Så minglades det på välkomstfesten

Efter fem veckor på turné från Malmö i syd till Skellefteå i norr, har så till slut turnéns grand finale landat i huvudstaden. Loreens resa i Melodifestivalen tog som bekant slut förra veckan i andra chansen då Anton Hagman överraskade väldigt många genom att vinna duellen mellan honom och Loreen. Det har gjort att det helt plötsligt är mer öppet i frågan vem som står som slutsegrare 2017.

Ikväll var det välkomstfest för alla inblandade i Stadshuset och det måste väl sägas vara en helt okej inledning på den här finalveckan, samtidigt som det var lite som i grevinnan och betjänten från SVT på nyårsafton, ”same procedure as every year”. Nu är det inte menat som något negativt, absolut inte! Snarare handlar det om den där välbekanta känslan, som att komma hem till ens goda granne jul efter jul och fira under genuina och avslappnade former som i grunden följer samma välbekanta mönster. Att sedan gästerna är mer eller mindre nya och menyn är ny, det är en annan sak…

Erik Segerstedt_zpsz0kejyc8
Erik Segerstedt försökte smita förbi röda mattan men blev vackert ombedd att ställa sig framför fotoväggen och lydde.

Boris_zpssktmqnhr
Boris René

Jon Henrik Aninia_zpsfwalz8sy
Jon Henrik Fjällgren & Aninia

Mariette_zpsqnifuumi
Mariette kom med sina körtjejer Johanna Jansson och Melanie Wehbe.

Anton Hagman_zpsaj1rbmc4
Anton Hagman

Robin Bengtsson_zpsqzc6vgjh
Robin Bengtsson

LIsa ajax_zpslgsl38zg
Lisa Ajax

FOO_zps0jlyiof2
FO&O

Ace Wilder_zpsa0gn7yzx
Ace Wilder, eller Alice Gernandt som hon egentligen heter.

Benjamin Ingrosso_zpsnucim78y
Benjamin Ingrosso

Wiktoria_zps7cmd6hkw
Wiktoria

Owe Thrnqvist_zps6p9rgtpw
Owe Thörnqvist med fru

Nano_zpsjg33l15a
Nano

Någon gång runt 20-slaget började artisterna att hitta in i värmen i stadshuset och tog vägen via den obligatoriska röda mattan, med eventuellt stopp för en eller flera intervjuer, uppför trappan till gyllene salen där borden stod uppdukade.

Efter lite mingel bjöds på ett inledande välkomsttal och därefter höggs det in på maten. Först förrätten bestående av diverse smått och gott och sedan varmrätten som kön ringlade mer eller mindre lång till. Nano som anlänt sist av alla lyckades visserligen få i sig lite mat men syntes faktiskt inte till vid sitt bord så mycket, vilket han också förklarade varför när vi stötte på varann och han ombads göra en liten sak (vars resultat ni kommer att få se senare här). Han hade varit väldigt uppassad och fått göra ett antal intervjuer under större delen av kvällen.

En duo vars artistnamn tyvärr flugit bort nu, underhöll under kvällen med bland annat en cover på Förra årets vinnare för att det ”är en tradition” efter vad de förstått. Faktum är att välkomstfesten var rätt lugn och på ett sätt händelselös på ett sätt men vad gör det när man får njuta av att umgås med härligt folk i några timmar en onsdagskväll, innan veckan nu drar igång på allvar för samtliga.
De som ville röra lite extra på sig höll till på dansgolvet och fick faktiskt dansa runt den inglasade sångfågeln som stod mitt i rummet vilket var lite häftigt. Ville man inte det så gick det utmärkt att hänga i närheten av bardisken vid ena långsidan och de som ville umgås i en något lugnare miljö hängde helt enkelt på balkongen. Medan Boris René valde dansgolvet kunde man springa på FO&O på balkongen till exempel. FO&O och Benjamin Ingrosso ha hittat varann väldigt bra då de hade lite roligheter tillsammans.
Owe Thörnqvist höll för övrigt på att skrämma slag på Camilla från Warner då han under en fotosession tänkte sätta sig på räcket med ett antal meter ner till nedre våningens stengolv. Hon var väldigt snabb med att högljutt invända mot Owes plötsliga idé medan en annan ingrep fysiskt och på så sätt undanröjde en eventuell olycka, tack och lov.

Det som väntar härnäst för Owe och hans artistkollegor är repetitioner under hela morgondagen, ända in på sen kväll, vilket självfallet följs. Enligt bidragsbibeln har Owe fortfarande en barstol med rygg, kanske lite bra att behålla den för säkerhets skull…

Välkomstfesten en gyllene tillställning

Efter fem veckor på turné har till slut Melodifestivalen landat på hemmaplan i huvudstaden. 13 rena tjejakter, 14 rena killakter och ett mixat bidrag har bantats ned till 5 rena tjejakter och sju rena killakter varav en manlig duo och en manlig energirik kvintett som måste inneha rekordet i 60 m parkettlöpning. Dessa artister inledde finalveckan med att festa loss i Stadshuset tillsammans med kollegor, produktionspersonal och andra inbjudna.

Kvällen började med mingel i blå hallen där artisterna fick posera på röda mattan efter ankomst medan gästerna minglade runt vid utplacerade ståbord. Vid flygeln satt Karin Westerlund från ”Så ska det låta” och spelade samt sjöng Melodifestivallåtar i pianobarsstil.

En trappa upp i Gyllene salen hade det dukats upp buffébord i anslutning till borden. Det minglades mellan borden och Panetoz som nu gör sin tredje vecka på raken såg inte det minsta trötta ut. Men så hade de också fått en sådan torrepstid att sovmorgon hade stått på åtminstone vissas schema. Framåt efterrätten och kaffet steg Christer Björkman upp för att hålla tal om att vi nu efter fem veckor ute på tur landat i den blivande Eurovisionsstaden och att detta var första mötet med ESC-staden för den/de som om bara några dagar kommer att koras som vinnare av Melodifestivalen 2016.

Som specialinbjuden gästartist denna kväll klev Maia Hirasawa upp och gjorde om såväl Afrodites ”Never let it go” som The Arks ”The worrying kind” samt som final gav en annorlunda version av Måns Zelmerlöws ”Heroes”.

Halvtid in i festen började några få hitta till dansgolvet. SaRahas dansare och delar av Panetoz var några av de. Annars var det överlag en ledig och mysig feststämning där ljudnivån var lagom hög och det fanns möjlighet att hänga antingen på den lite tystare balkongen, dansa loss till DJ:ns musikval eller bara sitta vid något bord en bit bort i salen och samtala. Det vill säga fram till midnatt då musiken tystnade. Trots det hängde folk kvar under mer eller livliga diskussioner fram tills det att samtliga till slut blev bortschasade mot garderoben och entrén. Flera tycktes ha planer på att fortsätta festandet någon annanstans trots väntande repetitioner imorgon.

Stadshuset
Elden brinner och det är inte många dagar kvar innan vi har en vinnare i MF 2016.
Karin Westerlund spelar MF-låtar som livemusik till minglet i blå hallen.
David Lindgren tycker tydligen att det är dags att kavla upp ärmarna såhär inför finalen.
Isa poserade efter ankomst
Robin Bengtsson, fokuserad.
Ace WIlder hade hoppat i en glittrande dräkt kvällen till ära och avfyrade ett brett leende.
Visar Panetoz upp en ny koreografi till sitt nummer?
SaRaha med dansare ställde upp sig på en rad.
På Frans hade återigen mössan åkt på. Visserligen var det lite kyligt nära entrén men kanske inte såhär kallt?
Molly Sandén kom iklädd en tuff dress och vad passar inte bättre då än en tuff pose.
Blå hallen ovanifrån.

Hasse Andersson sist ut i Friends arena

Vi är några som har diskuterat startordningen några gånger och då varit ganska säkra på att det skulle bli Eric Saade till att avsluta finalen medan Måns Zelmerlöw skulle få inleda. Alternativt att någon snabbare upptempolåt typ Dinah Nah eller Isa skulle få den äran. Så kom startordningen och ingenting stämde och allt vändes upp och ned.

Såhär ser startordningen ut för finalen:

1. Samir & Viktor – ”Groupie”
2. JTR – ”Building It Up”
3. Dinah Nah – ”Make Me (La La La)”
4. Jon Henrik Fjällgren – ”Jag är fri (Manne leam frijje)”
5. Jessica Andersson – ”Can’t Hurt Me Now”
6. Måns Zelmerlöw – ”Heroes”
7. Linus Svenning – ”Forever Starts Today”
8. Isa – ”Don’t Stop”
9. Magnus Carlsson – ”Möt mig i Gamla stan”
10. Eric Saade – ”Sting”
11. Mariette – ”Don’t Stop Believing”
12. Hasse Andersson – ”Guld och gröna skogar”’

Sanna och Ace mötte publiken vid signering

Att Melodifestivalfinalen varit betyder inte per automatik att det blir tystare om artisterna. Tvärtom börjar nu många fila på sina kommande skivor, planera för och åka ut på signeringar runtom i landet samt följa upp deltagandet på diverse sätt.

Sanna Nielsen som har valts ut av Sveriges invånare att representera oss i ESC firades till exempel stort på torget hemma i Bromölla på fredagseftermiddagen och har fullt upp just nu. Redan dagen efter var hon tillbaka i huvudstaden för ett besök hos Peugeot i Nacka där en mindre skara samlats för att träffa vår purfärska melodifestivalvinnare. Många av de var barn. Sanna berättade för publiken att hon är otroligt stolt att just hon får bli Sveriges representant och bjöd på ett urval av sina låtar, bland annat ”Empty room” och ”Undo”.

Sanna Nielsen sjunger på skivsigneringen i Nacka

Sent på söndagsförmiddagen Skulle Alcazar ha besökt samma bilkedja men då Andreas blivit sjuk fick istället Ace Wilder hoppa in med kort varsel. Ace som just nu toppar de flesta listor och är med sina 5 miljoner spelningar mest spelad på Spotify tillbringar sin tid i studion just nu där hon jobbar på sin skiva som hon tror kommer efter sommaren. Ace sjöng två låtar. Först fick vi höra en ny låt från henne och därefter ”Busy doin’ nothin'”. Åldersspannet på de som sedan ställde sig i kö för att träffa sångerskan var smått allt från fem och uppåt.

Ace Wilder med dansare sjunger på signering i Sätra, Stockholm

Sannas revansch och Sean ”Loreen” Banan bland gästerna på finalfesten

Att Sanna inte kan texten i segrarreprisen när hon går och vinner efter en mindre rysare får man förstå. På efterfesten gjorde hon en riktig vinnarentré när hon inomhus kom åkande i en glänsande vit Opel för att sedan kliva ur den och omringas av en väntande skara. Snabb eskort upp till scenen där en gigantisk champagneflaska sattes i hennes händer och hon än en gång fick skapa ett exklusivt regn över den samlade massan framför sig.

Sanna anlände inte förrän närmare en halvtimme efter midnatt. Då hade redan såväl Linda Bengtzing, som Helena Paparizou och Linus Svenning hunnit komma. Panetoz började vid sin entré att dansa fram och tillbaka sidledes på röda mattan och sjunga om att de skulle skapa kaos in the house. Sean Banan kom utklädd till Loreen och tyckes göra generalen Christer Björkmans dag, eller åtminstone hans efterfest.

I bankettsalen dansades det sedan, pratades och hängdes det i varenda vrå. Medlemmarna ur I.D.A gästade finalfesten liksom Carl Bildt som syntes när han stod och intervjuades utanför dörrarna, på röda mattan. Även killarna i Little great things hade hittat dit. Ellen tyckte ha lärt sig under denna turné hur man poserar och behövde inte ens en vink för att glatt skutta in på festen och bland annat kasta slängkyssar.

Underhållningen stod mestadels en dj för och det var mycket schlager som spelades. Några av finalisterna gick också upp och sjöng sina låtar inför en mer eller mindre diggande publikskara. Ace, Helena Paparizou och Linus Svenning var några av de förutom Sanna då. De visade även de fem vinnarna på storbildsskärmarna i rad. Det kändes lite konstigt, ungefär som en inomhusbio fast med dansgolv och ståbordurymme på sidorna istället för biostolar.

Vid 04.30 ungefär stängdes musiken av men ingen ville gå hem. Nästan 30 minuter senare hade vi schasats ut ur bankettsalen, mot rulltrapporna och entrén. Det var fortfarande få som kände att de ville lämna. Till slut blev vi tvugna att dra oss nedåt. I den fulla rulltrappan började Panetoz sjuinga på någon annans finalbidrag. Någon annan nedanför på golvet hakade p och började glatt sjunga på en annan som gensvar och en tredje fyllde i med en annan av årets låtar. Det var fortfarande feststämning på hög nivå. Vakterna såg mer ut att undra vad som pågick. Utanför entrén i kylan började de kvarvarande gästerna som stod längst fram i taxikön att hoppa i de taxibilar som avlöste varandra i en strid ström utanför Friends arena. det tog ett tag innan de sista lämnat platsen och finalfesten verkligen var till ändå, tidigt på söndagmorgonen, med en ny dag på gryende.

Slideshow finalfesten

Ellen siktar mot tyngre musik, utesluter ej återkomst i tävlingen

Ellen Benediktson placerade sig på en sjundeplats med sin ballad Songbird. Hon ser festivalen som en språngbräda och ska nu bara försöka förvara skörden av detta så bra som möjligt för att få en fotsatt karriär som inte slutar efter festivalen.

Nu vill sångerskan hitta sitt eget sound och producera ett album som känns väldigt mycket sig både genremässigt och uttrycksmässig, vilket egentligen är en mer tuffare stil än vad ”Songbird” är. Ellen lyssnar mer på tyngre proddad elektronisk musik.
– Sen är det klart, jag lyssnar ju mycket på Kent och sådär så om Jocke Berg vill skriva en låt till mig så tackar jag inte nej. Ännu bättre om jag får skriva tillsammans med honom, inflikar hon. Jag vill ju skriva min musik själv eller åtminstone vara med.

Depeche mode som en av de stora favoriterna så hennes musik ligger egentligen ganska långt ifrån Songbird.
– Denna låt säger inte så mycket om mig som musiker eftersom den är en i princip helt oproddad låt med akustisk gitarr och det ju en sådan låt egentligen alla artister kunnat haft på ett album som en outsiderlåt eller något. Det var därför jag tackade ja också. Jag kände att när man är såhär ny i sin karriär är det bra med en låt som inte sätter en i ett fack direkt så man ha tid på sig att utforska lite.

Att utforska innebär inte att smaka av ett gäng olika genrer åt höger och vänster, hon har en ganska tydlig väg framför sig.
– Nej så tänker jag nog inte, utan jag tänker hålla mig till en genre. Som sagt jag vill…ja, mörkare tyngre musik som inte är lika glad direkt men den är lite popigare än det jag brukar göra, förklarar hon.

Ellen stänger inte dörren för en återkomst i festivalen framöver om hon får en bra låt men vi lär inte se henne så snart som nästa år, åtminstone om man ska tro hennes ord. Dyker hennes namn upp igen i Melodifestivalsammanhang så låter det som att vi kommer återfinna henne bland låtskrivarna till bidraget.
– Jag skulle nog inte ställa upp igen om det inte är en egen låt jag skrivit, för det är det jag vill göra, jag vill göra min egen musik. Det här var jättekul och en bra låt men jag vill vara med i processen och låtskivandet och jag tänker inte ställa upp nästa år i alla fall.

Ace Wilder svettades i green room ”Det var väldigt pirrigt”

Ace Wilder låg sju poäng före Sanna Nielsen efter det att jurygrupperna sagt sitt, med hela fem tolvpoängare mot Sanna Nielsens enda. Efter en spännande omröstning stod det det till slut mellan henne och just Sanna. Nu fick Sanna Nielsen 122 poäng av svenska folket mot Aces 113 och därmed sprang veteranen om den debutanten och fältets andra favorit med ynka två poäng.

Hur var det att sitta i green room och ligga före Sanna Nielsen med 9 poäng?
– Det var väldigt pirrigt kan jag säga. Jag svettades mer här än vad jag gjorde på scen.

Kände du dig säker eller osäker på hur resultatet skulle bli?
– Jag var ganska säker, ja jag var det. För jag tycker Sanna har en helt underbar låt. Hon är en stark artist och jag kände det på mig.

Tror du kameramissarna i fredags gjorde att du tappade vinsten?
– Hmmm… Ja kanske det, jag vet inte. Jag har inte fokuserat så mycket på det nu. Jag ville bara köra järnet.

Får man se dig igen i Melodifestivalen?
– Ja kanske det. Man vet aldrig, säger Ace med hemlighet i tonen.