Snygg scenografi till Burning flag

Cookies n Beans står uppradade på scenen, har precis repat igenom en första gång. Detta efter att David Lindgren avslutat med ett fjärde rep där de även hade liiite pyro på två ställen. dans och musik satt förutom att David var lite sen ut på catwalken och fick hoppa sidledes förbi de främre dansarna.

Linda i lockigt, Charlotte med långt ljust hår och Frida med lite mörkare står vid varsitt mikrofonstativ. Charlotte har en gitarr hängande runt halsen. Bakom de säkra tjejerna hänger tre grå skynken, som antagligen ska föreställa vara brända. Det är bra tryck ändå i musiken. Guldgult sken finns såväl på scenkanten som scenens ”takstolar”. När tonartshjöjningen kommer lyses scenen upp än mer och tjejerna går ihop.

 

 

David är ett leende energiknippe

David Lindgren ger en energirik inledning på starfältet. han ler under repetitionen och använder hela scenen. Det är enkelt men snyggt nummer är det enda scenografiska är just stadssiluetten och spotlights gömda bakom dessa, kastande ljuspelare uppåt mot taket. Mitt i låten tar han ett stort hopp rakt ut på catwalken. Hans dansare springer efter på rad. Sedan tillbaka upp på scenen igen.

Nu ber david ”publiken” att hjälpa till med händerna i luften. Stdiomannen påpekar för sångarne att kalla journalistyerna för publik nog inte är så lyckat men om någon rycks med i pubiken går det bra.

Michael Feiner & Caisa: Det var som håret ställde sig upp på armarna

 

Michael Feiner & Caisa

Michael Feiner och Caisa är sist ut på lördag. Idag var det flyg till festivalstaden som gällde följt av incheckning och torrep I arenan, Caisas allra första torrep.
– Det gick jättebra, tror jag I alla fall.
Michael som varit med förut intygar att torrepet var lyckat men tillägger att det är ett märkligt tillfälle när man inte repar fullt ut med ljud eller scenkläder.

Båda har fått musiken med sig tidigt I livet. Medan Caisas pappa var sångare och en av de som startade det gamla jazzbandet tolvan big band var Michaels mamma anledningen till hur han kom in I musiken från början.
– Mamma spelade piano när jag låg I hennes mage så att det är nog därför, omedelbart när jag kom ut ville börja spela på allt, banka på allt och spela på piano. Ja, jag började spela direkt I stort sett.

Duon började arbeta tillsammans för 12 år sedan och gjorde några låtar. Michael letade efter en sångerska och hon letade musiker att jobba med. Eftersom hon då var på tv4 och hade ett ganska strängt kontrakt kunde de inte fortsätta med det men förblev vänner och har gjort lite småsaker tillsammans. Bland annat tvingade Caisa honom att hjälpa henne när lillasystern gifte sig. Hon ger ifrån sig ett skratt.
– Det gjorde du verkligen. Jag har sagt nej till massa samarbeten men Caisa tvingade mig verkligen, framför allt nynnade hon en bra melodi som jag tände på. “shit, det här var ju bra! Det här gör vi nåt av”, förklarar han. Den låten heter I do.

De har flera låtar gjorda men har valt att vänta lite med dessa. Sedan kom lusten att göra en bra låt förra året.
– Då hade vi suttit ganska länge på natten och plötsligt på morgonen när vi träffades igen, skulle fortsätta jobba så hade båda två hittat ungefär samma melodi. Då var det som att “Yes! Där är den!” Det var som håret ställde sig upp på armarna och man bara, wow nu, nu känns det I magen liksom. Så gick det till. Caisa pratar om deras bidrag We’re still kids.

För Michael är det väldigt kul att vara tillbaka I festivalen (tävlade 2007 med The Attic) och nämner att då var de tre. Nu är de två vilket gör att det känns ännu tightare, mer som en kärna. För nykomlingen Caisa är det skönt att ha honom med.
– Michael är ju mitt stora stöd I det här livet. Vi har ju känt varann så länge. Vi har ju varit ut och spelat I nästan ett år tillsammans, han är så rutinerad och när han är så lugn och så rutinerad då känner jag mig lugn och rutinerad. Jag har ju varit ute med andra band men man smittas av varann Det känns bra.

Är det någon av deras mottävlare som de är lite mer rädd för på papperet? Michael förklarar att det finns de som är mer kända än de två men att allt kan hända. Caisa hållet med och säger att det är sån stor variation. De kommer in på önskan om att alla ska vinna. Vilket jag påpekar är omöjligt. Caisa inflikar:
– Egentligen är vi ju vinnare allihopa.
– Ja det är vi ju, vi kom hit allihopa, vi som är med på lördag. Det är ju en vinst I sig.

Någon nervositet finns egentligen inte. Det ska vara om Caisa som gillar att dansa och röra på sig inte ska sticka iväg och hitta på alldeles för mycket själv. Deras koreograf heter Thomas Benstem och har stött upp väldigt bra. Michael å sin sida tar upp att det inte vore så bra om strömmen går.

Den som är mest hängiven melodifestivalen är Caisa som har vuxit upp med melodifestivalen och förklarar att det är stort och en av de största händelserna på våren.
– Det finns ingen genre I det här. Jag tycker det är kul att festivalen finns och tittar absolut om jag har chansen.

Hur är det då att tävla I musik, vilket många säger inte går? Caisa hugger snabbt.
– Det är precis det jag säger. Det går inte för vi sjunger inte samma bidrag nån av oss. Om alla skulle sjunga samma, då hade man kunnat tävla. Å andra sidan kan man säga såhär, det gäller att vara närvarande på scen I nuet, när du väl är där. Jag tror den som har bäst närvaro kommer också kanske få de röster som inte riktigt vet vems nummer de ska rösta på, den kvällen. Så det handlar väl kanske egentligen mer om en tävling om närvaro på scenen.
– Och en låt som folk gillar. Det är ju en MELODIfestival, ingen sångfestival fast…det kanske är nummerfestival också. Vem gör bäst konst på scenen? Filosoferar Michael.

Tävlingen som forum ser han som jättebra då det är en stor bred spridning på programmet. För Caisa som är ny I det här sammanhanget finns det ytterligare en aspekt.
– Det spelar inte så stor roll att jag sjungit hela livet för det är ingen som vet vem jag är för det. Nu kanske man får namnet lite mer förknippat med “ja men det var ju hon som var med I…”.
Caisa tillägger att de faktiskt deltar för att det är roligt, inte för att planera nästa karriärsteg.

De vill förstås ta sig till finalen I Friends arena och tycker det vore fantastiskt om så pass många kan gilla just deras låt, som har ett viktigt budskap. Det får Caisa berätta mer om.
– I första hand tror jag melodin kommer spela väldigt stor roll för man kanske inte riktigt hör all text det första man gör MEN…man ska veta att texten handlar om att man får vänner och att man kan vara ung i hjärtat tillsammans med dessa vänner när de nu än kommer I livet. Ibland kommer vännerna  senare I livet, inte direkt fast man vill ha en bästis när man går I förskolan. Den kanske inte kommer förrän man är 20, men den kommer!
Eller vid 30…
– Eller 30! Ja! Exak! För ju äldre man blir, man kan acceptera varandra men man blir fortfarande som ett barn när man är tillsammans, fortsätter hon.
Michael nämner också att man ska vara barn I hjärtat och glad I stunden, att man hookar ihop.
– Jag gillar budskapet I låten och det är mycket glädje och energi.

Förutom att gå till finalen ifrån sin semifinal har de målsättningen att fortsätta med att turnera världen över, förutom Sverige jobbar de I såväl latinamerika som Asien. Caisa nämner att deras låt är internationell.
– Vi gör ju musik för att vi gillar göra musik. Vi kan inte hålla oss ifrån att göra musik. Avslutar Michael och hon fyller i.
– Det ska vara kvalitativt.

 

Karlskronas startfält under lupp – så här ser det ut

2013 års åtta första låtar är uppspelade och jag kan konstatera att det är ett brokigt startfält.

David LindgrenSkyline

Årets Lindgren-låt heter Skyline och har samma stuk som fjolårets Shout it out. Detta är en snabb låt redan från början med mycket bas. David har inget 10 sekunder långt intro, tvärtom kommer sången snabbt in. Trummor ”kompar” hans röst. Refrängen är enkel med ett upprepat ”Here we are” cirka var tredje mening. Tonartshöjning. Det är enkelt att se David framför sig på scenen, dansande.

Cookies N BeansBurning Flags

Mollstämd början men blir snart gladare. Tempot är lugnt och stråkar hörs I versen. En liten upptrappning görs till den första refrängen där tar sig. Jag vill säga stämpop om låten. Den kändes lite seg men hade vuxit redan vid andra lyssningen.

Jay-Jay JohansonParis

Nej men det är ju Fredrik Kempe! Eller vänta, jag hade fel. Har han någon bror tro? Jay-Jay har Fredrik Kempe-vibbar I sin röst. Själva låten är så lugn att den är seg som sirap. Stråkar och något som låter som en koskälla ligger I bakgrunden. Låten har visserligen textmen den försvinner I det sega tempot. Tonartshöjning finns men den räddar definitivt inte låten. Litet kul plus att han fört in en del franska fraser.

Mary N’diayeGosa

Hur många gånger som ordet “gosa” hörs vet jag inte men det var ett antal under dessa tre minuter. Efter Jay-Jays sömnpiller blir detta din brasilianska väckarklocka. Låten är nämligen glad, snabb och har något av samba eller lättare karnevalskänsla. Mycket möjligt att detta blir veckans färgklick, beroende på hur scennumret kommer se ut. Trummor ger takten.

Eric GaddVi kommer aldrig att förlora

Eric Gadd sjunger bra, det kan man inte ta ifrån honom. Man känner också igen Gadd. Vill dock säga att detta är en halvsnabb radiopop. Låten riskerar att försvinna i mängden. Det är en skön kombination av hans röst och texten. I bakgrunden hörs en kör.

YOHIO Heartbreak Hotel

Detta är en låt med mycket bas I inledningen. En snabb poplåt med rocktouch som sticker ut. Den tuffaste låten I startfältet. Vid bra framträdande kommer denna gå långt tippar jag. Ett lite lugnare stick visar vägen till tonartshöjningen I den avslutande refrängen. Medryckande.

Anna JärvinenPorslin

Här kommer Disneymusiken i form av Pocahontas efterföljare. Porslin är lugn, finstämd med framträdande stråkinstrument. Anna sjunger berättande om lång kärlek och om livet tillsammans. Låten tonar ut. Med sin startplats mellan både Yohio och duon Michael o Caisa har inte Anna den bästa utgången.

Michael Feiner & CaisaWe’re Still Kids

Denna duo har en snabb dansant låt med inledande blåsinstrument. Michael börjar sjunga men får snart hjälp av Caisa. Kombinationen av saxofon och elektroniska discotoner är riktigt snygg. Veckans disco! Påminner om Moldavien 2010 bitvis.

Som det ser ut nu så kommer denna vecka bli de snabba låtarnas semifinal. Jag har svårt att se Anna gå vidare I detta startfält. Jay-Jays känns heller inte så upphetsande. Eric Gadd och Cookies n beans kan överraska medan jag för tillfället är övertygad om att Såväl David Lindgren som Yohio sant Michael Feiner & Caisa kommer hamna I den övre halvan.

Jag har norpat Björkmans rum! Nästan…

Resan till Karlskrona började inte allt för bra med att mobiltelefonen hoppadeut fickan och självklart landade med glaset före i sten- och snöslask. Men det problemet löst. Ny telefon införskaffad… Desto gladare blev jag när jag kom fram till hotellet och utan att be om det blev uppgraderad till ett rum med kyl. Tackade och tog emot. Klev sedan in på rummet och fann en mindre lägenhet. Förutom kylen finns det spis, mikrovågsugn och kaffekokare, litet matbordsamt platt-tv och en helt egen dubbelsäng! 🙂 En vänsom såg bilden på mitt rum kommenterade med ett: ”Va fan har du för lyxigt boende i Karlskrona? Gå genast ifrån Björkmans rum. :)”

Vad tycks…?

Jag tror jag kommer trivas bra här i Karlskrona. Men nog om rummet. Om en stund får vi äntligen höra de första åtta låtarna så jag ska alldeles strax stänga ner datorn och bege mig dit. Recension av veckans låtskörd kommer efter det. Bland annat…