Sannas besked – leder allsången även nästa år

Allsångssommaren är nu slut. Den avslutades med ett program som gick i ett ganska lugnt tempo. Det som gjorde att programmet tryckte lite på gaspedalen var i många fall allsångerna. Det blev också lite av ett nordiskt tema då två av artisterna är svenska medan Sissel Kyrkjebø är från Norge och Lukas Graham från Danmark. Sanna höll på svaret huruvuda hon stannar eller inte. Först efter att ha sjungit klart på den avslutande visan med hela husbandet runt sig avslöjade hon till sist att hon stannar kvar som allsångsledare ytterligare ett år.

Sanna Nielsen var finalkvällen till ära klädd i en guldfärgad outfit bestående av byxor och en kavaj. Så snart Stockholm i mitt hjärta tonat ut drog husbandet igång allsången ”Guld och gröna skogar”. Sanna tog genast ton och rev av en rad på den innan hon uppmanade publiken att slå upp rätt sida i allsångshäftet. Publiken kom snabbt på fötter och diggade med.

Norli och KKV var först ut denna kväll med ”Bilen”. En halvsnabb låt med skönt tempo som killarna levererade med en lika skön sång. Ganska bra drag ändå.
Efter en kort spontanquiz från Sannas sida där killarna blev något ställda över allsångsledarens plötsliga frågor om vad den andras föräldrar heter och dyligt, blev det så dags för allsång. Sonny och Kim som de heter gick båda ut i publiken som hakat armkrok med grannen och gungade med i ”Jag tror på sommaren”.

Lukas Graham fick göra hela två låtar i programmet. Den första som han bjöd den svenska allsångspubliken på var en av deras hits, ”Love someone”. Frontsångaren Lukas Forchhammer stod vid sitt mickstativ i svarta byxor och vit t-shirt och sjöng från hjärtat. Fint framträdande. Hans andra framträdande närmare slutet på kvällen innehöll lite mer energi då de mot slutet av programmet framförde ”7 years”, ännu en av sina hits. Under denna tog sig sångaren också nerför trappan och ut på scentungan för att komma närmare publiken.

Duon Gammal bestående av Peg Parnevik och Pontus Pettersson sjöng sin ”Sånger från förut” som bör ha varit svår att missa för den som lyssnar på radio. Nu visade det sig att Pontus tydligen gjorde scendebut i och med detta framträdande, men deras kemi och lugna utstrålning medan de stod där ute på scentungan och sjöng gjorde att det är svårt att tro. Låten togs emot väl då det klappades med på sina håll. Som allsång körde duon ”Inatt jag drömde”. Även här blev det gung med armkrok i stolsraderna.

Sanna hittade sedan Kristian Luuk bland publiken, men han ville inte leda någon allsång. Däremot skickades hans nya kollega Daniel Hallberg upp för att hjälpa Sanna i allsången ”Jag vill vara din, Margareta”. Den avbröts dock rätt snart av Daniel som, för att bli lite varmare i kläderna, provade att sjunga nämnda låt på olika sätt. Med andra ord som de skulle kunnat låta om Magnus Uggla, Hellström eller Timbuktu tagit sig an den. Efter detta lilla så kallade humorinslag som kändes mer som att det störde själva allsången, fick publiken till slut åtminstone vara med i refrängen.

Då var den efterföljande allsången ”Inget stoppar oss nu”, av dansbandet Black Jack som startade sin karriär i samband med filmen med samma namn. Riktigt bra drag här men så är det också en bra, snabbare allsång där många troligen kan texten utantill.

När vi kommit mer än halvvägs in i finalen fick så Sissel Kyrkjebø stiga ut och inta plats mitt på scenen, med en flygen intill sig där kapellmästaren tagit plats. ”Welcome to my world” är en lugn visa som utan problem skulle platsat i en Disneyfilm. Sanna Nielsen var inte sen att ta chansen nu när hon ändå hade Sissel på besök att be om en duett. Tillsammans gjorde de den otroligt vackra ”Inners i sjelen” som undertecknad vill minnas att hon ska ha gjort under en av OS-ceremonierna 1994. Hur som helst så blir den ju inte sämre i duettversion med sångfåglarna Sissel och Sanna när de tar ton tillsammans.

Tess Merkel gjorde därefter ett överraskningsbesök. Hon kom in för att hjälpa Sanna i den svängiga allsången ”Leva livet”. Medan det riggades om på scenen inför säsongens absolut sista nummer fick här Lukas Graham roa tittarna och publiken på den andra halvan av scenen under några minuter med ”7 years”.

Finalkvällen led mot sitt slut och så snart Lukas tackats och lämnat scenen vände Sanna blicken mot kameran. Detta för att tacka såväl tittarna som säsongens gäster och publiken på plats för den här säsongen samt berättade att hon njutit av varenda sekund under dessa fyra år.

Sittande på en stol med husbandet runt sig gav gav de ”Följ mig bortåt vägen”. Mörkret hade fallit runt den upplysta scenen. Husbandet kompade vackert Sanna där hon gav ett finstämt nummer i denna lilla visa, för att sedan citera delar ur den och avsluta meningen med… ”vi ses nästa år igen!”. Jubel utbröt, skyltar med Sanna på sträcktes upp och bandet ökade takten något i den uppsluppna stämning som uppkom samtidigt som Sanna återigen tackade för den här säsongen. Ett väldigt fint avslut på allsångssommaren 2019 trots lite svajigt finalprogram överlag.

 

 

 

Lite segt i början men kvällen med Miriam tog sig till sist

snart Sanna Nielsen och de övriga gästartisterna avslutat medleyt av Berghagens låtar och gått av scenen var den helt i Miriam Bryants händer. Nu var det hon som höll i taktpinnen och varvade sin musik med korta mellansnack som kanske inte alltid satt sådär perfekt. Hon hade förstås också med sig några egna gästartister. Dessa var Markus Krunegård, Lisa Nilsson och Seinabo Sey. 

Det började riktigt bra med en av hennes nya låtar ”Du med dig”. En medryckande låt där texten ihop med den härliga melodin gör att låten lyfter. Nästföljande låt ”Rocket” har vi hört på den här scenen för bara ett par år sedan men responsen var nog ungefär lika bra då som denna härliga kväll. Känns sedan som att det blev lite segare under ett tag. Duetten med Markus Krunegård och sångerskan gjorde en slags duett där de hade bra kemi och det var en fin låt så men själva numret kändes lite sömnigt.

Ungefär 30 minuter in eller så lyfte showen mer. Det var då som Miriam tog in Lisa Nilsson. Lisa bjöd på sin egen originalversion av ”Allt jag behöver”. När så Miriam gjorde henne sällskap övergick de till att leverera Miriams tuffare och fräckare version av samma låt. Den sistnämnda versionen var den som gick hem bäst. Det började genast klappas i takt och folk ställde sig upp. Miriam tog tillfället i akt och inbjöd publiken framför scenen att ta över sången för en stund. Underbart här att se Lisa och Miriam tillsammans.

Miriam gav sig också på Strövtåg i hembygden på ett väldigt fint sätt med Seinabo Sey som gäst. Miriam valde att avsluta kvällen med ännu en låt från Så mycket bättre, nämligen ”Ett sista glas” som väl får sägas vara ytterligare en av hennes SMB-hits. Stämningen var god och även låt sångerskan sin publik att ta över sången för en stund.

Hon hade under hela kvällen en riktigt bra närvaro, hade kontakt med de som kommit dit för att se henne live och rörde sig mycket, mestadels uppe på scenen. Hon tycktes också gilla, vad gäller scenspråket, att sitta på huk eller på knä då det var en av de vanligaste poserna man såg henne i. Oavsett om hon var ensam eller tillsammans med en av sina gäster.

Nu har sångerskan varit nervös inför att sätta ihop en hel timmes liveshow för tv, vilket hon berättade på presskonferensen tidigare i år. Med det här facit i hand så skulle hon inte behövt hon inte vara det. Miriam gav överlag på en bra sammansatt timme som slutade precis som den ska, med glädje och en god, gemytlig stämning.

Musikal så som i himmelen i veckans allsång

Sommaren går fort och det känns som att den i stort sett flugit förbi. Vi är redan inne på program sju, med endast finalen väntandes runt hörnet. Inför detta program provade man två nyheter.  En är att skriva ut texten på allsångerna på en LED-skärm där orkestern står. Tanken är väl god men det finns definitivt visa brister och problem med detta. I övrigt var allt sig likt i stort sett där Sanna Nielsen professionellt  och glädjefullt ledde oss genom den ordinarie timmen. 11-årige Oscar Stembridge visade framfötterna rejält, Lasse Berghagen hyllades för 50 år som artist med ett medley och Så som i himlen-ensemblen sjöng om livet och spred energi till publiken. 

Tonerna till vinjetten hann knappt tystna innan Sanna drog igång kvällens första allsång, ”Ljudet av ett annat hjärta”. En allsång som många tycktes kunna.

Oscar Stembridge är bara 11 år  och kan redan fyra instrument. Ett av de är gitarr som han hade med sig i nu när han gav allsångspubliken sin ”Losing you”. En mogen poplåt som unge Oscar gör bra. Känns lite konstigt dock att se denna blonda lilla kille göra en låt som någon annan lite äldre artist skulle kunna gjort också med tanke på texten.

Karismatiske Stembridge visar ingen nervositet någonstans vare sig under uppträdandet eller när han pratar med programledaren samt vänder sig till publiken då och då för att då och då taggad ropa någonting. En blivande programledare tror Sanna, varför inte? Återstår att se vad som händer framöver i hans karriär. Att han kan vara med och leda allsång syntes också då han och Sanna tog varsin trappa ner under allsången Sommaren är kort, för att låta ett antal sångglada människor känna på att sjunga i micken.

Efter ett kort besök åt jazzhållet där Sanna själv och två musiker tillsammans framför ”I en roddbåt till Kina” presenteras Janice som var med i programmet 2017.  Den här gången framförde hon tillsammans med två dansare sin ”Hearts will bleed”. Efter ett kort litet snack med Sanna dansade Janice ut i gångarna för att leda allsången ”Sånt är livet”, där delar av publiken stod upp och diggade med. Janice smet sen backstage medan Sanna påade nästa allsång direkt, den vackra och betydligt lugnare ”Änglamark”.

Med hjälp av ensemblen från Så som i himmelen hamnade vi sedan i musikalens värld. Philip Jalmelid inledde med ”Den tid jag har”, en av de lugna, nakna låtarna från musikalen. Det vill säga texten är ganska stark här.  Den övergick i den mer fartfyllda och glada ”En sång till livet” där hela ensemblen ställde sig i grupp på scenens stora trappa och använde sig själva som trummor när de klappade. Vid tonartshöjningen märktes hur även publikens energi ökade. Värt att nämna här är också att Malena Ernman, mezzosopranen ursprungligen från Sandviken, ingår i denna ensemble.

Philip Jalmelid

Ännu en allsång levererades. Den här gången handlade det om Brobergs gamla ”Båtlåt” som Philip Jalmelid var med och ledde.

Miriam Bryant klev så ut på scenen till sitt eget väntande band. Genom att gå ner på huk ett antal gånger samt gå både upp och ned i trappan under tidens gång gav hon sin relativt nya låt ”Neråt / uppåt”. Som respons på det fick hon taktfast handklapp av publiken. Bra drag var det också i hennes allsång ”Det kommer aldrig va över för mig”. Med tanke på urvalet ur häftet den här veckan så är denna allsång yngst. Dessutom kräver den att man verkligen hänger med i melodin och det tycktes folket klara ganska bra.

I publiken satt också Lasse Berghagen som förutom att ha varit programledare på Sollidenscenen i 10 år även firar 50 år som artist. Samtliga i orkestern som nu dragit på sig blåa kavajer kompade nu Sanna Nielsen och flera av hennes gäster i ett medley av Berghagens låtar. De blåa kavajerna? Jo, det var vad Berghagen bar på sin tid. Att se Oscar Stembridge stå och sjunga i ”Ding dong” om en man som var två meter lång och peka mot den gänglige Lasse Berghagen på sin plats var härligt och roligt att se. I övrigt fick man höra smakprov av bland annat ”Teddybjörnen Fredriksson” och ”En kväll i juni” som också avslutade medleyt. Riktigt fint medley där publiken var på direkt och det blev ett bra drag som både hyllade Lasse och satte fin punkt för den ordinarie timmen.

Lasse Berghagen fick rosor av Sanna

Apropå det där med nymodigheterna som nämndes inledningsvis. Förutom textremsan uppe på scenen stod också tre storbildskärmar utplacerade på området. De syns inte i bild men gör uppenbarligen att en del som ser sig själv på skärmarna svarar med att vinka till kameran. Bra också för de som står en bit bort som ändå kan se vad som händer på/vid scenen, åtminstone den del som är filmad då…

Sen har vi den där textremsan som gör att man kan hänga med i allsångerna. Den återkommer vi till i ett senare inlägg då det finns vissa plus men också en del som hamnar på minussidan.