Espresso och en chokladbit

Precis innan PLaytones gick upp på scenen undrar en viss studioman:

– Espresso någon?

Vi är några som räcker upp handen och studiomannen Henke räknar till fyra, säger sen att det kommer. Några minuter senare dyker en liten bricka med fyra små koppar med härlig Espresso upp framför oss. Bredvid kopparna ligger fyra små chokladbitar. Man tackar, vilken service!

Playtones har intagit scenen

The playtones har verkligen gjort om scenen till sin och rullat in bland annat en vit flygel, en kontrabas och ett trumset. Snett bakom de hänger en stor röd skylt som talar om avd bandet heter och under den en ”cinema”-skylt som förtydligar vilken låt de framför – så att det inte ska gå att missa låtens titel. Ljuset går mestadels i orange. Bakom de får man en känsla av att gå genom en neonupplyst stad. Självklart har dessa grabbar mikrofoner av gammalt utseende, något annat vore väl otänkbar för dessa rockers? De har dessutom ringt in två körtjejer som får röra sig lite på scenen som bonus.

Det låter ganska bra om bandet men Stefan Jonasson som mot slutet reser sig från flygeln, tar med sig stativet och kliver fram till mitten av scenen fick lite problem med en sladd som låg i vägen. De har ytterligare två gånger på sig och nummer två startar typ nu.

Tillägg: De har som enda bidrag pyro på scenen, såväl i framkant som på flygeln.

Sara dansar på bordet

Sara Lumholdts rekvisita är ett bord i glas eller av glasaktigt material. Hon har sex dansare med sig på scenen som har en hel del väl uttänkta rörelser till musiken. Det är ett snyggt nummer där alla från början befinner sig på golvet för att när varningslarm ljuder omringa Sara. Några hoppar upp på bordet för att sedan dyka ner under det.  Saras fransiga jacka åker halvvägs in i låten och får sig en flyglektion ut ur bild. I bakgrunden ses en miljö av höga hus och byggställningar snurra förbi, bitvis kantade av röda lampor. Hon avslutar ovanpå bordet efter att ha använt större delen av scenen samt fått åka kana av bordet. Ljussättningen går i vitt och blått.

Säker Simon lägger till rök och konfetti

Det blir riktigt mysig stämning när rök lägs till på scenen. Och lite kul nät Simon långt  där bak undrar:

– Hur ska jag kunna se var jag ska stanna nånstans??

Simon smyger sakta framåt på scenen lagom till det att låten verkligen drar igång, det vill säga då tempot ökar lite. Scenens ljus går i vita, blå och gröna nyanser och konfettin som singlar ner från taket mot slutet är silverkonfetti. Det jag saknar i numret är levande kör någonstans bakom honom. De behöver inte synas så mycket men jag tillhör de som gillar när man man ser att artisten backas upp.  Annars ett mysigt nummer med en skönsjungande Simon som ser både lugn och säker ut.

Det krävs fortfarande en del jobb på Tid att andas

Scenen dammsugen och förmodligen mer dammfri än före Erics rep. Nu har fläkten också rullats fram och Simon har dragit igenom Tid att andas första gången. Han står ensam på scenen och har en kör i kulissen som dock sjöng fel här. Ljuset håller också på att mixtras med för att bli mer av ett drömlandskap, säger Fredrik Kempe på raden bakom. Plus att konfettiregn väntas. Thoho! Kameran är redo…

Pressen varnas inför Erics sista genomkörning

Detta är alltså mitt femte år på Melodifestivalturnén men detta är en av väldigt få gånger som jag har hört studiomannen Henke vara allvarlig, knappt så att man visste att han ens kunde det. Precis innan Erics sista genomkörning och efter flera varningar till oss på främre parkett säger han:

– Jag skämtar alltså inte, och fortsätter med att glas faktiskt kan flyga.

Musiken gick igång, Eric drog igenom hela numret och inget glas nådde oss. Det lär bli urläckert i TV-rutan men för vår del är det lite skyddsskärmar och någon kameraman i vägen.

Fem minuter efter Eric ska en mellanakt dra igång så de får absolut inte ta lika lång tid på sig på lördag att dammsuga upp som de gjorde nu. Dags för Simon Forsberg att ta vackra toner.

Vatten har bytts mot glas

Eric Saade inleder veckans repetitioner trots att han är startnummer åtta på lördag. Detta beror på att Linda Sundblad inte kan nu på morgonen.

Det är inte precis någon lugn start för Erics nummer är verkligen ösigt och han rör sig mer än han står still. Liksom förra året. Det börjar med att spotlightsen blinkar frenetiskt med sitt vita ljus medan Eric och fyra dansarna står på sina positioner. Dansarna till en början bakom glasskärmar på hjul och Eric med ryggen mot publiken. Han vänder sig sedan om. Under hela numret arbetar såväl dansarna som Eric en hel del med fötterna och de gör det läckert! Bakgrunden består av ett landskap av bland annat blåa kuber som flyger och ger en datoriserad, modern känsla. Ovanpå det står ordet ”pop”. Spotlightsen går längre in i låten i både vitt och rött. Glas kommer också flyga, men vi har inte fått se det än, för Eric blir instängd i en glaskub och ska bryta sig ur den.

På plats i Cloetta center

En tidig morgon och en god frukost och på det en prmenad genom stan till Cloetta center som denna vecka inhyser Melodiffestivalen. Linköping vet hur man bkuder in till festival och har redan satt upp flaggor lite överallt som talar om att det är fest i stan. Så av alla städer hittills får Linköping högst betyg. Dessutom vet de hur man tillfredställer pressen och har lagt ihop fina tygkassar med diverse innehåll, bland annat en center-stång med smarrig choklad inuti. Mums!

Eric Saade på scenen väntar på att få börja sitt rep när som helst.

Starkt startfält i Linköping överlag

Efter en tågresa i första klass av allting, anlände tåget till Linköping runt 16. Några timmar senare var det dags att lyssna på veckans åtta låtar. Ett startfält med framför allt två starkare låtar hos Eric Saade och Shirley Clamp medan Sara Varga har veckans kanske sämsta låt, en väldigt lugn tråkig historia. Dags för sammanfattningen av Linköpings alla bidrag.

1. Lucky you – Linda Sundblad

Lucky you är en halvsnabb låt som börjar med gitarr. Linda låter avslappnad i sin sång. Det låter dock lite som ett försök till kopiering av Robyn. Inför sista refrängen ligger ett tyst parti som går över i ett dunkande hjärta och Linda som ooar. Därefter kommer Refrängen två gånger och avslutas tvärt. Första gången lät låten dötrist men andra gången hade den växt i alla fall ett halvt steg. Än har den en bit kvar.

2. Tid att andas – Simon Forsberg

Tid att andas är en ballad med en vacker text som inleds extremt lugnt till pianokomp och en Simon som sjunger sövande. En cymbal är ”startskottet” för ett ökande tempo och en Simon som sjunger starkare, och det är här jag börjar tycka mer om låten. Faktum är att Tid att andas gradvis blir starkare och starkare. En mellanvers följs av sista refrängen och låten avslutas lugnt. Jag kan även meddela de körintresserade människorna att Britta Bergström körar här.

3. Enemy – Sara Lumholdt

Enemy är en snabb pop typ radiopop. Det tar inte många toner innan Sara Lumholdts mogna stämma tar ton. Stråkarna bakom Sara ger ett plus. Under dessa tre minuter hinner Sara upprepa ordet ”Enemy” 24 gånger. Sex gånger i varje refräng. En timme efter att låtarna spetas upp kan jag inte komma ihåg exakt hur melodin går.

4. The king – The playtones

Rosa pantern är på ingång men vi får aldrig se honom. Istället lär vi få se ett rockande Playtones på scenen. Detta är nämligen ett mellanting av dansband och rock från förr, typ 70-talet. Snyggt gitarrkomp ingår. Mot slutet kommer det en paus som ger illusion av att låten är slut för att sedan ta fart igen.

5 I thought it was forever – Shirley’s angels

Låten startar starkt och fortsätter i samma anda hela vägen. Detta är en tuffare Shirley Clamp med änglar som backar upp henne i en väldigt skön snabb poplåt. När Shirley är med krävs det ju en tonartshöjning och denna låt är inget undantag. Veckans schlagerlåt…

6 No one else could – Sebastian

Detta är en snabb poprock. Sebastians röst är åt det mörka hållet. Gitarr och trummor slår igenom.  Med pauser mellan meningarna är låten lite läcker. Visslingar både inleder och avslutar låten. Sebastian själv som drar på bra drar ner på tempot inför den sista refrängen.

7 Spring för livet – Sara Varga

En blandning av Lisa Nilsson och Caroline af Ugglas kan denna beskrivas som. Den framhävande texten gör att man automatiskt lyssnar lite extra noga på innehållet, i alla fall för de som kan tänkas gilla denna. Låtens stora minus är att vers och refräng liksom smälter in i varandra. En tråkig historia.

8 Popular – Eric Saade

Popular inleds med något som kan liknas vid Riverdance. Det är väldigt energiskt och låten passar ypperligt på ett discogolv. Över huvudtaget är låten energisk från första till sista tonen. Mellan vers och refräng sjunger Eric några små fraser som i stort består av ”Pop oh oh oh…”. Låten slutar med att Eric tar sin förmodligen längsta ton i hela sitt liv och jag är mäkta imponerad att han lyckades hålla den ända ut!