Nic Schröder om allsången: Det är win-win

Nic Schröder, Helsingborgaren som så fort Gävle nämns kommer att tänka på Gevalia och tar upp hatkärleken till denna kaffestad, har många strängar på sin lyra. I sitt CV kan han lägga till både programledare, skådespelare och sångare. Han har provat sig fram och provar sig fortfarande fram med en kombination av god vilja och nybörjartur. Själv gillar han inte kategoriseringen mellan rollerna eftersom de är till hjälp vid olika sammanhang.
– Jag tycker att rollerna går ihop. Det är lite dumt att kategorisera för det begränsar lite. Det är härligt när man kan blanda allting, att man har hjälp av rollerna. Det handlar ju om någon slags energi och kommunikation ändå. När man håller på med det ena kommer man in på det andra.

Nic kommer in på just  allsången och tar upp den som ett bra exempel på att blanda roller.
– Allsången är helt fantastisk för den blandar ju allt möjligt. Det är både teater och sång, det är allsång liksom. Det är fantastiskt, alla släpper vem de är i några minuter och man sjunger tillsammans på en sång.

Nu har du dessutom lett allsång för en publik på flera tusen,med din hit Hej hej Monika.
– Exakt det är ju jäkligt kraftfullt alltså. Det är häftigt att det spelar ingen roll var man kommer kommer ifrån eller vem man är, alla sjunger tillsammans. Då blir det bara jäkligt gott. De som kommer hit och sjunger bryr sig inte så mycket om artisterna egentligen utan man har bestämt sig innan för att ha en trevlig kväll och de tänker inte låta någonting stoppa de från att sjunga. Det är win-win allting.

Närmast ska Nic spela i en musikal i Malmö om en rocklegend i Skåne vid namn Karl Pedal. Den spelades förra hösten och blev sådan succé att den nu är förlängd.
– Det är rock n roll på skånska. Skåningarna är svältfödda på rock ’n’ roll på sitt modersmål så det funkar väldigt bra.

Efter musikalen i höst vet han ännu inte vad som väntar. Då jobben kommer i projekt hoppar han på lite av varje så var och hur vi får möta honom efter musikalen det återstår att se.

Robin stjernberg om sin allsångsdröm och nya musikaliska vägar

Robin Stjernberg

För Robin Stjernberg, som för några månader sedan klev upp på Eurovisionsscenen inför hela Europa, skulle man kunna tro att en medverkan i Allsång på Skansen är ett roligt gig. För honom är denna debut betydligt större än så. Robin har följt programmet sedan han var liten och älskar Lasse Berghagens Teddybjörnen Fredriksson.
– Det var en fantastiskt rolig kväll. Det är en dröm som gått i uppfyllelse idag att jag fick göra det här. Det är helt otroligt så jag är jättenöjd och glad över kvällen.

Vad var då tanken när drömmen slog in och Måns ville ha dig till allsången?
– Jag blev bara glad för den här chansen egentligen. Jag tänkte inte så mycket, ville bara komma hit till Måns. Han är en väldigt go kille, och skåning.
Robin halkar in på dialekter och konstaterar att Måns inte pratar lika mycket skånska som honom själv. Han ger plötsligt ett exempel på hur Måns låter genom att försöka härma programledaren i meningen ”Jag heter Måns Zelmerlöw” på mer Stockholmska. Sedan skrattar han och ser sig runt.
– Han är inte här nu va?

Vid en dags besök på Skansen skulle Robin skulle gå en runda bland djuren och allra helst ta sig en väldigt nära titt på dessa.
– Jag skulle definitivt gå och kolla på djuren och röra de fast man inte får.
Hade det varit vykort på artisterna som inledning i allsången skulle vi kanske sett honom omringad av ett gäng getter då det är den djurras som han först nämner att han vill klappa.

En plats där vi däremot inte kommer se honom är som tävlingsdeltagare i Melodifestivalen nästa år.
– Jag har fått min dos av Mello och Eurovision. Jag kommer snarare skriva låtar till mig själv, hitta en ny väg och leta i mig själv vad jag vill göra musikalist.

Den nya vägen Robin vill hitta ser ut att leda mot soulhållet till så kanske får vi se och höra en lite annan sida av honom framöver.
– Jag kommer snirkla mig mot soulen, tror jag. Lite mer soul, lite lekfull sång och lite roligt svängigt. Jag kommer fortsätta med pop såklart men älskar soul. Man hör lite influenser på den här skivan (Pieces) men den är lite mer poprockig.

Först ska han avsluta sin nuvarande turné som går väldigt bra. Robin är mer än nöjd över livet just nu.
– Detta är världens bästa sommar. Den äger så sjukt mycket så man inte ens kan prata om det, det är så grymt. Turnén går skitbra, jag turnerar med mina polare som jag gick i gymnasiet med bland annat.

Tillsammans har de väldigt kul på vägarna. Det enda som är mindre kul för sångaren är att medan han signerar några timmar efter spelningarna går de andra och tar något att dricka. När han kommer tillbaka till de har de oftast redan börjat festa. Något han förhoppningsvis kan ta igen senare.

Robert Gustafsson om Rolandz: Vi är dansbandens Electric banana band

Robert Gustafsson

Robert Gustafsson, mannen bakom frontfiguren Roland i dansbandet Rolandz summerade allsången med nervositet och väldigt kallt väder som bland annat gjorde att deras instrument stämde ur. En lite motig dag som slutade i dur. Robert är osäker på om detta är hans andra eller tredje deltagande tillsammans med bandet.

Är det ett välkommet återbesök här?
– Ja framför allt nu när man är ute på turnéer och liksom känner att man är på rull som det heter. Då är det alltid bra att dimpa ner här o känna på den här Skansenkänslan som är unik. Så det har varit jättekul.

Varför är Skansenkänslan så unik?
– Det är för att publiken är involverade och engagerade på ett sätt som att de inte bara kräver att de vill ha och vill ha. De vill delta själva och liksom bjuda till själva. Men det känner vi även på spelningar när vi kommer ut till folkparkerna. Det är väldigt mycket att man vill sjunga med i texterna och man vill vara delaktiga.

Var har man Rolandz som dansband egentligen? Det känns lite som ett skämt samtidigt har ni sålt en hel del skivor och bland annat fått en guldskiva.
– Ja, det är helt enkelt som en kärleksförklaring, en blinkning. Musiken tar vi jätteseriöst. Ingen av oss var eller är egentligen dansmusikkonsumenter utan vi försöker hitta vad som är bra dansbandsmusik för oss. Sen gör vi de låtarna vi tycker är bra dansband, på riktigt alltså, vi tycker det svänger bra och är bra låtar. Sen kan texterna vara lite småroliga och framför allt mellansnacket. Där är det underhållning. Så vi är mycket mera showband kanske än vad vanligt dansband är i normala fall. Man kan kanske säga att vi är dansbandens Electric banana band.

Joakim Nordborg kom på idén, vad var din tanke från början kring det hela med Rolandz?
– Jag var ju väldigt motsträvig, hade ingen relation till dansbandsmusik över huvud taget. Jag var uppvuxen med raggarock. Jerry Williams o Hurriganes o sånt där. Men sen blev jag övertalad av min agent att göra detta och när vi väl gjorde den här dansbandsgalan i Östersund var det ju så in i bomben roligt att se folk dansa, och att det räckte med att sjunga. Sångartister har ju låtar som de köra de tills de dör, folk är lika pigga o glada varje gång. Komikern måste skriva nytt material varenda gång man uppträder, ett skämt har man redan förbrukat för det har alla hört men en låt kan leva vidare. Så det var mitt sätt att upptäcka vad kul det var, det räcker med att sjunga också. Då fastnade jag så jag började jag dyka in i den här världen. Vad är dansbandsmusik för något och vad kommer det ifrån? Jag gjorde verkligen en ordentlig research.

Saknar du ej att dyka upp själv och överraska på något sätt?
– Jag tycker programmet har förändrats med åren och jag kände att den där kuppen eller överraskningen, den hade gått ut. Alla visste att man skulle dyka upp så överraskningen var redan gjord, redan urvattnad om man säger så. Sen startade jag sommarteater i Kalmar och Rolandz åkte på turné så då försvann ju sommaren också. Nu hade vi i år tur med att vi var i Stockholm vid den här tidpunkten så då passade det ju, avslutar Robert.

B.U.S! ett busigt systerskap som blickar mot återuppståndelse

Kayo, Fransesca & Vivian (B.U.S!)

B.U.S! är en konstellation bestående av Blossom Tainton, Gladys del Pilar, Kayo Shekoni, Vivian Cardinal och Fransesca Quartey. Ett härligt glatt gäng som slagit sig ihop och trivs väldigt bra ihop. De har bland annat beskrivit sig som en naturkraft när de står på scenen.
– Jaha, ja det kanske vi har gjort. Man kan säga att när vi sjunger tillsammans då känner vi oss lite som en naturkraft. Vi gillar att arbeta med varandra för det blir som en varm gemenskap, säger Kayo.
– Det händer direkt när vi träffas, det blir som en sammandrabbning, en explosion. Så det hände direkt, berättar Fransesca även om deras allsångsdeltagande.

Kayo inflikar att man ej får glömma att de jobbat ihop mycket och gått igenom mycket tillsammans. Den känslan har byggts upp under tidens gång.
– Men när livesändningen började då kände man verkligen såhär, berättar Fransesca och med inlevelse blåser ut länge samt för ut armarna från kroppen för att riktigt visa känslan som kom till henne just då.

Kayo sammanfattar hela upplevelsen i allsången som rätt starkt och nämner även repetitionen dagen före. I och med att de inte turnérar mer hade de hoppats på att det skulle komma något mer. Nu blev det ytterligare ett framträdande tillsammans genom detta deltagade och litegrann av en avslutningsföreställning om än med bara ett nummer.
– Det var lite vemodigt men vi avslutar med flaggan i topp här i detta stora sammanhang med riktigt stor liveorkester. Det känns väldigt värdigt, säger Fransesca.
– Det var härligt. Det var riktigt härligt. Man är stolt över vara del av det här. Vi känner oss som ett systerskap som så länge vi finns så finns ju B.U.S på sätt och vis. Vi kommer väl återuppstå, jag kan inte tänka mig nåt annat, tycker Vivian.
– Vi återuppstår på ett eller annat sätt. Det är så speciellt, jag menar vi har ju ändå varit så länge i branschen. Det här har jag faktiskt inte med någon annan alls och det är väldigt speciellt, intygar Kayo.

Namnet B.U.S! Är en förkortning för Brun Utan Sol. Kayo är dock väldigt snabb på att kasta in en annan betydelse när vi kommer in på namnet.
– Eller… betygsunderlag saknas, kastar hon iväg och får såväl Fransesca som Vivian i skrattanfall.

Men kan man läsa in bus rakt av? Är namnet är dubbeltydigt?
– Att vi är busiga ja, kan du ger dig på! Det är absolut en del av bus, förklarar Vivian.
– Det är inte alla som uppfattat det, det är helt korrekt, intygar Fransesca och får medhåll av Kayo som inflikar att det är just det de gillar.

Under kvällen gick allt som smort för konstellationen. Under deras repetition mitt på dagen sprang dock Fransesca in i ryggen på en av steadycamkillarna. När Fransesca påminns om det brister Kayo och Vivian ut i ett hjärtligt gapskratt.
– Herregud…! helt korrekt, det gjorde jag.
Hur kändes det mötet?
– Det mötet kändes intensivt. Intensivt och närvarande. Nej men det var bara helt enkelt att jag vände mig om och sen såg jag inte riktigt att han stod där. Jag var lite upphetsad och glad.
– Typiskt B.U.S! Säger Vivian som hämtat sig från skrattanfallet.
– Ja, det är sånt som kan hända, när vi håller på.

Trion som sedan hade siktet inställt mot ombyte och varmkorv var väldigt nöjda med kvällen och såg ut att trivas riktigt bra.

Robin Stjernberg och Magnus Uggla veckans dragplåster

Robin Stjernberg

När allsången nu kommit in i halvtid var inte vädret lika givmilt som tidigare  vad gäller värmen. Denna kyliga och blåsig dag, där solen valde att visa sig lagom till direktsändningen, var det istället artister som Melodifestivalvinnaren Robin Stjernberg, Magnus Uggla och B.U.S som spred värme en stjärnspäckad och mycket fartfylld kväll.

Måns inledande allsång Hon kommer med solsken kändes på ett sätt ganska passande denna fruntimmersvecka då solen först lyst med sin frånvaro. Magnus Uggla som besökte allsången för sjunde gången hade däremot full scennärvaro när han steg ut och sjöng sin nyaste singel Århundradets fest, en hyllning till 80-talet. En lite rockig låt som man känner igen Uggla i på mils avstånd.

Nic fick sitt genombrott 2004 med hiten Hej hej Monika och tycktes ha överskottsenergi när han hjälpte Måns att leda allsång i just denna. Nic for fram och tillbaka i publiken, gav full hals och bad de som samlats framför Sollidenscenen att bara hänga med i den enkla texten.

Även B.U.S  körde allsång. Afrodite-medlemmarna Kayo, Blossom och Gladys dansade glatt loss på scentungan medan gruppens två sista femtedelar Vivian och Fransesca drog ut i publiken under Dagny. I deras egna nummer frågade de dock varandra var de kommer ifrån och sjöng om att de inte är sitt hår eller hud som är de som person utan själen inuti de.

Kvällen bjöd inte bara på musik utan även på trolleri. Brynolf & Ljung visade två trolleritricks varav det sista trollade fram ingen mindre än Robin Stjernberg. Stort jubel utbröt bland publiken. Robin valde att framföra sin You i en skön och lite annorlunda version med bland annat stråkar. Ett skönt välkomnande eftersom vi hört denna låt i ”originalversion” ett antal gånger sedan februari. Skånske Robin fick också kasta omkull den skånske programledaren för att visa ett grepp i brottning. En skrattande Måns drogs sedan upp på fötter igen av sångaren för att kunna köra en skånsk allsång i Peps Perssons Oboy.

Rolandz

Jag och min far var visserligen inte med i häftet men Olle Ljungströms låt blev lite av en allsång då han fick publiken med sig direkt. Denna feeling fick honom även att dra ut i gångarna för lite närkontakt med folket. Rolandz med Robert Gustafssons roll Roland Järverup som frontfigur valde istället att hylla Gyllene tider i ett eget medley där Jajamen ingick. deras allsång Jag vill vara din Margareta fanns inte heller med i sånghäftet. Det hindrade inte de från att få ett riktigt bra drag som slutade i stående ovationer. Detta avslutade även en händelserik musikalisk kväll med idel kända allsånger och bra fart genom hela timmen.

Kikki till Göteborgs stadsteater nästa år

Kikki Danielsson

Kikki Danielsson har varit på Skansen tidigare och sjungit, inte bara under en allsång. 2009 var hon en av artisterna på en countryfestival. Hur många gånger hon har uppträtt på Skansen kan hon inte minnas. Just den här kvällen beskriver Kikki som” helt underbar, som den alltid är på Skansen”. Det är allsången och Pride som är speciell för henne. Båda har ungefär samma känsla. Men vad gör då stämningen på Skansen så underbar?
– Det är just den här glädjen när man kommer upp och ser det här havet. Och så lilla jag… och så sjunger de med. Man liksom ser hur det lyser i ögonen och många av de jag kan se, de var inte ens födda när den låten jag sjunger kom. De sjunger med ändå.

Sommaren 2013 har Kikki bestämt sig för att vara ledig och läsa teatermanus i hammocken. Kanske ett något udda läsval men förklaringen är egentligen ganska enkel.
– Jag har inte riktigt fattat det än men det är en kille som skrivit ett manus som heter Kikkiland. Den ska sättas upp på Göteborgs stadsteater så jag ska bli Göteborgare från och med januari till maj nästa år.

Före det väntat hösten meden del livejobb, lite tv och eventuellt spela in en ny låt åt countryhållet tillsammans med Sulo.
– Det händer saker men det får röra på sig lite långsammare nu när man över 60. Man får inte ha för stora planer och tro att man är 25. Men det är gott att få ta det lite lugnt också, säger hon.

ESC-vinnaren Emmelie de Forest vill ta allsången hem till Danmark

Emmelie de Forest

Sedan starten 1956 har knappt 60 artister stått som segrare i Eurovision Song Contest genom åren. Den senaste vinnaren heter som säkert bekant Emmelie de Forest. Det blev också Danmarks tredje vinst genom tiderna. Efter programmet mötte jag  en leende och lättsamt tjej som njöt av vädret och stämningen. Hon är också väldigt glad över sin bedrift i Eurovision och att vara del av en sådan speciell skara vinnare.

– Det är en stor ära, för mig och för oss i Danmark att vi har vunnit. Det är väldigt speciellt.

Emmelie som ännu inte har haft möjlighet att se Eurovisionsfinalen utifrån publikens vy än, tror att hon någonstans kanske inte har förstått allt än. På en lite undrande följdkommentar om att hon alltså inte har sett det än svarar hon med ett skratt.

– Nej… men jag måste se det utifrån sen.

För henne personligen är segern i ESC väldigt stor. Sedan unga år har hon suttit med familjen och tittat på tävlingen. Emmelie har förstått att ESC är stort i Sverige och tillägger att den är det även i Danmark.

– Det är något jag tittat på med min familj, med min pappa som älskade tävlingen. Mina systrar är här idag. Jag har många minnen från när jag var liten och så plötsligt står jag där själv och har vunnit det hela. Det är stort!

I och med sin seger har hon inte bara tagit hem tävlingen till Danmark nästa år. Den har även inneburit en hel del för hennes karriären som nu tagit rejäl fart.

– Jag har fått möjlighet att få komma ut på olika tv-shower, även i utlandet. Jag har varit i Tyskland fem gånger och så i Sverige bland annat. Så jag får möjlighet komma ut till en större publik.

Även grannlandet Norge kommer att få besök av sångerskan för att nämna ett.

Emmelie har även fått göra sin egen skiva som bland annat släppts här i Sverige. En skiva som för övrigt har samma namn som titeln på själva låten hon tävlade med, Only teardrops. Hon berättar att det inte hade hänt utan segern i den danska uttagningen till ESC.

Vad det gäller allsångskvällen är Emmelie nöjd.

– Det var jättebra, mycket trevligt att stå på scenen här. Publiken var glad och det var bra stämning.

Emmelie tar upp att allsången är stort här och att satt så många i publiken framför scenen. Det fanns lite nervositet i henne men allt gick ju bra och hon älskade det. Konceptet allsång finns inte alls i Danmark och det verkar sångerskan väldigt sugen på att råda bot på.

– Vi har ju musik i helgen, eller varje fredag, på Tivoli där artister spelar men det är inte som här, med allsång. Det måste vi ha, avslutar hon.

Lasse Holm stolt och rörd efter SVT:s överraskning

Lasse Holm

Lasse Holm som var inbjuden gäst igår och som fyller 70 år om ett halvår var lyrisk över kvällen samt den överraskning som SVT planerat för honom. Härligt och fantastiskt var två ord som användes för att beskriva hur nöjd han var.
– Det är så otroligt hedrande och jag blev väldigt rörd och stolt över mina artister och mina gamla låtar som fungerar rätt bra fortfarande. Det var mycket stor värme, verkligen kul.

Att Lasse hyllades med ett antal allsånger skrivna av honom var verkligen en överraskning. Från början bads han komma till Skansen för att Kikki skulle komma dit och sjunga. Hans tanke då var att tacka ja av ren artighet.
– Jag jobbade ju ihop med Kikki i 13 år, väldigt tight. Arvingarna jobbade jag ihop med tre år. Det är klart man kommer då. Sen så blev jag väldigt överraskad när Måns kommer fram bakom ryggen och sätter en krans på skallen. Vad händer?

Just nu jobbar han som innehållsproducent för Diggiloo och har varit på många föreställningar. Samtidigt har han för första gången på 1o år ett socialt liv, vilket är underbart.
– Jag kan helt plötsligt träffa gamla vänner och lira lite golf till exempel. Men så åker jag med Diggiloo då och då. Det är så jäkla bra i år, riktigt grymt.

På fredag kommer diggilooturnén till ett slutsålt Dalhalla i Rättvik. Dalhalla är en välkänd utomhusscen dels för akustiken och dels för sitt vackra läge. Vattnet som går runt scenen har en del artister känt på. Till exempel dök Carola i vattnet där efter en penna för ett antal år sedan och när Malena Ernman besökte Dalhalla senast valde hon att känna närmare på vattnet inför sin publiks ögon. Lasse tror dock inte att någon i Diggilooensemblen kommer att bada.
– Vi har ju en catwalk ut från scen till parketten så ingen behöver bada. Innan föreställningen är det nog däremot några som badar bakom backstage, i den där lilla dammen. Det är många som är galna o hoppar i där.  Det gjorde de förra sommaren, Markoolio hoppade i till exempel. Det var jättekul, avslöjar Lasse och skrattar.

Eurovisionsvinnaren besökte allsången

Årets fjärde program av allsång på Skansen visade sig åter vädergudarna från sin bästa sida och en på flera sätt uppvärmd publik fick vara med om en fullspäckad kväll där Danny var en av de största dragplåstren.

Med Malungs dansbandsvecka i tankarna drog Måns igång med Inget stoppar oss nu innan Johnossi äntrade scenen. Deras Gone forever är mer åt rock och därmed det tuffaste inslaget i detta program.

Kikki Danielsson smet upp bakom Måns i den specialskriven duetten Vår kärlek. Hon fick komma tillbaka lite senare och framföra allsången Bra vibrationer. Arvingarna däremot körde bara en enda sång vilken var deras vinnade Melodifestivalbidrag från 1993, Eloise.

Den gemensamma nämnaren för såväl Inget stoppar oss nu som Arvingarnas och Kikkis allsång stavas Lasse Holm. Låtskrivarlegenden och artisten som fyller 70 år senare i år firades genom detta tema samt överräckandet av en blomsterkrans från just Kikki

Rickard Wolff i blå kavaj med paljetter steg ut och sjöng om Paris bland annat i sin Röda luftballong. Vid flygeln satt ingen mindre än Danny som så snart Wolffs allsång Det börjar verka kärlek banne mig körts blev inkallad på scenen igen. Den här gångern hade Danny fyra dansare med sig varav två av de dansat även för Eric Saade. Samtliga klädda i vitt dansade runt både på scen och ute i publiken till hans glada käcka Todo el mundo för att sedan utan dansarna överg till en hyllning till den gröna granna sköna sanna sommaren i hans egen allsångslåt.

Dagens långväga finbesök var den danska Eurovisionsvinnaren Emmelie de Forest som barfota och med vinden i sin långa tunna kjol intog scenen till flöjttonerna av just Teardrops. Medan nya stjärnskottet Miriam Bryant med mer bestämda steg bjöd på sin Push play. Alltsammans avrundades med Johnossi än en gång men denna gång hette låten What’s the point.

Helen Sjöholm: Det var magiskt

Helen Sjöholm, en av Håkan Hellströms gäster, har faktiskt deltagit fler gånger än Hellström. I och med gårdagens deltagande har Helen nu varit med minst nio gånger sedan 1999. Hennes första kommentar efteråt:
– Det var en magisk kväll!

Helen som är väldigt nöjd med kvällen och med att ha fått förfrågan av Håkan Hellström att sjunga med honom har annars varit barnledig i cirka 1,5 år med sina tvillingar som kom i början på förra året. Under denna tid har hon tagit det ganska lugnt, åtminstone vad gäller jobb.
– Jag har gjort ett fåtal konserter men det har ändå varit ganska fullt upp eftersom det var två stycken som kom.

Helen längtar efter att börja jobba igen. och kommer inte behöva vänta länge innan det blir turnérande. Den 18 juli startar BAO sin mindre turné med en spelning i Göteborg och som passande nog avslutas den 27 juli på just Skansen men då heter scenen Galejan. Efter det väntas turnérande med ett helt annat gäng.
– Sen ska jag ut i turnébussen med Jojje Wadenius och Martin Östergren med flera. Vi är ett helt gäng som ska ut på konserter runtom i Sverige så det blir lite turnerande under hösten.

Helen tycker att både allsången och platsen (Skansen) är speciell. Hon har dessutom i och med sina många olika deltaganden genom åren lite av vad man skulle kunna säga veteranstatus i programmet.
– Jag har varit här ganska många gånger med BAO, jag har varit här själv och med andra musikergäng. Jag har ju sett det från olika håll både med Lasse och Måns men det är något väldigt speciellt med den här publiken. Det finns en inbyggd magi på något sätt. Men det här var extra, det här var jättetrevligt, tillägger hon angående kvällen med Hellström.

Behöver Sverige allsång?
– Absolut! Jag tror det finns ett generationsöverskridande som är fantastiskt skönt. Alla som är med och sitter där ute har hur skönt som helst. Jag gillar det.