Sannas besked – leder allsången även nästa år

Allsångssommaren är nu slut. Den avslutades med ett program som gick i ett ganska lugnt tempo. Det som gjorde att programmet tryckte lite på gaspedalen var i många fall allsångerna. Det blev också lite av ett nordiskt tema då två av artisterna är svenska medan Sissel Kyrkjebø är från Norge och Lukas Graham från Danmark. Sanna höll på svaret huruvuda hon stannar eller inte. Först efter att ha sjungit klart på den avslutande visan med hela husbandet runt sig avslöjade hon till sist att hon stannar kvar som allsångsledare ytterligare ett år.

Sanna Nielsen var finalkvällen till ära klädd i en guldfärgad outfit bestående av byxor och en kavaj. Så snart Stockholm i mitt hjärta tonat ut drog husbandet igång allsången ”Guld och gröna skogar”. Sanna tog genast ton och rev av en rad på den innan hon uppmanade publiken att slå upp rätt sida i allsångshäftet. Publiken kom snabbt på fötter och diggade med.

Norli och KKV var först ut denna kväll med ”Bilen”. En halvsnabb låt med skönt tempo som killarna levererade med en lika skön sång. Ganska bra drag ändå.
Efter en kort spontanquiz från Sannas sida där killarna blev något ställda över allsångsledarens plötsliga frågor om vad den andras föräldrar heter och dyligt, blev det så dags för allsång. Sonny och Kim som de heter gick båda ut i publiken som hakat armkrok med grannen och gungade med i ”Jag tror på sommaren”.

Lukas Graham fick göra hela två låtar i programmet. Den första som han bjöd den svenska allsångspubliken på var en av deras hits, ”Love someone”. Frontsångaren Lukas Forchhammer stod vid sitt mickstativ i svarta byxor och vit t-shirt och sjöng från hjärtat. Fint framträdande. Hans andra framträdande närmare slutet på kvällen innehöll lite mer energi då de mot slutet av programmet framförde ”7 years”, ännu en av sina hits. Under denna tog sig sångaren också nerför trappan och ut på scentungan för att komma närmare publiken.

Duon Gammal bestående av Peg Parnevik och Pontus Pettersson sjöng sin ”Sånger från förut” som bör ha varit svår att missa för den som lyssnar på radio. Nu visade det sig att Pontus tydligen gjorde scendebut i och med detta framträdande, men deras kemi och lugna utstrålning medan de stod där ute på scentungan och sjöng gjorde att det är svårt att tro. Låten togs emot väl då det klappades med på sina håll. Som allsång körde duon ”Inatt jag drömde”. Även här blev det gung med armkrok i stolsraderna.

Sanna hittade sedan Kristian Luuk bland publiken, men han ville inte leda någon allsång. Däremot skickades hans nya kollega Daniel Hallberg upp för att hjälpa Sanna i allsången ”Jag vill vara din, Margareta”. Den avbröts dock rätt snart av Daniel som, för att bli lite varmare i kläderna, provade att sjunga nämnda låt på olika sätt. Med andra ord som de skulle kunnat låta om Magnus Uggla, Hellström eller Timbuktu tagit sig an den. Efter detta lilla så kallade humorinslag som kändes mer som att det störde själva allsången, fick publiken till slut åtminstone vara med i refrängen.

Då var den efterföljande allsången ”Inget stoppar oss nu”, av dansbandet Black Jack som startade sin karriär i samband med filmen med samma namn. Riktigt bra drag här men så är det också en bra, snabbare allsång där många troligen kan texten utantill.

När vi kommit mer än halvvägs in i finalen fick så Sissel Kyrkjebø stiga ut och inta plats mitt på scenen, med en flygen intill sig där kapellmästaren tagit plats. ”Welcome to my world” är en lugn visa som utan problem skulle platsat i en Disneyfilm. Sanna Nielsen var inte sen att ta chansen nu när hon ändå hade Sissel på besök att be om en duett. Tillsammans gjorde de den otroligt vackra ”Inners i sjelen” som undertecknad vill minnas att hon ska ha gjort under en av OS-ceremonierna 1994. Hur som helst så blir den ju inte sämre i duettversion med sångfåglarna Sissel och Sanna när de tar ton tillsammans.

Tess Merkel gjorde därefter ett överraskningsbesök. Hon kom in för att hjälpa Sanna i den svängiga allsången ”Leva livet”. Medan det riggades om på scenen inför säsongens absolut sista nummer fick här Lukas Graham roa tittarna och publiken på den andra halvan av scenen under några minuter med ”7 years”.

Finalkvällen led mot sitt slut och så snart Lukas tackats och lämnat scenen vände Sanna blicken mot kameran. Detta för att tacka såväl tittarna som säsongens gäster och publiken på plats för den här säsongen samt berättade att hon njutit av varenda sekund under dessa fyra år.

Sittande på en stol med husbandet runt sig gav gav de ”Följ mig bortåt vägen”. Mörkret hade fallit runt den upplysta scenen. Husbandet kompade vackert Sanna där hon gav ett finstämt nummer i denna lilla visa, för att sedan citera delar ur den och avsluta meningen med… ”vi ses nästa år igen!”. Jubel utbröt, skyltar med Sanna på sträcktes upp och bandet ökade takten något i den uppsluppna stämning som uppkom samtidigt som Sanna återigen tackade för den här säsongen. Ett väldigt fint avslut på allsångssommaren 2019 trots lite svajigt finalprogram överlag.

 

 

 

Lite segt i början men kvällen med Miriam tog sig till sist

snart Sanna Nielsen och de övriga gästartisterna avslutat medleyt av Berghagens låtar och gått av scenen var den helt i Miriam Bryants händer. Nu var det hon som höll i taktpinnen och varvade sin musik med korta mellansnack som kanske inte alltid satt sådär perfekt. Hon hade förstås också med sig några egna gästartister. Dessa var Markus Krunegård, Lisa Nilsson och Seinabo Sey. 

Det började riktigt bra med en av hennes nya låtar ”Du med dig”. En medryckande låt där texten ihop med den härliga melodin gör att låten lyfter. Nästföljande låt ”Rocket” har vi hört på den här scenen för bara ett par år sedan men responsen var nog ungefär lika bra då som denna härliga kväll. Känns sedan som att det blev lite segare under ett tag. Duetten med Markus Krunegård och sångerskan gjorde en slags duett där de hade bra kemi och det var en fin låt så men själva numret kändes lite sömnigt.

Ungefär 30 minuter in eller så lyfte showen mer. Det var då som Miriam tog in Lisa Nilsson. Lisa bjöd på sin egen originalversion av ”Allt jag behöver”. När så Miriam gjorde henne sällskap övergick de till att leverera Miriams tuffare och fräckare version av samma låt. Den sistnämnda versionen var den som gick hem bäst. Det började genast klappas i takt och folk ställde sig upp. Miriam tog tillfället i akt och inbjöd publiken framför scenen att ta över sången för en stund. Underbart här att se Lisa och Miriam tillsammans.

Miriam gav sig också på Strövtåg i hembygden på ett väldigt fint sätt med Seinabo Sey som gäst. Miriam valde att avsluta kvällen med ännu en låt från Så mycket bättre, nämligen ”Ett sista glas” som väl får sägas vara ytterligare en av hennes SMB-hits. Stämningen var god och även låt sångerskan sin publik att ta över sången för en stund.

Hon hade under hela kvällen en riktigt bra närvaro, hade kontakt med de som kommit dit för att se henne live och rörde sig mycket, mestadels uppe på scenen. Hon tycktes också gilla, vad gäller scenspråket, att sitta på huk eller på knä då det var en av de vanligaste poserna man såg henne i. Oavsett om hon var ensam eller tillsammans med en av sina gäster.

Nu har sångerskan varit nervös inför att sätta ihop en hel timmes liveshow för tv, vilket hon berättade på presskonferensen tidigare i år. Med det här facit i hand så skulle hon inte behövt hon inte vara det. Miriam gav överlag på en bra sammansatt timme som slutade precis som den ska, med glädje och en god, gemytlig stämning.

Musikal så som i himmelen i veckans allsång

Sommaren går fort och det känns som att den i stort sett flugit förbi. Vi är redan inne på program sju, med endast finalen väntandes runt hörnet. Inför detta program provade man två nyheter.  En är att skriva ut texten på allsångerna på en LED-skärm där orkestern står. Tanken är väl god men det finns definitivt visa brister och problem med detta. I övrigt var allt sig likt i stort sett där Sanna Nielsen professionellt  och glädjefullt ledde oss genom den ordinarie timmen. 11-årige Oscar Stembridge visade framfötterna rejält, Lasse Berghagen hyllades för 50 år som artist med ett medley och Så som i himlen-ensemblen sjöng om livet och spred energi till publiken. 

Tonerna till vinjetten hann knappt tystna innan Sanna drog igång kvällens första allsång, ”Ljudet av ett annat hjärta”. En allsång som många tycktes kunna.

Oscar Stembridge är bara 11 år  och kan redan fyra instrument. Ett av de är gitarr som han hade med sig i nu när han gav allsångspubliken sin ”Losing you”. En mogen poplåt som unge Oscar gör bra. Känns lite konstigt dock att se denna blonda lilla kille göra en låt som någon annan lite äldre artist skulle kunna gjort också med tanke på texten.

Karismatiske Stembridge visar ingen nervositet någonstans vare sig under uppträdandet eller när han pratar med programledaren samt vänder sig till publiken då och då för att då och då taggad ropa någonting. En blivande programledare tror Sanna, varför inte? Återstår att se vad som händer framöver i hans karriär. Att han kan vara med och leda allsång syntes också då han och Sanna tog varsin trappa ner under allsången Sommaren är kort, för att låta ett antal sångglada människor känna på att sjunga i micken.

Efter ett kort besök åt jazzhållet där Sanna själv och två musiker tillsammans framför ”I en roddbåt till Kina” presenteras Janice som var med i programmet 2017.  Den här gången framförde hon tillsammans med två dansare sin ”Hearts will bleed”. Efter ett kort litet snack med Sanna dansade Janice ut i gångarna för att leda allsången ”Sånt är livet”, där delar av publiken stod upp och diggade med. Janice smet sen backstage medan Sanna påade nästa allsång direkt, den vackra och betydligt lugnare ”Änglamark”.

Med hjälp av ensemblen från Så som i himmelen hamnade vi sedan i musikalens värld. Philip Jalmelid inledde med ”Den tid jag har”, en av de lugna, nakna låtarna från musikalen. Det vill säga texten är ganska stark här.  Den övergick i den mer fartfyllda och glada ”En sång till livet” där hela ensemblen ställde sig i grupp på scenens stora trappa och använde sig själva som trummor när de klappade. Vid tonartshöjningen märktes hur även publikens energi ökade. Värt att nämna här är också att Malena Ernman, mezzosopranen ursprungligen från Sandviken, ingår i denna ensemble.

Philip Jalmelid

Ännu en allsång levererades. Den här gången handlade det om Brobergs gamla ”Båtlåt” som Philip Jalmelid var med och ledde.

Miriam Bryant klev så ut på scenen till sitt eget väntande band. Genom att gå ner på huk ett antal gånger samt gå både upp och ned i trappan under tidens gång gav hon sin relativt nya låt ”Neråt / uppåt”. Som respons på det fick hon taktfast handklapp av publiken. Bra drag var det också i hennes allsång ”Det kommer aldrig va över för mig”. Med tanke på urvalet ur häftet den här veckan så är denna allsång yngst. Dessutom kräver den att man verkligen hänger med i melodin och det tycktes folket klara ganska bra.

I publiken satt också Lasse Berghagen som förutom att ha varit programledare på Sollidenscenen i 10 år även firar 50 år som artist. Samtliga i orkestern som nu dragit på sig blåa kavajer kompade nu Sanna Nielsen och flera av hennes gäster i ett medley av Berghagens låtar. De blåa kavajerna? Jo, det var vad Berghagen bar på sin tid. Att se Oscar Stembridge stå och sjunga i ”Ding dong” om en man som var två meter lång och peka mot den gänglige Lasse Berghagen på sin plats var härligt och roligt att se. I övrigt fick man höra smakprov av bland annat ”Teddybjörnen Fredriksson” och ”En kväll i juni” som också avslutade medleyt. Riktigt fint medley där publiken var på direkt och det blev ett bra drag som både hyllade Lasse och satte fin punkt för den ordinarie timmen.

Lasse Berghagen fick rosor av Sanna

Apropå det där med nymodigheterna som nämndes inledningsvis. Förutom textremsan uppe på scenen stod också tre storbildskärmar utplacerade på området. De syns inte i bild men gör uppenbarligen att en del som ser sig själv på skärmarna svarar med att vinka till kameran. Bra också för de som står en bit bort som ändå kan se vad som händer på/vid scenen, åtminstone den del som är filmad då…

Sen har vi den där textremsan som gör att man kan hänga med i allsångerna. Den återkommer vi till i ett senare inlägg då det finns vissa plus men också en del som hamnar på minussidan.

Bra stämning i sommarens sjätte allsång

Duncan Laurence besökte Sverige och allsång på Skansen

Det är Pridevecka nu. Det syntes inte minst på veckans allsångsprogram då det syntes en hel del regnbågsflaggor samt att den Nederländska Eurovisionsvinnaren Duncan Laurence besökte Sanna Nielsen. Han fick folket som tagit sig dit att klappa i takt till hans segrarlåt ”Arcade”. Även Orup och duon Icona Pop fick bra respons. Utöver det fick vi höra rap igen och ett utdrag från operans värld. Men det sista numret där Sanna bytt ut signaturlåten mot en underbar version av ”Caravan of love” var riktigt bra. Den utgjorde ett både snyggt och starkt avslut på den ordinarie timmen innan de övergick till SVT play-sändningen. Ännu ett plus är att ingen av artisterna hade någon av sina egna låtar som allsång. 

Orup är mannen som haft ett antal hits genom åren. Nu fick dock hitsen vara till åtminstone eftersändningen. Orup öppnade istället programmet med att bjuda på sin purfärska singel ”Vakuum” där han sjöng om att han inte vill vara ett vakuum. Nu har just vakuum en djupare innebörd här och har med relationer att att göra men Orup var definitivt inget vakuum i programmet. Han intog scenen tillsammans med stora delar av orkestern som också fått kliva fram och visade upp en del danssteg. Tillsammans fick de det att svänga loss ganska bra, med taktfakta klapp från publiken under tiden.

När det blev dags för allsång gick han emellertid tillbaka till 1968 genom att ta den gamla allsångsdängan ”Det börjar verka kärlek banne mig”.

Maxida Märak är ännu en av årets rappare som besöker Sanna Nielsen på Sollidenscenen. Maxida skiljer sig från många av dessa genom att, åtminstone i ”Lova ingenting” där stuket går mer åt sång än åt att spotta ut sig ord. Låten ”Lova ingenting” har ett skönt tempo som gör den till mer lättlyssnad raplåt. Dock kändes responsen från publiken ganska sval.
Maxidas allsång var Petra Marklunds ”Händerna mot himlen”, vilken funkade väldigt bra. Folk ställde sig upp och ett antal händer sträcktes mot skyn.

Därefter blev det opera av Adrian Angelico från Norge. Mezzosopranen gav allsångspubliken på plats och framför tv:n ett smakprov från denna världen genom att göra Händels ”Lascua ch’io pianga” till harpa. Ett fint stycke och Adrian är riktigt skicklig på det han gör, det går inte att ta ifrån honom. Det är bra att Allsång på Skansen blandar och ger med musikgenrer för att göra de mer åtkomliga för den stora, allmänna publiken men tyvärr så blev detta lite av ett sömnpiller om man ser på de övriga punkterna i programmet. Opera tycks ofta svårt att få in på ett bra sätt.

Då det blev dags för Icona Pop att äntra scenen skruvade de upp farten ett antal snäpp och rev av sin ”Next mistake” framför stående publik, medelst mer eller mindre spontan dans. Tror åtminstone inte att koreografin var ristad i sten. Som allsång valdes Kikkis ”Bra vibrationer”. Svårt att misslyckas med den som allsång.

Icona Pop hade med sig dragshowartister som dansare

Sanna Nielsen avbröts sedan av Maria Lundqvist i sin roll som Sally som kände ett starkt behov av att gå upp och hälsa på som hon sa, kapellmakaren. Vet inte om man kan säga att hon ledde en allsång direkt men hon presenterade åtminstone nästa allsång, ”Vals om sommaren”. En visa om hur hemskt sommaren är på olika sätt och ja, det är svårt att hänga med i texten till en låt som man i stort sett aldrig annars hört eller sjunger. Om man samtidigt ska hålla ett öga på vad Marias alter ego Sally egentligen sysslar med, som att gå ner i split och rulla nerför trappan. Under tiden Maria hade en intern fight med Sally och till sist lyckades klä av sig rollen så kom det fram att hon faktiskt gillar sommaren. Kändes smått schizofrent just där…

Orup presenterades så ännu en gång och ställde sig ute på scentungan. ”Det är nånting som är bra med stan ikväll” är inte lika medryckande som den inledande låten. Något lugnare i tempo men fin låt. I god prideanda presenterade Sanna nästa allsång, ”Vi gör det ändå”. En härlig och positiv stämning spreds över Skansen.

Till slut var det så dags för årets Eurovisionsvinnare Duncan Laurence att få komma ut och sjunga sin vinnarlåt ”Arcade”, där publiken mot slutet klappade i takt i refrängen. Sanna som nu bytt om till en ljusblå fluffig kreation snackade förstås litegrann med sångaren innan han avtackades och hon själv bjöd in till party med Housemartins gamla ”Caravan of love”. Orkestern hade nu tagit sig ner från sitt hörn på scenen och stod såväl i trappan som på ett specialbyggt podium. Folk stod upp och diggade med medan Sanna och gänget gav allt i form av ren glädje och energi. Det blev en feststämning helt enkelt som satte den där lilla guldkanten på ett av årets bästa program hittills.

Smith & Thell och Sven-Ingvars två guldkorn i veckans allsång

Smith & Thell

Den femte allsångskvällen denna sommar besöktes Sanna Nielsen av fyra artister som representerade fyra olika musikstilar. Sven-Ingvars står för dansbandsmusiken även om de nu har blivit mer moderna och förändrat soundet i låtarna. Åkervinda står för folkmusiken medan duon Smith & Thell gav sin hit ”Forgive me friend” som går lite i countrypophållet. Sedan har vi den där rappen som verkar återkomma vecka efter vecka känns det som. Den här gången heter artisten Imenella, en ung dansare och koreograf som nu valt att ta steget och bli artist. Ska man lyckas summera detta i en mening så var det en lyckad kväll som avslutades på topp men som hade sina sömniga stunder.

Sven-Ingvars med Oscar Magnusson som leadsångare intog scenen ganska direkt efter att Sanna presenterat kvällens gäster. De öppnade kvällen med att passande nog sjunga om ”Sommar i Sverige”. En lite rockigare version än originalet där Oscar bland annat petade in Skansen i texten, dagen till ära.

Oscar och resten av bandet gick sedan av medan Sanna drog igång allsången ”Ring ring” och gick runt i gångarna medan publiken stod upp och sjöng med.

Rapparen Imenella hade med sig Newkid samt totalt åtta dansare som backade upp henne i låten ”S/O”. Låten är en av de bättre raplåtarna som SVT haft med denna sommar. Men själva genren rap börjar kännas som att det varit för mycket av. Nu lär vi få mer rap framöver innan säsongen är slut. Men då var det skönt att höra Imenella låta publiken ta ton tillsammans med henne i Per Gessles ”Här kommer alla känslorna”. En Gessle-sommarhit som passar perfekt som allsång.

Tjejkvartetten Åkervinda drog sedan ner på farten rejält och sjöng a capella folkmusik bestående av nordiska folkvisor. Visan ”Trilon” var första smakprovet och därefter övergick den till ”Det brinner en eld” där den sistnämnda kanske är lite mer lättlyssnad än den första. Allsången ”Nu är det gott att leva” gick i lite samma stuk. En jättefin mysig allsång som dock är en sådan som kräver allsångshäfte för att kunna hängas med i.

Under tiden hade på scenen byggts upp en äldre del av söder med rött hus, högre staket/plank och lång bänk. Sanna Nielsen hade iklätt sig en gul-svart-rutig klänning i äldre modell och levererade ett Söderkis-medley i sällskap med bland andra Sussie Eriksson, Kim Sulocki och Andreas Nilsson. Även de i kläder av äldre stil. Medleyt inleddes lättsamt med en visa om att köpa tulpaner och via ”vårat gäng” samt slagsmål som Sanna stoppade hamnade vi så småningom i dansens värld för en stund. Snygga övergångar och ett nummer som är välbyggt och genomtänkt från första tonen.

Så blev det åter Sven-Ingvars tur att inta scenen, den här gången med den lite lugnare låten ”Rör vid mig igen” från i år. Texten i denna är fin och låten togs emot ganska bra av publiken. Efter kort prat mellan Sanna och Oscar om Sven Ingvars 2.0 och att pappa Sven-Erik fortfarande är närvarande på ett sätt drogs allsången ”Sommar och sol” igång. På sittplats ställde sig folk upp och det diggades med på olika sätt.

Orkestern fick några sekunder i rampljuset när Sanna läste upp ett nytt vykort och pratade med kapellmästaren som åt på en varmkorv. Vart det leder? Jo man dra igång refrängen på Köppäbävisan då det är korvens dag. Litet kul tilltag agerade brygga till nästa akt signerad duon Smith & Thell.

Maria och Victor i duon Smith & Thell bjöd på deras ”Forgive me friend”, som gått varm på radio bland annat, och fick med sig folket på Skansen.

Kvällen avrundades med hela två allsånger. Först den lugna ”Idas sommarvisa” som Smith and thell” var med och ledde. Därefter dök Hanna Hedlund upp och rev av Orups ”Då står pojkarna på rad” tillsammans med programledaren. Bra och härligt avslut på detta sätt i och med att folk även ställde sig upp och klappade i takt medan det sjöng med. Det är så en allsångskväll ska avslutas, med känslan på topp.

Svensk pop, humor och nostalgitoner då Sanna återigen bjöd in till musikfest

Fjärde programmet är avklarat av sommarens allsång på Skansen. Det betyder att vi redan har kommit halvvägs. Med gästartister som Bishara, Molly Sandén, Ann-Louise Hansson, Lamix och Anders Lundin blev det en väldig spridning på musikstilarna men även en del positiva överraskningar och några medleyn med Sannas gäster. Sanna Nielsen själv strålade i sin helvita outfit. Okej, den var kanske inte upphetsande i sig men Sanna är bildskön i det mesta. Även i vita byxor och kavaj.

Molly Sandén var först att presenteras, direkt efter vinjetten Stockholm i mitt hjärta. ”Det bästa kanske inte hänt än” är en upptempo poplåt på svenska som togs emot väl. Bakom henne körade för övrigt hennes syster Frida. Kvällens första allsång ”När vi två blir en” stod folk till slut upp i sjungandes mer eller mindre utan häften till hjälp.

Bishara som under kvällen avslöjade för Sanna Nielsen att han kommit i målbrottet, lyckades ändå leverera en bra och stabil version av sin genombrottslåt ”On my own”. Tillsammans med en kör av unga fans på ståplats.

Av de två på varandra relativt efterföljande allsångerna fungerade ”Bara få vara mig själv” bra, som Bishara var med och ledde. Men när så Sanna drog igång ”Sommartider” blev det ett ordentligt drag med handklapp och en del dansande vid sina platser. Här sjöng också många med i texten obehindrat och utantill.

Anders Lundin har stått på den här scenen många gånger tidigare men aldrig som enbart artist. Han stod nu på scentungan med vyn över Stockholm i bakgrunden och sjöng en fin liten visa om livet och relationer. ”Låten heter Bara du och jag”. När så Sanna Nielsen mötte upp honom på scentungan var Anders första reaktion att utbrista i ett lyckligt ”I’m back!”

Nu blev det ingen allsång för honom. Istället hade man byggt upp en julig scenografi med släde, halmbock och säck. utöver det användes även en grill och en solkarta som rekvisita. Tillsammans med Sanna gav han på ett jul-i-medley där jullåtar fått ny, lite humoristisk och somrigare text. Det var grillning, robotgräsklippare och klimatet som togs upp. Roligt medley som gick i ganska snabbt tempo och kändes som en typisk allsångsshow med rekvisita. Man känner igen stilen helt enkelt! Väl genomtänkt och de två samspelade bra.

Ann-Louise Hansson som varit artist i 60 år och har samlat på sig ett otal låtar genom året presenterades så. Fint då och skönt att få höra henne göra ett glatt litet medley bestående av flera av hennes låtar. Årets Melodifestivalsbidrag inräknat. Josefin Glenmark som skrivit den samt körade bakom sin mamma Ann-Louise i Mellon dök också upp. Medleyt avslutades med ”Ces’t la vie”. Ett trallvänlig glatt Mellobidrag från tidigt 00-tal som, även ikväll, fick publiken att ryckas med. Ganska omgående reste sig folk och klappade i takt medan sångerskan rörde sig ut mot scentungan.

Lite av det härliga draget som blev där bibehölls i den efterföljande allsången ”Gammaldags musik”, även om publiken nu åter satt ner. Josefin Glenmark passade på nu när tillfälle fanns att ställa sig hos Britta Bergström och Annika Granlund Jonsson för att bistå orkestern under denna allsång.

Lamix är ännu en rappare som besöker programmet denna sommar. Det känns som att det kan gå hur som helst med rappare som gästartister. Antingen tas de emot varmt av allsångspubliken eller så är de lite för svåra på något sätt. Lamix & rapparkollegan Ant Wan fick väl ändå en god respons men det känns som att Lamix allsång ”Ooa hela natten” var mer omtyckt än hans eget framförande.

Innan Sanna avrundade kvällen genom att åter hylla vår huvudstad tassade Molly Sandén ut igen, ombytt i kort rosa klänning, för att sjunga ”Va det då” till bland annat fansens lycka.

Ännu fler artister till Allsång på Skansen

Sissel Kyrkjebø, Anders Lundin, Duncan Laurence, Smith & Thell och Lukas Graham kommer även de till Allsång på Skansen. Foto: Kristin Saastad, Magnus Liam Karlsson, Paul Bellaart, Shervine Lainez, Universal Music. (SVT)

I förmiddags släppte SVT ytterligare sex artister som bokats in till de kvarvarande programmen. I program fem kommer duon Smith & Thell som fått en hit med sin ”Forgive me friend”. Framöver kommer även Eurovisionsvinnaren, nederländska Duncan Laurence. Vi kommer även få se norska sångfågeln Sissel Kyrkjebø och Lukas Graham.

Imorgon tisdag blir det ett för många säkert kärt återbesök när Anders Lundin gästar allsången. Anders var programledare i hela sju säsonger samt ledde på ett hörn 2003 då han tog över efter Lasse berghagen.

– Vi tycker att det är jätteroligt att kunna bjuda publiken på ännu fler artister till våra program i sommar och extra roligt med världsaktuella Lukas Graham, säger programmets projektledare Per Rådelius i ett pressmeddelande.

Ana Diaz rörd till tårar i veckans allsång

Med tre program in i säsongen var det dags för Sanna Nielsen att presentera orkestern vilket hon gjorde ganska så direkt. Bland gästartisterna behövde däremot inte Benjamin Ingrosso & Felix Sandman någon närmare presentation då skriket bland fansen på plats var rätt högt så fort de nämndes. Medan Arvingarna skapade en smittande glädje med sin Mellolåt ”I do” Bjöd skickliga Claudia Campagnol på lite jazzigare musik och allsångsdebutanten Ana Diaz blev rörd till tårar.

Det första Sanna gjorde efter att Stockholm i mitt hjärta klingat ut var att få upp folket som samlats framför Sollidencenen på fötter. Detta genom att dra igång allsången ”Musik ska byggas utav glädje”. Mot slutet av denna presenterades så husbandet.

På framför allt ståplats ökade sedan temperaturen rätt rejält när de som många väntat på om än väldigt kort tid, dök upp. Benjamin Ingrosso och Felix Sandman sjöng två låtar under ordinarie timmen varav Happy thoughts var den första. På ståplats hoppades det och sjöngs med. Den energin syntes även på flera håll bland de sittande. Sandman hade för övrigt överraskat och bytt hårfärg till blont. Killarna hade Gärdestads ”Jag ska fånga en ängel” som allsång, där publiken stod upp.

Inför nästa allsång fick Sanna chans att visa sin Göteborgs-humoristiska sida genom att först prata med bandet om vad som sker om någon spelar fel. Kapellmästaren Stefan visade sin knapp som skulle ge den som spelade fel en elstöt. På flajen stod Jonas i rök. Sanna gav en kort kommentar och tyckte sen de skulle gå vidare i en allsång som det ryker om, nämligen ”Trettiofyran”.

Ana Diaz som jobbat med och skrivit låtar till en hel del stora artister men som 2015 valde att kliva fram som egen artist gjorde nu allsångsdebut. Hon sjöng en väldigt lugn, berättande visa som kändes lite åt vaggvisehållet och släppte efteråt några tårar av lycka. Själv hade först hon trott att det skulle vara läskigt att gå upp. Även allsången gick i det saktare tempot då hon ledde ”Angöra en brygga” tillsammans med programledaren.

Man kan säga att Arvingarna var kvällens andra namnkunniga dragplåster, särskilt efter deras MF-hit ”I do”. Det var också denna som stod på körschemat och till stående publik som glatt dansade med rev de av denna för att sedan gå av.

Innan de fyra medlemmarna i Arvingarna åter fick komma in och själva presentera allsången ”Eloise” hoppade programledaren in där emellan för att visa upp en radda av allsångshäften. Allt i en klänning och frisyr som gick i 50-talsstuk eller däromkring. Tillsammans med Åsa Fång och Annica Edstam sprängde de in ett medley som de helt sonika nynnade och lallade sig igenom.  Vad gäller allsången Eloise så givetvis stod folk upp även i denna, sjungandes med utan större problem.

Claudia Campagnol var sist ut av gästartiserna och ståendes på scentungan gav hon allsångspubliken lite sköna jazzigare toner i sin ”Do you love me”. Under låten hängde hon på sig en keytar för att spela på. Väldigt bra sångerska som gav ett professionellt uttryck ut i fingerspetsarna. Hennes allsång ”Satellit” innebar kvällens andra signerad bröderna Gärdestad.

Under stort jubel fick så Benjamin och Felix åter komma ut på scenen och avsluta kvällen med sin hit ”Tror du att han bryr sig” i vilken det blev lite av allsång även där. Särskilt bland fansen där det även hoppades upp och ned längs med kravallstaketet. Ett väl avvägt program där fart varvades med lugnare toner och det fanns röda små trådar som liksom ledde oss vidare.

 

 

Sandro Cavazza och Laleh drog på allsången

Sandro Cavazza

I sommarens andra allsång tog Sanna Nielsen ton tillsammans med Laleh, Owe Thörnqvist, Molly Hammar och Sandro Cavazza. På repertoaren allsångslåtar fann vi den trogna och omtyckta Gå upp och pröva dina vingar. Det var också den allsången där det var mest drag. Sammantaget gick det något upp och ned under denna kväll då musiken spretade rejält. Programmet hade sina småsega stunder. I övrigt funkade allt utmärkt, där Sanna fortsätter hålla nollan vad gäller regn under direktsändning åtminstone.

Så snart vinjetten Stockholm i mitt hjärta tonat ut allt medan solen faktiskt sken så bjöd Sanna in till allsång, i den låt som hängt med längst i allsångshäftet. Vi pratar ”Gå upp och pröva dina vingar”. En klassisk allsång som alltid ger både glädje och bra drag, med tillhörande koreografi som alla ställde upp i. Ett säkert kort som är omöjligt att misslyckas med.

Laleh gav sin relativt nya Sand överallt. En poplåt på svenska i igenkänd Laleh-stil som hon framförde i blå klädsel medan de övriga i hennes band hade gult tema. Svenskt tema månne? Som allsång hade Laleh sin egen låt ”Goliat”, vilken inte kändes som veckans mest klockrena. Med sin något udda, lite sega takt i versen kändes den inte så rolig som just allsång.

Owe Thörnqvist, äldst av kvällens gäster med sina 90 år, hade fått in en hög stol på vilken han satt uner tiden som han framförde ett medley. Medleyt bestod av bland annat Rumba i engelska parken, Loppan och Varm korv boogie. En lågmäld duett med Sanna Nielsen i När min vän bakades också in och kändes som ett malplacerat stoppblock. Han började emellertid med att involvera publiken.
Den kommande allsången Dagny var däremot inget stoppblock på något sätt.

Molly Hammar som kvällen till ära iklätt sig en ljusblå klänning och såg närmast ut att vara klädd för en premiär på operan, bjöd på sin nya låt ”Words”. Publiken hakade på med handklapp i refrängen medan Molly levererade. Molly och Sanna gick efter litet snack ut i gångarna för att leda allsång i den fina ”Sakta vi gå ge genom stan”, som ligger henne nära då hon är uppväxt med Monica Z.

Nästa gäst har nog inte tagit en ton någon gång vad jag minns, men däremot fått flera programledare genom åren att bland annat svettas lite extra och bli extra nervösa. Vi pratar Jonas Wahlström. Han hade med sig ett krokodilägg till Sanna som kände en skräckblandad förtjusning, framför allt när en levande krokodil drogs upp ur den medhavda väskan. Efter lite pussande på krokdil och klappande på den lämnade Jonas och djuren scenen.

Sandro Cavazza var den som fick ta upp musiktråden igen. Det gjorde han med sin poppiga och populära ”Enemy” som gav bra drag. Kanske också den låt som togs emot allra bäst under kvällen. Sandro lät sen hela Skansen sjunga ut i Ted Gärdestads ”Sol, vind och vatten”. En vacker, somrig allsång.

Laleh hade två låtar under kvällen. Den andra med titeln ”Svenska 2” har en väldigt hookig, taktfast refräng som var lätt att vilja dansa till, vilket märktes till viss del. Åtminstone med handklapp från de som tagit sig dit för att se det live.

Med anledning av att Sverige är i semifinal i Fotbolls-VM passade Sanna på att riva av Markoolios ”Mera mål” som avslutande allsång och rappade sig imponerat igenom texten i verserna. Allt medan samtliga artister radade upp sig på scenen och rockade loss med henne samt orkestern.

Fin inledning av Sanna Nielsen på premiären av allsången

Allsång på Skansen fyller 40 år i år, vilket man fick veta tidigt i premiäravsnittet. Efter vinjetten Stockholm i mitt hjärta hördes trumslag i takt. In vandrade det 14 trumslagare som gjorde Sanna sällskap i öppningsnumret, bestående av ny text till hennes och Fredrik Kempes duett ”Du och jag mot världen”. Nu sjöng hon istället att allsången är tillbaka och som sagt firar 40 år. Dessutom dök Ewa Roos upp som hemlig gäst. Ewa var gäst på det allra första programmet för 40 år sedan och började entrén med att dra av en snutt på en av de låtarna.

De övriga artisterna John Lundvik, Carola, Astrid S och Timbuktu & Damn gjorde premiären till ett avspänt och lyckat program. Allt med en skvätt humor här och var i snacket med artisterna. Sanna ledde oss vant och tryggt genom timmen samtidigt som det var bra dag på sina ställen och publiken stod upp flera gånger.


Timbuktu var först ut att presenteras och han sjunger verkligen snabbt. Det var svårt att höra i vissa partier vad han sjöng för ord i ”dansez”. Okej start, inte mer än så.
Därefter sköt Sanna in Tomas Ledins ”Det ligger i luften” som allsång innan John Lundvik kom in. Hans ”Too late for love” togs emot väldigt bra av publiken som bland annat hjälpte honom att avsluta den. John själv var berörd och sade senare på kvällen att om alla fått hälften så mycket kärlek som han fått här idag så skulle alla vara lyckliga, typ. Det gjorde nog inte saken sämre att han valt ”Michelangelo” som allsång.

Ovan nämnda allsång sades för övrigt vara Carolas favorit så det fick istället bli hennes egna ”Fångad av en stormvind”. Under denna stod alla upp under tiden och följde med i texten, många om inte de flesta i publiken utantill. Bra tryck helt enkelt. Hon började dock betydligt lugnare med att sitta på en hög med gamla resväskor mellan två musiker framförande sin vackra ”Som en fjäril”. En lugn låt med text åt det tänkvärdare hållet.

Radioprat som depåstopp
Efter inkastat stopp vid några av Sommarpratarna i P1 följde Sanna spåret vidare och passade på att köra allsången ”Sommar sommar sommar”, som även är signaturmelodi till radioprogrammet ”Sommar”.
Nu ökades tempot något igen när norska sångerskan Astrid S ställde sig på scentungan och bjöd den svenska publiken på sin ”Someone new” samt gav sig på ett försök att trixa med en boll. Det försöket skickade snart ut fotbollen bland ståpubliken. På genrepet några timmar tidigare hade det gått bättre.

Konsten att faktiskt lyckas med dåligt allsångsval
Timbuktu avslutade kvällen och överraskade rejält. Detta alltså efter att ha dragit igenom sin andra låt ”Resten av ditt liv”. Man har försökt en gång tidigare att ha ”Alla vill till himmelen men ingen vill dö” som allsång. Ett konststycke som då föll ganska platt. Nu gjorde man ett nytt försök.  Förvånande nog så avslutades kvällen i riktig feststämning med stående publik och ett bra drag. Hemligheten?
Det krävs att Timbuktu själv agerar leadsångare tillsammans med Sanna Nielsen i verserna för att i den mer lättsjungna refrängen skråla ihop med publiken. Då blir resultatet så mycket bättre med festlig glädje inbakat. Sanna imponerade för övrigt med att hänga med i verserna utan att vricka tungan för mycket. Hur gör människan för att klara av det? Hur som helst visade Sanna att hon är som skapt för denna roll och att hon verkligen trivs fullt ut. Hon har sju program kvar denna sommar att leda oss igenom. Och sen kanske en femte säsong? Återstår att se…