Ana Diaz rörd till tårar i veckans allsång

Med tre program in i säsongen var det dags för Sanna Nielsen att presentera orkestern vilket hon gjorde ganska så direkt. Bland gästartisterna behövde däremot inte Benjamin Ingrosso & Felix Sandman någon närmare presentation då skriket bland fansen på plats var rätt högt så fort de nämndes. Medan Arvingarna skapade en smittande glädje med sin Mellolåt ”I do” Bjöd skickliga Claudia Campagnol på lite jazzigare musik och allsångsdebutanten Ana Diaz blev rörd till tårar.

Det första Sanna gjorde efter att Stockholm i mitt hjärta klingat ut var att få upp folket som samlats framför Sollidencenen på fötter. Detta genom att dra igång allsången ”Musik ska byggas utav glädje”. Mot slutet av denna presenterades så husbandet.

På framför allt ståplats ökade sedan temperaturen rätt rejält när de som många väntat på om än väldigt kort tid, dök upp. Benjamin Ingrosso och Felix Sandman sjöng två låtar under ordinarie timmen varav Happy thoughts var den första. På ståplats hoppades det och sjöngs med. Den energin syntes även på flera håll bland de sittande. Sandman hade för övrigt överraskat och bytt hårfärg till blont. Killarna hade Gärdestads ”Jag ska fånga en ängel” som allsång, där publiken stod upp.

Inför nästa allsång fick Sanna chans att visa sin Göteborgs-humoristiska sida genom att först prata med bandet om vad som sker om någon spelar fel. Kapellmästaren Stefan visade sin knapp som skulle ge den som spelade fel en elstöt. På flajen stod Jonas i rök. Sanna gav en kort kommentar och tyckte sen de skulle gå vidare i en allsång som det ryker om, nämligen ”Trettiofyran”.

Ana Diaz som jobbat med och skrivit låtar till en hel del stora artister men som 2015 valde att kliva fram som egen artist gjorde nu allsångsdebut. Hon sjöng en väldigt lugn, berättande visa som kändes lite åt vaggvisehållet och släppte efteråt några tårar av lycka. Själv hade först hon trott att det skulle vara läskigt att gå upp. Även allsången gick i det saktare tempot då hon ledde ”Angöra en brygga” tillsammans med programledaren.

Man kan säga att Arvingarna var kvällens andra namnkunniga dragplåster, särskilt efter deras MF-hit ”I do”. Det var också denna som stod på körschemat och till stående publik som glatt dansade med rev de av denna för att sedan gå av.

Innan de fyra medlemmarna i Arvingarna åter fick komma in och själva presentera allsången ”Eloise” hoppade programledaren in där emellan för att visa upp en radda av allsångshäften. Allt i en klänning och frisyr som gick i 50-talsstuk eller däromkring. Tillsammans med Åsa Fång och Annica Edstam sprängde de in ett medley som de helt sonika nynnade och lallade sig igenom.  Vad gäller allsången Eloise så givetvis stod folk upp även i denna, sjungandes med utan större problem.

Claudia Campagnol var sist ut av gästartiserna och ståendes på scentungan gav hon allsångspubliken lite sköna jazzigare toner i sin ”Do you love me”. Under låten hängde hon på sig en keytar för att spela på. Väldigt bra sångerska som gav ett professionellt uttryck ut i fingerspetsarna. Hennes allsång ”Satellit” innebar kvällens andra signerad bröderna Gärdestad.

Under stort jubel fick så Benjamin och Felix åter komma ut på scenen och avsluta kvällen med sin hit ”Tror du att han bryr sig” i vilken det blev lite av allsång även där. Särskilt bland fansen där det även hoppades upp och ned längs med kravallstaketet. Ett väl avvägt program där fart varvades med lugnare toner och det fanns röda små trådar som liksom ledde oss vidare.

 

 

Sandro Cavazza och Laleh drog på allsången

Sandro Cavazza

I sommarens andra allsång tog Sanna Nielsen ton tillsammans med Laleh, Owe Thörnqvist, Molly Hammar och Sandro Cavazza. På repertoaren allsångslåtar fann vi den trogna och omtyckta Gå upp och pröva dina vingar. Det var också den allsången där det var mest drag. Sammantaget gick det något upp och ned under denna kväll då musiken spretade rejält. Programmet hade sina småsega stunder. I övrigt funkade allt utmärkt, där Sanna fortsätter hålla nollan vad gäller regn under direktsändning åtminstone.

Så snart vinjetten Stockholm i mitt hjärta tonat ut allt medan solen faktiskt sken så bjöd Sanna in till allsång, i den låt som hängt med längst i allsångshäftet. Vi pratar ”Gå upp och pröva dina vingar”. En klassisk allsång som alltid ger både glädje och bra drag, med tillhörande koreografi som alla ställde upp i. Ett säkert kort som är omöjligt att misslyckas med.

Laleh gav sin relativt nya Sand överallt. En poplåt på svenska i igenkänd Laleh-stil som hon framförde i blå klädsel medan de övriga i hennes band hade gult tema. Svenskt tema månne? Som allsång hade Laleh sin egen låt ”Goliat”, vilken inte kändes som veckans mest klockrena. Med sin något udda, lite sega takt i versen kändes den inte så rolig som just allsång.

Owe Thörnqvist, äldst av kvällens gäster med sina 90 år, hade fått in en hög stol på vilken han satt uner tiden som han framförde ett medley. Medleyt bestod av bland annat Rumba i engelska parken, Loppan och Varm korv boogie. En lågmäld duett med Sanna Nielsen i När min vän bakades också in och kändes som ett malplacerat stoppblock. Han började emellertid med att involvera publiken.
Den kommande allsången Dagny var däremot inget stoppblock på något sätt.

Molly Hammar som kvällen till ära iklätt sig en ljusblå klänning och såg närmast ut att vara klädd för en premiär på operan, bjöd på sin nya låt ”Words”. Publiken hakade på med handklapp i refrängen medan Molly levererade. Molly och Sanna gick efter litet snack ut i gångarna för att leda allsång i den fina ”Sakta vi gå ge genom stan”, som ligger henne nära då hon är uppväxt med Monica Z.

Nästa gäst har nog inte tagit en ton någon gång vad jag minns, men däremot fått flera programledare genom åren att bland annat svettas lite extra och bli extra nervösa. Vi pratar Jonas Wahlström. Han hade med sig ett krokodilägg till Sanna som kände en skräckblandad förtjusning, framför allt när en levande krokodil drogs upp ur den medhavda väskan. Efter lite pussande på krokdil och klappande på den lämnade Jonas och djuren scenen.

Sandro Cavazza var den som fick ta upp musiktråden igen. Det gjorde han med sin poppiga och populära ”Enemy” som gav bra drag. Kanske också den låt som togs emot allra bäst under kvällen. Sandro lät sen hela Skansen sjunga ut i Ted Gärdestads ”Sol, vind och vatten”. En vacker, somrig allsång.

Laleh hade två låtar under kvällen. Den andra med titeln ”Svenska 2” har en väldigt hookig, taktfast refräng som var lätt att vilja dansa till, vilket märktes till viss del. Åtminstone med handklapp från de som tagit sig dit för att se det live.

Med anledning av att Sverige är i semifinal i Fotbolls-VM passade Sanna på att riva av Markoolios ”Mera mål” som avslutande allsång och rappade sig imponerat igenom texten i verserna. Allt medan samtliga artister radade upp sig på scenen och rockade loss med henne samt orkestern.

Fin inledning av Sanna Nielsen på premiären av allsången

Allsång på Skansen fyller 40 år i år, vilket man fick veta tidigt i premiäravsnittet. Efter vinjetten Stockholm i mitt hjärta hördes trumslag i takt. In vandrade det 14 trumslagare som gjorde Sanna sällskap i öppningsnumret, bestående av ny text till hennes och Fredrik Kempes duett ”Du och jag mot världen”. Nu sjöng hon istället att allsången är tillbaka och som sagt firar 40 år. Dessutom dök Ewa Roos upp som hemlig gäst. Ewa var gäst på det allra första programmet för 40 år sedan och började entrén med att dra av en snutt på en av de låtarna.

De övriga artisterna John Lundvik, Carola, Astrid S och Timbuktu & Damn gjorde premiären till ett avspänt och lyckat program. Allt med en skvätt humor här och var i snacket med artisterna. Sanna ledde oss vant och tryggt genom timmen samtidigt som det var bra dag på sina ställen och publiken stod upp flera gånger.


Timbuktu var först ut att presenteras och han sjunger verkligen snabbt. Det var svårt att höra i vissa partier vad han sjöng för ord i ”dansez”. Okej start, inte mer än så.
Därefter sköt Sanna in Tomas Ledins ”Det ligger i luften” som allsång innan John Lundvik kom in. Hans ”Too late for love” togs emot väldigt bra av publiken som bland annat hjälpte honom att avsluta den. John själv var berörd och sade senare på kvällen att om alla fått hälften så mycket kärlek som han fått här idag så skulle alla vara lyckliga, typ. Det gjorde nog inte saken sämre att han valt ”Michelangelo” som allsång.

Ovan nämnda allsång sades för övrigt vara Carolas favorit så det fick istället bli hennes egna ”Fångad av en stormvind”. Under denna stod alla upp under tiden och följde med i texten, många om inte de flesta i publiken utantill. Bra tryck helt enkelt. Hon började dock betydligt lugnare med att sitta på en hög med gamla resväskor mellan två musiker framförande sin vackra ”Som en fjäril”. En lugn låt med text åt det tänkvärdare hållet.

Radioprat som depåstopp
Efter inkastat stopp vid några av Sommarpratarna i P1 följde Sanna spåret vidare och passade på att köra allsången ”Sommar sommar sommar”, som även är signaturmelodi till radioprogrammet ”Sommar”.
Nu ökades tempot något igen när norska sångerskan Astrid S ställde sig på scentungan och bjöd den svenska publiken på sin ”Someone new” samt gav sig på ett försök att trixa med en boll. Det försöket skickade snart ut fotbollen bland ståpubliken. På genrepet några timmar tidigare hade det gått bättre.

Konsten att faktiskt lyckas med dåligt allsångsval
Timbuktu avslutade kvällen och överraskade rejält. Detta alltså efter att ha dragit igenom sin andra låt ”Resten av ditt liv”. Man har försökt en gång tidigare att ha ”Alla vill till himmelen men ingen vill dö” som allsång. Ett konststycke som då föll ganska platt. Nu gjorde man ett nytt försök.  Förvånande nog så avslutades kvällen i riktig feststämning med stående publik och ett bra drag. Hemligheten?
Det krävs att Timbuktu själv agerar leadsångare tillsammans med Sanna Nielsen i verserna för att i den mer lättsjungna refrängen skråla ihop med publiken. Då blir resultatet så mycket bättre med festlig glädje inbakat. Sanna imponerade för övrigt med att hänga med i verserna utan att vricka tungan för mycket. Hur gör människan för att klara av det? Hur som helst visade Sanna att hon är som skapt för denna roll och att hon verkligen trivs fullt ut. Hon har sju program kvar denna sommar att leda oss igenom. Och sen kanske en femte säsong? Återstår att se…

Finalprogrammet – från signatur till ”När showen är slut”

Så var då Allsång på Skansen slut för i år men om cirka 10 månader står Sanna på Sollidenscenen igen och välkomnar oss tillbaka till en ny säsong, hennes fjärde i ordningen. Men först en liten summering av finalprogrammet genom bilder.

2787
Sanna Nielsen
2802
Sanna Nielsen
2816
Seinabo Sey
2829
Seinabo Sey
2833
Sven-Bertil Taube
2837
Sven-Bertil Taube
2842
Sven-Bertil Taube
2866
Sven-Bertil Taube med Sanna Nielsen
2887
Magnus Uggla
2938
Magnus Uggla
_DSC2913
Magnus Uggla med delar av bandet
2947
Systerpolskan
2953
Systerpolskan
2992
Mikael Rickfors
3008
Seinabo Sey
3037
Sanna Nielsen med bandet i ”När showen är slut”

Magnus Uggla blev allsångsfinalens kung

2938

Med tanke på mycket lugna partier det var under finalen av årets allsång på Skansen så skulle man kunnat tro att det skulle bli något av ett platt fall. Nu blev inte fallet så, mycket tack vare Magnus Uggla och Mikael Rickfors som gjorde ett gästspel samt själva stämningen på plats bidrog ändå till att det blev en lyckad och fin final.

Finalprogrammet inleddes i lagom takt med Seinabo Sey som första gäst ut med låten Breathe. Hon skulle så såmåningom få visa sig ännu en gång men först mot slutet av kvällen. Då satte sig hon och flera av hennes musiker på varsin hög pall och den skönsjungande sångerskan levererade en finstämd Still.

2833

Däremellan placerades Sven-Bertil Taube på scenen och till tonerna av Brevet från lillan för att sedan gå direkt på en duett med programledaren. Systerpolskan gav både publiken och tv-tittarna en liten dos av fiolspel. De sjöng och spelade på först Ack ack för att övergå i Mormors brudpolska.

Men det var Rickfors och Uggla som lyfte programmet. Mikael Rickfors stod visserligen på scenen, liksom Sven- Bertil Taube gjorde under sin allsång Änglamark, men det hindrade inte de som hittat till Skansen denna muliga dag att sjunga med mer eller mindre utantill. Magnus Uggla levererade ett medley av sina gamla låtar och tyckte att det var dags för publiken att sjunga med när han och bandet som klivit fram kommit till Kung i baren. Riktigt upplivat och en frisk fläkt mitt bland ett gäng vaggvisor och lättsam pop.

När vi ändå kommit in på punkten allsång. Det började bra med ännu ett nytillskot i allsångshäftet – Från och med du, som visade sig vara riktigt bra som allsång. Under Zvampen passade Sanna Nielsen på att presentera hela bandet, en och en. Bland annat en födelsedagsfirande Britta bergström.

I kostervalsen blev det armkrok med tillhörande gung medan Uggla lyckats peta in en egen allsång som inte står i häftet, nämligen hans Pom pom, men den drillade allsångspubliken tog det som om det regnade. Vilket det för övrigt inte gjort under någon av Sannas direktsändningar dessa tre år.

3037

Det avslutande numret satte fin guldkant på det hela. Det vill säga efter att Sanna gjort så att minst hälften av publiken och säkert flera framför tv-apparaterna satte hjärtat i halsgropen genom sättet att säga att hon till slut faktiskt kommer att fortsätta en säsong till. Det blev en lite hemtrevlig och nära känsla då hela bandet bytte diket mot trappan och omringade Sanna i När showen är slut. Detta samtidigt som det satts upp papperslyktor ute bland publiken som nu plockat fram sina mobilkameror och lyste med lamporna i mörkret. Maffigt på ett fint sätt helt enkelt.

Föreställningen höll på i ytterligare cirka 30 minuter till men de passerade rätt fort revy, särskilt efter Sannas skrämseltaktik samt den stämningsfulla lilla ”jam sessionen” med bandet.

Sannas besked – stannar ännu en säsong

2778

Det finns ett litet ord som brukar betyda dåligt besked. Det är det det lilla ordet ”men”. När därför Sanna inleder finallåten med detta ord var det troligen flera som började skruva sig i stolarna. Inte blev det bättre när hon ledsamt talade om att det var dags för henne att lägga allsångshäftet på hyllan, för att efter en längre konstpaus tillägga ”…till nästa sommar!” Då utbröt istället jubel över att säångerskan blir kvar som allsångsledare 2019.

Sanna uppvisar en sådan glädje och trivs så pass bra i sin roll som allsångsledare samt med sin publik att jag visserligen hade på känn att hon inte ville sluta. Hon vill inte släppa allt detta än… Men snälla Sanna, du behöver inte ge din publik en hjärtinfarkt på kuppen bara för att du tycker att det är lite roligt att skrämmas!

Så… Det blir alltså en fjärde sommar på Skansen för Sanna Nielsen som kan konsten att tackla när det händer saker som inte är planerade. Ta till exempel hur hon hanterade att Lasse Berghagen busigt basunerade ut att de skulle sjunga känn ingen sorg för mig Göteborg som allsång trots att det inte alls stod på veckans repertoar. Hon är också nära sin publik och småpratar gärna med den när det finns utrymme för det samt har en härlig energi. Det är en av de faktorer som behövs om man vill vara en folkkär allsångsledare – att kunna och våga vara nära sin publik och leda med värme. Hon är dessutom väldigt trygg i sin roll.

Att hon sedan har fått en del kritik i media för tappade tittarsiffror tycks inte stå i vägen för henne. Det är nog bra också i det avseendet. Genom att fokusera på vad som ska göras och bemöta allsångspubliken på ett bra sätt så kan hon fortsätta vara sig själv vilket hon vinner på i längden. SVT:s gissning om att det kan vara den värme som lägrade sig över landet under sommaren. så att folk flydde ut till svala badvatten, samt fotboolls-VM kan mycket väl vara två faktorer som spelat in stort i början av säsongen. Det är åtminstone inte omöjligt.

Nu blickar vi framåt mot en ny varm säsong med trygga Sanna Nielsen 2019, hennes fjärde säsong på Sollidenscenen.

Mysig sensommarspelning av Bo kaspers orkester i Allsångsscenen är din

2504

Sommaren lider mot sitt slut och det näst sista allsångsprogrammet visade sig sitta på ett ganska bra drag, inte minst i allsångerna där alla utom en var mer eller mindre popdängor. Gästerna denna vecka var Bo Kaspers orkester, Molly, Sandén och Lena Philipsson som bjöd på både gamla låtar ur sin repertoar samt några relativt nyskrivna låtar. Dessutom hyllades Jerry Williams av sitt eget band. Att Bo Kaspers orkester fått lotten att äga scenen med egna gäster i en hel efterföljande timme var ett oväntat val och började segt, om man frånser öppningsnumret. Men när de 20 minuter in i denna tog tonerna till ”I samma bil” så fick de till slut upp publiken på fötter i vad som till slut blev en trevlig liten sensommarshow. 

Vi har klivit in i augusti och Det firade Sanna Nielsen med att lägga i fyrans växel direkt medelst allsången Ljudet av ett annat hjärta som såväl publik som bandet gick igång på. En gammal klassiker från Gyllene tider.
Klassiker kan man inte kalla den av sina låtar som Bo Kaspers orkester sedan intog scenen för att ge den musiktörstande publiken men allt behöver inte vara det. Det går en man i mina skor drog ner tempot för en stund till melodiös skön och lättsam pop. I deras allsång däremot reste vi från Halmstad till Göteborg. Anledningen, de hade valt Håkan Hellströms fartfyllda och lite nyare Känn ingen sorg för mig Göteborg 

Det Petter hade att leverera är nog något som många längtar efter nu. Låten heter nämligen Regnet. En svensk svängig raplåt där han även tog hjälp av Sami och en annan av kvällens gäster – Molly Sandén. Petter började mitt på scenen men de tre möttes snart upp ute på tungan där Molly var den som glänste lite extra, klädmässigt.
Den allsång han valt var Janne Lucas Växeln hallå, en av kvällens två Melodifestivalslåtar faktiskt. Den andra är Lena Philipssons Kärleken är evig som avslutade ordinarie program.

Den enda lugnare allsången som stod på körschemat var Mitt sommarlov och den som sjöng in den för ett antal år sedan, Anita Hegerland, kom ut i egen hög person för att bistå Sanna i denna. Det lät nu som att Anita låg lite efter musiken.  Så var det även vid repet och möjligheten finns att det faktum att hon betonade/sjöng orden på ett lite annat sätt skapade den ibland smått förvirrade effekten. Nostalgi på hög nivå oavsett.

2581

Så var det Lena Philipsson ja… Som presenterades genom att Sanna fick publiken att utan texthäfte sjunga några rader ur Det gör ont. Lena hade något betydligt nyare att leverera, nämligen sin nya låt Galen som hon dansant flirtade fram.

Sanna hade sen ännu en allsång som hon ville passa på att sjunga. Titeln var något med sommar… Nej, det var inte ännu en Gesslelåt, inte heller Sommaren i city som bandet gissade. Publiken tillfrågades om vad den hette, vilken ju var Sommar sommar sommar. Hon fortsatte därefter på sommar-spåret men i en omgjord ”Hon kommer med solsken”. Med omskriven text, regnjacka, gummistövlar och fyra dansare i likadana stövlar samt badkläder från 60-talet bad hon vädergudarna om regn istället. Färgglatt och roligt nummer!

2630

Innan allsångstimmen var slut fick även Molly Sandén beträda scenen ensam för att sjunga Större från sitt nyaste album på svenska. En fin härlig poplåt med tillhörande fingerknäpp. Jerry Wiliams hyllades av sitt eget band som gav en lite annorlunda och fin tolkning av It started with a love affair.

När klockan tickat över till 21 och det blev dags för Allsångsscenen är din slog sångaren Bo Sundström två flugor i en smäll genom att börja spela Världens bästa band och presentera hela bandet under detta. Det var ganska stort publikskifte. Ett gäng drog och de som stått och väntat kom in och satte sig på de nu tomma stolarna. Det var också lite sisådär under de första 20 minuterna, fram tills I samma bil kom. Då ställde sig folk upp. Det mest upphetsande fram tills dess var väl att Danny visade sig vara en av deras hemliga gäster. Den andra halvtimmen var lite bättre, då kändes det som att både bandet och publiken blivit lite varma i kläderna. Här bjöds vi på bland annat ett gästspel av Sabina Ddumba, lite diskotek och ytterligare en av deras största låtar – Vi kommer aldrig att dö. ”Dog” gjorde kamerorna kort därefter men de ropades ut på scenen igen och avslutade passande nog kvällen, när solen hunnit gå ned, med låten Tack.

Med tanke på att för det första undrade över artistvalet till att få ta över allsångsscenen för en kväll så visade det sig bli en trevligt musikalisk kväll ändå. att njuta av sådär i sensommarkvällen. Bo kaspers orkester bjöd på sig själva med lite mellansnack samt en tur ut i publiken mitt i alltihopa, till helt akustisk låt. Deras största låtar fick också god respons. Däremellan var det till och från med det.

ESC-vinnaren Netta gästade allsången

2333

Samir och Viktor shufflade loss med publiken denna sjätte allsångstisdag för säsongen. Tommy Körberg hade inte hunnit klart i sminket och fick hjälp av Sanna innan han sjöng om Lola. Från Israel ingen mindre än Eurovisionsvinnaren Netta som kacklade sig igenom sitt bidrag under den svenska sommarsolen. Det fanns något dragplåster för alla och det kan vara anledningen till att det var fler än vanligt i alla åldrar som hade hittat dit. Detta program som avslutades stort i Pridens tecken.

Så fort Sanna Nielsen öppnat kvällen tillsammans med publiken i Stockholm i mitt hjärta släppte hon ut Samir och Viktor på scenen. Att de kanske skulle riva hela backstageområdet annars, ja det är nog inte helt omöjligt med de killarna… Hur som helst så fick de nu använda sin energi till att istället Shuffla loss med hela publiken och ett helt gäng unga dansare från Base23.
Efter ett babbligt samtal med Sanna där det fanns någon typ av röd tråd någonstans, drog killarna ut i gångarna och sjöng allsång i Guld och gröna skogar.

2125

Tove Styrke gjorde ett återbesök och gav denna kväll hela två låtar. Den första (Sway) liksom den andra (Changed my mind) är uppbyggda i samma musikaliska stuk som Say my name, den hon gjorde förra året här. Båda sköna svängiga poplåtar med ett lugn över sig. Sedan är det också otroligt charmigt att sångerskans norrländska dialekt kommer fram så tydligt när hon pratar med Sanna. Tove hade valt den stilla allsången En gång jag seglar i hamn.

Det har varit ett antal hyllningar genom åren i Allsång på Skansen, flera bara i år. Nu hade turen kommit till Hasse Alfredsson som hyllades i ett litet käckt dansant nummer innehållandes kvinnans roll och en mansbalett. Alltsammans lett av Emma Peters och Hanna Dorsin i kavaj.

Blen var den som sedan ökade takten i programmet genom att inta plats på scentungan och ta ton i Nära dej som hon släppte för bara en månad sedan ungefär. Allsångsvalet, Patrik Isakssons Hos dig är jag underbar, var något otippat kanske. En modern allsång som gör debut i allsångshäftet i år. Den har åtminstone inte varit med i något häfte sedan 2008 och troligen inte före det heller. Tycker dock att detta kan vara ett gästspel för låten kändes som en liten kattunge bland alla lemurer i häftet – felplacerad och ”svår” som allsång.

Sanna lyckades få publiken att spontansjunga i Anthem trots att hon inte planerat det egentligen men det var en rolig liten uppsjungning inför allsången Himlen är oskyldigt blå som just Tommy Körberg fick komma hjälpa Sanna med.

2258

Det är Pridevecka och det började märkas när Körberg gav ett smakprov ur sin kommande show och lät Sanna hjälpa till att förvandla honom till rollen Lola för att sedan sjunga Som att bevisa att änglar finns.
Sanna själv fortsatte sedan i kärlekens tecken genom att riva av sin egen singel Det vänder nu. En snabb och positiv poplåt med stark text som fick större delen av publiken på fötter.
Vad vore inte Prideveckan utan ett besök av ESC-vinnaren, om denne är frisk och inte lider att hjärtfel? Netta tog förstås vägen förbi allsången på Skansen och kacklade fram sitt vinnarbidrag. Vet inte riktigt vad man ska säga om den så kallade låten men själva framträdandet togs emot med glädje av publiken på plats. Än mer glädjerus spred sig när Christer Lindarw så kom ut för att sjunga allsång i After darks fartfyllda La dolce vita, populär i bland annat Prides kretsar. Som parentes kan jag också tillägga att den råkar vara skriven av schlagertrojkan från Gävle.

Programmet får bra betyg överlag men skulle kunna delas upp i två delar. Första delen lite lugnare med smått och gott helt enkelt. Andra halvan andades pride, glädje och värme. Nu är det bara två program kvar och nästa vecka blir det dessutom Allsångsscenen är din med Bo Kaspers orkester. Ett spännande val av artist till den timmen. Hur det blir får vi se då.

Helt seriöst-Kaliffa satte i högre växel direkt

1770

I sommarens femte allsång fortsatte solen att lysa över Solliden. Det var lite snabbare takt över veckans allsånger och dessutom någon tungvrickare. Oväntat var det också att dansbandet Sannex skulle bjuda på samma drag som Kaliffa då han levererade sin Helt seriöst till en stående publik redan i början av programtimmen.

Sanna Nielsen öppnade i Robert Broberg-anda med en allsång, nämligen Ingela. Av de gästande artisterna var Kaliffa först ut. Kaliffa hade bland annat med sig två dansare och låten han körde var den nu mycket välkända Helt seriöst. Helt seriöst så fick han upp hela publiken på fötter. Det var riktigt bra drag som märktes. Sångaren hade som allsång valt Lundblads fina Ta mig till havet, som körts både en och troligen 25 gånger på denna scenen. Med eller utan Peter Lundblad själv genom åren.

1802

Dansbandet Sannex sjöng under kvällen två låtar men det var deras avslutande Låtsas som att det regnar som fick den mesta responsen, då publiken stod upp och dansade med under handklapp.
Tillsammans med Sanna passade det skånska bandet på att köra två meningar ifrån Änglahund. Det var i alla fall så långt ungefär som hanns innan Sanna avbröt tvärt. Men det skulle bli ännu en Skånesignerad allsång då de valt den ganska snabba Var ska vi sova inatt.

1840

Efter detta lilla Skånestopp på kvällens musikaliska resa väntade en liten bossanova med Sanna Nielsen själv samt de uppstoppade sångerskorna Celine Dion och Barbara Streisand som styrdes av varsin sjungande dockförare. Med samtliga fem i matchande klänningar blev de fem faktiskt en fungerande men udda enhet.

Jazzsångerskan och låtskrivaren Amanda Ginsburg sjöng sin jazziga Havsmelodi, iklädd 70-talsdoftande grön klänning. Såväl hennes sång som själva låten förde tankarna till Monica Zetterlund. En skön visa att lyssna på lite sådär, helt enkelt. Amande förklarade sedan för Sanna att hon valt den lite busiga allsången Loppan.

1866

Buset fortsatte sedan med Pernilla Wahlgren som (efter en allsång) satte sig vid flygeln och framförde Längtan som hon själv skrivit texten till. Pernilla Wahlgren spelade och sjöng fint men stördes av två ”musiker” som inte kunde spela en enda ton rätt, Måns Nathanaelson och Ola Forssmed. Dessa två ställde sig även framför huvudartisten som fick gå åt sidan för att ta emot applåderna. Ett lite halvkul nummer som inte nådde ända fram på grund av att delar av alltsammans kändes lite för livlöst och inövat. Kan möjligen bero på att Pernilla hade betydligt mer av ren artist än skådespelare i sig denna kväll.

Magnus Carlsson hade också hittat dit och passade på att i en duett med programledaren hylla snart 90-åriga Lasse Lönndahl som satt i publiken. Detta genom att sjunga Visa mig hur man går hem. Herr Lönndahl som åldrats med värdighet satt och sjöng med från sin plats.

1944

I det efterföljande Thore Skogman-medleyt som började med Tiotusen röda rosor fick just Lasse Lönndahl, om inte 10 000 så i alla fall en liten bukett med röda rosor i handen och en duettstund med Sanna. Däremot är det oklart hur många som hade tungan med sig i Plättlaggen.

Sannex avslutade som sagts i texten ovan med att riva av Låtsas som det regnar och fick med sig hela publiken i bara farten, detta klart godkända program.