Vem sticker ut och vilka överraskar i Linköpings startfält?

Vi har nu hört veckans alla låtar och det här är mina omdömen om de efter kvällens uppspelning. Det finns inget riktigt bottennapp alls här och flera starka låtar samt några som sticker ut på ett eller annat sätt.

The mamas – Move
Förra årets ”vinnarkör” The Mamas öppnar Linköping starkt med en riktigt svängig powerlåt. Det känns lite som att de fortsätter på John Lundviks bana men på sitt eget sätt. Låten innehåller en tydlig refräng som inkluderar handklapp, förutom en brygga med tonartshöjning, lät det som. En härlig, skön låt som har en förmåga att fånga en. Känns som att det kommer bli en del moves här.

Suzi P – Moves
Förutom det där lilla s:et i slutet på Suzis låt är de två första låttitlarna förvillande lika. Men… där slutar likheterna. Suzi har en häftig låt där sångerskan avverkar en hel del text på kort tid. Den är åt hiphophållet, innehåller tydlig refräng och ett beat, som är rätt så lättsmält att lyssna på. En lugn brygga tar ned tempot tillfälligt.


Robin Bengtsson – Take a chance

Här blir det pop av MF-vinnaren 2017, men rätt lugn sådan. Versen är mer berättande och det är en stark refräng. Själva frasen, som även är låttiteln, för tankarna åt ABBA men det är långt ifrån kvartettens signum. Robin kommer fram bra i denna låt som känns modern.

Malou Prytz – Ballerina
Malou är tillbaka. Nu med en mer vuxnare låt. Titeln Ballerina kan dock förvilla för medan det lätt för tankarna till något gulligt så är det här en mer medveten låt, en stark pop i midtempo som påminner om Sia. Det här är starkare låt för hennes del mot debutåret. Låt och sångerska passar varandra. Ska bli roligt att se hur hon framför denna på scenen.

OVÖ – Inga problem
Duon Finess och Ivory ger startfältets enda poplåt med afrikanska danstoner. Den innehåller stadigt beat, rap och sång så en mixad historia helt enkelt. Trots en hel del text är den lätt att följa med i, men låten fångade inte mig.

Sonja Alden – Sluta aldrig gå
Det lyser Sonja Aldén om det här bidraget. Nu har hon visserligen varit med och skrivit denna själv så det kan ha en viss förklaring. Sluta aldrig gå skulle mycket väl kunna platsa på hennes skiva ”Till dig” från 2007. En klassisk vacker Sonja-ballad där texten kommer fram fint och tydligt och där ett enkelt pianokomp såväl inleder som avslutar låten. Hon sticker garanterat ut i detta startfält, vilket kan vara en fördel för henne. Hon har ju ingen konkurrent här inom balladgenren.

Felix Sandman
Felix är en bra artist men jag får inget riktigt grepp om låten vid första genomlyssning. Felix har en modern poplåt där man inte kan ta miste på vad bidraget heter. Tycker dock att takten känns halvt haltande. Det är snabbt varvat med lugnare delar. Han och Robin kan möjligen slåss om röster, men är det till nackdel eller räcker rösterna till för de båda?

Imorgon är första repen för artisterna inför oss och då får vi se hur det här ska arta sig under resten av veckan.

Publicerat av

Diana Wikström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *