Jennie Widegren skildrar jobbet som koreograf och drömnumret i Melodifestivalen

FullSizeR
Möte med Jennie om jobbet som koreograf                                                                                               Foto: Jennie Widegren

Jennie Widegren är dansare, danspedagog och koreograf. Hon har varit medlem i dansgruppen BouncE. Hennes namn dyker upp då och då i Melodifestivalssammanhang. Här i finalen står Jennie bakom Bisharas bidrag ”On my own” som nummerkreatör. Första vändan för henne var emellertid 2006 när hon gjorde Velvets nummer till ”Mi amore”. Sedan dess har det hunnits med flera nummer genom åren inklusive två Eurovision Song Contest.

Jennie slår sig ned i soffan. Vi har cirka 30 minuter på oss innan hon ska vara vid scenen för att bistå under Mohombis repetition, i Benke Rydmans frånvaro. Där har hon inte varit med från scratch vilket hon varit i Bisharas fall. Som koreograf är för övrigt Bisharas scennummer lite av en milstolpe för henne.
– Jag har aldrig fått gått direkt till final som jag gjorde nu med Bishara. Mina nummer har alltid mellanlandat i andra chansen. Så det här är första gången som jag tävlar i en deltävling och sen landar i en final med ett bidrag. Så det var kul! Avslöjar hon glatt.

Det är mycket jobb bakom ett bidrag samt hur det framförs och ser ut på scenen. Mer än man faktiskt tänker på när man sitter som publik och ser den färdiga produktionen. Ledet från idé till det färdiga resultatet går i flera steg.
– Jag får ju låten och då per automatik får jag en egen känsla för låten. Jag ser någonting och känner någonting när jag hör låten. Sen träffar jag artisten och får liksom en känsla av vem den är. Det viktiga är ju att få den att se väldigt bra ut, självsäker och att den blir självklar i sin egen låt.

Efter att ha bollat lite med artisten skickar Jennie en offert, vilket betyder att man skickar en en moodboard och sin idé till skivbolaget och till artisten. Nappar de så går man med moodboarden till SVT för att sälja in den idén. Därefter hjälper SVT till att förverkliga den.
– Så att det är som en process där jag får en idé som jag sen bollar mot artisten och så ska skivbolag och artisten säga ja till mig. Så ibland får man ju nej också.

Ingen särskild grundsten
Det som önskas med ett nummer till en specifik artist är att den ska komma fram på något sätt i sin låt. Någon särskild grundsten som behövs vill hon emellertid inte påstå att det finns. Detta eftersom alla artister är olika varandra och fungerar på olika sätt.
– Men jag skulle säga att min grundsten som jag försöker hålla i, det är att inte ha för många element. Jag försöker att inte blanda in dans och kör och pyro och blombladsregn och… säger Jennie med lite extra betoning på alla ”och”.
Istället försöker hon komprimera ner det till ett koncept som man kan komma ihåg och som inte blir för mycket för ögat att kunna komma ihåg.
– Jag tycker att det handlar om att förstå låten, att visualisera låten och att förstå artisten. För att det är så ofta man gör saker med en artist som gör att den ser sämre ut än vad den är egentligen.

Att få fram artisten
Som koreograf ska man skapa ett nummer kring en artist och dess show. I Melodifestivalen handlar det om tre minuter som ska passa just den artisten och låten. Att bestämma rakt av hur någon ska röra sig kan få den personen att se allt annat än trygg och självsäker ut menar hon och då har det inte lönat sig att ge artisten exempelvis en bra dans. Jennie vill få fram artistens eget scenspråk men i den formen som hon sätter, vilket sker i en dialog mellan de.
– Jag försöker att hela tiden utgå från de och få de att känna sig så naturliga som möjligt. För mig funkar det sättet att arbeta mycket bättre. Det blir att mina artister blir lite tryggare också.

_DSC7100

Vad det är som behövs för att få fram artisten i fråga, det finns det inget enkelt svar på och det blir olika beroende på vilken man frågar. Jennies svar på det är att hon alltid tänker sig att hon ska skapa ett koncept kring en artist, där det inte är för många element inblandade.
– Som i Bisharas fall som jag gör i år. Jag ville ha att han skulle stå som i ett eget rum som bara backar upp honom och inte tar hans uppmärksamhet.
För att skapa detta används en laserproj som lyser som en lampa och mycket rök för att det ska fästa på röken eftersom ljuset måste landa på någonting för att man ska se ljuset.
– Sen gör jag en gammal kameraeffekt som heter picture in picture där man har Bisharas närbild och helkropp samtidigt. Jag tänkte såhär… Bishara är helt okänd, han har aldrig stått på scenen och han har liksom aldrig mött publik någon gång. Det är väldigt viktigt att få fram mycket Bishara eftersom man inte hunnit träffa honom förut.
Bildproducenten tyckte när detta lades fram att det var perfekt om de fick till den organiskt, alltså skarvlöst och mjukt, vilket de också fick till.
– Det blev så som jag ville. Organiskt och drömskt och mjukt och lite magiskt, mystiskt. Och så kommer två stycken Bishara istället för en.

Få saker förbjudet på en MF-scen
Vill man så går det mesta faktiskt att genomföra på MF-scenen i någon form. Eld är möjligt inom våra regler för pyroteknik. Vatten går uppenbarligen också att ha under ordnade former utan att tekniken brakar. Det finns dock ett material Jennie gärna skulle vilja använda men som tyvärr är förbjudet här och nu pratar vi inte konfetti.
– Du får inte ha småsaker som faller ner i deras lampor och deras fläktar för då slutar systemet att funka. Så jag till exempel, jag skulle gärna göra nummer med sand som rinner från taket. Det kommer jag aldrig få.
Jennie målar upp en bild av när man leker på stranden och häller sand mellan händerna för att beskriva hur hon tänker och säger att det är väldigt vackert.

Gillar underhållning och att försköna
Ska man jobba med att koreografera och skapa ”rum” på en scen så är det en stor fördel om man gillar underhållning. Det gör hon förstås mycket. Det är också ett av svaren på varför hon finner det så roligt.
– Det andra är att jag tycker det är väldigt roligt att förfina och försköna någonting.
Som exempel tas när Edward af Sillén gav Widegren i uppdrag att skapa ett klassiskt nummer till Måns Zelmerlöw och Petra Mede i ESC och hon kunde sitta och komma på idéer.
– Helt plötsligt ser allting ut som en ”million dollar” istället för att det bara står två människor rätt upp och ned och ska sjunga en låt. Så helt plötsligt har man skapat en miljö som, den är förfinad och förskönad. Man skapar en magisk plats. Jag älskar det.

Ser numret i sin helhet första gången på torsdagen
Jennie gör även längre shower och menar att det egentligen inte är någon större skillnad mot att göra ett tre minuter långt nummer till en artist i Melodifestivalen. Själva grunden i arbetet är densamma.
– En show vill ju ha ett budskap så det som skiljer att göra ett nummer från en hel show det är att lyckas föra en röd tråd genom hela showen. Det är mycket svårare än att bara göra ett nummer.
I Mellon ligger svårigheten på ett annat plan. Trots månader av planering och träning blir hon alltid överraskad när de äntligen får kliva in i arenan.
– Om du pratar mello, det jag tycker är svårt det är att jag pratar med en artist och skivbolag och får ett okej. Jag pratar med SVT, får ett okej. Vi åker och repar på House of shapes till exempel. Jag får då inte se min laserproj, min box, mina stolar eller vad jag nu har valt att ha i mitt nummer förrän jag står här på torsdagen. Så att första repet på torsdagen det är en chock varje gång. Det är väldigt frustrerande att man inte har någon kontroll i första repsammanhanget.
Dock ges produktionen och SVT bra beröm för att räcker att de får förklarat hur man tänkt och sedan repar in det. Dagen efter, när Jennie och gänget kommer igen, då är allt som det ska vara.

Var själv med som koreograf och dansare 2012
Förutom då BouncE blev ombedda att dansa i mellanakten i Globen under ESC 2000 minns Jennie särskilt mellanakten i 2012.
– Ett annat minne är ju då när jag gjorde mellanakten Popular i Mello. Christer Björkman ringde mig och frågade om jag kunde göra Popular i nytappning med Elena Paparizou som sångare. Då är jag med och dansar själv. Nu står jag bara vid sidan av. Jag är aldrig på scenen själv längre.

Varför är du inte på scenen själv längre?
– Nej.. Nej, jag är lite för gammal, säger hon med ett skratt.
Det kommer emellertid snart fram att gränsen om man ska vara ärlig inte sitter i åldern utan hur bra man dansar.
Man måste vara i form och man måste vara i det. Man måste dansa varje dag för att dansa bra och det hinner inte jag nu.

Hanna Ferm & Liamoos vapen – personkemin

_DSC6964_01

Bishara som var tillbaka i skolan på måndagen efter sin finalplats fick lite grattisord av klasskompisarna, men utöver det var det tillbaka till vardagen så att säga. Åtminstone i en vecka innan det blev dags att kliva in i Friends arena. Bishara verkar ta det coolt och och konstaterar bara att det känns bra att vara här nu, även efter att ha sjungit för stor genrepspublik.
– Det känns asbra, det är liksom helt galet. 30 000 personer det är bara magiskt.
Det är väl ungefär så många, 30 000 som kommer sitta i publiken ikväll så det blir största publiken hittills för honom.

På läktaren bakom stod lite publik kvar och tittade på medan Bishara mötte pressen. Någon hade ett plakat i handen med hans namn och en annan ville ha en autograf.
– Jag blir så glad att folk verkligen bryr sig och uppskattar mig, säger han.

Planen är att göra som vanligt, bara köra på och göra det han ska. Den taktiken tog honom hit så varför ändra på ett bra koncept.
– Jag ska kötta på och ha skitkul och bara göra min grej.

_DSC6983_01

Vid sitt bord stod Hanna och Liamoo ganska så tight på presskonferensen. De är en av de två-tre som det pratas om i toppen och är favorittippade till en eventuell vinst. Det har synts såväl på välkomstfestens röda matta som på repet att de har kul tillsammans.
– Vi har kul tillsammans, konstaterar Hanna med ett skratt.
– Nej men det är jätteskönt att såhär, man kan göra situationer kul som annars kanske hade varit… Fortsätter Hanna men blir avbruten.
– Det är just det som är grejen med personkemi. Det är därför personkemi är så viktigt. Det är därför vi har den här alltså extra kul på scenen på grund av att vi känner varandra. Och det kanske inte hade varit samma sak om det hade varit första gången vi träffades, kanske inte men…

De är väldigt nöjda efter det första genrepet i arenan och tycker att det gick väldigt bra.
– Det är jättekul för att vi har inte kört framför publik nu på ett tag på liksom en sån här stor arena med vår låt. Så att det var jätteskönt, tycker Hanna om att ha fått möta publiken.

Just här känns det inte som att någon av de egentligen behöver peppas men på lördagskvällen kanske det ser lite annorlunda ut, man vet aldrig. Vem av de är det i så fall som peppar vem?
– Vem peppar vem? båda peppar varandra. Det är klart vi peppar varandra, säger Hanna direkt.
– God energi från mig och god energi från dig, inflikar Liamoo.

Ann-Louise Hanssons hyllningslåt till Barbro skriven av dottern Josefin – ”Det känns tryggt”

_DSC5485

Ann-Louise Hansson har varit med 13 gånger tidigare i Melodifestivalen. Det här blir hennes 14:e bidrag, vilket är ett svårslaget rekord. Frågan är om någon annan ens kommer komma upp i det antalet. Ann-Louises bidrag ”Kärleken finns kvar” är skriven av David Lindgren Zacharias, Josefin Glenmark-Breman och Olof “Ollie” Olsen. Låten handlar om att allt finns kvar när man har mist en kär vän. I hennes fall är det Barbro Lill-Babs Svensson som hon tänker på, men även andra kan ta till sig texten. Till själva Melodifestivalen har sångerskan en avslappnad relation.
– Jag har aldrig känt att jag har tävlat i Melodifestivalen utan jag har sagt ja till det för att jag tycker att det är ett roligt program att vara med i och det ses av så många människor. Hade man sen vunnit eller gått vidare hade det varit helt fantastiskt men min karriär har ju inte stått och fallit på det.

Även om den här låten tillägnas Lill-Babs för hennes del så vill hon alltså och känner att alla kan ta del av låten, oavsett vilken som är ens nära vän.
– Jag vill gärna att man ska kunna ta till sig detta. Även andra som mist en nära och kär vän. För det är ju såhär att kärleken finns kvar när personen i fråga är borta och vi har minnen som finns kvar och alla glada minnen. Det är det man ska leva på. Barbro och jag vi hade ju sångerna också så vi har mycket gemensamt.

Frågan om att vara med igen har kommit flera gånger men svaret då har blivit nej från hennes sida. Till slut så sa hon ett okej, med någon form av reservation kan man säga.
– Om Josefin skriver en låt som passar mig och med en text som jag kan stå för, en text som är meningsfull. Då kan jag tänka mig att vara med.

Så blev det. Dottern Josefin skrev ”Kärleken finns kvar” till sin mamma tillsammans med två andra killar men Ann-Louise har varit med i processen.
– Josefin känner mig väl och hon var ytterst engagerad i texten. Vad det står för och vad som ligger bra i mammas mun. Så att vi har haft nära kontakt hela tiden när de har skrivit den.

Hur är det ha sin dotter med på låten som låtskrivare?
– Det är fantastiskt. Det är vansinnigt roligt. Det är lite unikt tror jag, säger hon.

Nu var den här faktiskt engelsk från början avslöjar Ann-Louise men man ville ha den på svenska och hon kände det själv, att den måste vara på svenska. Det som bidraget handlar om kommer fram bättre på svenska.

_DSC5669
Ann-Louise Hansson med dottern Josefin Glenmark-Breman bakom sig

Hon hade själv en önskan eller rentav krav gällande bidraget och dess framförande.

– Det var också ett krav från mig att jag skulle ha tre körtjejer på scenen. Så det är Josefin och sen är det två av våra allra bästa körtjejer.
Att Josefin skulle vara med och köra bakom mamma kändes självklart.
– Det tyckte jag stämde bra eftersom hon har varit med och skrivit låten. Det känns tryggt att ha henne och Dea och Britta bakom mig. Det känns fint.

Minnen från Melodifestivalen
– Alltså minnen det går i ett… säger hon och berättar kring det.
Ann-Louise minns att vid det första deltagandet var det svartvit tv, stor liveorkester med dirigent och inget förinspelat.
– Man stod och sjöng på scenen, det var låtarna som gällde. Idag är det en helt annan grej. Det är shownummer och ses av så många
Hon inflikar att det är roligt på senare år i och med deltävlingarna att flera städer får möjlighet att ta del av detta.

Ann-Louise ska bara göra låten så bra som möjligt, tävlingen i sig är inte viktig på det sättet.
– Går jag vidare till andra chansen är jag glad fantastiskt glad! Men gör jag inte det så, jag går inte och gräver ner mig för det. Jag känner bara att jag vill framföra en fin låt med en hyllning till en av mina bästa äldsta vänner och kollegor dessutom och att det ska nå ut till så många som möjligt.

Mia ”Arwen” Stegmar i Pagan Fury om kamerorna – ”Det var lite svårt”

_DSC5491

Arwen Latour som Mia Stegmar heter när hon är leadsångerska i Pagan Fury, har varit med i Melodifestivalen förut men inte på det här viset och därmed inte behövt tänka på kamerorna närmnvärt tidigare. Nu behövs det, och det har inte varit alltför lätt.
– Ja, det var lite svårt kände jag. Men nu när publiken var på plats och, ja då… Det landade lite nu. Jag är glad att man får köra ett rep imorgon och verkligen kan nå igenom kameran och inte bara hitta den.

Hur mycket har du själv varit involverad i själva numret?
– Själva känslan är min och skapandet av numret har inte jag varit så superinvolverad i. Utan det har jag överlåtit till Benke.

Hur bestämd är du på scenen, du ser ju rätt fokuserad ut?
– Ja, arwen som är sångerska i Pagan Fury hon är väldigt målinriktad och bestämd, absolut.

Hur ödmjuk är Arwen då?
– Men Arwen är ödmjuk. Hon har liksom inget att bevisa för någon så hon behöver inte spänna sina muskler utan det sker ändå.

Hur kommer det gå imorgon kväll då tror du? Finns det risk att du skrämmer några barn?
– Ja, det hoppas jag att jag inte gör, säger hon snabbt och skrattar. Men lite kittlande ska det väl vara förhoppningsvis.

Hur ska du ta publiken då?
– Med storm!

Bishara och Lisa Ajax om kvällens genrep

_DSC5516

Det är som tidigare sagt Bisharas debut på en scen och inför en sådan här publik i och med kvällens genrep. Han tycker att hela den här veckan har varit skitkul, att bara få stå på scen och sprida kärlek och köra på.
– Det känns helt galet att få tillbaka den här responsen när de jublar och… Alltså det är bara kärlek.

Tänkte du det skulle kännas såhär?
– Nej verkligen inte! Det här är en magisk känsla. Jag tycker att alla ska få känna den här känslan. Det är jättesjukt.

Du har många runt dig i detta startfältet som har erfarenhet från det här och har varit med i branschen länge, hur är det?
– Alltså jag känner mig ganska trygg för att de peppar mig hela tiden och bara pushar mig och ger mig tips och råd. Alla artister är så snälla och bara schyssta så, ja det är nice alltså.

Hur ska du förbereda dig nu inför morgondagen?
– Jag ska bara repa alltså. Bara repa, repa tills det sitter så när det sitter då ska jag bara gå ut och njuta.

_DSC6125

Lisa Ajax är däremot ingen debutant i dessa sammanhang trots sin ringa ålder. Den här medverkan innebär henne tredje på kort tid. Hur känns det nu att vara på plats och hur var det ikväll tycker du?
– Det känns jättebra. Det är skönt att ha ett genrep och så fick jag köra två gånger, det var jättebra. Men nu vill man ju bara att det ska liksom vara på riktigt.

Hur lugn är du nu?
– Nu är jag ganska lugn men jag vet att jag kommer vara nervös imorgon såklart och ja, det är bra och ha nerver också. Man kan inte vara för lugn.

Hur kändes och gick genrepet ikväll?
– Det funkar inte perfekt än men det är alltid… Jag måste titta på det så får jag känna efter vad jag tycker och vad jag behöver jobba på. Det finns alltid något man kan jobba på.

Hur förbereder du dig inför morgondagen nu?
– Jag ska sova mycket, jag ska äta en bra frukost och bara försöka ta det lugnt, inte tänka för mycker. Bara ladda upp för kvällen.

Melodifestivalen första riktiga scenen Bishara intar

_DSC5516

På torsdagens presskonferens blev det en kortare pratstund med debutanten Bishara. Han fyllde 16 år i januari och är helt novis på att stå på någon som helst scen. Nu ska han alltså inför flera miljoner tittare och en full arena ställa upp med ”On my own” skriven av Markus Sepehrmanesh, Robert Habolin och förra årets vinnare Benjamin Ingrosso. Det är ingen liten scen att ställa sig på för en nykomling inomm musikkbranschen.
– Det är helt sjukt. Den största scenen jag stått på, det är inte ens en scen. Det är matsalen i skolan. Så att nu komma till Melodifestivalen och allt första gången, det är helt magiskt.

Bishara har egentligen ingen relation till själva Melodifestivalen utan ser det här som ett steg framåt i sin karriär. Ikväll ska han stå på scen inför publik för första gången.
– Jag är jättenervös och så men jag tror det kan gå bra, säger den unge deltagaren som tar ett steg i taget och fokuserar på den här deltävlingen till att börja med.

Arvingarna tillbaka i Melodifestivalen efter 17 år

_DSC5512

Arvingarna har varit med fyra gånger tidigare. Senast var 2002. Det har funnits en tanke om att återvända till festivalen under dessa år men de har inte haft eller fått den rätta låten. Förrän nu, med bidraget ”I Do”.
– Känslan var väl att när vi fick ”Eloise” så kände alla fyra att, wow det här är en bra låt. Samma känsla fick vi nu när vi hörde ”I Do” första gången.
Gruppen har alltså fått låtar till sig genom åren men antingen känt att det kanske inte varit den stilen på låt som de velat ha eller så har det varit en tuff konkurrens om att komma med.

Att de återigen står här i en deltävling är samtidigt väldigt passande tidsmässigt för de, då de har jubileum detta år.
– Vi har ju 30-årsjubileum och vi jobbar på en ny platta. Det är mycket som händer för oss just i år så att för oss var det grymt att skicka in denna låten för i år då.

Nanne Grönvall Bakom deras bidrag
En av låtskrivarna bakom deras bidrag i år är ingen mindre än Nanne Grönvall. Det är inte första gången deras vägar möts.
– Vi har tävlat mot Nanne 1995 i Melodifestivalen. Nanne började lite tidigare men jag tror vi träffades första gången 1995 vid Bo Diddley och sen följts åt genom åren. Så det har bara känts naturligt.

Dansbandet har en av de få snabbare bidragen den här veckan vilket skulle kunna vara till deras fördel. Det enda de vet är att om det nu blir så att de går vidare med ”I Do” så kommer Tommy vara med nästa gång. Tommy är nämligen inte med här i Lidköping då han har en inplanerad semester med familjen.

John Lundvik om sitt bidrag i Melodifestivalen – ”Jag gillar den twisten”

_DSC5484

John Lundvik som anlände till Lidköping i onsdags förmiddag slår sig ner i artisthotellets restaurang någon timme senare. Glad att väntan är över och att äntligen vara på plats. John är påläst kring de tidigare deltävlingarna och hur det har gått där. Hans eget bidrag som är skrivet tillsammans med Andres Wrethov och Andreas Stone heter ”Too late for love” och går ut sist i den fjärde och sista deltävlingen.
– Jag har ju tittat på allting sedan deltävling ett. Jag vet ju här inne att jag är liksom sist ut och det är underbart på ett sätt men det är också lite såhär… smärtsam är kanske fel att säga, fyller han i med ett skratt. Men det är inte helt lätt att vara sist ut.

Därmed känner John lite att han har även de som gått vidare mot sig litegrann tävlingsmässigt men är tydlig med en sak. Det är att han är vän med många av de som också deltar den här veckan.
– Jag åker ju på Diggiloo till exempel i sommar med Arvingarna och… nej men de andra har jag ganska bra koll på också. Det känns som att man är här med en stor klick vänner och det är ganska skönt. Det är klart det är tävling men det är inte så vassa armbågar.

Tv-framträdanden och nationaldagen
Sedan medverkan med ”My turn” förra året har han hunnit med diverse tv-framträdanden som Lotta på Liseberg och Victoriadagen samt åkt ut på turné med Rix FM festival och gjort en julturné i kyrkorna. Dessutom var han en av de artisterna som fick medverka på nationaldagen, vilket han berättar lite mer om.
– Där väljer de en engelsk låt, alla andra är ju svenska, på Skansen. Där fick jag göra ”My turn”.

”Too late for love” – en förlängning av ”My turn”
My turn var en självbiografi om att ta klivet fram efter ett antal år som låtskrivare bakom. En dröm som blev sann.
– Men att drömmen blir sann samtidigt som att man får leva drömmen, det vill säga att man får vara en artist som är ute några gånger i veckan och möter publik, åker runt i konserthus och kyrkor och även tv-scener. Det är en otrolig häftig känsla som har hänt och därför känns det…För att spinna vidare, det är det lite Too late for love handlar om, just den här resan, säger John.
John passar även på att fylla i att titeln är tvärtemot vad låten egentligen handlar om, nämligen att det aldrig är försent för kärlek.

Den där twisten ja, om att låten heter Too late for love men handlar egentligen om det motsatta, hur kommer det sig?
– Jag tycker att det är lite kul med både den litterära delen i en låttitel som säger något, men när låten menar något helt annat. Det tycker jag är lite kul spänning. För många kan nog uppfatta att ”jaha, ”too late for love”? Nej men det här låter ju deppigt!” Men det är det inte alls! Det är tvärtom och jag gillar den twisten i det. Sen är det även en låt som är en hybrid. Den börjar väldigt ensamt med mig, Sen kommer den successivt att förvandlas till en låt man vill dansa till och den kombinationen ser jag fram emot att göra.

_DSC5730

Till sin hjälp med att förvandla låten till ett bidrag man vill dansa till har han tagit en riktig gospelkör från Washington som verkligen kan sin sak.
– Det kommer nog bli.. Det är ju ett överraskningsmoment i låten. Så det ser jag fram emot att överraska med verkligen. Nej, de är The real deal. Det är inga låtsastjejer sådär utan det är på riktigt, så det är roligt att få göra det all in.

Redan klart för Eurovision – som låtskrivare för Storbritannien
Nu har redan John en plats klar i Eurovision Song Contest, men som låtskrivare till Michael Rises bidrag ”Bigger than us”. Skulle det vara så att han vinner vår svenska uttagning till Eurovision och där dessutom går till finalen så innebär det två stolar för honom i green room. I Storbritanniens hörna har han rollen som låtskrivare och i den svenska delegationen är han både artist och låtskrivare.
– Jag vet, ja herregud! Det är så roligt. Vad ska man svara på det? Undrar han högt med ett skratt. Jo men, vi skrev den till mig eller jag skrev den till mig, ”Bigger than us”, för att det är också en budskapslåt. Men sen så kom, eller rättare sagt när SVT sa ja till ”Too late for love” så kändes det som ett naturligt val att gå med den.

Om det nu blir så att du går så långt. Hur gör du i green room då?
John Lundvik skrattar till och svarar med glimten i ögat.
– Jaa… Jag kanske sätter krokben på honom. Nej men… Historiskt sett tror jag det aldrig har hänt. Så bara med den känslan så har man redan i själen nått ett ganska högt mål. Sen är det klart, att få representera Sverige i Eurovision, jag ryser bara jag tänker på det, säger han och fyller i att det är upp till tittarna att bestämma.

Känner du du har en låt här som passar i ESC?
– Ja, jag tycker det. Jag tycker att Melodifestivalen som i sitt ursprung är en låt- och sångtävling, och alltid varit det… Den här låten tycker jag verkligen har de kvaliteterna med sång och låtskrivande.
John beskriver sin trestegsraket som han hoppas ska hålla.
Det är en trestegsraket. Jag tycker det är en bra låt, det kommer vara bra performance och jag hoppas jag håller måttet som artist.

Kom till efter vällingprat
Själva bidraget ”Too late for love” skrevs under en jamsession i Anders Wrethovs studio efter snack om hur man blandar den bästa vällingen, då de båda har småbarn, och Wrethov osökt kommer in på Melodifestivalen.
– Mitt uppe i det här så tittar Anders på mig och säger, ”du måste göra mello igen”. Då blev jag lite nervös för jag tänker att det gick ju så bra förra året så jag vet inte om jag vågar göra mello igen året efter, förklarar John.
Det hela slutade i alla fall med att de satte sig vid pianot för att spela och sjunga lite och plötsligt så hade de bara låten.
– Vi tittade på varandra och hoppade som våra barn och sa att det här är ju låten! Det här är ju låten! Men en person är också viktig att nämna och det är Andreas Stone, som också varit med som låtskrivare i Mellon. Han är också med på låten. Så att det är jag, Anders Wrethov och Andreas Stone som har skrivit den.

Lundviks teori är att om man är avslappnad när man skriver en låt med någon så skriver man från hjärtat.
– Det är ganska svårt att försöka skriva en hitlåt på beställning. Den måste få utvecklas i sin takt och det gjorde det den dagen.

Hur avslappnad är du nu?
– Jag är trygg i mig själv på grund av att nu vet jag att jag klarar av det här. Jag vet hur enormt mycket press det är. Sekunderna innan man går upp och tar första tonen. Och så hela den här veckan som är extremt mediabevakad och väldigt mycket folk och saker i omlopp. Men det känns bra och sedan är det kul att jag inte längre är ensam på scen. Jag har min lite hemliga gospelkör som jag har väldigt roligt med. Så jag har en bra känsla.
Förra året var det mer för mig att försöka bevisa att jag kan sjunga, att jag vill ha en plats i Sverige som artist. Så att det var liksom ett bevisprov för mig. Det behöver jag inte vara nervös för längre. Nu är det andra parametrar att vara nervös över som att missa kameror eller tappa micken, säger han.

_DSC5721

Finalisten Rolandz sätter sätter sitt hopp på GPS – för att hitta till Friends

Mariettes finalplats betyder att hon nu har tagit hat trick i att ta sig direkt till finalen från sin deltävling. Hon var så lycklig att tårarna inte gick att hålla tillbaka under presskonferensen i green room och blev omkramad av sin skivbolagskontakt.

Rolandz å sin sida stod mest glada med buketten vilandes på bordet framför sig och svarade glatt på alla möjliga väntande och i vissa fall totalt oväntade frågor som ställdes.