Kultur på kollisonskurs i deltävling 3

Timbuktu & Christer Björkmanx6.                           Foto: Stina Stjernkvist / SVT

I den tredje deltävlingen får Christer Björkman programledarbesök av artisten Timbuktu. Okej, de två kanske inte känns jättesynkade som programledarduo och vissa skämt känns lite stela ännu efter andra genrepet. I övrigt sköter Timbuktu sig i sin programledarroll.

Det där med att sköta sig… Det kan man däremot inte säga om bönderna Leif och Billy som tar sig in på arenan genom att leka två killar från hälsomyndigheten och sedan blir Björkmans två runners. Det vb:t är faktiskt lite kul. När man sedan träffar på de då och då under resten av programmets gång letar man febrilt efter den där kudden som man kan gömma sig bakom.

Det är Björkman som börjar med att presentera Timbuktu som veckans sidekick eller vad man ska säga. Timbuktu uppenbarar sig då med ett gäng dansare, samtliga i dåtida kläder, och gör en 1700-talsversion av en av våra svenska klassiker, ”Flickan och kråkan”. Väldigt oväntad öppning…

Timbuktu.                                                                    Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Själva öppningsnumret är snyggt och udda i och med stilen som det klätts in i. Den maffig eller förväntansfulla stämning inför resten av festkvällen uteblir däremot.

Efter öppningsnumret påas själva tävlingen och såklart också artisterna för ikväll.

De där artistpresentationerna är för övrigt väl genomtänkta och snyggt gjorda. Då det är 20-årsjubileum för Melodifestivalen i den form den har idag så börjar samtliga artister sin historia, läst ur en bok, vid år 2002. De berättar om var i livet de befann sig det året och drar sen lite om sin karriär och hur deras liv sett ut genom åren. Gillas mycket!

Charlotte Perrelli, superproffset, gnistrar och bjuder på en försmak av Eurvision Song Contest i hennes glammiga bidrag.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Emil och hans bidrag ”Om allting skiter sig” är starkast i refrängerna. När han sedan kommer till versen så blir det lite platt igen trots god sånginsats och att han är rörlig på scenen. Det är lite som att åka i en berg-och-dalbana.

Inför Klaras presentation ser Timbuktu lägligt nog fortfarande ut som en tävlingsryttare med hög hatt sedan senaste klädbyte. Och det här är inte det enda klädbytet vi får se under kvällen. Varför är det så passande inför just Klaras presentation? Jo hon har ju en koppling till hästar och har tävlat med häst tidigare.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Klara fångar för övrigt kamerorna bra i i sitt moderna doftande nummer och rösten sitter fint.

Mustasch ja de rockar loss som det rockband de är. Deras låt är emellertid lite för anonym som rocklåt så de kan få svårt att få tillräckligt med röster för att ta sig vidare av den anledningen.

Skönsjungande Pocahontas-Elisa gör säkert det hon ska i sin drömska scenvärld, med all tungrök och dansarna som rör sig runt henne. Tusse han visar fortsatt stark form både i sång och överlag, i en låt som verkligen passar honom. Han känns som ett med ”Voices”.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

För första gången i år får en gästartist komma och köra en liten mellanakt och det är Sabina Ddumba, som gör ett litet potpurri.

Sabina Ddumba                                                          Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Denna förmiddag var det Charlotte Perrelli och Elisa som fick bli fejkfinalister. Om det kan bli samma resultat ikväll? Ja, det är inte omöjligt.

I det stora hela är det en bra tredje deltävling med många bra låtar och en lagom allvarlig gästande programledare som ändå håller sig till grunden i festivalen samtidigt som han kan dra lite skämt här och var. Även låtskrivarna fick iaf någon sekunds extra tid i strålkastrarljuset då programledarna efter att ha nämnt Tusses låtskrivare påpekade att det verkar som att de har ”legat i”.

Sen var det de där bönderna… Missförstå mig inte. Jag är inte anti mot humor och vill ha det MF-cleant och allvarligt rakt igenom. Programmen blir alltid bättre när det är kryddat med humor och skämt.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Men att skicka in ett par bönder som uppenbarligen verkar vara en vandrande katastrof i alla deras förehavanden (jo jag vet att det är efter manus men ändå)… I den vanligen så festliga och glittrande Melodifestivalen. Det ger historiens största kulturkrock på över 100 år. Faktiskt lite för stor.

Publicerat av

Diana Wikström

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *