Genrepet i sammandrag

Kvällens genrep var intressant att se. Just för att få ett hum om hu första deltävlingen kommer bli på ett ungefär och hur övriga turnén kan komma att gestalta sig. Det visade sig att själva numren höll högre klass än många av inslagen. Men det fanns förstås också många positiva saker som genrepet bestod av.

Efter öppningsnumret där David inleder allting med att sjunga sin egna låt och därefter dra en längre, något något egotrippad presentation med en del humor inbyggt. Den har sina poänger, bland annat i pratet om att han liknats vid en Ikeamöbel som passar i alla hem. Här presenteras också sidekicken Freddie vars eventuella manus kan diskuteras.

Vad gäller artisterna var Sigrids Flashdancehopp i slutet lite svajigt men annars levererade hon bra, så pass bra att hon efteråt på presskonferensen fick beröm av sitt skivbolag. John Lundvik gjorde så att man var nära att få gåshud. Han rörde sig lite mer och log där ståendes framför genrepspubliken. Renaidas sång var skrikig men koreografiskt såg det bra ut och efter sista tonen tystnat tackade hon högt publiken. Edward försöker agera mer avslappnat i sin ”Livet på en pinne” men armarnas viftningar längs sidan som om han försöker flyga skvallrar fortfarande om en nervositet. Dock berättade Edward på presskonferensen som följde att det går år rätt håll på den biten. Frågan är om det går åt rätt håll tillräckligt fort?

I Kikkis Osby Tennessee gjorde sångerskan ett starkt framträdande där man kände countryn också komma fram i själva låten medan numret såg bra ut på skärmarna. Sångerskan verkar också ha bra koll på kamerorna, i alla fall de gånger jag tittade på hur det såg ut. Benjamins nummer blir verkligen jätteläckert, både för de där hemma framför tv:n och dessutom för publiken i arenan. Det är inte ofta en scenshow som är gjord för tv-publiken också låter arenapubliken få nästan samma känsla under det att bidraget framförs.

I år gör tydligen också reklamen sitt intåg i public service. Eller ja… Det har tydligen tagits fram en ny brustablett av märket ”Mello” till när fel låt vinner. Kul idé att humorisera reklampauser. Apropå det så börjar jag förstå varför scenkanten prytts med en ”mellotejp” hela vägen…. Det luktar Mellotema och röd tråd om man säger så.

Så har vi som sagt Davids sidekick som överlag känns för mycket, just för att han antagligen ska vara rolig men inte är det. Freddie tränger sig ner på någon stol mitt i publiken för en pratstund för att nästa stå och mingla i greenroom och därefter köra en pusskamera som zoomar in olika par i publiken. Få vågade verkligen pussas. De flesta som hamnade i bild kramades istället, vilket gjorde att denna punkt i manus kändes väldigt lam. För övrigt känns det inte som någon pusskamera har i Melodifestivalen att göra, den kan gott stanna på basebollarenorna i USA och andra sporttävlingar. Här blir den istället malplacerad. Det borde kunna finnas något vettigare att utnyttja dessa minuter till.

Däremot väldigt häftigt när MF goes ”Så mycket bättre” och lyfter fram Anita Lindbom, Hille-tjejen som blev stor, och hennes schlager ”Sånt är livet” som görs om av Ebbot med band.

Efter att Renaida och Kamferdrops lottats ut i första gallringen blev det till slut John Lundvik och Sigrid Bernson med studsande dansare som tog sig till vad programledaren David kallade typ fejkfinal.

(Bilder kommer senare)

Det är blandade känslor för John Lundvik

 

John Lundvik är killen som för de flesta kanske är mer känd som låtskrivare. Men faktum är att han har stått på scen själv ett antal gånger och i år är det hans tur att inta scenen i Melodifestivalen. Detta med bidraget som heter ”My turn”, som handlar lite om just detta. Inför sitt deltagande har han väldigt blandade känslor men humöret är på topp.

Att han kanske är mer känd som låtskrivare kan bero på äran som fåtts av att skriva mycket till olika artister och tv-serier bland annat. Musik har varit en stor del av hans liv och han säger själv att istället för napp så blev det Stevie Wonder som godnattsaga de första åren. För omkring åtta år sedan började han jobba professionellt med musiken, i samband med äran att få skriva den officiella bröllopslåten till kronprinsessan Victoria och hennes Daniel.
– Då tog det verkligen fart för mig. Det blev en fjäder i hatten. Jag skrev ju den tillsammans med Jörgen Elofsson.

Sedan dess har han fått sjunga för kungafamiljen flera gånger, men nu är det istället han som har chansen att krönas till vinnare av 2018 års upplaga av Melodifestivalen. Inför årets festival satte Warner ihop ett så kallat writingcamp ovh där sattes John ihop med Anna-Klara Folin och Jonas Thenander. De satte sig och skrev ihop ”My turn” som sedan antogs och resultatet av det ser ni imorgon kväll. Den säger John är en översättning av vad han har varit om i musikbranschen.
– Först och främst ta chansen när du får den. Det är det som är budskapet. Men det är också en översättning av vad jag har varit med om i musikbranschen. Jag har ju liksom varit bakom ganska mycket som låtskrivare men nu får jag stå längst fram som artist och det handlar ”My turn” om.

Bröllopslåten milstolpen i karriären
Hans milstolpe i karriären hittills är just att ha varit med och skrivit den officiella bröllopslåten till Victoria och Daniel 2010 och att i och med det vara med och skriva svensk historia då det bara kan göras en gång. Att han är stolt över det märktes. Det är inte många som kan skriva det på sitt cv men John är en av de. Det visade sig dessutom vara en milstolpe även i hans liv, inte bara i karriären.

Melodifestivalen kan han också tänka sig blir en av sina milstolpar, framför allt kommer det att bli en milstolpe i sitt hjärta, menar sångaren.
– Jag vet att det är en fantastisk låt och jag hoppas att svenska folket känner likadant för det är ändå upp till de till slut. Jag kan göra ett fantastiskt nummer och villgöra ett fantastiskt nummer men det är ändå upp till de och rösta. Jag tror att det här kommer bli en milstolpe.

Känslan sedan att stå på scenen i tävlingen och framföra sitt bidrag under tre minuter inför en stor del av svenska folket, är väldigt blandad och det första han får fram är ett avslöjande skratt.
– Det är både… Jag är både jätteglad, jag är livrädd, men samtidigt så känns det som… Jag måste ju göra det här nu och det känns helt rätt att få göra det i Melodifestivalen. Det är ett grymt forum att få göra det i.

Sig själv beskriver han som en bubblande artist och hoppas att deltagandet ska ge ett break som artist också för allmänheten. Däremot vågar han inte ens gissa hur det ska gå på lördag, om det kommer att bli en repris eller inte på 2014 då det bar direkt till finalen, dock endast som låtskrivare till Anton Ewald. Men han vet hur han skulle reagera i ett sånt fall
Oj! Jag vågar inte ens gissa. Om det hade skett, ja då hade jag gråtit i 10 min tror jag. Jag hade blivit helt överlycklig men jag vågar inte tänka så långt än.

Kamferdrops klonshow fortsatt bra

Jämfört med gårdagen så är det lite mer energi i Kamferdrops lilla klonshow och Tobbe Blom har dragit fram sitt magiska skynke för att trolla bort en av de. I övrigt är det som vi vant oss sedan gårdagen. Låten är bra men skulle nog önska lite mer energi ändå även om det är ett läckert nummer med många ”överraskningar”. Vill du veta vem som är den riktiga, titta nog i slutet så bör du kunna klura ut det ganska lätt.

kamferdrops

Fint levererat av Kikki

Kikki Danielsson repterar sin självbiografi ”Osby Tennessee”. Hon har återigen dragit på sig sin glittriga franskavaj och intar plats framför bandet. Kikki är väldigt säker, sången sitter direkt där den ska. Det är riktigt fint men det händer inget speciellt mer än att hon sätter sig på pallen. Snygg ljussättning också. Det som ändrats är att de har tagit bort texten på LED-väggen bakom scenen helt.

kikki

Edwards osäkerhet kan bli hans fall

Edward är väldigt osäker på scenen forfarande. Det syns tydligt att han inte vet var han ska ha händerna och ser inledningsvis ut att försöka härma den där pinnen som han sjunger om. Första genomkörningen lät det bra ändå men i andra tappade han bort sig i takt en rejält till att börja med.Väldigt unikt och humoriskt nummer men den där osäkerheten kan bli hans fall. En annan sak som verkar vara lite krånglig är att komma upp på fötterna efter avslutningsposen när man har ett bord som kjol. Det går inte lika smidigt som vanligt för dansarna Keisha von Arnold och Lisa Arnold att ta sig upp. De tar det åtminstone med ro och bara skrattar över det.

edward

Välkomstminglande Tobbe Blom om att trolla med Kamferdrops

Den där välkomstfesten var extremt lugn. Det vill säga egentligen var det bara ett mingel över några små munsbitar till ätbara föremål. Typ…

Artisterna kom dit och hängde ett litet tag men redan innan klockan slagit 22 började alltsammans kännas rätt dött. Edward Blom var den första som kom av artisterna och stod redan i rummet vid ett bord när jag anlände. Därefter trillade de övriga sakta men säkert in. Kamferdrops var den sista som lyckades hitta dit och hade förstås mask på sig.

Nu har vi ju fakiskt inte bara en utan två Blom på scenen här i karlstad. Dels artisten tillika kulinaren Edward Blom och så har vi Tobbe Blom som trollar med två Kamferdrops. Jag haffade honom för att prata lite kort om detta och i klippet nedan berättar Tobbe om hur det är att få dela kamferdrops på mitten.