. Han gick ut hårt i Millenium två och tog sig genom ett antal av sina hitar under det att han blev såväl krönt som åkte uppblåsbar roddbåt genom publiken. Även pom-poms, fotbollar och gitarrpyro ingick. Här kan man verkligen snacka drag!

sanna

Sanna ville inte vara sämre när hon skulle ava programmet så hon tog Markoolios roddbåt och lät musikfesten glida vidare ytterligare cirka 20 minuter för publiken på plats samt play-tittarna där hemma. En kväll som kan summeras som bra men spretig och en lite för stor dipp i halvlek av programmet.

Kollage – Så såg veckans allsång ut

1
Sanna Nielsen
sanna_fotbollströja
Sanna Nielsen i fobollsmundering
3
GES
4
Niklas Strömstedt
5
Anders Glenmark
6
Sanna med Bosse Larssons kapellmästare samt nuvarande kapellmästare Stefan Brunzell.
7
Samtliga allsångsledare tillsammans
8
Anders Lundin
9
Linda Pira
10
Linda Pira
11
Sanna Nielsen & Petra Marklund
12
GES
Alissa
Alissa Cara
14
Alissa Cara
15
Lasse Berghagen & Sanna Nielsen
16
Sarah Dawn Finer
17
Siw Malmkvist
18
Sanna Nielsen
19
Nanne Grönvall
20
Nanne Grönvall
21
Towa Carson
hyllning
Hyllningen till Lill-Babs.

Allsången firar 40 år – samtliga programledare samlades

GES

Veckans allsångsprogram gick i såväl fotbollens tecken som jubileumstema av själva programmet. Vilket program sedan! Det kändes mer som en grand finale av säsongen är som program nummer två. SVT kommer få svårt att bräcka det här de kvarvarande kvällarna. Förutom att de lyckats samla ihop samtliga tidigare allsångsledare så hjälpte GES, Linda Pira och Alessia Cara till att sätta guldkant på kvällen.

Nivån mellan premiärprogrammet och denna veckas var riktigt märkbar och började i fotbollens anda. Sanna Nielsen som minuter tidigare fotats i en mintgrön klänning hade svirat om och firade Sveriges kvartsfinalplats genom att göra entré i fotbollsmundering under vinjetten Stockholm i mitt hjärta, konstaterandes att förfesten reda fixats. Oväntat och gav omgående reaktioner från publiken.

sanna_fotbollströja
Efter denna öppning fortsatte det i samma anda. GES med eget band intog scenen i ”När vi gräver guld i USA”. Borde kanske ha ändrats till ”När vi gräver guld i Ryssland” en dag som denna? Av artisterna var det GES som var kvällens kungar då de även rev av ”Stanna världen en stund” som allsång och fick med sig stämningen från föregående låt in i denna. Killarna skulle komma ut ytterligare en gång mot slutet och köra ”Hon är min”, där Orup under genrepet varit busig och ändrat i texten till att Sverige är i kvartsfinal samt fått in en strof om straffar.

Här lämnades VM-temat för nu var det dags för den stora överraskningen – samtliga allsångsledare samlade. Magiskt! Den enda som hade presenterats som en av artisterna innan var Petra Marklund. I publiken sitter Kerstin Ryhed men var är hennes man, Anders Lundin? Jodå, han skulle komma ut senare. Först presenteras Bosse Larssons kapellmästare av Sanna som låter oss höra att vi ska stämma upp i allsången ”Sjung med”, vilken är den gamla vinjettlåten. Därefter uppenbarar de sig en efter en. Petra Marklund, Månz Zelmerlöw, Anders Lundin och Lasse Berghagen. På inrullade skärmar syns bilder av Bosse Larsson. En efter en fick de jubel, åtminstone de manliga. Anledningen är att Allsång på Skansen firar 40 år.

Pgmledare

Lite kort snack med sina tidigare föregångare så skickar Sanna ut de alla backstage förutom Anders. Han har nämligen en favoritallsång, den jättehärliga klassikern ”Gå upp och pröva dina vingar” som det nu är dags för. Den ska även vara Gabriel Forss favorit. Hela skansen sjunger glatt med och publiken är med på koreografin från första refrängen.

Linda Pira bryter av veckans båda teman med att tillsammans med sina dansare inta scenen i ”Vem e ni” som tar oss tillbaka till nuet. Poppigt och fartfyllt med inslag av rap. En andningspaus där man bara kunde hänga med och samla ihop intrycken inför nästa jubileumspunkt i körschemat.

Nästa jubileumspunkt lät inte vänta på sig för då Linda Pira gått av var det höggravida Petras tur att kliva in och bidra med sin röst i allsången ”Händerna mot himlen”. Därefter stod Måns Zelmerlöw stod vid Sannas sida under Michelangelo”. Under denna kuppade kanadensiska Alessia Cara. Hon hade dragit på sig Sannas Sverigetröja. Nu stod hon och diggade med i väntan på att presenteras och få framföra sin lättsamma poplåt ”Growing pains”.

Alissa

Sist ut av de tidigare programledarna var gänglige Lasse Berghagen. Vem är den bästa om inte han att göra ”Tacka vet jag logdans”? Berghagen visade sig stå även för humorn genom att ge publiken pikar, dra det gamla skämtet om lagårn som brinner samt säga att han vill köra en helt annan låt än vad som planerats. Sanna fann sig snabbt, svarade med att han inte får välja allsång helt själv nu och presenterade istället den lugna ”En kväll i juni”.

Kvällen avrundades med ett med ett hyllningsmedley till Lill-babs med där Sarah Dawn Finer, Siw Malmkvist, Tova Carson, Ann-Louise Hansson, Petra Marklund, Nanne Grönvall och Sanna själv sjöng ett urval av den i våras bortgångna folkkära artistens låtar. Sarah inledde medleyt med att sjunga om hur det är att leva ett showliv så man nästan fick gåshud. Texterna var smart ihopsatt så låtarna hakade i varandra mer eller mindre naturligt.

hyllning

Trots två teman och ett hyllningmedley lyckades ändå en röd tråd följas så att allt kändes naturligt komponerat, med Alessia Cara och Linda Pira som bröt av. De var moderna inslag i ett jubileumsprogram där vi fick lagom mycket allsångshistoria i form av små anekdoter. Det ska bli intressant att se hur de ska lyckas hålla nivån uppe nästa vecka för att bräcka det här känns tämligen omöjligt.