Att vara så nära men ändå inte se

Hur fånigt känns det inte att sitta tre våningar ovanför salongen där Melodifestivalen direktsänds, höra ljudet inifrån arenan men inte kunna se ett jota? Ungefär samma känsla som att vara så nära att man kan snudda vid en sak men åndå inte få tillgång till den hur långt man än sträcker sig. SOm tur är var det inget större fel så nu är vi igång. 🙂

Explosiv inledning på Melodifestivalen

På kvällens genrep fick datorn vara kvar uppe, då den är lite tunga att hålla i när man pratar med artister. Men papper och penna ville göra mig sällskap så här får ni en kort sammanfatning av kvällen.

Björkman inleder kvällen med att stå i samma rock som han bar på förra årets final. Omringad av en väldig massa rök och pratandes om nederlag i Moskva, men att vi inte ger oss och att vi har blivit varnade. Därefter kliver Charlotte Perrelli, Nanne Grönvall och Shirley Clamp ut på scenen och drar av I’m a hero så starkt att man kan undra hur något av bidragen ska kunna överglänsa det. Programledarna skickar in humoristiska kommentarer lite här och var. När Ola så kliver upp och kör sin Unstopable och alla andra följer på det i tur och ordning så blir det med blandade responser av publiken. Ola, Linda Pritchard och Anders Ekborg var de som drog flest applåder och jubel vad jag kunde höra. En sak som jag inte sett tidigare men som syntes på de stora bildskärmarna, det var att golvet visar mönster under Salems nummer. Riktigt snyggt!

Ikväll lottades Pain of Salvation, Jenny Silver, Linda Pritchard, Jessica Andersson och Ola (som av ropen att höra hade flera fans på plats) vidare. Av de gick Linda direkt till Globen följd av Jessica. Pain of Salvation och Jenny gick till andra chansen. Ola gick inte ens vidare och från den bakre delen av arenan hördes ”Neeej!”. Men av publikomröstningen efteråt att döma så är jag ävertygad om att Ola kommer komma högre än så imorgon. Där ligger nämligen Ola väldigt högt upp. SVT undanhöll också en bit av programmet för det inte ska komma ut i förväg, och vad det är får vi alltså veta först imorgon.

Dolph, Christine och Måns
Dolph, Christine och Måns

Frispråkarn: Blogga mer

Frispråkarn ser väldigt välklädd ut, med vit sjkorta, slips och en röd tröja över. Han har precis dragit igenom sitt första kamerarep och inväntar klartecken på att få dra igenom en gång till. Under den tiden passade han på att ändra texten och rappade om att vi skulle fortsätta blogga så han kan få fler röster. Undrar om detta blogginlägg resulterar i fler röster? Jag är visserligen tveksam, men vi får se på lördag hur det går.

Frispråkarn
Frispråkarn

Litet buffébord utan efterrätt och en del mingel

Välkomstfesten här i Övik hölls på artisthotellet, i en avlång lokal. I ena änden av lokalen var artisternas bord placerade. I andra änden där ingången var fanns både ståbord och sittplatser för att äta eller bara hänga. I mitten var baren och buffébord placerat. Jag anlände kring 20-slaget. Efter mig kom det några artister såsom Jessica Andersson, Salem Al Fakir och Programledaren Måns ”mums-mums” Zelmerlöw. Festen var rätt lugn och i stort sett befann sig artisterna på sitt håll men då och då var det ändå någon som man mötte på i vimlet. Buffén var liten med enbart några få olika sorters kött och fisk samt potatis, lite sallad och två kalla såser. Typ… Efterrätt fanns över huvud taget inte frånsett kaffe och någon chokladbit.

Välkomsttalet var föredömligt kort och vid det andra korta talet fick Dolph Lundgren komma fram för att säga några ord innan han gick ner och fastnade i ett kamerahav.

Under kvällen gick tre trubadurer runt inne i festsalen och gjorde sitt allra bästa för att få folk att hänga på. På deras repertoar fanns bland annat Highway to hell av alla låtval. Jag pratade lite med Frispråkarn och en av låtskrivarna till bidraget, lät Anders Ekborg känna på min inbyggda kamerablixt som av han kommentar att döma inte var alltför trevlig samt sprang på Ola på väg upp efter ett besök på bottenvåningen. Även Ola ställde snällt upp på att posera framför kameran och hade inget som helst problem med blixten. Blir det systemkameran på nästa fest också funderar jag på att ta med den externa blixten som är mycket bättre och mildare.

Runt 23 lämnade vi, ett gäng på 7 personer, festvåningen för att gå upp en trappa och sitta och prata om allt från julkalendrar till srumpor och givetvis även Melodifestivalen. Vi lämnade hotellet 23.45 och då var det fortfarande en del folk kvar, trots att de flesta av artisterna verkade ha lämnat festen vid det laget.

 

Dolph Lundgren
Dolph Lundgren

Jag och Frispråkarn
Jag och Frispråkarn
Anders Ekborg vid baren
Anders Ekborg
Ola
Ola

Linda Pritchard motionerade i hotellfoajén

Efter uppspelningen av låtarna satt jag i hotellets foajé och skrev lite. Under tiden sågs Linda Pritchard lite varstans i foajén, liksom några ur Pain of salvation, skivbolagsfolk och studiomannen Henke som anlände till hotellet med festivalbussen. Lite över slaget 20 var jag så pass klar att det var dags att packa ihop och följa med några vänner till O’Learys för att äta. Nu är det sängen som gäller. Imorgon kommer det en ny dag, en minst sagt fullspäckad sådan!

Flagga vid en affär
Flagga vid en affär
Boendet i Övik
Boendet i Övik

Första mötet med en av deltagarna

Klockan 08.30 imorse tog jag X2000 från Sthlm mot Sundsvall. I Sundsvall klev alla av tåget, kanske inte så konstigt med tanke på att det var tågets slutstation… 😉

Gick så över spåret och igenom stationshuset för att ställa mig vid busshållplatsen. Strax därpå kommer det en kille med rastafariflätor, dragandes på en stor hård resväska med en ARN-lapp. Ett tecken på att killen rätt nyligen bör ha anlänt till Arlanda med ett flyg . Denna vecka är en grupp vid namn Pain of Salvation med och minst en av människorna som har något samröre med det bidraget har just sådana flätor. Dessutom är hans slutstation med bussen också Övik. Det gick rätt snabbt att lägga ihop 1+1 om man säger så, men för säkerhets skull frågade jag om han ska till Övik och Melodiftestivalen. Japp! Nu har vi cirka 1,5 timmars bussresa kvar till Övik. Senare ikväll bär det av till artisthotellet för att få höra de första åtta låtarna för första gången.