Mohombi gör det bra i sitt ”Hello” till svenska folket

010
Foto: Micke Olsson

Mohombis stora svårighet har rakt igenom varit att komma in ”bakom dörren” exakt i rätt ögonblick. Han lyckas ofta ganska bra men har nog bara lyckats få det riktigt tajmat en gång eller så. Det har dock inte ihindrat denna charmiga sångare att ta sig till finalen utan att passera andra chansen och att han är en riktigt bra dansare och sjunger bra gör att den där lilla lilla dörrbite kan förbises.

Arenan verkar koka…

Arenan tycks koka där inne när artisterna gör sin entré ur husbilen och går genom publikhavet till green room. När det gäller dansarna är det väldigt roligt att se att Edward bloms hummer är tillbaka. Det är nog första gången Benjamin Ingrosso och Felix Sandman sjunger på samma scen som en dansande hummer.

Finalen är igång!

53340174_542581362902813_2198830626268774400_n_01
Foto: Micke Olsson

Sex veckor har gått. Nu står vi alltså här i finalen som sänds från ett fullt Friends arena. Hänger ni med? Vem tror ni vinner? Vem hoppas ni vinner? Blir det en favorit som håller och tar den där åtråvärda biljetten till Tel Aviv? Svaret på det får vi se om några timmar.

Jennie Widegren skildrar jobbet som koreograf och drömnumret i Melodifestivalen

FullSizeR
Möte med Jennie om jobbet som koreograf                                                                                               Foto: Jennie Widegren

Jennie Widegren är dansare, danspedagog och koreograf. Hon har varit medlem i dansgruppen BouncE. Hennes namn dyker upp då och då i Melodifestivalssammanhang. Här i finalen står Jennie bakom Bisharas bidrag ”On my own” som nummerkreatör. Första vändan för henne var emellertid 2006 när hon gjorde Velvets nummer till ”Mi amore”. Sedan dess har det hunnits med flera nummer genom åren inklusive två Eurovision Song Contest.

Jennie slår sig ned i soffan. Vi har cirka 30 minuter på oss innan hon ska vara vid scenen för att bistå under Mohombis repetition, i Benke Rydmans frånvaro. Där har hon inte varit med från scratch vilket hon varit i Bisharas fall. Som koreograf är för övrigt Bisharas scennummer lite av en milstolpe för henne.
– Jag har aldrig fått gått direkt till final som jag gjorde nu med Bishara. Mina nummer har alltid mellanlandat i andra chansen. Så det här är första gången som jag tävlar i en deltävling och sen landar i en final med ett bidrag. Så det var kul! Avslöjar hon glatt.

Det är mycket jobb bakom ett bidrag samt hur det framförs och ser ut på scenen. Mer än man faktiskt tänker på när man sitter som publik och ser den färdiga produktionen. Ledet från idé till det färdiga resultatet går i flera steg.
– Jag får ju låten och då per automatik får jag en egen känsla för låten. Jag ser någonting och känner någonting när jag hör låten. Sen träffar jag artisten och får liksom en känsla av vem den är. Det viktiga är ju att få den att se väldigt bra ut, självsäker och att den blir självklar i sin egen låt.

Efter att ha bollat lite med artisten skickar Jennie en offert, vilket betyder att man skickar en en moodboard och sin idé till skivbolaget och till artisten. Nappar de så går man med moodboarden till SVT för att sälja in den idén. Därefter hjälper SVT till att förverkliga den.
– Så att det är som en process där jag får en idé som jag sen bollar mot artisten och så ska skivbolag och artisten säga ja till mig. Så ibland får man ju nej också.

Ingen särskild grundsten
Det som önskas med ett nummer till en specifik artist är att den ska komma fram på något sätt i sin låt. Någon särskild grundsten som behövs vill hon emellertid inte påstå att det finns. Detta eftersom alla artister är olika varandra och fungerar på olika sätt.
– Men jag skulle säga att min grundsten som jag försöker hålla i, det är att inte ha för många element. Jag försöker att inte blanda in dans och kör och pyro och blombladsregn och… säger Jennie med lite extra betoning på alla ”och”.
Istället försöker hon komprimera ner det till ett koncept som man kan komma ihåg och som inte blir för mycket för ögat att kunna komma ihåg.
– Jag tycker att det handlar om att förstå låten, att visualisera låten och att förstå artisten. För att det är så ofta man gör saker med en artist som gör att den ser sämre ut än vad den är egentligen.

Att få fram artisten
Som koreograf ska man skapa ett nummer kring en artist och dess show. I Melodifestivalen handlar det om tre minuter som ska passa just den artisten och låten. Att bestämma rakt av hur någon ska röra sig kan få den personen att se allt annat än trygg och självsäker ut menar hon och då har det inte lönat sig att ge artisten exempelvis en bra dans. Jennie vill få fram artistens eget scenspråk men i den formen som hon sätter, vilket sker i en dialog mellan de.
– Jag försöker att hela tiden utgå från de och få de att känna sig så naturliga som möjligt. För mig funkar det sättet att arbeta mycket bättre. Det blir att mina artister blir lite tryggare också.

_DSC7100

Vad det är som behövs för att få fram artisten i fråga, det finns det inget enkelt svar på och det blir olika beroende på vilken man frågar. Jennies svar på det är att hon alltid tänker sig att hon ska skapa ett koncept kring en artist, där det inte är för många element inblandade.
– Som i Bisharas fall som jag gör i år. Jag ville ha att han skulle stå som i ett eget rum som bara backar upp honom och inte tar hans uppmärksamhet.
För att skapa detta används en laserproj som lyser som en lampa och mycket rök för att det ska fästa på röken eftersom ljuset måste landa på någonting för att man ska se ljuset.
– Sen gör jag en gammal kameraeffekt som heter picture in picture där man har Bisharas närbild och helkropp samtidigt. Jag tänkte såhär… Bishara är helt okänd, han har aldrig stått på scenen och han har liksom aldrig mött publik någon gång. Det är väldigt viktigt att få fram mycket Bishara eftersom man inte hunnit träffa honom förut.
Bildproducenten tyckte när detta lades fram att det var perfekt om de fick till den organiskt, alltså skarvlöst och mjukt, vilket de också fick till.
– Det blev så som jag ville. Organiskt och drömskt och mjukt och lite magiskt, mystiskt. Och så kommer två stycken Bishara istället för en.

Få saker förbjudet på en MF-scen
Vill man så går det mesta faktiskt att genomföra på MF-scenen i någon form. Eld är möjligt inom våra regler för pyroteknik. Vatten går uppenbarligen också att ha under ordnade former utan att tekniken brakar. Det finns dock ett material Jennie gärna skulle vilja använda men som tyvärr är förbjudet här och nu pratar vi inte konfetti.
– Du får inte ha småsaker som faller ner i deras lampor och deras fläktar för då slutar systemet att funka. Så jag till exempel, jag skulle gärna göra nummer med sand som rinner från taket. Det kommer jag aldrig få.
Jennie målar upp en bild av när man leker på stranden och häller sand mellan händerna för att beskriva hur hon tänker och säger att det är väldigt vackert.

Gillar underhållning och att försköna
Ska man jobba med att koreografera och skapa ”rum” på en scen så är det en stor fördel om man gillar underhållning. Det gör hon förstås mycket. Det är också ett av svaren på varför hon finner det så roligt.
– Det andra är att jag tycker det är väldigt roligt att förfina och försköna någonting.
Som exempel tas när Edward af Sillén gav Widegren i uppdrag att skapa ett klassiskt nummer till Måns Zelmerlöw och Petra Mede i ESC och hon kunde sitta och komma på idéer.
– Helt plötsligt ser allting ut som en ”million dollar” istället för att det bara står två människor rätt upp och ned och ska sjunga en låt. Så helt plötsligt har man skapat en miljö som, den är förfinad och förskönad. Man skapar en magisk plats. Jag älskar det.

Ser numret i sin helhet första gången på torsdagen
Jennie gör även längre shower och menar att det egentligen inte är någon större skillnad mot att göra ett tre minuter långt nummer till en artist i Melodifestivalen. Själva grunden i arbetet är densamma.
– En show vill ju ha ett budskap så det som skiljer att göra ett nummer från en hel show det är att lyckas föra en röd tråd genom hela showen. Det är mycket svårare än att bara göra ett nummer.
I Mellon ligger svårigheten på ett annat plan. Trots månader av planering och träning blir hon alltid överraskad när de äntligen får kliva in i arenan.
– Om du pratar mello, det jag tycker är svårt det är att jag pratar med en artist och skivbolag och får ett okej. Jag pratar med SVT, får ett okej. Vi åker och repar på House of shapes till exempel. Jag får då inte se min laserproj, min box, mina stolar eller vad jag nu har valt att ha i mitt nummer förrän jag står här på torsdagen. Så att första repet på torsdagen det är en chock varje gång. Det är väldigt frustrerande att man inte har någon kontroll i första repsammanhanget.
Dock ges produktionen och SVT bra beröm för att räcker att de får förklarat hur man tänkt och sedan repar in det. Dagen efter, när Jennie och gänget kommer igen, då är allt som det ska vara.

Var själv med som koreograf och dansare 2012
Förutom då BouncE blev ombedda att dansa i mellanakten i Globen under ESC 2000 minns Jennie särskilt mellanakten i 2012.
– Ett annat minne är ju då när jag gjorde mellanakten Popular i Mello. Christer Björkman ringde mig och frågade om jag kunde göra Popular i nytappning med Elena Paparizou som sångare. Då är jag med och dansar själv. Nu står jag bara vid sidan av. Jag är aldrig på scenen själv längre.

Varför är du inte på scenen själv längre?
– Nej.. Nej, jag är lite för gammal, säger hon med ett skratt.
Det kommer emellertid snart fram att gränsen om man ska vara ärlig inte sitter i åldern utan hur bra man dansar.
Man måste vara i form och man måste vara i det. Man måste dansa varje dag för att dansa bra och det hinner inte jag nu.

Boka inte in toapausen under proogramledarnas känslomässiga akt

039
Foto: Micke Olsson

Det finns ett tillfälle ikväll då ni inte får planera in den där toapausen. Det är efter att Charlotte Perrelli och Dana International gjort sin mellanakt. De fyra programledarna går nämligen ihop kring en flygen och tar adjö för dessa veckor med en underbar text som är värd att lyssna på. Det är lite i stil med när Sanna NIelsen tar adjö för denna säsong på allsången genom att ta ton och publiken inte vet om de ska gråta, njuta eller vara glada.

Divornas mellanakt ett schlagrigt spel även för ögat

032
Foto: Micke Olsson

Det är dags för divornas mellanakt. Charlotte Perrelli först ut med sin ”Take me to your heaven” i en klänning hon skulle kunna gömma sig själv i.

033
Foto: Micke Olsson

Därefrer kommer Dana International ut sjungandes sin ”Diva”

034
Foto: Micke Olsson

NÄr båda presenterat sig blir dett duett i ”Diva to diva”

036
Micke Olsson

Nu blev det till och med en längre handhållning de emellan samt att de håller om varandra  medan de sjunger tillsammans.