Bra stämning i sommarens sjätte allsång

Duncan Laurence besökte Sverige och allsång på Skansen

Det är Pridevecka nu. Det syntes inte minst på veckans allsångsprogram då det syntes en hel del regnbågsflaggor samt att den Nederländska Eurovisionsvinnaren Duncan Laurence besökte Sanna Nielsen. Han fick folket som tagit sig dit att klappa i takt till hans segrarlåt ”Arcade”. Även Orup och duon Icona Pop fick bra respons. Utöver det fick vi höra rap igen och ett utdrag från operans värld. Men det sista numret där Sanna bytt ut signaturlåten mot en underbar version av ”Caravan of love” var riktigt bra. Den utgjorde ett både snyggt och starkt avslut på den ordinarie timmen innan de övergick till SVT play-sändningen. Ännu ett plus är att ingen av artisterna hade någon av sina egna låtar som allsång. 

Orup är mannen som haft ett antal hits genom åren. Nu fick dock hitsen vara till åtminstone eftersändningen. Orup öppnade istället programmet med att bjuda på sin purfärska singel ”Vakuum” där han sjöng om att han inte vill vara ett vakuum. Nu har just vakuum en djupare innebörd här och har med relationer att att göra men Orup var definitivt inget vakuum i programmet. Han intog scenen tillsammans med stora delar av orkestern som också fått kliva fram och visade upp en del danssteg. Tillsammans fick de det att svänga loss ganska bra, med taktfakta klapp från publiken under tiden.

När det blev dags för allsång gick han emellertid tillbaka till 1968 genom att ta den gamla allsångsdängan ”Det börjar verka kärlek banne mig”.

Maxida Märak är ännu en av årets rappare som besöker Sanna Nielsen på Sollidenscenen. Maxida skiljer sig från många av dessa genom att, åtminstone i ”Lova ingenting” där stuket går mer åt sång än åt att spotta ut sig ord. Låten ”Lova ingenting” har ett skönt tempo som gör den till mer lättlyssnad raplåt. Dock kändes responsen från publiken ganska sval.
Maxidas allsång var Petra Marklunds ”Händerna mot himlen”, vilken funkade väldigt bra. Folk ställde sig upp och ett antal händer sträcktes mot skyn.

Därefter blev det opera av Adrian Angelico från Norge. Mezzosopranen gav allsångspubliken på plats och framför tv:n ett smakprov från denna världen genom att göra Händels ”Lascua ch’io pianga” till harpa. Ett fint stycke och Adrian är riktigt skicklig på det han gör, det går inte att ta ifrån honom. Det är bra att Allsång på Skansen blandar och ger med musikgenrer för att göra de mer åtkomliga för den stora, allmänna publiken men tyvärr så blev detta lite av ett sömnpiller om man ser på de övriga punkterna i programmet. Opera tycks ofta svårt att få in på ett bra sätt.

Då det blev dags för Icona Pop att äntra scenen skruvade de upp farten ett antal snäpp och rev av sin ”Next mistake” framför stående publik, medelst mer eller mindre spontan dans. Tror åtminstone inte att koreografin var ristad i sten. Som allsång valdes Kikkis ”Bra vibrationer”. Svårt att misslyckas med den som allsång.

Icona Pop hade med sig dragshowartister som dansare

Sanna Nielsen avbröts sedan av Maria Lundqvist i sin roll som Sally som kände ett starkt behov av att gå upp och hälsa på som hon sa, kapellmakaren. Vet inte om man kan säga att hon ledde en allsång direkt men hon presenterade åtminstone nästa allsång, ”Vals om sommaren”. En visa om hur hemskt sommaren är på olika sätt och ja, det är svårt att hänga med i texten till en låt som man i stort sett aldrig annars hört eller sjunger. Om man samtidigt ska hålla ett öga på vad Marias alter ego Sally egentligen sysslar med, som att gå ner i split och rulla nerför trappan. Under tiden Maria hade en intern fight med Sally och till sist lyckades klä av sig rollen så kom det fram att hon faktiskt gillar sommaren. Kändes smått schizofrent just där…

Orup presenterades så ännu en gång och ställde sig ute på scentungan. ”Det är nånting som är bra med stan ikväll” är inte lika medryckande som den inledande låten. Något lugnare i tempo men fin låt. I god prideanda presenterade Sanna nästa allsång, ”Vi gör det ändå”. En härlig och positiv stämning spreds över Skansen.

Till slut var det så dags för årets Eurovisionsvinnare Duncan Laurence att få komma ut och sjunga sin vinnarlåt ”Arcade”, där publiken mot slutet klappade i takt i refrängen. Sanna som nu bytt om till en ljusblå fluffig kreation snackade förstås litegrann med sångaren innan han avtackades och hon själv bjöd in till party med Housemartins gamla ”Caravan of love”. Orkestern hade nu tagit sig ner från sitt hörn på scenen och stod såväl i trappan som på ett specialbyggt podium. Folk stod upp och diggade med medan Sanna och gänget gav allt i form av ren glädje och energi. Det blev en feststämning helt enkelt som satte den där lilla guldkanten på ett av årets bästa program hittills.

Publicerat av

Diana Wikström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *