Konsten att känna sig handikappad i jobbet

Det här känns jättekonstigt, att inte få sitta framför scenen och följa allt i realtid. Jag får en lätt handikappad känsla av att sitta här och veta att repetitonerna är i full gång och jag har nada koll på vad som sker över huvud taget. Som att ha fått amputera ett ben och sen inte getts kryckor som hjälpmedel för att ta sig fram själv. Eller något åt det hållet.

Det enda som går att göra är att sitta här vackert och invänta material från produktionen för att analysera om och hur det går att användas. Och framför allt vad bilderna egentligen faktiskt berättar.

Nåväl. Nu har i alla fall bilder från Kadiatous rep börjat komma in så… Here we go. Jag ska försöka att följa med i vad som sker under dessa veckor så att även ni kan få en bild av bidragen. Deal? 🙂

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *